Vad jag hade tur att C More valde att satsa på HockeySllsvenskan och att just jag fick chansen att vara en del av C More-teamet! Nu sex år senare kan jag säga att jag är stolt över C Mores produktioner inklusive mina egna insatser där vi alltid försökte göra allt för tittaren.
Tio säsonger som spelare och tolv säsonger som klubbdirektör i Linköpings HC avslutades med sex år med C More. Hockey har varit hela mitt arbetsliv och kommer alltid vara en del av mitt vanliga liv men jobbet är numer annat.
Då för sex år sedan visste vi alla att vi hade en stor utmaning framför oss.
Många älskade hockeypersonligheter skulle ersättas och själv var jag, om vi ska använda hockeytermer, en rookie i tv-sammanhang. Men jag hade tur igen som fick börja i HA-studion med Björn Oldeen. Oj, jag har mycket att tacka Björn för – han var en bra lärare!
Utöver Björn har jag jobbat med Lars Lindberg, Axel Pileby, Ida Björnstad, Frida Nordstrand, Åke Unger, Stefan Klemetz, Kajsa Kalmeus, Marika Eriksson och Patrik Westberg. Jag hoppas att jag inte missade någon. Olika personligheter och egenskaper, fy vad roligt det har varit - professionella allihop!
När kameran går på är det en spänning som jag kommer sakna.
HockeyAllsvenskan har varit en plantskola för många programledare som där lärt sig branschen och fått tillfälle att öva och bygga självförtroende för att sedan ta sig an nya större utmaningar. Jag väntar bara på att Lars Lindberg kommer leda de största idrottsprogrammen i Sverige!
Programledare i all ära. Jag kan inte glömma Harald, expertkommentaror och perfekt lagkompis – pålitlig och kunnig – jag kommer sakna våra samtal!
Några av mina minnen:
Mitt starkaste minne var Modo-Leksand där Brock Montpetit avgjorde match sju i övertid. Leksand till SHL och Modo till HockeyAllsvenskan 2016. Modo spelade bättre, skapade fler chanser i 20 av 21 perioder och det kändes ”orättvist” vid varje match Leksand vann. MEN hockeygudarna hade bestämt sig och Leksand skulle ta steget upp trots att all min hockeykunskap sa att Modo skulle vinna till slut. Det var idrott i sina bästa eller tuffaste stunder beroende på vilket lag man hade som favorit.
Mitt mörkaste minne var Tobias Forsbergs skada. Jag var inte på plats men fick informationen snabbt efter det inträffade och vi alla blev påverkade och oroliga. När ingen information kom ut från närstående visste jag att situationen var allvarlig. Glädjen däremot ökade rejält när jag fick jobba med Tobias senaste säsongen. Han är en inspiration för oss alla med sitt nya liv.
Bästa mat? Karlskoga. Alltid hemlagat med omsorg för alla oss hockeyarbetare över hela Sverige. Tack Karin!
Märkligaste känsla var när vi fick ett sms för vår chef inom C More som skrev ”Ni kan åka hem” efter den andra matchen mellan Modo och Björklöven i mars 2020. Jag minns exakt var jag var just då och jag kunde inte fatta att säsongen var slut.
Största talangen? HockeyAllsvenskan är en ”utvecklingsliga” och jag kan bara hålla med om att förutsättningarna är perfekta för unga hockeyspelare att utvecklas till världsspelare. En som jag blev överraskad av var Elias Pettersson. Han var en tunn pojke som hade mycket känsla – bra visst, men så bra… det trodde jag inte! Samtidigt fick vi bevittna hur han utvecklades varje match, ett nytt steg framåt och till slut via en säsong i SHL till världsstjärna. Jag erkänner att jag aldrig trodde han skulle ta den rollen i NHL så snabbt.
Många säger att idrott är rättvist, vilket jag kan hålla med när man ”spelar för segern”. Däremot två säsonger i rad har Björklöven blivit hårt drabbat av Covid 19. Från ett idrottsperspektiv är Löven utan tvekan de största förlorarna på grund av pandemin.
Vi måste avsluta med en journalistisk prestation. Bästa intervju? Björn Oldeen som hade närvaro att ta tag i kameramannen när Brock Montpetit kom fri. Björn tog ett nackgrepp på Perra Johnsson, de var på plats vid precis rätt tillfälle och intervjun var magisk!
Allt för tittaren!
