Det tog sin tid men nu har Jens Holmström äntligen etablerat sig som en toppspelare i HockeyAllsvenskan.
För två år sedan var han tredjelänk i Troja-Ljungbys succékedja med David Rundqvist och skyttekungen Tor Immo.
Ifjol var han nav och poängspelare i Västerviks toppkedja där han bildade effektiv duo med Darren Nowick.
Nästa säsong blir det spel i Vita Hästen.
– Jag har trott på den här hela tiden. Det har varit frustrerande att inte fått visa tidigare vad jag kan, säger han.
– Sedan kan jag tycka att det är konstigt hur spelare får uppmärksamhet. Jag tycker egentligen att jag gjorde en bättre säsong i Troja där jag hade en hög lägstanivå, men eftersom jag gjorde fler poäng i Västervik så blir det fler hejarop. Det är trist att det alltid är spelarna som gör mål och poäng som lyfts fram, det finns hur många duktiga spelare som helst i HockeyAllsvenskan som får för lite kredd för sitt jobb med att göra andra spelare bättre.
En av Jens Holmströms omtalade styrkor är just att göra sin omgivning bättre.
Ifjol i Västervik ville han dock visa att han själv också kan driva en kedja och vara en ledande och producerande spelare.
Därför var starten - åtta poänglösa matcher - frustrerande.
– Det var en tung start. Jag fick inte ut så mycket. Jag fick bra support av tränarna som ville att jag skulle fortsätta i samma anda. De sa att det vänder. Det gjorde det också. Poängen kom, säger han.
Började du grubbla? – Det blir ju så. Efter tio, elva matcher var jag skitless. Sedan gjorde jag någon poäng och något mål. Jag blir inte en bättre spelare av att göra någon poäng men på något sätt känns det så. Helt plötsligt tänker man inte lika mycket. Man får hjärnspöken. Det var skönt när det lossnade.
Du har äntligen fått bevisa att du kan vara en ledande allsvensk spelare? – Det är skönt. Jag gick in med hög tuppkam i Västervik och sa att jag kan spela i den rollen. Skönt att jag kunde visa det också. Jag pratade med Mattias Karlin inför säsongen om det och han tyckte jag hade kapaciteten att göra det. Han såg inte bara mig som en tredjelänk i en kedja som jag kanske var i Troja, han såg mig som första eller andra spelaren i en kedja. Det är jag tacksam för att han gjorde och nu har jag visat att jag kan leverera i en sådan roll.
Tanken var att 28-åringen, som gjorde totalt 24 poäng ifjol, skulle spela forward, men en bit in i serien så flyttades han in som center.
– Det var då poängen började komma också, säger Holmström.
– Nu verkar alla se mig som center men det är egentligen forward som jag vill vara. Vita Hästen ser mig också som center, men det är ingen omöjlighet att jag blir forward där heller. Det kommer nog testas runt en del. I Västervik skulle jag ju vara forward men fick spela center två tredjedelar av säsongen. Det går inte säga hur det blir.
Att det blir Vita Hästen till hösten har logiska förklaringar.
Jens Holmström bor sedan ifjol i Linköping och pendlade varje dag till Västervik. Det tog ungefär tre timmar. Dessutom åkte han med assisterande coachen Mikael Johansson som skulle vara på plats någon timme innan träningen och dessutom stannade en stund efteråt, så det blev långa dagar.
Spel i Vita Hästen innebär 25 minuters resa dörr till dörr mellan hemmet och ishallen.
– Jag skulle ljuga om jag sa att det inte spelade in. Det var mycket tid som försvann ifjol, säger Holmström.
– Det var faktiskt på tal att spela i Vita Hästen redan ifjol, men det blev aldrig så. Med facit i hand är jag inte jätteledsen, jag hade en bra tid i Västervik, men visst hade det varit skönt med mindre pendling. Det kände jag ifjol.
Jens Holmström hymlar inte med att han är taggad inför kommande säsong.
Han har också satt upp ett mål.
– Jag vill upp till SHL, jag vill ha spelat där innan jag lägger av, säger han.
– Jag tycker att jag visat hög allsvensk klass nu, nästa steg är att visa att jag håller för SHL också. Jag har satt upp som mål att komma dit inom de närmaste två åren för jag tror inte det blir lätt att göra debut efter man fyllt 30 år. Det gäller att fortsätta på den inslagna vägen, hitta en större jämnhet och inte ha någon poängtorka som jag hade i början av förra säsongen.
Ingen risk att det knyter sig med så tuffa mål? – Jag vet inte. Jag har haft det struligt tidigare i karriären, jag gick från ung och lovande till att spela i HocketyEttan och det var tufft. Nu har jag lyckats och har hittat mer trygghet i mig själv. Jag måste våga tro och våga lyckas, annars kommer det inte gå. Jag kan inte fegspela. Jag vet att jag målar upp ett tydligt mål, men samtidigt så fokuerar jag alltid bara på nästa match. Jag vet knappt vilka vi ska möta när jag sätter mig på spelarbussen för bortamatch för det spelar ingen roll vilka vi spelar mot, jag ska bara fokusera på att göra samma sak oavsett match. Jag ska bara göra min grej i varje byte. Man är aldrig bättre än sitt senaste byte. Vi får se hur långt det räcker.
