Jag vet knappt var jag ska börja.

Det känns fortfarande svårt att förstå.

Det har nästan blivit en vana att falla på målsnöret. Jag har hört så många gånger att Kristianstad aldrig kommer att gå upp i HockeyAllsvenskan.

Jag har alltid velat visa dem att det visst går.

Att sedan lyckas… jag ska inte säga att det kom som en chock, men nästan. Min egen känsla när det var över skulle jag beskriva som lättnad.

Det var en speciell säsong.

En period i december när vi hade som mest skador och var tolv spelare på isen och tränade så undrade jag hur vi ens skulle ta oss till playoff.

Sedan kom beskedet att vi skulle sättas i konkurs om två dagar.

Ordförande Christian Falk var tydlig i sin kommunikation till oss. Han var nere i omklädningsrummet ett par gånger veckan och lade allt på bordet. Han sa som det var. Han sa också att vi skulle fokusera på det vi kan, det vill säga spela ishockey, så skulle han och resten av klubben göra allt för att lösa ekonomin.

Någonstans där, med skadorna och konkurshotet, så fick vi ihop gruppen på ett otroligt sätt.

Vi gick ihop och bestämde oss bara för att vinna.

Jag pratade med några i laget om det. Om det är någon gång vi ska gå upp så är det nu. Vi hade inget att förlora. Vi hade varit nere på botten och vänt. Ibland känns det som att det är sådana saker som krävs för att man ska lyckas Det är sällan en rak bana upp. Det gäller att kunna hantera motgångar för att i slutändan lyckas.

Vi tog oss hela vägen till kvalet och skaffade oss ett fantastiskt utgångsläge inför slutspurten. Vi hade två hemmamatcher, mot Tranås och Boden, där vi kunde fixa en plats uppåt. Jag ska inte säga att det var klart, jag vet inte om någon trodde det, men jag tänkte på förhand att det skulle bli svårt för oss om vi brände det läget.

Vi tappade poäng i båda matcherna.

Det gjorde att det blev en helt avgörande match mot Almtuna på bortaplan i den sista omgången.

Innan våra hemmamatcher så trodde jag inte det skulle gå om vi tappade det där läget, men inför den sista omgången växte en annan känsla fram. Det kändes som ett fantastiskt läge för oss.

Efter all skit vi gått igenom så hade vi allt i egna händer och vi skulle möta favoriten Almtuna på bortaplan som hade all press på sig.

Jag har själv varit i läget som Almtuna var i. Jag visste att de inte mådde bra. Det pratade vi om. Vi visste att ett lag som kommer ovanifrån och som hamnat i det läget efter en säsong där det förlorats många matcher inte skulle ha lätt att prestera i 60 minuter. När vi började resonera så insåg vi att vi bara inte kan misslyckas.

Vi gjorde 1-0 ganska tidigt.

De kvitterade till 1-1.

Jag hann inte bli nervös inför förlängningen, allt går så snabbt, och sedan när 2-1-målet kom… då var det inte den där glädjen för mig, det var snarare den där lättnaden.

Äntligen.

Jag har varit i klubben så många år så det är klart att det var extra speciellt för mig att äntligen föra Kristianstad upp i HockeyAllsvenskan.

Jag har alltid trott på klubben.

Vi har haft stämpeln att inte kunna prestera när det väl gällt som mest.

Det var enormt skönt att bryta den trenden.

Att spela i HockeyAllsvenskan är otroligt inspirerande. Vi får se var vi står, men vi inser att det är en nivå till.

Med tanke på den gångna säsongen känns det som vi kan lyckas med vad som helst.

Fredrik Hansson
Spelare Kristianstad