Alexander Hellström är hemma i Björklöven igen.
En stor anledning: att få uppleva känslan i Lövens omklädningsrum igen, att få bära klubbens emblem på bröstet, att spela för laget i hans hjärta.
– Jag blir känslosam av att prata om att spela i Björklöven igen, säger Alexander Hellström till Transfercentralen.
Ja, känslorna skiner igenom.
Att Alexander Hellström brinner för Löven märks direkt.
– Ishockey utan känslor är skittråkigt. Det måste finnas känslor både på isen och på läktaren, och det är en sak som är fantastiskt med Löven. Klubben väcker känslor. Man vill spela för något som betyder mycket för andra och sig själv. Det får jag verkligen göra nu. Jag ser verkligen fram emot det här, säger han.
– Som liten stod jag i klacken och såg alla matcher, i nionde klass var jag och praoade hos materialförvaltarna, när det var håltimma i skolan sprang vi till ishallen och åkte skridskor i jeans… hela uppväxten finns där kring ishallen.
Idag är det nya knattar som står på läktaren, känner du att du kommer hem som en förebild? – Ja, så är det kanske, men jag tänker inte i de termerna. Jag försöker bara vara mig själv hela tiden. Jag drömde om att spela i A-laget när jag var liten, jag såg verkligen upp till spelarna som spelade då, så jag vet hur det är för de där knattarna. Tiden har gått fort. Jag kommer hem som en veteran och det känns overkligt, men så är det ju. Jag är bland de äldsta i laget och jag har spelat med fler i ledarstaben än i laget.
Känner du dig gammal? – Inte ett dugg. När jag var 17 år och spelade i samma lag som de som var 31 år så tyckte man att de var gubbar, men jag känner mig väldigt fräsch och tror att jag har mina främsta år framför mig.
Det här blir 31-åringens tredje (!) sejour i klubben.
Hans moderklubb är Vännäs, man han kom tidigt till Björklöven och spelade sig hela vägen upp i A-laget och etablerade sig i HockeyAllsvenskan.
Därefter drog han över till Nordamerika men fick aldrig chansen i NHL, och efter en säsong i Luleå blev det dubbla år i KHL innan han 2012 hamnade i Löven igen. Då huserade klubben i HockeyEttan, och Hellström var med och spelade upp Löven i HockeyAllsvenskan igen och blev kvar i ytterligare två år.
De tre senaste åren har han spelat SHL-hockey i Örebro, innan han nu är klar för en återkomst till Löven.
Hellström hade avtal med Örebro även över kommande säsong, men parterna valde att bryta samarbetet.
– Det blev ganska snabba ryck efter säsongen. Jag hade kontrakt men visste inte hur mycket istid det skulle bli för mig till hösten och jag var fri att kolla på andra alternativ och sy ihop en annan lösning, och jag hittade en lösning med Björklöven. Umeå är hemma, och det ska bli otroligt kul att komma hem, säger han.
– Det känns rätt i hela kroppen. Barnen får komma hem till sina mor- och farföräldar, vi hamnar närmare släkt och vänner… och sedan känslan att spela i klubben man vuxit upp med som liten grabb, det är otroligt kul.
{!B}
Att komma hem innebär också en stor press.
Intresset för Björklöven är stort, och som en av klubbens största profiler är förväntningarna enorma.
Alexander Hellström vet vad som väntar.
– Jag ser fram emot den hockeymässiga utmaningen. På något sätt är det här en av de tuffare utmaningarna som finns, dels med kraven och förväntningarna, dels med chansen att gå upp. Utomlands kan det handla om att gå till slutspel eller inte, att gå till semi eller inte, men här är det något annat. Chansen att gå upp med en klubb är större än något annat. Jag tar hellre den här utmaningen och pressen det innebär i min hemmaklubb än är anonym i en utländsk klubb.
Hur tror du det blir att kliva in i Löven-bubblan med alla förväntningar? – Jag är ganska duktig på att stänga av saker runtomkring. Mer rampljus på mig själv lockar inte alls, men den rent sportsliga utmaningen lockar enormt.
Känner man av hockeypulsen i Umeå? – Den känner man av hela tiden. Umeå är en sådan stad. Det är charmen här. Björklöven är en klassisk klubb och allt känns så genuint och äkta. Just nu finns det en positiv känsla. Tidigare år har det varit konkurshot och annat, men nu ser framtiden ljus ut. Det finns höga krav. Alla matcher ska vinnas. Ena dagen är man hjälte, andra dagen är man inte vatten värd. Men det hör till när man spelar i en sådan här klubb.
När man har ett sådant hjärta för föreningen som du har, innebär det att man spelar annorlunda, offrar sig lite mer, ger lite extra? – Inte för mig personligen. Jag vet inte hur det är för andra, men jag ger allt oavsett var jag spelar, det är mitt jobb och min uppgift. Skillnaden i Löven blir att man får stänga av lite mer i och med att man är i hemstaden och man känner många som vill prata hockey. I andra klubbar så kanske inte hockeyn tränger in i den personliga sfären på samma sätt.
Målet är också givet: att spela upp Björklöven i SHL.
Hellström var med och spelade upp klubben från HockeyEttan till HockeyAllsvenskan, något som han rankar som det största hittills i karriären.
– Jag har aldrig upplevt så mycket press någon gång. Det var allt eller inget som gällde. Vi var tvungna att gå upp och komma tillbaka till HockeyAllsvenskan. Vi hade ett väldigt bra lag, men det är snårigt att ta sig upp, det är ett nålsöga med många kval och grejer. Vi lyckades och det var väldigt stort. Häftigt. Den kvällen när vi tog klivet upp på hemmaplan har många i Umeå som ett kärt minne. Jag också, säger han.
Varför blev det Löven det året, det känns som ett stort steg mellan KHL och HockeyEttan? – Det blev lockout och jag var ingen superstjärna och många klubbar avvaktade vilka som skulle komma från Nordamerika, så jag hade inte så många intressanta alternativ. Jag tränade med Löven på sommaren och gick på is med dem, och sedan rullade det bara på. Att det blev så ångrar jag inte idag, jag fick vara med på en fantastisk resa.
Nu hoppas Alexander Hellström - känd som en stor, rejäl och fysisk back - på ett nytt avancemang med Löven.
Att han tecknat ett treårsavtal med klubben visar att han tror på satsningen på sikt.
– Absolut, jag är med på tåget nu, säger han.
– Sedan är det svårt att bygga något på sikt i HockeyAllsvenskan. Gör du en bra säsong och inte går upp så tappar du många spelare. Det är inget fel med det och det är så det fungerar, men då får man bygga om igen. För att gå upp gäller det att få ihop laget här och nu och ta klivet direkt. Det går inte bygga något över flera säsonger. Det finns inte många 21-åringar som gör en bra säsong och som stannar för att laget eventuellt kan gå upp året efter. Det gäller att leverera direkt.
Har du kommit hem för att stanna? – Så känns det, absolut. Jag kommer vara 34 år när kontraktet går ut och jag har svårt att sig mig själv spela någon annanstans igen.
