För många innebär ett nytt år en nystart. Det gamla läggs åt sidan och blickarna mot framtiden är intensivare än under andra delar av året.

En nystart var precis vad Björklöven också hoppades på efter en höst som klubben helst vill glömma. Bara Leksand kan mäta sig med de enorma skadebekymmer som Umeåklubben genomlidit och att spelet – med målskyttet som främsta akilleshäl – inte fungerat kan också tillskrivas bristen på kontinuitet.

Och då syftar jag inte till att ledare och spelare bytts ut på löpande band de två senaste säsongerna, utan snarare att spelare på grund av skadebekymmer åkt in och ut ur laguppställningen hela hösten.

Det 2010 som skulle bli en nystart för ett friskt Björklöven med en nygammal tränare i Joakim Fagervall som börjar bli varm i kläderna har börjat illa. Osannolikt illa, om uttrycket tillåts.

Symboliken för klubbens problem nådde sin kulmen i årets första match mot Växjö där backup-målvakten Thomas Sehlstedt lyckades bli skadad i båset. Han stod nära sargen och när det blev en närkamp precis bredvid honom tog han upp handen för att skydda huvudet, och då träffades armen av en klubba vilket innebar att ett ben i handleden gick av. Resultatet? Frånvaro mellan fyra och sex veckor.

Otur? Absolut. Typiskt för en klubb som redan har massor av skadeproblem? Utan tvekan.

Dessutom fick Aki Heino (borta en till två veckor) och Jens Ledin (borta i ungefär sex veckor) kliva av liksom Christopher Thörn (som dock spelade matchen efter), och gör därmed Jussi Heikkinen (sex veckor) och Nils Andersson (en vecka) sällskap på skadelistan där offensiva nyckelspelare som Mattias Wennerberg, Eetu Qvist och Viktor Lindgren tidigare i höstas gjorde längre besök. 

Björklöven har saknat nyckelspelare under hela säsongen. Värst har det kanske varit för Aki Heino, som innan den nya skadan var uppsatt på skadelistan i tre månader. Matchen mot gamla klubben Växjö var bara hans tredje efter comebacken – och sedan blev det alltså respass tillbaka in i rehabiliteringsträsket.

Att sakna nyckelspelare i matcher är en sak, att inte få in någon kontinuitet en annan (man ska minnas att klubben också gjort sig av med Niklas Zetterström och Jesse Schultz på eget initiativ). Kari Eloranta tvingades laborera mycket i kedjorna under hela hösten, inte för att han ville, utan för att han var tvungen. Jocke Fagervall har inte riktigt haft samma problem – ännu vill säga. Problemen dök precis upp i form av Sehlstedt, Heino och Ledin och en efterföljande 0-3-förlust mot Bofors på hemmaplan.

Nyckeln för Björklöven under våren?

Att hålla sig friska och börja bygga något nytt inför nästa säsong. Laget är för bra för att halka ner i den absoluta botten, men är samtidigt för långt efter för att kunna drömma om Playoff.

Skadorna har förstört den här säsongen.

---

Det jag också vill notera från veckan är att…

… Thomas Sehlstedt, målvakt i Björklöven, alltså blev skadad från en position i avbytarbåset. Hur ofta händer det egentligen?

… Troja sköt makalösa 64 skott mot AIK men lyckades ändå förlora med 5-3. Det är signifikativt för smålänningarnas hela höst: ineffektivitet.

… nu börjar januari, sista månaden för övergångar i ishockeysverige. Hur mycket pengar har klubbarna över i kassan egentligen?

… Moras målfarlighet verkade komma tillbaka mot Troja. Sju mål framåt efter två snöpliga förluster – Mora fortsätter att imponera.

---

Veckans Lista

1: AIK:s målfabrikation
Så har målproduktionen i AIK kommit igång på allvar. Efter stjärnsmällen med 5-1 borta mot Mora där man var utspelade, har AIK radat upp tre raka vinster med den totala målskillnaden 16-4. Och då har ändå talangen Jonatan Bjurö startat två av tre matcher – vilket visar att AIK har bredd bland målvakterna (Fredrik Holmgren har lånats ut till Nyköping). Spelare som Jonas Westerling och Johan Ryno verkar ha växlat upp, och då växer också AIK:s offensiv.

2: Växjö
Växjö fortsätter att leverera. Trots att David Lundbohm saknas på grund av sin ögonskada åkte smålänningarna ner och plockade en poäng på bortaplan mot Malmö, och Växjö har plockat poäng i sju av sina åtta senaste matcher. Växjö har varit med i toppen tidigare säsonger också, men haft svårt att orka hela säsongen ut – i år ser man starkare, gedignare och bättre ut än någonsin.

3: 17-åringen
Bofors har skadeproblem, men vad gör det när man har talanger som kan leverera? Adam Björklund, 17 år, klev in och blev målskytt i 3-1-segern mot Oskarshamn, och därmed är han den yngste målskytten för värmlänningarna under hela 2000-talet. Imponerande, minst sagt. Att spelare som Björklund, Calle Berglund och Dennis Sätterman – en trio som normalt inte spelar ordinarie – tar för sig i skademörkret är viktigt för uppstickaren Bofors.

4: Sundsvall
Efter sju raka förluster kom äntligen trendbrottet för Sundsvall när 2010 inleddes. Laget vann med 4-2 mot Mora efter att ha blivit anförda av omutbara målvakten Michal Zajkowski och toppkedjan med Jon Palmebjörk, Niklas Bröms och Joakim Mattsson. I matchen efter blev det stort nederlag mot Örebro med 6-1, och nu väntar ödesmatcher för Sundsvall – ”De Blå” måste börja vinna för att inte fastna i den absoluta botten.

5: Anton Gustafsson
Nej, det blev ingen JVM-biljett för Bengt-Åke Gustafssons son som istället briljerar med Borås. Västgötarna avslutade 2009 med nio raka matcher utan tre poäng, men har inlett 2010 med två raka trepoängare, och Anton Gustafsson har gjort tre mål på de två vinstmatcherna. Den talangfulle centern är en av spelarna som måste stiga fram för Borås i vår – och det har onekligen börjat bra.

Utanför: Ögonskador
Oskarshamns målvakt David Rautio fick en puck i ögat och Växjös forward David Lundbohm en klubbspets i ögat. Med Calle Söderbergs ögonskada i färskt minne är det förunderligt att inte fler spelare spelar med helvisir (även om David Rautio inte kan beskyllas för det, givetvis).

Fotnot: Åsikter och synpunkter som kan framföras i krönikor och är personliga och inte uttryck för en officiell uppfattning inom HockeyAllsvenskan eller dess styrelse.