Signerat Szymon: Här och nu för Love Härenstam

– Inget förändras bara för att man har vunnit JVM, det spelar inte så stor roll i längden. Ska man bli bra måste man fortsätta med goda dagliga vanor. Och HockeyAllsvenskan är en mycket bra liga och Södertälje erbjuder en bra miljö för att utvecklas, säger Love Härenstam.

Det finns resor och det finns resor. En resa var den som tog 20 timmar från Minnesota efter det vunna JVM-guldet tillbaka till Stockholm men där varken Love eller någon av de andra guldhjältarna brydde sig om vädret eller flygstrulet. För detta var sista resen med gänget, festen bara fortsatte och ingen hade egentligen brytt sig om de fick ta omvägar med mellanlandningar i Alaska eller Kuala Lumpur.

En annan resa är den Love Härenstam påbörjade när han som tvååring började åka skridsko på Ingarö för att som femåring börja spela hockey för moderklubben Värmdö HC i Stockholms östra utkanter. En resa som fortsatte till Djurgården och ett U16 SM-guld, efter det hockeygymnasiet i Luleå för att sen nappa på ett bud från Skellefteå.

”Sista året på hockeygymnasiet kände jag att ville närma mig ett A-lag och Skellefteå erbjöd mig att träna nästan heltid med SHL-laget och det var ett bättre alternativ än att spela J20 hela året. Och det gjorde att jag var redo för det steget till seniorhockeyn i år,” säger Love.

Det resulterade i bland annat i tre CHL-matcher förra säsongen, debut på vuxennivå.

Vad låg bakom flytten till Södertälje inför denna säsong?

”Jag kände målvaktstränaren Calle ”Bratten” Brattenberg sen U16-landslaget och jag klickade bra med honom där. Jag kände att det var ett bra nästa steg in på seniornivå, att vara en av två målvakter i ett hockeyallsvenskt lag och utvecklas vidare. Och dessutom vara lite på hemmaplan. Det är ju väldigt nära Stockholm.”

Flytten tillbaka till Mälardalen satt som handen i målvaktshandsken.

”Det var väldigt roligt att komma till Södertälje, en bra förening som var nära att gå upp ifjol, vi har ett bra lag och många bra personer runt omkring,” berättar Love. ”Kände att det var ett bra ställe att komma till och börja sätta seniorkarriären på riktigt. Kul att man fått förtroende och att man har fått spela en hel del.”

Spela en hel del? Jo, jo.

Love Härenstam är den juniormålvakt som spelar mest i serien. När säsongen går in i februari har han stått i 24 matcher. Närmaste junioren – bäste kompisen Herman Liv (mer on Liv senare i texten) – har spelat 18. I dagsläget ligger Loves räddningsprocent på 91,62, fjärde bäst i HockeyAllsvenskan, och han är trea i insläppta mål per match med utsökta 1,92.

Love Härenstams segerfirande efter hållen nolla hemma i Scaniarinken mot Östersund.

”HockeyAllsvenskan och SSK är helt rätt steg för mig, bra miljö i en bra liga,” konstaterar Love. ”Jag trivs bra i klubben och har skrivit på för två år. Så det ser väl ut som att jag ska spela här nästa år också, det hade varit bra för min utveckling tror jag. St. Louis vill att jag ska spela matcher och utvecklas i den dagliga miljön och det gör jag i Södertälje.”

St. Louis, ja. Det är NHL-klubben som har försäkrat sig om Härenstams NHL-rättigheter då Blues tingade värmdöprodukten i sjätte rundan (som nummer 179) i förra sommarens draft.

Om NHL-klubben är nöjd med Loves utveckling i HockeyAllsvenskan så måste deras General Manager och hela scoutingstaben ha korkat upp champagnen och hjulat nakna i hotellkorridoren i Minnesota när de såg den svenske målvaktens bravader under junior-VM under jul och nyår.

Love Härenstam var turneringens i särklass bäste målvakt. Förutom det viktigaste – att leverera ett målvaktsspel som gav guld – så finns detta som dokumentation.

» Förutom finnen Petteri Rimpinen som stod i Finlands alla sju matcher, var Love den ende av de andra toppmålvakterna som stod i sex av sju matcher.

» Av målvakter som stod fler än fyra matcher hade han bäst räddningsprocent med 91.07 och bäst insläppta i snitt per match med 2.43. Endast Kanadas Jack Ivankovic hade bättre siffror men han stod bara i tre matcher.

» Sverige vann visserligen guld och måste följaktligen haft det bästa laget men Love fick ändå göra mest räddningar i turneringen – 153. Så någon walk in the park bakom ett betongförsvar var det inte frågan om.

» Och så det ultimata beviset: I vad som måste varit den lättaste omröstningen om turneringens bäste målvakt sen Carey Price i JVM 2007 i Leksand, var Love självskriven både i medias All Star Team samt i tävlingsledningens Top Goaltender omröstning.

”Det var många bra målvakter i den turneringen,” konstaterar Love. ”Killar som var med redan förra året och som redan hunnit ganska långt i sina karriärer. Någon har blivit vald i en förstarunda, någon som redan hunnit spela matcher i AHL. Så att få det priset och bli utsedd till bästa målvakt, det var extremt roligt. Bra kvitto på att man har gjort nånting bra under många år men kanske speciellt den här säsongen.”

Helt nollställd under straffdramat – som en emoji med rak mun

Precis som Mika Zibanejads segermål mot Ryssland i JVM-finalen 2012 är de bilder vi minns från den gången då Juniorkronorna vann guld innan det här, så kommer få av oss att glömma den hysteriskt rafflande straffläggningen i semin mot den ständiga skräckmotståndaren i JVM-sammanhang, Finland.

Love vann sju av åtta man-mot-man dueller in en målsnål straffläggning där allt hängde på att Färjestads Jack Berglund skulle sätta Sveriges femte staff. Miss där, och bye-bye final.

Berglund visade kyla men medan hans lagkompisar i båset jublade och en miljon svenskar drog en lättnades suck vid TV:n så var Härenstam helt nollställd.

”Jag tänkte inte ens på nånting efter Jacks mål, det fanns jobb kvar att göra. Jag var blank, jag tror inte att jag fattade att han var tvungen att sätta den. Jag var nästan inte ens glad när han satte den för jag visste att det nu fanns flera straffar som skulle komma. Man var som en emoji med en rak mun hela straffläggningen. Känslorna var instängda. Jag satt bara i bubblan och försökte fokusera.”

Nånting som ständigt återkommer i samtalet med Love. Här och nu. Ingenting annat gäller.

Inför matchen, om man ser på historiken i JVM mellan Sverige och Finland, så var förlängning och straffar ingen högoddsare.

”Vi kollade lite före matchen vad Finland gillar att göra på straffar men om jag ska vara ärlig så kommer man inte ihåg det när man står där vid straffläggningen, om man möter en rajtare eller nåt annat… men jag gick på känsla och försökte läsa vad de ska göra. Jag gick in med känslan mot varje straffskytt att jag ska ta den och att jag hade allt att vinna. Min tanke var, tar jag de flesta straffarna så ska vi nog lösa det här.”

Loves bubbla sprack först när Anton Frondell satte den förlösande pucken, den sextonde straffen under läggningen.

”Den känslan var magisk. Det var som om någon tog bort en skivstång från axlarna. Svårt att beskriva.”

Love och Liv – en djup vänskap för livet

En annan alldeles viss känsla var att vinna guld ihop med bäste vännen, Herman Liv, som fick spela en JVM-match och agera backup till Love i sex av matcherna.

”Speciellt att vinna guld med sin bästa vän. Han har betytt mycket. Vi hjälper varandra i våra karriärer och att få avsluta den tiden ihop och resan med landslaget tillsammans, det var underbart. Det var nästan som man ville gråta.”

”Vi träffades på ett målvaktsläger på Ritorp i Solna när vi var runt tio och lärde känna varandra där och sen var vi på det lägret varje sommar typ. Har hållit kontakten sen dess, vi snackar ofta i telefon, snackade med honom igår senast. Vi spelade ihop i U18-landslaget och fick avsluta nu i U20.”

Bästa vännerna Love Härenstam och Herman Liv efter JVM-guldet i Minnesota.

Love är mycket medveten om att ett junior-VM är en turnering som på något sätt lever ett eget liv och att individuella framgångar och aldrig så fina utnämningar inte alltid går att omsätta till en lysande karriär. Och om det gör det, så kan det ta tid.

Det räcker bara att kolla på de svenska målvakterna i de fem senaste JVM: Marcus Gidlöf (kämpar i Leksand), Melker Thelin (tvåa bakom Emil Larmi i Färjestad), Hugo Hävelid (vald till bäste JVM-målvakt 2024 är utlånad av Djurgården till Nybro), Carl Lindbom (NHL-kontrakt men håller mest till i Vegas farmarlag Henderson), Jesper Wallstedt (sensationell i Minnesota och OS-uttagen) och Hugo Alnefelt (utlånad av HV71 till IFK Helsingfors).

”Alla de du nämner har lyckats på nåt sätt, att spela på en hög nivå och alla är riktigt bra målvakter,” säger Love. ”Men allt grundar sig i det egna jobbet. Det är bara att fortsätta med goda, dagliga vanor och utvecklas i vardagen, ha kul och göra framsteg, oavsett om man har spelat JVM eller inte, det spelar inte så stor roll i längden.”

Den som kanske följer undertecknad på sociala medier vet om min inställning till överanvändandet av den robotliknande målvaktsstilen som går under beteckningen SMS (skridsko-mot-stolpe) eller RVH på engelska (reverse vertical horizontal). Den som går ut på att dagens målvakter ofta går ner på alla skott, i synnerhet på vinkelskott med resultatet att det görs mål i parti och minut när pucken flyger in ovanför deras axlar.

Specialstudien under JVM påvisade att Love är en atletisk målvakt som läser spelet, litar på sina reflexer och inte går ner i onödan.

”I år försöker jag speciellt att utveckla spelet på fötterna, att ha så mycket tålamod som möjligt och sitta så lite som möjligt på isen. Det är den delen jag och min målvaktstränare ”Bratten” fokuserar på. Jag är ganska snabb på fötterna generellt och då är det bra att kunna utnyttja det till fullo, försöka vara kvar på fötterna i många lägen då kan man köpa sig själv lite mer tid än om man slajdar eller sätter sig i vissa situationer.”

Från Saint Paul till Östersund – då är då, nu är nu

JVM-guldet kommer aldrig att glömmas, men Love Härenstam har redan fokuserat om. Det är här och nu.

Och aldrig var här-och-nu känslan så påtaglig som elva dagar efter 4-2 i guldfinalen mot Tjeckien. Den 16 januari skulle Love spela sin första seriematch med Södertälje borta mot Östersund. Det var inte längre Minnesota Wilds hemmarink Grand Casino Arena, utan Östersunds Arena Hall A. De 9753 som såg JVM-finalen kändes nu som en hägring då det var 1503 personer som beskådade matchen i HockeyAllsvenskan denna fredag kylslagna kväll i Jämtland.

”Det var bra att jag fick en vecka att återhämta skallen för att komma tillbaka till vardagen och hitta dygnsrytmen. Man var fortfarande lite trött i huvudet och kroppen när vi spelade den matchen. Mycket var annorlunda, inte minst att komma tillbaka till stor rink. Plötsligt under ett boxplay så stod det en stor spelare framför mig och försökte skymma sikten och så stora killar finns det inte i ett junior-VM. Men vi vann, 5-2, och det var bara att lägga till tre nya poäng in på lagkontot.”

All koncentration ligger nu på att gå så långt som möjligt med Södertälje SK.

”Vi vill vara top-sex, det finns inget annat i våra tankar, där vill vi vara när grundserien är spelad. I slutspel kan allt hända, vilket lag som helst kan vinna. Jag tror att vi kan vara ett svårt lag att möta i slutspel. Vi har många stora starka spelare som orkar att spela i sextio minuter. Vi har alla chanser i världen att gå långt, men allt är upp till oss.”

Om man ändå vrider om armen om Love och ber honom att titta i kristallkulan och de tre bokstäverna som har något av ett magiskt skimmer över sig för alla satsande hockeyungdomar:

”Det får ta den tid det tar, först och främst fokuserar jag på nästa match med Södertälje och träningen efter det. Jag försöker leva mycket i nuet med full fokus på den här säsongen. Inom en framtid vill jag försöka ta mig till NHL, det är väl målet och spela där och vinna en Stanley Cup. Men först får man kriga på här.”

FOTNOT: ”From Sweden with GLove” anspelar på en av de tidigaste James Bond-filmerna ”From Russia with Love” som på svenska fick heta ”Älskade spion”.

Szymon Szemberg

Tidigare VD för den Europeiska klubballiansen E.H.C., Informationschef på Internationella ishockeyförbundet (IIHF) 2001-2014, samt COO på Champions Hockey League, 2013-2015. Sportjournalist på Göteborgs-Posten 1981-1997.