Den en och en halv månad som Brian Cooper hann spela med AIK den gångna vintern skapade mersmak.
Nu är den amerikanske backen redo för en hel säsong i Sverige.
Det blir dock inte i AIK, utan i Björklöven.
– Nu vet jag vad HockeyAllsvenskan är för liga. Det finns massor av bra spelare och jag är glad över att komma tillbaka. Björklöven kom med ett erbjudande och det kändes som en bra lösning, säger Brian Cooper.
25-åringen har spelat collegehockey hemma i USA och efter det gjort tre proffssäsonger i AHL och ECHL.
Den gångna vintern började han dock känna att han fastnat i ett fack i systemet och började blicka mot Europa. När AIK dök upp som alternativ så nappade han.
– Jag draftades av Anaheim men de hade många spelare på backsidan så det var svårt att ta sig uppåt. Jag gav Nashvilles organisation en chans inför den gångna säsongen. De brukar vara duktiga på att utveckla och ta upp spelare i NHL, men det gick inte som jag tänkt. Jag blev skadad i Milwaukke i AHL och sedan skickade de ner mig i ECHL för att komma i form och det kändes väl okej, men där fick jag vara kvar. Jag själv tyckte att jag var för bra för det, att jag visat att jag ska vara i AHL, och då började jag leta efter alternativ och ville till Europa, säger han.
– AIK visade intresse och jag gav det en chans. Jag ville hjälpa dem på resan uppåt. Jag hade en bra tid där.
Men kvalet gick inte som tänkt? – Nej, det gjorde ju inte det. Vi stötte på en glödhet målvakt mot Oskarshamn och kunde inte göra mål trots att vi spelade bra. Samma sak mot Leksand. Den enda match som vi riktigt förtjänade att förlora var den andra och sista matchen mot Leksand. Kvalet var tufft, men samtidigt är det idrott. Det är bara att se på NHL-slutspelet i år, det har varit massor av svepningar och överraskningar. Det var tufft att det hände oss i AIK, men så är det ibland.
Brian Cooper imponerade defensivt i AIK.
I Björklöven hoppas han få igång offensiven.
– Jag lärde mig mycket i AIK och vill fortsätta anpassa mig till den stora isen och den extra tiden man får på sig. Jag kan bli mer offensiv än jag var i våras, säger han.
– Det är också en omställning mentalt för mig. I AIK fick jag upplevelsen av att europeiska tränare gillar offensiva backar. I Nordamerika så skulle jag vara en stabil back som inte gjorde misstag, så länge jag höll mig till det fick jag spela. Jag vågade inte ta offensiva risker. När jag kom till AIK så ville de att jag skulle spela offensivt. Det kändes som en kul omstart men det tar ett tag att komma in i det. Förhoppningsvis är det samma sak i Björklöven, att det tillåts att spela offensivt från backplats. Givetvis ska jag ta ansvar defensivt men jag spelar gärna mer offensivt också.
Derbyna mot MODO är speciella för Björklöven och blir också speciella för Brian Cooper.
I de matcherna kommer han nämligen att ställas mot kompisen Fredrik Olofsson som han spelade med under ett collegeår vid University of Nebraska-Omaha och som han tränar med varje dag under sommaren.
– Det blir kul att spela mot honom. Han skrattade lite när jag skrivit på för Björklöven och han insåg att vi skulle bli rivaler. Han är en kille som tävlar så vi ska inte bli förvånade om det hettar till ute på isen. Vi är vänner men i matcher så kommer jag inte att ge honom några fördelar, och det tror jag inte han ger mig heller, säger Cooper.
Fredrik Olossons morföräldrar bor i Umeå - och Brian Cooper hoppas att de ska hjäla honom komma till rätta i den nya hemstaden.
– Jag ska försöka träffa dem, de kan säkert ge lite tips om Umeå. Jag vet inte speciellt mycket om staden ännu.
Vad har du för förväntningar på kommande säsong? – Jag vill hjälpa Björklöven upp, så enkelt är det. Just nu ser jag bara fram emot min första hela säsong i Europa och längtar efter att få komma till Umeå.
Karriären har tagit Brian Cooper till Sverige och HockeyAllsvenskan.
Drömmen om NHL lever dock kvar, även om den falnat något.
– Jag ska inte säga att jag gett upp drömmen om NHL, men nu är det ingen drivkraft som det kanske varit innan. Nu bryr jag mig inte om vad NHL-scouter tänker om mig utan jag tänker mer på mig själv och det lag jag spelar för, sedan får jag se var det tar mig. Drömmen finns där någonstans, men mer på distans, säger han.
– Matt Donovan är en spelare som gör att man ändå aldrig slutar hoppas. Han var flera år i Frölunda och sa sedan att han skulle ge Nordamerika en chans till. Han fick spela ett par NHL-matcher ifjol. Om man gör ett eller två bra år i Sverige kanske jag kan göra en "Donovan", haha.
