Det tog ett bra tag innan jag kunde släppa det där och gå vidare.
Vi kämpade för att hålla oss kvar i HockeyAllsvenskan. Allt skulle avgöras i sista omgången. Vi hade full koll på matchen mellan Oskarshamn och Tingsryd. Vi ledde mot AIK i slutet och där och då så visste vi att det skulle räcka för att klara det.
Då, med en och en halv minut kvar att spela, tog jag onödig utvisning.
Sedan blev det svart när AIK kvitterade med fyra sekunder kvar.
Jag sjönk genom isen.
Det var det värsta jag varit med inom hockeyn.
Vi skulle tvingas till kval.
Det var som att jag inte bara svek mina lagkamrater, utan hela klubben. Att som kapten ta en så onödig utvisning i det läget och bli straffad på det sättet var oerhört tungt. Det minnet kommer alltid att leva med mig.
I Kvalserien så vann vi de två första matcherna, sedan förlorade vi borta mot Kristianstad efter en riktigt dålig match försvarsmässigt. Vi visste inte vad som väntade oss i kvalet och den matchen blev ett ”wake-up call”. Något nytt för oss när vi var "storlaget" som alla ville slå.
Sedan skulle allt återigen avgöras i sista omgången.
Kristianstad hemma.
Förlängning.
Förlust.
Vi åkte ur.
Det var en ännu större tomhet än sista omgången i HockeyAllsvenskan. Det är svårt att sätta ord på känslorna som infann sig. Samtidigt som jag såg glädjen hos Kristianstad så såg jag förtvivlan hos våra spelare.
Förra säsongen är svåranalyserad. Vi var otroligt ojämna i alla lagdelar. När vi analyserade matcherna såg det ofta ganska lika ut, vi höll väldigt sällan ihop i 60 minuter. Vi var inget kollektiv. Inget illa menat mot våra spelare, alla vill såklart vinna men vi fick inte ihop det. Vi hade några matcher där vi jobbade som lag, men i överlag var det för dåliga insatser.
Jag vet inte exakt vad det beror på.
Vi hade ingen osämja i laget, det var alltid kul att komma till ishallen, och det gör det ännu svåra att analysera. Vi hade i stort sett samma trupp som året innan och då slutade vi fyra. Jag vet inte om vi hade för höga krav på oss själva.
Med tanke på allt detta är jag otroligt tacksam över att vi har turen att få vara kvar i HockeyAllsvenskan.
Att vi fick platsen när Pantern drog sig ur.
Det känns som vi fått en andra chans, vi andas en nystart och nu ska vi göra något bra av det. Almtuna ska spela i HockeyAllsvenskan, så är det bara. Det är en ny arena på gång och det hade känts som ett sjukt bakslag om vi skulle spelat i HockeyEttan kommande säsong. Nu får klubben chansen att börja om, verkligen tänka till vad klubben ska stå för, och hitta rätt spår igen.
För mig var det givet att stanna kvar och jag skrev snabbt på ett nytt kontrakt.
Jag känner ett ansvar mot klubben, trivs fantastiskt i Uppsala och ville tidigt sända signaler till andra spelare som funderade över framtiden.
Vi kommer att vara underdogs säsongen som kommer. Vi måste verkligen jobba hårt, men det har varit Almtunas kännetecken i flera år. Vi kom ifrån det den gångna vintern, men nu ska vi hitta tillbaka dit.
Per Svensson Lagkapten i Almtuna
