Jag är uppväxt och började spela hockey på Gotland i Sudrets HC, en riktigt fin liten förening som ligger nära hjärtat. Där finns bra förutsättningar med mycket istider och bra folk som jobbar runt klubben.
Flyttade hemifrån när jag var 15 år för att gå hockeygym, sökte en hel del elitgymnasium men kom inte in på någon av dem. Hamnade i Oskarshamn och där spelade juniorerna i lägsta divisionen, J18 divison 2. Ett tufft år där de inte riktigt funkade i skolan eller med hockeyn, inte mycket speltid alls, fick till och med göra någon match med dom yngre i U16. Så jag var typ så långt ner du kan komma första året i J18.
Jag har hela tiden vetat vad jag vill och kände att jag behövde agera och flytta på mig.
Hamnade då i Nynäshamn via en kontakt vi hade där, väldigt bra och viktig flytt. Där började det hända saker andra året på gymnasiet.
De gillade mig och min spelstil. Jag spelade många matcher med både J18 och J20, och fick även göra någon match i A-laget i division två. Så totalt 75-80 matcher den säsongen, vilket var väldigt roligt och utvecklande.
All träning började svara bra det året också, hade en del med utveckling och pubertet i kroppen att göra. Jag har alltid varit teknisk skicklig men då började jag få lite power i grejerna med.
A-laget gick upp i division ett och J20 i Elit, så sista året på gymnasiet lirade jag A-lagshockey och J20.
Efter de har det varit sju säsonger i divison ett med några inhopp i HockeyAllsvenskan.
Sju mycket lärorika år där jag utvecklas väldigt mycket som människa och hockeyspelare.
Där karaktären verkligen har satts på prov.
Jag har hela tiden sett till att ge mig själv de bästa förutsättningar till att utvecklas och få framgång. Alltid enormt stöd från familjen som är obeskrivligt!
Första riktiga chansen i HockeyAllsvenskan kom förra säsongen i Tingsryd.
Jag fick kanske inte den rollen jag skulle ha från start, jag spelade fjärdefemman och inte boxplay eller powerplay, så spelade mellan 7-11 minuter per match. Hände inte så mycket offensivt då, men spelade bra ändå och uppskattade andra saker jag gjorde: hittade bra lösningar i olika situationer, satte några tacklingar, skapade energi.
Jag såg till att ha självförtroende för när chansen skulle komma att få spela mer så skulle jag ta den, vilket jag gjorde.
Efter ungefär 20 matcher så fick jag chansen att spela i den roll jag själv tycker jag ska ha, mer offensivt spel, tid i powerplay och istid i viktiga lägen.
Jag spelade då mellan 17-22 minuter per match. Stor skillnad, det är klart att de händer mer på isen då, skapade fler lägen kom in i matchen bättre. Då lossnade det i offensiven också och jag började började producera bra. Hittade härlig kemi i en lina med (Oscar) Holst och Tusse (Mathieu Tousignant). Spelade resten av säsongen med det förtroendet och det gick bra för min del. Jag satte mig i en bra position.
Hockey är en fantastisk sport på många sätt, jag njuter som får hålla på med det varje dag och ha det som yrke.
Man går igenom så många känslor: lycka, frustration, ilska, smärta, kärlek, glädje, stolthet, mäktig gemenskap, härliga inramningar.
Alla de bitarna lär man sig mycket av att gå igenom, fast det kanske inte känns så just där och då. Det blir det en positiv erfarenhet som man har nytta av.
Det kan komma perioder där allt flyter på bra, vinner matcher, levererar, framgång, glädje, då är de oftast enkelt både på och utanför isen.
Dyker också upp tuffare perioder där allt inte rullar på lika lätt, det är då man har bra möjlighet att stärka sin karaktär ännu mer genom att ha huvudet på rätt ställe och bli starkare mentalt som är väldigt viktig del för sin karriär.
Jag är väldigt stolt över resan jag gjort till där jag är idag, men är långt ifrån nöjd.
Jag vet vad jag vill.
Jag vaknar upp varje morgon och jagar det med glädje!
Kim Tallberg Spelare i Tingsryd
Highlights med Kim Tallberg från den gångna säsongen:
