Innan Playoff och Kvalserien tar vid, tänkte jag passa på att presentera HockeyAllsvenskans bästa spelare i mina ögon - i form av säsongens femma. Det var inget lätt jobb. Urvalet var stort, för det är många spelare som imponerat på mig, och vuxit under säsongen.

Därför vill jag passa på att ge samtliga sportchefer i elitserien en uppmaning: Snälla, sök inte spelare utomlands. Utan leta först och främst i HockeyAllsvenskan. Det är både roligare, billigare och bättre. Det finns nämligen spelare som med utbildning och tydliga roller kan göra hur bra ifrån sig som helst.

Årets femma

Målvakt: Joacim Eriksson, Leksand.

Det var ingen som hade förväntat sig det här spelet när han kom till Leksand. "Jocke" var tänkt som backup till Timo Leinonen. Men framför allt har hans utveckling imponerat. Han har en  klassisk butterflystil, kryddat med stor spelförståelse och explosivitet.

Visst, det finns målvakter med bättre räddningsprocent. Men han har hållit åtta nollor och sett över hela säsongen har "Jocke" varit bäst. Givetvis med hjälp av uppbackning från övriga laget.

Han har alla verktyg, nu är det upp till honom själv hur långt han vill gå.

Det ska bli spännade att se om Leksand kommer att satsa på "Jocke" eller Tom Lawsons rutin i Kvalserien. Jag skulle valt Eriksson, spelarna vet hur de ska agera framför honom.

Backar

Greger Artursson, Mora.

För hans ledaregenskaper och sätt att driva laget. Dessutom har Greger en härlig utstrålning, med en smittande glädje att vilja spela hockey. Han är otroligt uppskattad som människa. På isen är han inte den vindsnabbe backen, men han är rörlig och läser spelet, placerar sig rätt och överilar sig aldrig. Även om det inte riktigt funkar någon kväll, faller han aldrig igenom. Även om han inte spelat där så länge, så är han i mina ögon Mr Mora. I fjol missade de kvalserien när han blev skadad. Och det är tveksamt om de nått Playoff i år utan Greger.

Josh MacNevin, Växjö.

En irrationell spelare, som lika gärna kan vinna matchen åt sitt lag, som att förlora den. En back som ena stunden kan kan ge sin tränare gråa hår, för att frälsa densamme i nästa. Kort sagt, det händer mycket kring MacNevin.

Han har ett bra skott från blå och producerar nästan ett poäng/match. Men den statistik som imponerar mest är andraplatsen i plus/minus-statistiken. Ett bevis för att Josh tagit ett större defensivt ansvar i år är att han har varit inne på mycket färre mål bakåt än i fjol.

Forwards

Pelle Prestberg, Leksand.

Har gjort det man förväntar sig av honom. Det vill säga att han gjort över 30 mål och leder poängligan. Och det är en konst bara det!

Pelle är en matchvinnare, man vet knappt var han varit under matcherna, ändå står han där efteråt med mål och assist på kontot. De spelarna behövs, och det gäller att våga cocha dem.

Pelle har en känsla som gör att han inte behöver vara över hela banan, men så fort det luktar målchans dyker han upp och trär in puckar bakom målvakterna med kirurgisk precision. Han har dessutom en förmåga att reta gallfeber på motståndarna. Men många skickliga spelare blir även illa omtycka. Prestberg rör upp mycket känslor.

Conny Strömberg, Örebro.

Har imponerat enormt i ett nykomlingslag. Med sin spelförståelse och passningar skulle han och Prestberg komplettera varandra sjukt bra. Conny är en spelare som varit där uppe och producerat i alla ligor han varit i. En offensivt lagd spelare, med minus tre i statistiken, vilket innebär att han åker vattenskidor i mittzon. Men det kan man som coach tillåta, allt bereonde på vad du har för värdegrunder i laget. Ska du ha ett lag som backcheckar i 190 knyck, är Strömberg inte din man. Men för Örebro är han ovärderlig. Utan honom hade de kunnat vara indragna i bottenstriden. Kedjekompisen Henrik Löwdahl har vuxit enormt i hans sällskap, och tillsammans har de hittat en riktigt fin kemi.

Patrik Lundh, Bofors.

Jag vill även att en arbetshäst ska komplettera den här kedjan. Och inte vilken som helst.

Skulle jag tvingas välja någon spelare i HockeyAllsvenskan till ett lag, skulle Lundh vara nummer ett på min lista. Och det handlar främst om hans arbetsmoral. Han är morgondagens typ av spelare, med rätt frenesi och kortast möjliga väg till mål.

Patrik har tagit stora kliv under säsongen och utvecklats till en otroligt bra spelare som bara måste spela i elitserien nästa säsong. Han har en hockeymotor och arbetsiver som är i en klass för sig. Men vi ska inte heller glömma hans individuella skicklighet. Patrik är en ledargestalt, kanske inte genom att säga de bästa sakerna, utan med sitt sätt att arbeta på isen.

Coach: Jonas Rönnqvist. Almtuna.

Jag utsåg Växjös Janne Karlsson till bästa coach efter halva serien. Men ska man välja hela årets bäst coach, är det svårt att komma runt Jonas Rönnqvist, och hur han tillsammans med parhästen Bert Robertsson fått Almtuna att agera. Framför allt den arbetsmoralen de lyckats installerat, som gör att 22 gubbar jobbar stenhårt och disciplinerat i varje match. Det senare är statistiken ett bevis för där Almtuna släppt in minst antal mål i hela serien. Fredrik Pettersson-Wentzel ligger på andraplats i målvaktsligan. Laget har släppt in minst mål i numerärt underläge. Och man har dessutom bara tre lag framför sig i antal gjorda mål i powerplay.

För att uppnå detta krävs tydlighet och gemensamma värdegrunder, och hela gruppen tycks ha samma bild av hur man vill agera. Rönnqvist och spelarna har hittat ett sätt att spela på som passar dem, just nu. Och det är ruskigt imponerande utifrån förutsättningarna.

Veckans tv-matcher

Onsdag 3 mars
18.45, Viasat Hockey: Almtuna-Växjö.

Fredag 5 mars
18.45, Viasat Hockey: Växjö-Leksand.

Söndag 7 mars
15.45, Viasat Hockey: Malmö-AIK.