Powell: "Det är lite komiskt faktiskt..."

23 juni 2021 10:30

Myles Powell är värvad som toppcenter i Västervik och nu berättar han om barndomskompisen, att ställas mot sina förra lagkamrater, tiden i Nordamerika, positionen och språngbrädan.


Gerry Fitzgerald försvann till Björklöven.

Tanken är att Myles Powell, senast i Flordia Everblades i ECHL, ska ersätta honom som toppcenter i Västervik.

Likheterna mellan de båda spelarna är slående.

Fitzgerald: kanadensare, center, högerfattad, 175 cm, 82 kg.

Powell: kanadensare, center, högerfattad, 175 cm, 82 kg.

Men inte nog med det: Fitzgerald och Powell är barndomskompisar och Fitzgerald är en av de stora anledningarna till att Powell landade i just Västervik.

– Gerry växte upp i grannstaden och våra föräldrar kände varandra. Vi spelade hockey mot varandra som små och sedan spelade vi juniorhockey tillsammans i två år, säger Myles Powell.

– Västervik kom med ett erbjudande till mig och det är klart att jag pratade med Gerry om det. Han älskade staden och laget och det gjorde att jag också ville komma dit. Det är ett stort steg att flytta till Europa för första gången men jag känner mig trygg med valet av land och lag med tanke på allt det fina som Gerry har berättat.

Ni är barndomskompisar och på pappret med längd och vikt så är ni identiska...?
– Ja, haha, det är lite otroligt. Vi är ganska lika som spelare med skickligheten och farten. Jag kanske spelar lite med fysiskt än Gerry, men annars är det inte mycket som skiljer.

Nu ska du alltså ersätta Gerry som toppcenter i Västervik?
– Ja, det är lite komiskt faktiskt. Med tanke på vår spelstil så känns det bra, jag tror detta blir hur bra som helst.

Du känner ju Gerry som både person och spelare, att han gjorde bra ifrån sig i HockeyAllsvenskan ifjol kanske är en trygghet för dig?
– Det är det absolut. Gerry är en riktigt bra spelare och jag vet hur jag står mig jämfört med honom, och det är en trygghet att veta lite vad som väntar.

Till hösten blir Myles Powell och Gerry Fitzgerald alltså konkurrenter i två olika allsvenska lag.

Men Powell kommer också att ställas mot den gångna vinterns lagkamrater Logan Roe och Colby Sissons som är klara för spel i Västerås respektive Vita Hästen.

– Det är en nog en tillfällighet att vi alla hamnat i samma liga men det är kul att ha lite familjära ansikten runtomkring sig, säger Powell.

– Logan och Colby är bra backar. De spelar dock inte så fysiskt, de är mer spelande backar, och det är skönt för mig som ska möta dem, haha. Jag tror att både de och jag kommer att trivas på de europeiska rinkarna med det europeiska spelet.

Myles Powell har efter college gjort tre säsonger som proffspelare i Nordamerika. Han hade AHL-kontrakt de två första åren men fick nöja sig med ett ECHL-avtal ifjol.

Han levererade 43 poäng på 46 matcher med Florida Everblades i vintras.

– Jag har haft en bra karriär så här långt men kanske inte fått så många chanser i AHL som jag önskat. Det är en liten besvikelse men det har också varit speciella förutsättningar. Ifjol avslutades säsongen i förtid på grund av covid-19 när jag var uppe i AHL, och i år har det varit svårare att flytta runt med tanke på läget med pandemin. Till det har jag haft en del skadeproblem, säger han.

Men bra poängsnitt i år?
– Absolut. Jag missade en del i början på grund av en skada men kom igång bra på slutet. Vi hade ett riktigt bra lag och då är det enklare att producera.

26-åringen är en tilltänkt spetsspelare i Västervik.

– Jag har alltid höga förväntningar på mig själv. Jag ska göra allt för att hjälpa laget så mycket jag kan. Det handlar om att vinna matcher. Vinner laget matcher så går det bra för mig som spelare också.

Du kan spela både center och vinge?
– Jo, men jag är center i grunden och det är det jag spelat mest. Jag har spelat forward en säsong och sporadiskt när det behövts. Jag trivs bäst som center.

Västervik har satsat på många nordamerikanska spelare de senaste åren.

Flera av dem har gjort väldigt bra ifrån sig och sedan försvunnit till större ligor.

Myles Powell hoppas på samma sak.

– Jag vet att Västervik är en bra språngbräda. Det finns flera spelare som lyckats där och sedan dragit vidare. Alla vill spela så högt upp som möjligt och det gäller mig också. Samtidigt så går det inte att blicka för långt fram. Nu är det bara Västervik som gäller och jag ska göra allt för att laget ska vinna så många matcher som möjligt. Jag tänker inte på något annat.