Hej hockeyvänner!

Jag heter Per Bäcklin och har jobbat i Leksands IF under tiotalet år både som juniortränare och ansvarig för juniorverksamheten med tillhörande hockeygymnasium. Jag har fått en förfrågan om att skriva några rader om namnet på allas läppar just nu, nämligen Olle Liss.

Jag och bland annat Stefan Bergkvist (ansvarig för hockeygymnasiet då Olle skulle tas in) var med och tog in Olle Liss på vårt hockeygymnasium, där han var en talangfull spelare från vårt eget led men har sina rötter och ungdomsspel i Björbo IF. Noterbart är att Olle är en av de spelare som inte spelade TV-pucken.

Olles styrka var redan i unga år klubbtekniken och målskyttet, det som det behövdes jobbas mer på var skridskoåkningen och då var det speeden och explosiviteten som behövdes prioriteras. Tekniskt sett var det helt okej.

Olle har alltid varit en spektakulär spelare där skridskoåkningen kanske inte var den bästa. Men den har blivit bättre med åren. Han har en fantastisk klubbteknik och ett fantastiskt skott.

Framförallt slagskottet som är både välplacerat och hårt, även handledsskottet håller mycket hög kvalitet.

Jag vet att vi mätte hastigheten på hans skott där ingen sköt hårdare än honom, och vad jag kommer ihåg så var det nog ingen i A-laget som kunde matcha honom heller.

När jag tänker tillbaka på matcher där Olle gjorde något alldeles extra (i och för sig var det i stort sett varje match) så minns jag speciellt en juniormatch i J20 mot Växjö. Olle sköt ett slagskott från mittzon (utanför blå) där målvakten Oskar Östlund hade fri sikt men ändå inte kunde ta pucken då det var mycket hårt och välplacerat. Den matchen vann vi med 3-2 efter förlängning, Olle gjorde två mål och en assist och avgjorde naturligtvis i förlängningen.

Jag vet även en match hemma i Leksand mot Malmö där det gick till straffar och Olle skulle slå en av straffarna. Jag sa till honom att om han skulle ta straffen så måste han skjuta ett slagskott och jag garanterade att den skulle gå in om han sköt bredvid målvakten. Han sköt, det blev mål och vi vann med 7-6. Det roliga i det hela var att det hördes vissa protester på läktaren när han höjde klubban strax efter blå (hördes efteråt via filminspelningen av matchen).

Specialträning på skott kan jag inte komma ihåg att han tränade speciellt mycket mer på än andra spelare, men han sköt ruggigt hårt och det tack vare sin fina koordination och långa klubba. Även hans handledsskott var av hög kvalitet, det såg vi bland annat flera gånger i Västervik ifjol.

Jag minns också när Olle fick göra debut i HockeyAllsvenskan.

Tommy Salo var tränare och sportchef och kom och frågade mig om vi hade någon spelare som kunde bidra i powerplay då det inte fungerade riktigt som de ville i A-laget.

Då sa jag: Det finns en spelare som ni kan prova om ni törs. Ta in Olle Liss. Han har ett hårt och välplacerat skott.

Om jag kommer ihåg rätt sa jag även till Salo att förmodligen så kommer publik och media att såga honom vid med fotknölarna om Olle Liss inte gör succé.

Salo var och är en gambler så han tordes stoppa in Olle Liss. I sitt första byte fick han spela tio sekunder och fick för sig att göra en dribbling där han också tappade pucken, tränarna bytte ut den PP-uppställning omgående. Jag frågade Olle dagen efter vad han tänkte angående detta kring denna dribbling, när det var sagt att han skulle skjuta och inget annat. Han sa att han kände sig som Wayne Gretzky där ute och ville prova lite dragningar. Det är typiskt Olle, han vill alltid lira.

Jag har för mig att det var i samma PP som han fick komma in än en gång och han fick pucken efter tekning och den här gången sköt han och pucken tog på någon motståndare och studsade fram till Martin Janolhs som gjorde mål. Med det målet fick Martin Janolhs en fantastisk vår och lagets PP började fungera men det är en annan historia.

Ingen blev i alla fall sågad vid fotknölarna.

Olle fick bara spela ett par matcher till denna säsong i HockeyAllsvenskan, men han satte ett visst avtryck.

Olle visar mer och mer att han har ett ganska bra spelsinne. Det kanske inte syntes lika mycket som juniorspelare då det var roligare att dribbla och skjuta. Jag vet en gång när han var J18-spelare och jag frågade varför han inte spelade upp till backen som var alldeles ren. Då sa Olle att han bara såg blåa spelare överallt (vi spelade i vitt) och att han måste lura bort alla först.

Han har gjort vissa dragningar och mål som man sällan ser nu för tiden på en hockeyplan. Han har otroligt koll på sin kropp och klubba trots sin storlek.

Olle är en sådan spelare som vågar och gillar att göra det lilla extra, ibland så sliter man sitt hår (jo, det tunnades ut) eller bara står och ler när man ser hur man kan ”trolla” med pucken. Jag vet att jag pratade med honom någon gång om att han kanske bara skulle våga i rätt lägen, men samtidigt så ska en spelare som Olle ha en viss frihet för att kunna vara den spelare han är.

Det är jättekul att se hans succé i Rögle och att alla pratar om Olle Liss.

Jag trodde nog att han skulle kunna spela i HockeyAllsvenskan någon gång, men att det skulle gå så här bra trodde jag nog inte. Samtidigt är jag heller inte förvånad över det som händer nu, svensk hockey behöver fler sådana profiler som Olle Liss.

För det är väl det vi vill se?

Läckra dragningar och snygga mål!

Olle Liss var aldrig orolig inför och under match och jag upplevde aldrig att han hade någon negativ nervositet. Han vill bara ha kul, lira, dribbla och skjuta!

Nu fick han sin chans i SHL och då tog han den.

Jag hoppas verkligen det fortsätter att gå bra för honom.

Lycka till Olle!

Per Bäcklin
Tidigare juniortränare för Olle Liss i Leksand