Gästkrönika: "Kramen jag aldrig glömmer"

Jeremy Colliton är ny NHL-tränare i Chicago Blackhawks.

Det är fantastiskt roligt och så välförtjänt för en fantastisk människa.

När vi värvade Jeremy Colliton som spelare till Mora kunde ingen av oss veta att hur denna människa skulle påverka staden Mora för all framtid och skapa livslånga minnen för oss.

Han var ju hitvärvad som forward och definitvt inte coach men sagan som skapades avslutades med att han stod där i båset som högst ansvarig.

Jeremy visade tidigt i omklädningsrummet att han var en informell ledare och blev även utsedd till en av kaptenerna när han var spelare.

Vi visste att det var en liten chansning att värva honom med tanke på att han haft problem med hjärnskakningar tidigare men våra källor och rapporter sa att det var en mycket bra spelare och människa så det kändes rätt att ge honom chansen. Tyvärr åkte han på en smäll tidigt på säsongen vilket gjorde att han fick ytterligare en hjärnskakning och hans spelarkarriär fick avslutas.

Han försökte komma tillbaka men det blev bara sämre och han fick ligga hemma i veckor i ett mörkt rum och inte göra något. Vi började titta på hemresa men ville vänta tills vi visste han var ok och att vår medicinska expertis kunde släppa honom.

Veckorna gick och blev till månader men till slut började han komma ner till omklädningsrummet och stå i ett hörn i och lyssna på tränarnas genomgångar. Han började bli bättre och bättre i sitt tillstånd och började även ge tränarna feedback och delade sina åsikter med dem.

Tyvärr gick inte resultaten som vi ville och klubben kände att det var dags att göra en förändring och Jeremy fick frågan att ta över som coach.

Resten är historia.

Jag har så många minnen tillsammans med dig Jeremy, hur du såg varenda människa, hur du fick varje spelare att lyfta sig till sin högsta nivå, hur du fick gruppen att ställa upp för och jobba för varandra fullt ut.

Du fick även oss staben att må bra genom att prata och se alla, du frågade alltid på ett respektfullt sätt hur alla mådde varje morgon och ringde med jämna mellanrum varje sommar för att kolla av läget och höra att allt var ok.

Du var den som var starkast efter vår förlustmatch mot Leksand med 6-0 vilket gjorde att säsongen 15-16 var slut och min egen känsla var att sluta med hockey och hålla på med något annat. Du var den som såg styrkan i vår kärntrupp efter den matchen och fick oss alla att jobba vidare och tro på det vi gjorde.

Jag kommer aldrig glömma vår sista match här i Mora när vi gick upp i SHL och när jag kramade om dig i båset när det återstod 10 sekunder.

Tårarna rann nerför mina kinder och du log lite men var ändå väldigt lugn och samlad.

Den bilden av dig i det känslomässiga ögonblicket symboliserar din storhet som ledare.

Den kramen kommer jag komma ihåg resten av livet.

Trots att jag har varit målvaktstränare och ledare i många år innan du blev tränare så har jag dig att tacka oerhört mycket för. Du gav mig förutsättningar att göra mitt arbete så bra som jag bara kunde genom att se och respektera mitt arbete.

Den viktigaste frågan för dig till mig var hur målvakterna mådde istället för att påpeka målen de släppte in och hur de skulle spela. Du förstod den mentala aspekten av målvaktsspelet och du tog dig tid att ofta kalla in den målvakten som inte spelade så mycket, på ditt rum och du fick honom att må bra och känna sig värdefull.

Du fick mig att må bra och känna mig värdefull!

Jag saknar dig min vän men är oerhört stolt och glad för din skull!

“Be a Pro!”

Peter Iversen
Assisterande sportchef och målvaktstränare i Mora