Innan Playoff och Kvalserien tar vid, tänkte jag passa på att presentera HockeyAllsvenskans bästa spelare i mina ögon - i form av säsongens femma. Det var inget lätt jobb. Urvalet var stort, för det är många spelare som imponerat på mig, och vuxit under säsongen.

Därför vill jag passa på att ge samtliga sportchefer i elitserien en uppmaning: Snälla, sök inte spelare utomlands. Utan leta först och främst i HockeyAllsvenskan. Det är både roligare, billigare och bättre. Det finns nämligen spelare som med utbildning och tydliga roller kan göra hur bra ifrån sig som helst.

AIK
Betyg: 4
Bäste spelare: Richard Gynge (f).
Kommentar: Bra försvars- och målvaktsspel. En stark enhet och ett tungt lag att möta med många hårt jobbande spelare. Bäst av alla i boxplay. Ekonomistrulet är på minussidan.

Almtuna
Betyg: 5
Bäste spelare: Fredrik Pettersson-Wentzel (mv).
Kommentar: Seriens största överraskning, speciellt med tanke på spelarbudgeten. Bra försvarsspel har betytt minst antal insläppta mål. Första femman vaknade sent.

1. Filip Olsson, AIK, back:
– En intressant spelare som fått 31 matcher i år. Framför allt imponerar +6 i plus/minus-statistiken. Det är jättebra med tanke på att han konkurrerar med många bra backar.

2. Fredrik Pettersson-Wentzel, Almtuna, målvakt:
– Har överraskat stort, framför allt med stabiliteten. Han har dessutom en otroligt hög högstanivå, och en positiv utvecklingskurva. Ska bli intressant att följa.

Tom Lawson, Antti Hulkkonen och Jussi Pesonen bildade tillsammans med Tony Virta en kvartett nya ansikten hos serieledarna.

Men det kan vara en liten gambling med så pass många nya spelare. Truppen måste sätta sig igen, spelarna måste hitta och acceptera sina nya roller. Men det kan visa sig vara ett riktigt smart drag att placera defensivt duktige Peter Nordström i en centerposition tillsammans med Pesonen och Virta. Nordström vet hur man ska agera i egen zon. 

Leksand ser förberett ut på kvalserien.

”Jocke” har hållit nollan åtta gånger så här långt den här säsongen. Vilket är en bättre än Belfours gamla klubbrekord från 2007/2008.

Eriksson överraskade de flesta med att målmedvetet ta hand om förstaspaden i år.

Jag tycker att han har ett lugn och självförtroende i sitt rörelsemönster. Samtidigt som han ser stark ut i kroppen, och är snabb och tät i sina förflyttningar.

Inte minst efter den HockeyAllsvenska domarträff i Västerås jag var inbjuden till den gångna helgen. Jag fick mycket större förståelse för hur tufft det är att döma. Om det finns möjlighet så uppmanar jag alla tränare och sportchefer att medverka på de här mötena, för att skaffa sig en bild av hur rättskiparna jobbar. Men även få en bild av människan och individen bakom besluten.

Men, jag tror nuvarande lag på topp-sju kommer att förbli där uppe, med reservation för den inbördes ordningen. För spänningens skull hoppas jag att Borås ska kunna utmana, men det blir tufft.

Det är på sin plats att skärskåda de övriga sex lagen som jagar en direktplats till Kvalserien, vilka är deras styrkor respektive svagheter? Vilka står starkast inför slutstriden?

Växjö

I skrivande stund är han fortfarande kvar på Växjö lasarett.

Enligt de senaste rapporterna från klubben har han i skrivande stund cirka 50 procents syn på ögat, vilket måste anses positivt med tanke på att han inte såg någonting alls direkt efter skadan.

Incidenten var högst oturlig då Björklövenspelarens klubba studsade upp under visiret sedan han försökt förhindra Lundbohms skott.

Jag gör det genom att utse höstsäsongens bästa spelare, i form av en femma med målvakt samt coach.

Serien vimlar av så mycket talang, att jag även vill lyfta fram höstens bästa juniorer.

God jul, så syns vi på Viasat Hockey i mellandagarna.

Målvakt

Joacim Eriksson, Leksand:

Jag och alla andra känner stor tacksamhet över domaren Wolmer Edqvist och Boforsläkaren Peter Carlssons insats. Deras hjärt- och lungräddningsarbete räddade förmodligen livet på Niklas. Det är bara att buga för två människor som kan agera på det sättet i en sådan situation.

Och det är något som fler borde kunna, inte minst domare och ledare, istället för att riskera stå handfallen.

Själv har jag som tränare aldrig blivit erbjuden någon första hjälpen-utbildning, varken från klubb- eller förbundshåll.