Oskarshamn renoverade rejält till i år. Per Kenttä kom in som ny sporchef, Björn Hellkvist som ny tränare och i truppen var ledordet föryngring.

Inte minst på backsidan.

På pappret såg det ungt och oprövat ut - men coach Hellkvist pekade direkt ut backsidan som lagets kärna och grundfundament.

– Den är både talangfull och erfaren. Vi har fått in mycket nytt där och det känns verkligen intressant. Lag som jag varit framgångsrik med innan har byggts bakifrån, precis som vi gör här, sa Hellkvist inför säsongen.

Han visste vad han pratade om.

Han visste säkert redan att han hade ett fynd från HockeyEttan och Vimmerby som ingen annan tog någon stor notis om.

Karl Johansson, 24, har varit en dundersuccé hittils.

– Det är kul att det går bra, men vi har bara spelat sju matcher och det är mycket hockey kvar, säger Karl Johansson.

Svaret skvallrar om mycket. Trots att backeleganten toppar HockeyAllsvenskan med sex poäng på sju matcher och har överösts med lovord så tar han inget för givet.

Det har sina anledningar.

Karl Johansson var en stortalang som ung, var frekvent med i juniorlandslagen och fick efter juniortiden också ett allsvenskt kontrakt med Tingsryd.

Men tiden i Tingsryd blev ett uppvaknande.

– Jag spelade egentligen inget alls den säsongen, jag var sjundeback i varje match och fick tre eller fyra byten. Jag fick inte spela den hockey jag kan och var inte redo för HockeyAllsvenskan heller, säger han.

– Min pappa gick bort i cancer några år tidigare, han hade tränat mig sedan jag var liten, och det var oerhört tufft och när det sedan började gå tungt i hockeyn så blev det för mycket. Det var en svår tid. Jag blev less.

Lösningen blev att flytta hem till Östersund.

Till tryggheten, sin mamma och sin syster.

– Jag ville komma hem och hitta glädjen igen. Med pappa och motgångarna i hockeyn så blev det mycket frustration. Det tog ett tag att släppa allt, fokusera på mig själv och få ishockeyn att bli rolig igen, men det kom tillbaka till slut.

Under juniortiden spelade han U18-VM med Tre Kronor och i den truppen fanns bland annat namn som Filip Forsberg, Viktor Arvidsson, Victor Rask, William Karlsson, Oscar Klefbom och Jonas Brodin som alla spelar i NHL idag. Där fanns också spelare som Anton Wedin, Ludwig Blomstrand, Linus Fröberg och Jeremy Boyce som gjort fina karriärer i Sverige.

Alla var på väg framåt i elithockeyn redan för tre, fyra år sedan.

Samtidigt satt Karl Johansson i Östersund och spelade i HockeyEttan.

En speciell situation.

– Jag är glad för att det gått så bra för alla, men samtidigt var det lite frustrerande själv. Att jag inte kommit längre, säger han.

– Jag hade varit med i juniorlandslagen och det hade gått bra, sedan kom motgången i Tingsryd och det blev tufft. Jag lärde mig mycket av den tiden, jag förstod inte hur bra HockeyAllsvenskan var och hur hårt man behövde träna för att komma någonstans. Jag var lite bekväm och hade levt på talangen. Säsongen i Tingsryd gav mig distans till hockeyn, jag insåg att det krävdes mycket mer av mig själv.

När trillade polletten ner att det är hårt jobb som krävs?
– Det började i Tingsryd men det var nog framförallt för ett par år sedan, mitt tredje år i Östersund. Då kände jag att jag måste börja satsa ordentligt om jag skulle komma någonstans, annars skulle det vara för sent.

{!B}

Karl Johansson hittade glädjen till hockeyn igen under sina tre år hemma i Östersund, men kände också att han började bli bortglömd och att karriären höll på att rinna bort.

– När det inte dök upp något allsvenskt erbjudande efter tredje året i Östersund så kände jag att jag måste röra på mig, annars är det lätt att man fastnar. Därför blev det Vimmerby ifjol.

Säsongen i Vimmerby öppnade dörren för Oskarshamn och resten är, som vi brukar säga, historia.

– Det är jätteroligt att ha fått chansen i Oskarshamn och jag tycker det är roligt på träningen varje dag.

Du har fått mycket beröm i inledningen?
– Jag har fått en bra start, kommit in i det och fått mycket förtroende och spela mycket. Jag lär mig nya saker i varje match. Man möter skickligare spelare nu än i HockeyEttan, så man blir straffad direkt om man gör något misstag. Samtidigt så får jag göra misstag i Oskarshamn och det gör att man utvecklas som spelare och vågar mer. Vi har ett tydligt spel så man behöver inte fundera så mycket, utan det är bara att spela.

Du har fått beröm för dina passningar?
– Jag försöker spela pucken så fort jag får den, men också att köpa mig tid. Jag kan ta några snabba skär innan passningen går för att skapa lite mer utrymme och ge forwards chansen att hitta sina vägar, men ju snabbare det går för mig desto mer tid får mina medspelare också.

Statistiken talar ett tydligt språk: tre mål och sex poäng på sju matcher - och han har ännu inte varit inne på något baklängesmål.

– Vi har spelat bra försvarspel och Wictor Ragnewall har varit bra i kassen också, säger Karl Johansson ödmjukt.

Det känns rätt bra nu, va?
– Ja, absolut. Jag ser bara positivt på det som händer och det är verkligen skitroligt. Kan vi som lag fortsätta köra som vi gjort kommer det bli en rolig säsong också.