Signerat Szymon: Nybro Vikings – ortens enda ”lägereld”

När sportchefen Mikael Aaro får frågan om sin ledarfilosofi, blir svaret bland annat ”att det är viktigt att visa att man är konsekvent, att stå stadigt när det blåser, att inte börja fladdra åt olika håll och att inte låta sig påverkas av yttre brus.” Under denna turbulenta säsong för Nybro Vikings har Mikael fått använda sitt ”credo” både vad gäller saker på och utanför isen.

Nybro.

Detta tänker jag på när jag hör namnet på den småländska staden och då ska det beaktas att det kommer från någon som började följa hockey i slutet på 60-talet:

» De två säsongerna som ortens stolthet gjorde i högsta serien innan laget åkte ur 1969-70;

» Björn ”Böna” Johansson och Fredrik Olausson, Nybrosöner och två av svensk hockeys bästa backar under 70- respektive 80- och 90-talet;

» Nybro-legenden och mångårige NIF-ordföranden Evald Carlsson som i mitten på 80-talet konstruerade det mest invecklade, det mest geniala och det mest iögonfallande kvalsystemet för uppflyttning till Elitserien, något som av media omgående döptes till ”kärnkraftverket”.

Det är andra tider nu. Den moderna elithockeyn är inte nådig mot klubbar från orter på runt 20,000 invånare. Fastän Nybro är en del av det småländska Glasriket och eftersom vi pratar Småland så finns självfallet den speciella entreprenörsandan, så handlar det inte om en mängd av tunga industrier eller stora bolag med betydande sponsorpotential på orten.

Och även om Evald Carlssons kultstämplade ”kärnkraftverk” konstruerades i Nybro, så är ett eventuellt kval till landets högsta hockeyserie inte riktigt på Vikings radar. Inte just nu.

Dock - vad gäller förmågan att alltid komma igen, trots allehanda kriser, sportsliga som ekonomiska, har Nybro mycket gemensamt med två andra klassiska klubbar i Småland, Tingsryd och Troja i Ljungby.

Likt sina grannar och rivaler har Nybro Vikings IF – som fyller 80 i år – något som inte förgås så lätt och som i längden är mer värt än aldrig så många sponsormiljoner, nämligen det ogripbara som kallas hockeykultur. Det är detta diffusa fenomen som gör att en klubb kan ta sig igenom svårigheter, bekymmer, nästan-konkurser och trots alla odds finnas kvar – och understundom, faktiskt, frodas.

Hockeyklubben – ortens enda ”lägereld”

Som den nybrobördige klubbchefen Anders Westring säger: ”Vikings är Nybros enda ’lägereld’ och samlingsplats. Utan hockeyklubben händer ingenting i stan. Vi sysselsätter cirka 250 ungdomar och skapar affärer för hela bygden. Hockeyn i Nybro är kultur sen barnsben.”

I svensk hockeys annaler står Nybro IF som en av 70 klubbar som har spelat i högsta serien, på plats 45 med två säsonger, 35 matcher, tio vunna, två oavgjorda, 23 förluster och 22 poäng. Det är inte troligt att den historiska tabellraden från 1968-1970 kommer att inom den närmaste framtiden att ändra utseende. Det är som sagt andra tider.

Efter 14 säsonger i HockeyEttan (tredjedivisionen för att prata klarspråk) är Nybro Vikings IF sedan tre säsonger tillbaka i Hockeyallsvenskan. Efter placeringarna nio och åtta i grundserien och respass mot tidigare SHL-klubbar Brynäs respektive Oskarshamn i playoff, överraskade Nybro den samlade hockeyexpertisen när man vann kampen om den åtråvärda sjätteplatsen som innebar kvartsfinal utan play-in.

Ända in i slutet såg det ut som Södertälje eller Oskarshamn skulle knipa den platsen och länge var även Mora och Almtuna aspiranter, men det blev alltså Nybro som just nu är den minsta staden som är representerad i Hockeyallsvenskans kvartsfinaler.

Redan detta är en stor framgång för en förening som undvek konkursens fula tryne före jul (mer om det senare) och framförallt för sportchefen Mikael Aaro som på mindre än två säsonger har byggt ett playoff-lag av en nykomling.

Aaro var berest redan som spelare (Piteå, Asplöven, Trondheim, Stavanger, Älvsby, Almtuna, Borås, Karlskrona och Rosenborg) och fortsatte sin resa som assisterande coach där han via Tingsryd, Kallinge/Ronneby, Karlskrona och Skellefteås J20 nådde SHL och Djurgården (under den kaotiska säsongen 2021-22 med amerikanen Barry Smith då DIF så småningom åkte ur).

”Det jobbiga är att som sportchef kan du inte påverka spelet”

Efter att ha återvänt en kort sväng till hembygden i Piteå som headcoach (2022-2024) lämnade Mikael Aaro båset och tog jobbet som sportsligt ansvarig hos Nybro med början förra säsongen. Det var alltså debut som sportchef, general manager eller kalla det vad ni vill. Det är alltså den som sätter truppen.

”Efter att ha varit tränare kände jag att jag ville prova på något annat,” säger Mikael. ”När man är tränare behöver du ha hög energi och ge energi varje dag. Jag kände efter mina två säsonger i Piteå att jag inte hade det längre. Så när den här sportchefstjänsten dök upp kändes det som det var någonting jag alltid velat provat på. Sen behöver man vara påkopplad varje dag som sportchef med men inte på samma vis som i tränarrollen”

”Det jobbiga med att vara sportchef är att du inte kan påverka matcherna på samma sätt som när man är tränare. Men det är också en sak att vänja sig vid, det är också en erfarenhet.”

Efter en svag inledning på säsongen, och efter att ha varit Hockeyallsvenskans sämsta bortalag, fick Aaro och tränarstaben ordning på laget. Nybro var en av ligans två bästa lag de sista tio omgångarna.

”Vi lade fokus på att bygga en större trygghet i spelet utan puck, det gav resultat efter jul och vi började släppa in betydligt färre. Är man stabil utan puck infinner sig en trygghet och då kommer oftast andra bitar i spelet falla på plats.”

”Placeringen i serien är den bästa som klubben har haft på många år på allsvensk nivå och att vi är bland de sex främsta bevisar att vi har gjort någonting bra över tid,” konstaterar sportchefen.

Om laget på isen började så smått få fast grund under skridskorna efter jul, var marken under klubben Nybro Vikings IF sank i början av december. Klubben var på obestånd. Nybro hade svårt att betala räkningar och löner. Fyra miljoner saknades i kassan. Det var kris.

Bilhandlaren öppnade sitt hjärta – och plånbok

Även om ekonomin inte är sportchefens bord så påverkades alla i klubben av de illavarslande rapporterna och av rubrikerna i både lokal- och riksmedia.

”Alla vet att vi har haft det körigt med ekonomin men då har många gjort ett hästjobb för att få det att fungera och dragit i de pengar vi behöver så att vi kunde överleva som förening,” säger Mikael. ”Det handlade inte bara om ett A-lag, det handlade om hela föreningen med all personal, ledare, ungdomar och juniorer.”

Vi låter klubbdirektören Anders Westring redogöra för de tuffa veckorna mellan i stort början på december och en bra bit in på 2026.

”Det är många som skall ha tack för att det löste sig med ekonomin, våra fans som samlade in stora summor, ett stort antal lokala företagare som valde att skänka pengar, kommunen och alla som engagerat sig. Det går nästan inte peka ut nån enskild person eller företag, men det går inte att komma runt bilhandlaren Ingemar Andersson gick in med stora pengar vilket kom att avgöra att vi klarade oss. Men blir ödmjuk och tacksam,” säger Westring.

På tolv dagar samlade Nybro Vikings in strax över fem miljoner kronor, en häpnadsväckande och beundransvärd räddningsaktion som räddade föreningen från konkurs. Stödet fördelades på följande vis:

Privatgåvor: 2 100,000 kronor
Sponsorer: 1 802,700 kronor
Medlemshjälpen (swish): 1 059,950 kronor
”Varje krona räknas”: 40,000 kronor

Sportchefen Mikael Aaro var tvungen att bidra till saneringen genom att sälja forwarden Hampus Eriksson till HV71.

Men det var alltså Ingemar Andersson, ägare till Liljas Personbilar i Nybro och även den som köpt namnrättigheterna till hemmaarenan Liljas Arena, som var den största och mest generösa välgöraren. Andersson och hans fru skänkte personligen en miljon kronor, den miljonen finns under posten ”Privatgåvor” ovan.

Till regiontidningen Barometern sade bilhandlaren:

”Det avgörande var kärleken till hembygden. Jag vill inte att Vikings ska gå över stupet. Jag brukar verka utan att synas. Klubben har betydelse för hela regionen och hela Glasriket. Den har ett så stort värde, sysselsätter ungdomar och det vore förfärligt för Nybro med omnejd om Vikings skulle tvingas i konkurs,” sade Ingemar Andersson.

Sånt händer bara på orter där idrottsklubben är den främsta kulturyttringen. Eller om ni så vill, att klubbens status på orten är ”too big to fail”.

Hur är läget just nu, så här ett kvartal efter räddningsaktionen?

”Stabilt, men ansträngt,” säger Westring. ”Vi har koll på våra utgifter. Sen måste vi under nästa säsong hitta sätt att öka vår försäljning. De två playoffmatcherna mot Karlskoga är jätteviktiga såklart, vi får in sjusiffriga belopp om vi säljer ut två matcher. Skulle vi få en tredje hemmamatch så vore det jackpot.”

Kriser har som bekant en tendens att samla människor och få dem att uträtta stordåd. Men det finns också avarter. När Nybro gick som sämst ekonomiskt fick Mikael Aaro ett skriftligt hot i brevlådan. Trots att han har försökt att inte lägga någon energi på detta är det ofrånkomligt att man tänker till.

”Man blir betänksam när man vet att det har stått någon på andra sidan av din dörr och tryckt ner något med obehagligt innehåll i din brevlåda. Jag tycker att det är att gå långt över gränsen. Men det blir tyvärr vanligare och vanligare, det är ju fler än jag inom hockeyn som har blivit utsatta för hat och hot. Jag är trygg i mig själv och blir inte särskilt påverkad men tycker det är bedrövligt att det sker. Jag är bra på att stänga av sociala medier vilket jag anser är klokt.”

Det går som sagt fort i hockey. Från sportslig kris, konkurshot och personliga hot har det på tre månader svängt rejält.

Allt som Nybro Vikings åstadkommer under resten av säsongen kommer att räknas som bonus, både sportsligt och ekonomiskt, och det kommer att lägga en grund för nästa säsong.

”Nu har vi haft en bra säsong och förhoppningsvis kan vi bygga vidare på det som förening,” säger Mikael Aaro. ”Nybro behöver hitta en långsiktighet och en kontinuitet samt en ekonomi att stå på. Förutom att bygga vidare på seniorverksamheten måste vi utveckla både ungdomar och juniorer för att vi ska bli ännu mer stabila som förening.”

Då blir det lättare att ställa krav

Och det är klart att det blir Aaro som får fortsätta byggandet utifrån sin tämligen färska roll som sportchef. Klubbdirektör Westring förklarar hur Nybro Vikings resonerar:

”Micke har en lång erfarenhet av elithockey och han har ett stort nätverk i Hockeysverige,” säger Westring. ”Han ha ett speciellt öga för spelet som gjorde att vi valde att förlänga avtalet. Och det är egentligen nästa säsong (2026-27) som Micke helt får sätta laget med

undantag på ett fåtal spelare. Men vi har redan i år sett prov på hur bra det kan bli och vi är övertygade om att Micke kommer att fortsätta att utveckla Nybro Vikings på isen.”

Aaros digra bakgrund som tränare på många nivåer har bidragit till att han har en tydlig filosofi vad gäller ledarskap, oavsett om han är coach eller lagsättare.

”Jag tycker att det är väldigt viktigt att se människor, det handlar om så mycket mer än bara hockeyspel. Att man lär känna varandra och skapar goda relationer. Då blir det också lättare att ställa krav, det gäller både spelare, ledare och personal. Det är också viktigt att visa att man är konsekvent, att stå stadigt när det blåser och att inte börja fladdra åt olika håll, att inte låta sig påverkas av yttre brus.”

När ni läser detta är tre av kvartarna mot BIK Karlskoga spelade och det står 3-0 till värmlänningarna. Det finns inte en enda expert som har tippat något annat än högst fem matcher, i BIK:s favör.

Inför serien resonerade Mikael Aaro så här:

”Stämpeln som underdog är något positivt för oss. Vi har en ung grupp där alla vill framåt och uppåt. När man spelar slutspel så är det den bästa scenen att visa upp sig på. Vi har allt att vinna, det är en bra sits att vara i.”

Visst, det hade varit att närmast betrakta som stordåd om Nybro kan fixa en hemmamatch till, men visionen hos nuvarande klubbledning sträcker sig längre än så.

Szymon Szemberg

Tidigare VD för den Europeiska klubballiansen E.H.C., Informationschef på Internationella ishockeyförbundet (IIHF) 2001-2014, samt projektledare och sedermera COO på Champions Hockey League, 2013-2015. Sportjournalist på Göteborgs-Posten 1981-1997.