Känslorna är många.

Vi backar bandet ungefär ett år då första känslan av att det kan vara sista säsongen började krypa sig på.

HockeyAllsvenskan, utvecklingsserien men också en proffserie där de flesta kan leva på sin ishockey. Det har jag gjort i elva år. Otroligt glad och stolt över att ha kunnat leva på sin hobby.

Har fått höra, precis som alla andra, att ”du är bara en skada bort, och du har inget jobb” eller ”tänk på framtiden, gör något vid sidan av, det krävs bara en skada”.

Det satte sig till slut, jag vågar inte chansa, men jag har nog missat i snitt 15-20 matcher varje säsong av skador.

Sommaren 2020 slog blixten ner och jag började studera upp betyg via komvux. Mitt tips till ishockeyspelare är att gör klart gymnasiet, men också att fortsätta med studier vid sidan om, och gör det i tidig ålder. Sen kommer familj, sambo och det blir svårt att hinna med.

Som ishockeyspelare i HockeyAllsvenskan så har vi enorm fin hjälp via Sico, Björn Svensson hjälper dig med allt som har med att ta steget för att förbereda dig för livet efter, även om du är tio år bort från det kapitlet av livet. Nu har HockeyAllsvenskan även startat samarbete med Athletic Work för att förbereda spelare för livet efter karriären, det är otroligt viktigt. Ta tag i det i tidig ålder.

Minnena från karriären är många, men jag fick aldrig spel de där brinnande slutspelen i HockeyAllsvenskan där vi gick långt, jag tror jag skulle vara en grym slutspelsspelare, men jag fick spela slutspel i SHL! Vilken grej. Jag var utlånad från LHC till Örebro och vi hade precis blivit klara för kvalserien till SHL, vi slog Djurgården borta och det blev ändrade planer, buss direkt upp till Timrå för kvalserien några dagar efter. Då fick jag ett samtal, Carl Söderberg hade crosscheckat Per Ledin i huvudet under första kvartsfinalmatchen och de ville att jag skulle in och spela SM-slutspel. Blandade känslor såklart, fick spela mycket i Örebro och bidrog i alla spelformer, men samtidigt… SM-slutspel!

Jag började bubbla direkt… otroligt taggad!

Nu fick jag inte så där supermånga minuters speltid men vilken upplevelse. Slutspelshockey är det som grämer mig mest, det är vad hockey går ut på, ingenting är som slutspel. Allt kan hända och det är då man ska vara bäst.

Just det, min målgest.

Den har fått många rubriker.

När jag spelade i J20 så sa en kille på skämt att jag istället för en Jagr Salute med handen borde göra fisken med handen. Gjorde mål några dagar efter det och gjorde fisken som en kul grej för laget. Fortsatte med det, till en match där jag inte gjorde fisken helt plötsligt, tänkte väl att det bara var en liten rolig grej för stunden. Då kom Mike (Helber) som var klubbdirektör i LHC och sa:

”Fishen för sjutton, varför gjorde du inte fisken? Alla små hockeyspelare vi har här i föreningen som ser dig spela älskar att se fisken”.

På den vägen är det, sedan dess, i tretton år har jag gjort fisken efter varje mål.

Nu är det slut med både fisken och karriären.

Jag har bara spelat pucken, tacklats, tävlat, blockat skott, skjutit pucken, tränat hårt, gjort mål, assist, utvisningar och skrattat med kompisar i 23 år av mitt liv.

Känslorna är många.

TACK till er alla som stöttat mig.

Nu börjar kapitel två och polisstudier för mig.

Fish out!