Lång väntan, nerver utanför de välpressade kostymerna och sedan ren och skär lycka. I helgen gick den årliga NHL-draften av stapeln och 217 entusiastiska hockeytalanger från hela världen fick sin framtid utstakad. Åtta av dem kommer från spel i HockeyAllsvenskan.
Åtta stycken (!) från Sveriges näst högsta serie.
Det är bara att lyfta på hatten.
Jag är synnerligen imponerad det som hände i pampiga American Airlines Center i Dallas i helgen. Hela talangpoolen var där. Supertalangen Rasmus Dahlin valdes först, den ryske eleganten Andrei Svechnikov som tvåa, och sedan svenskar som ropades upp som på löpande band.
För er som inte följer NHL med samma glupska intresse som undertecknad kan jag berätta att svensk hockey fortsätter ligga i framkant. Totalt valdes 30 svenskar vilket var tredje flest i hela draften bakom USA:s 52 och Kanadas 71. 30 spelare är mycket, det tidigare svenska rekordet - där spelarna har Sverige i passet - låg på 28.
När det nu är dags att summera hela spektaklet där NHL-klubbarna pekar ut framtiden går det inte att förbise att drygt 26 procent av de svenskar som draftades spelade i HockeyAllsvenskan den gångna säsongen.
Från Leksandsbacken Filip Johansson i den första rundan till MODO-backen Jesper Sellgren (Luleå från nästa säsong) i den sjätte.
Johansson var en av draftens stora överraskningar. Inte det faktum att han valdes, det var väntat, men att han valdes som nummer 24 totalt av Minnesota Wild var en karamell dränkt i både socker och choklad. Det är spelare som Johansson som får mig att titta på och njuta av HockeyAllsvenskan. Innan säsongen var han en tänkt J20-spelare, men på grund av skador fick han chansen och som han tog den.
Det högerfattade spelgeniet spelade som om han aldrig spelat i en annan liga och och mot slutet av hockeyåret var han till och med en av dalalagets bästa blålinjedansare, och borde nog fått mer speltid i deras jakt på SHL än vad han faktiskt fick.
Minnesota såg det, och om något år har de en ledande back att kunna plocka in, redan nu borde vara för tidigt då Wild har en av de bästa backuppsättningarna i hela NHL.
Men Johansson symboliserar på charmen med den allsvenska hockeyn. Det är inte en serie med Sveriges elitspelare, det är inte Sveriges bästa hockey som spelas, men det är möjligheternas liga.
Ibland kommer möjligheterna av en slump, som med skador eller att klubbar måste släppa upp spelare från egna ledet på grund av en tunn plånbok. Men oftast är talangernas speltid välförtjänt, och med facit i hand kvalitén på dem också tillräckligt bra för att bli draftad till världens bästa hockeyliga.
Se bara på SHL-nykomlingen Timrå som hade tre spelare med i årets draft: Jacob Olofsson till Montreal Canadiens som nummer 56, Filip Hållander till Pittsburgh Penguins som nummer 58 och målvakt Victor Brattström till Detroit Red Wings som nummer 160 totalt.
Timrå vågade satsa på sina talanger, och vann, för sin egen och för talangernas skull.
Oskarshamn-backen Martin Fehérváry, Washington Capitals, och Amtuna-backen Jacob Ragnarsson, New York Rangers, och Leksands ungtupp Marcus Karlberg, Columbus Blue Jackets, var förresten de övriga tre HockeyAllsvenska spelarna som valdes. (Det kunde blivit en till, men målvakten Jesper Eliasson spelade inte några matcher med Troja-Ljungby under förra säsongen).
Att bli draftad är en sak, att få spela i NHL är en annan. Det är många som aldrig ens får chansen och att någon av de åtta spelarna redan nästa säsong möter Connor McDavid, Alex Ovechkin eller Victor Hedman är kanske att ta i. Men sannolikheten att många på sikt kommer för göra det är lovande och det är också det som är det huvudsaken.
Men det är inte det viktigaste just nu. Det viktigaste är att konstatera att HockeyAllsvenskan har fått scouternas ögon på sig och blivit en perfekt språngbräda ut till proffslivet.
Fråga bara de åtta spelare från HockeyAllsvensken som draftades 2018.
Personligen har jag bara en fråga att ställa;
Hur många blir det 2019?
Peter Ekholm Frilansjournalist, NHL.com/sv, hockeysverige.se, Sveriges Radio
