Många spådde att Marcus Davidsson skulle få sitt stora genombrott i SHL den här säsongen.

Så blev det inte.

Efter en skadedrabbad fjolårssäsong, en förstörd försäsong och en marginell roll i Växjö så landade 22-åringen i Västervik i början av november.

– Ja, vad tänker jag kring allt detta? Ibland blir det inte som man tänkt sig, säger Marcus Davidsson.

– Ibland går det bra, ibland går det sämre, och det är lite olika omständigheter som gjort att jag hamnat där jag hamnat. Men så är det.

2017 draftades Marcus av Buffalo Sabres i den andra rundan och han var redan då, som ung junior, en ordinarie SHL-spelare i Djurgården. För tre år sedan gjorde han 27 poäng på 52 matcheri SHL, fick massor av beröm för sitt spel i DIF-kedjan med brorsan Jonathan Davidsson samt Axel Jonsson Fjällby, och debuterade dessutom i Tre Kronor.

2019 skrev Davidsson på för Växjö - men hade en tuff debutsäsong i den småländska klubben som fick avslutas i förtid.

– Det var tufft på flera sätt. Laget gick dåligt och jag kom kanske inte upp i den nivån jag ville, men framförallt var det tufft eftersom jag blev skadad. Jag har haft bekymmer med nacken tidigare men kanske inte uppmärksammat det, och så fick jag en tackling. Det var ingen stor sak, men det utlöste symptom som liknade en hjärnskakning. Bland annat huvudvärk, berättar han.

– I Växjö utgick alla från att det var en hjärnskakning och rehabben jag körde hjälpte inte. Det var först när jag kom hem till Stockholm som det konstaterades att nacken var överbelastad och att det skapade kramper. När det konstaterats så började den rehab jag körde då att hjälpa.

Tufft att det pratades om hjärnskakning när det inte var det?
– Jag gjorde en del tester men de visade inget, det satt inte i huvudet, men jag tror det är en problematik i svensk ishockey just nu att det är enkelt att sätta stämpeln hjärnskakning så fort det handlar om exempelvis huvudvärk.

Vad exakt var problemet för dig?
– Mina muskler arbetade fel. Några muskler var väldigt spända och när de fick en smäll så blev de ännu mer spända, och det påverkade nackmuskelaturen och skapade huvudvärk. Hjälpen blev att stärka upp nackmusklerna och musklerna runtomkring. Varför problemen drabbat mig vet jag inte. Det kan vara genetiskt. Jag har kört samma träning som många andra. Samtidigt kan jag känna att vi kanske tränar nacken och muskelaturen där omkring för lite i hockeyn. Jag gör det nu och en del garvar åt mig, men det är viktigt.

Det låter som alla borde köra den träningen…
– Absolut, det förebygger mycket problem. Det borde ligga i grundträningen.

Hur mår du nu?
– Bra, jag har inga symptom alls.

{!B}

Med en stark och frisk nacke så hade Marcus Davidsson höga förväntningar inför den här säsongen. En annan skada, och efterföljande operation, förstörde dock hela försäsongen.

– Jag missade alla träningsmatcher och när säsongen väl drog igång så blev det knapert med speltid, säger han.

– Växjö tyckte att jag var tveksam och inte tog för mig tillräckligt, men det var inte helt enkelt att kliva in efter att ha varit borta så länge. Jag var inte helt bekväm, jag ville komma in i det försiktigt. Jag kan förstå Växjö också. Jag är en välbetald spelare med kapacitet som de vill ska leverera mer än vad jag gjorde.

Då blev det Västervik istället?
– Axel Jonsson Fjällby var där och brorsan skulle ju dit, och jag kände att jag ville spela hockey, få mycket istid och stort förtroende, och då kändes det helt rätt. Jag ville komma till Västervik och bara spela. Inte tänka så mycket. Ta varje dag som en ny dag och hitta tillbaka till mig själv.

Kul återförening med Fjällby och Jonathan också?
– Verkligen, det hade ju stor del i att det blev Västervik. Tiden i Växjö blev inte som tänkt och hockeyn är inte lika kul när man är frustrerad, och jag ville bara ha en nystart och ha kul igen. Det var perfekt att komma till Västervik och ha kul både på och utanför isen.

Men nu har Fjällby och Jonathan stuckit till Nordamerika, men du hade koll på att det kunde bli så?
– Absolut, jag visste det. Västervik kändes ändå rätt. Jag hade kunnat spela i en SHL-klubb också, men då hade jag kanske fått tio minuter per match och bygga upp mig själv därifrån, men jag tycker att det här är nyttigare för mig just nu. Jag får spela mycket och jag får chansen att spela ut i Västervik, och det behöver jag för tillfället. HockeyAllsvenskan är inte heller någon dålig liga, man måste var på tå och tävla. Det har tagit lite tid för mig att hitta tillbaka, men det kommer mer och mer.

Du känner att du är på uppgång?
– Jag hade inte spelat på länge innan jag kom hit och det är inte lätt att kliva in och hitta allt på en gång. Det uppstår lätt en del tveksamheter. Västervik har haft förståelse för det. De räknade inte med att jag skulle komma in och producera direkt, utan de ville att jag skulle vara som bäst i slutet av säsongen och i slutspelet. Det är skönt att ha det stödet. Det känns bättre och bättre.

{!C}

Västervik och HockeyAllsvenskan har blivit något av en omstart för stortalangen.

– Jag tror det är lätt att köra fast om man bara stannar i det som känns tryggt, och det här är verkligen en ny utmaning för mig. HockeyAllsvenskan håller hög klass och jag ser inget fel med att spela här. Sedan får vi se vad som händer till nästa säsong. Jag tänker inte på det nu. Jag tar saker och ting i min takt.

Hur känner du inför slutspurten?
– I början hade jag tanken att gå in och producera direkt, men nu tänker jag inte så mycket på det. Nu handlar det om att arbeta bort alla tveksamheter, tävla, ha mycket puck och låta allt det andra komma. Jag försöker fokusera på små saker som gör stor skillnad i slutändan. I de senaste matcherna tycker jag att jag klivit ur min "comfort zone" lite mer. Jag utmanar mer, jag kör mer. En stor grej för mig är att inte åka runt och tänka för mycket. Jag börjar bli mer och mer avslappnad.

Västervik som lag har - precis som vanligt - överraskat allt och alla. Smålänningarna kämpar om en slutspelsplats och är inte indragna in någon bottenstrid.

– Vi har en förmåga att göra mer eller mindre alla matcher spännande, det är ofta det står och väger på slutet när vi spelar, säger Marcus.

– Vi har spelat bra överlag. Vi har gjort bra och mindre bra matcher, men lyckas ofta ta någon poäng oavsett.

Det känns som hockeyn börjar bli rolig igen?
– Då känner du helt rätt, nu är det bara att köra vidare.