"Räddade han? Fick jag det på bild?"
Publicerad: 2022-07-08
HockeyAllsvenskan-fotografen Oliver Szabo skriver om jakten på "den där bilden", obeskrivliga känslan, att vara redo, känslor, leendet på läpparna och tavlan.

Jag började fotografera hockey lite av en slump då jag följde med en kompis på en match när han skulle fotografera för Radio P4 Västmanland.

Han frågade om jag ville följa med eftersom han visste att jag skulle vara intresserad.

Oj, vad jag fick mersmak efteråt…

Jag förstod direkt att fotografera sport är något jag vill syssla med framöver.

Nu har jag fotat just hockey i över tio år och är lika biten som när jag började. Känslan när man går upp för trappan till pressrummet och gör sig i ordning och sedan tar sig ner till rinken är obeskrivlig. Alla fantastiska funktionärer, vakter och personal!

Genom åren har jag fångat en och annan spelare på bild och även varit med om händelser som brandutrymningar, ambulans på isen, slagsmål på läktaren, fått en puck i ansiktet efter en rensning, fått en puck på armbågen och så vidare…

Det svåraste och också det mest belönande är dock när man lyckas fånga känslor på isen.

Det är inte svårt att fånga ett målögonblick på bild - men man vill få ett djup i bilden.

När till exempel en spelare sätter det avgörande målet med bara sekunder kvar och vrålar rakt ut innan medspelarna stormar honom. Det är väldigt lätt att bara fokusera på pucken och glömma spelaren. Som fotograf gäller det att vara med och försöka förutspå händelsen, vilket inte är lätt. Även om dagens kameror är helt fantastiskt snabba och där man bränna av tolv bilder per sekund, så är det upp till mig som fotograf att veta var jag ska rikta kameran.

Den här säsongen riktade jag kameran rätt.

Alla vet vilken bild jag menar: Västerås-målvakten Linus Ryttars räddning mot Kristianstad.

Just denna målvaktsräddning som jag lyckades fånga på bild har jag längtat efter att fånga väldigt länge. Har under många år riktat in mig på just målvakter och varit redo att fånga ”den där bilden”, men det är oftast när man är redo som det inte sker eller så är någon annan spelare eller domare i vägen.

Denna gång var jag både redo och det som jag väntat på inträffade.

Jag förstod tidigt att situationen som utspelades framför mina ögon kunde resultera i något häftigt.

Det var rörigt framför målvakten, han gled ut ur kassen, det var ett svettigt ögonblick. Men jag var redo, hade inga spelare eller domare som blockerade mitt sikte. Det var helt enkelt upp till mig att inte klanta till med kameran och så klart hoppas på att målvakten skulle göra en snygg räddning.

Ögonblicket kom och Linus Ryttar slänger sig efter pucken som en fotbollsmålvakt och jag kramar avtryckaren så hårt jag bara kan.

Jag ser bara att det inte blev mål och publiken jublar.

Förstår inte vid det ögonblicket vad som faktiskt hände, att han räddade med handsken. Direkt vid den kommande avblåsningen slänger jag mig på play-knappen på kameran för att kolla bilderna som ett ivrigt barn på julafton.

Räddade han?

Fick jag det på bild?

Med ett leende på läpparna kunde jag konstatera att jag tog mitt livs efterlängtade hockeybild!

Bilden blev till en tavla som Linus Ryttar själv signerade och i dag hänger den på väggen hos en lycklig Västerås-supporter.

Nu ser jag fram emot kommande säsong och nya möjligheter att fånga känslor på isen!

{!A}

{!B}

HockeyAllsvenskan