Signerat Szymon: Nystart i Leksand

Det var naturligtvis inte läge för Jesper Ollas att yppa positiva uttalanden då uttåget ur SHL blev ett faktum sent på kvällen den 24 mars. Men en månad senare kan Leksands sportchef se möjligheter i HockeyAllsvenskan: ”Det ger klubben chansen att bygga om, bygga nytt, tillföra Leksands IF ny energi, få med nya krafter som vill vara med på den resan för att skapa en hållbar struktur,” säger Ollas.

Vi tar direkt fasta på det här med hållbar struktur. Leksand är definitivt inte ensamma om det vad man kan kalla för den ”cirkulära modellen”.

Den består av ett antal faser – först en upprustning och sportslig satsning, det utmynnar inte sällan i att intäkter inte står i paritet till med utgifter, sen när resultaträkningen är full av röda siffror drar man i handbromsen och påbörjar nästa fas, den med tillnyktring och sparpaket. Och sen när ekonomin åter under kontroll påbörjas en satsning som… ja, ni vet.

Redan inför säsongen 2025-2026 som alltså innebar att Leksand för sjätte gången under 2000-talet blev nedflyttat från högsta serien inleddes fasen ”tillnyktring och sparpaket”. Spelarbudgeten för herrlaget var betydligt lägre än vad som var fallet säsongerna innan. Anledningen var enkel – det var det klubben hade råd med.

Och enligt Jesper Ollas var det en av de bidragande orsakerna till att Leksand kom sist i SHL och senare åkte ur efter fyra raka förluster mot HV71 i SHL-kvalet.

”Vi gick in säsongen med en budget som vi fick sänka från tidigare år,” säger Jesper när vi ber honom att snabbanalysera varför det gick som det gick. ”Vi förstod att med en trupp som inte är lika etablerad, rutinerad och inte lika bred som tidigare, då kan man inte förvänta sig att man ska ligga i topp.”

”Så vi hade en förståelse att laget kommer ligga där nere nånstans, men vi hade samtidigt en förhoppning om att kunna överprestera och göra bra saker så att vi skulle kunna klara oss undan ett kval. Stundtals såg det bra ut, men vi märkte också att med den tunna truppen så blev vi ju väldigt sårbara för skador. Det var absolut de största delarna i att det blev som det blev. Det var inget fel på vare sig ledarskap eller spelsystem. Jag tycker också killarna gjorde det jättebra med tanke på omständigheterna. Men som helhet räckte vi inte till.”

Jesper Ollas, Leksands nya sportchef för A-laget.

Leksands IF är betydligt mer än bara en ishockeyklubb

För full transparens: Undertecknad är en av dem som anser att Leksands IF ska ligga i landets högsta ishockeyserie och någon gång under åren 2006 och 2013 – då Leksand återfanns i Hockeyallsvenskan i sju raka säsonger – löste jag medlemskap i 1919-klubben (syftar på året då LIF bildades) och jag betalade in en summa för att bidra till att klubben skulle gå upp igen.

Men så som den moderna arenaidrotten förändras, är den mer och mer oförlåtande mot klubbar som kommer från små orter. Pengarna spelade inte så stor på den tiden när farfar var ung och Leksand – med c:a 6,000 invånare i tätorten och runt 16,000 i kommunen – gjorde 50 raka säsonger i högsta serien mellan 1951 och 2001 och klubben vann fyra SM-guld mellan 1969 och 1975.

Vare sig högsta serien hette Division I eller Elitserien så var det otänkbart att Leksand inte var med. Och alla spelarna hette Bröms, Brus, Jax, Snis, Bond, Knuts och när det gjordes undantag för tvåstavigt fick det inte bli längre än Mases, Påvels eller Brasar. Så Ollas går bra.

Det var också under de åren som Leksand blev mer än en hockeyklubb. Det blåvita laget blev hela Sveriges angelägenhet. Det märker man de gånger då Leksand spelar på Hovet eller Globen eller i Scandinavium. Enda bortalaget som får lika högt publikjubel vid mål som när hemmalaget gör det är Leksand. Det är Leksandströjor överallt. Enda konkurrenten i det avseendet kan vara Brynäs.

Och det är just detta – som troligen bottnar i nostalgin kring svensk bygderomantik och som aldrig kan köpas för pengar – som gör att Jesper Ollas är övertygad om att Leksands IF, oavsett den moderna idrottens förändrade villkor, hör hemma på den högsta nivån.

”Ja, det tycker jag är definitivt. Leksand är en liten ort men vi är ett av Sveriges starkaste varumärken inom idrott. Vi har medlemmar i alla kommuner i hela landet och jag vet inte om det är så många andra idrottslag i Sverige som har det,” säger Jesper med inte så lite stolthet. ”Vi har uppbackning av folk som är leksingar från norr till söder. Men det är viktigt att poängtera att man ska förtjäna att vara i SHL och vi har inte förtjänat det på slutet, så det är viktigt att vi ska göra det framöver.”

Den här storyn ska handla om framtidshopp, men jag kan inte låta bli att fråga hur Jesper tog uttåget den kvällen den 24 mars då det blev ett faktum, då Leksand trots allt hade 1-0 i match fyra hemma mot HV71, men då smålänningarna kvitterade med tio sekunder kvar och avgjorde dryga tio minuter in på övertid.

Man väljer nu att ligga lågt med snabba ”återtåg”

”Så fort det var över infinner sig en uppgivenhet, luften går ur och ett hopp som släcks,” berättar Jesper. ”In i det sista fanns hoppet att vi skulle kunna vända på serien. Men när det var klart att vi åker och när det var som känslomässigast svårast, var det viktigt att jag visade en professionell attityd och att jag uppvisade ett bra bemötande i min roll som ledare, både gentemot gruppen och mot journalister.”

”Det var viktigt att vara den sansade i rummet. Framförallt att vara stöttande till dem som tyckte att det var väldigt jobbigt. Jag har ju varit med om det förr och vet hur det upplevs, så jag hade en viss rutin i att hantera det.”

Vad gäller bearbetningen av känslor har Jesper sin uppfattning klar:

”Man måste låta människorna få landa i sina känslor, men man kan inte göra det över en längre tid. Jag försökte att mobilisera ny kraft och energi ganska fort och jag tror att vi pratade om nästa säsong redan samma kväll i ledarrummet. Ungefär ’nu har vi hamnat här, vi kan inte påverka det längre, nu är det historia men nu ska vi göra något bra av det här.’

”Vi hade ett möte med spelargruppen direkt dagen efter, och inom sju dagar hade jag och de andra ledarna gjort alla exitsamtal med spelare och även gjort en utvärdering. Vi såg till att göra det fort så att vi kunde gå vidare direkt.”

Det var folk runt Leksands IF som för tiotalet år sen myntade uttrycket ”återtåg” när Leksand skulle upp igen, något som i alla fall språkligt är fel ordval då återtåg egentligen betyder att dra sig tillbaka. Men bortsett från semantiken, så pratas det inte om något omedelbart återtåg för Leksands del. Nyckelorden är istället tålamod och hållbart.

”Vi går absolut inte ut med någon vision om att vi ska göra ett återtag på en gång. Vi behöver dels stärka vår ekonomi och det gör vi inte på en dag. Samtidigt måste vi jobba med organisationsfrågor och saker som vi vill skruva på och det går heller inte på en dag. Tålamod kommer vara viktigt,” understryker Jesper.

”Sen kommer vi ju såklart vilja ha en ambition om att tävla om att kunna ta oss tillbaka varje år. Det kommer ju alltid vara Leksands ambition att vilja ta sig tillbaka varje säsong men vi kommer att vara oerhört noggranna med att ha en långsiktig plan och göra saker rätt. Sen om det tar ett år eller två eller tre år, det får tiden utvisa.”

”Det finns en otrolig vilja bland både spelare och ledare och supportrar, folk som jobbar inom klubben, medlemmar, sponsorer att Leksand ska spela i högsta serien. Men vi måste vara sunda i det här och förstå att vi behöver först bygga upp någonting som är hållbart över tid.”

Alltså, att förhoppningsvis lämna den ”cirkulära modellen”.

Lasse Näsströms bild på Brock Montpetits avgörande skott i match 7 mot Modo, som tog Leksand till SHL 2016.

Rådet från folk i branschen – fixa en extra mobil

Som de flesta hockeyintresserade är bekanta med, blev Jesper Ollas mer eller mindre inkastad som sportchef när Thomas Johansson fick gå den 12 mars och för att använda Jespers egna ord så ”blev det ingen jättesmidig överlämning” när han tillträdde.

Någon erfarenhet från sportchefsjobbet på elitnivå hade inte Jesper, men han har i sex år rattat Leksands juniorverksamhet. Han har största respekt för det nya uppdraget men han anser sig inte vara någon rookie direkt.

”Jag är absolut ödmjuk inför uppgiften och jag vet att det kommer att vara en utmaning för mig,” säger Jesper. ”Jag har visserligen jobbat med i stort samma saker på juniornivå och har under de åren haft ganska bra insyn i elitverksamheten. Men när det gäller A-lag är allt så resultatbaserat så det kommer att vara den stora skillnaden. Det och kontraktsförhandlingar, kommunikation med spelare och agenter är också på en annan nivå.”

Det som man som utomstående alltid hör om sportchefsjobbet är att man nästan aldrig kan koppla bort det. På dagen jobbar man med den löpande verksamheten och tar emot samtal från agenter verksamma i Europa och när man kommer hem börjar agenter ringa från Nordamerika. Och någonstans däremellan ska man ha tid för familjen och för det som kallas ett liv.

”Jag har redan fått rådet av andra sportchefer och agenter att skaffa en jobbtelefon, som man kan stänga av eller åtminstone ha på ljudlöst,” säger Jesper. ”Men jag har inte gjort det än.”

Jesper verkar dock vara på det klara med vad han har gett sig in på.

”Jag är ju väl medveten om att det blir en tuff tid nu och det gäller både mig och min familj. Detta är ju en speciell situation att ta hand om när ett lag har åkt ur och där alla kontrakt ska sägas upp. Det hade varit enklare för mig om vi var kvar och jag hade fyra, fem utgående kontrakt att förhandla om. Nu är det i princip 22 nya spelare.”

När detta samtal hölls i mitten av vecka 17 har Jesper Ollas och Leksands IF nio spelare under kontrakt för kommande spelår, två målvakter, två backar och fem forwards.

Men sportchefen andas ändå ett märkbart lugn.

”Det viktigaste för mig är att det står ett så bra lag som möjligt på isen i slutet på september när serien startar. Det är viktigare än att vi har en trupp klar om två veckor. Det är till hösten vi ska ha fem backar och åtta forwards till och dessutom ha öppningar för egna juniorer.”

”Själv har jag ingen panik, men jag förstår också värdet i att påskynda processen med att få in spelare att börja träna hos oss, att få in energi som det blir när man presenterar ett nyförvärv som skapar optimism hos supportrar och sponsorer, att förmedla en känsla så att så många som möjligt vill hänga på vår resa.”

Du bygger i stort sett ett lag från grunden. Vad är det för lag som du vill ha?

”Vi vill ha framåtlutade spelare som vill mycket. Det ska finnas ett stort driv, ett stort engagemang och vi vill jobba med såna där vi ser en stor utvecklingspotential. Och det är en sak som jag kommer att ta med mig från juniorverksamheten, att man faktiskt kan jobba med utveckling även på seniornivån. Men då måste du ha en grupp som är mottaglig för det.”

”Vi måste våga satsa på våra juniorer, alltså på en verksamhet som vi har investerat i. Jag ser att vi nu har en möjlighet att bygga om och bygga nytt och bygga fräscht. Det skulle vara läckert på nåt sätt att ställa upp med ett ungt lag i Hockeyallsvenskan, men samtidigt är det viktigt att ha den rätta balansen. Om man vill gå riktigt långt och när det kommer till avgörande matcher, då måste du ha spelare som har rutin från större matcher och som kan leda de yngre. Så en mix av rutin och ungdomlig hunger.”

Marcus Gidlöf, en av landets mest lovande talanger, har nyligen förlängt sitt avtal med Leksand och stannar i klubben även över kommande säsong i HockeyAllsvenskan.

Ollas-planen har stora chanser att tas emot väl i hockeyns kulturort där Österdalälven möter Siljans utlopp i söder. För även om själva tätorten bara har c:a 6000 invånare så är åtminstone 5900 av dem självutnämnda General Managers. Så snacket går på Pizzeria Bosporen, på Siljans Konditori eller i kön på Adnans Livs: ”Kan den där Ollas få ihop det?”

Jesper är väl medveten om detta.

”Så är det, de flesta här har en åsikt om hockey. När jag försökte gå och se på grabbens fotbollsträning här förra veckan och då fick jag väl prata med tre eller fyra föräldrar som kom upp och ville snacka Leksand. Det kan vara på både gott och ont, men jag gillar att folk bryr sig. Jag känner att det finns en energi och ett liv i att folk bryr sig, mer än att folk inte skulle fråga. Då hade det känts dött och ointressant.”

Vi låter Fredrik Söderström få sista ordet, TV4-experten som är sprungen ur ortens hockeykultur. Född och uppvuxen i Leksand, bor kvar där och hans pappas tröja hänger i taket i arenan. Fredrik har dessutom varit tränare på ungdomssidan vid ett par tillfällen.

”Jag hade förmånen att träna Jesper under några år. En äkta, ärlig och lojal människa. Min uppfattning är att det är rätt man på rätt plats. Han har gjort ett utomordentligt bra jobb med juniorsidan under flera år. Grön, absolut, men det är vi alla vid något tillfälle.”

”Med det sagt, det är ett utsatt uppdrag. Att leda och bygga sporten i Leksands IF är en prövning. Stödet är otroligt starkt runt klubben. Det har alltid funnits folk som lagt sig i, mest av välvilja, men det kan bli en belastning, känslan av illvilja riskerar att smyga sig på.”

”Det krävs mod, integritet och hjärta. Jesper har dessa egenskaper. Det blir intressant att se hur man landar efter uttåget och hur man tar sig an utmaningen i Hockeyallsvenskan.”

Szymon Szemberg

Tidigare VD för den Europeiska klubballiansen E.H.C., Informationschef på Internationella ishockeyförbundet (IIHF) 2001-2014, COO på Champions Hockey League, 2013-2015. Sportjournalist på Göteborgs-Posten 1981-1997. Reflektionerna är skribentens egna.