"Lag för lag: Södertälje"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Södertälje.

BLOGGEN TIPPADE: 5

LAGET SLUTADE: 12

SÄSONGEN: 
Eftersom Rögle till slut - efter en minst sagt knackig säsong - ändå bara var ett par plusmål från SHL så får Södertälje betraktas som den största besvikelsen i HockeyAllsvenskan den gångna säsongen. Truppen var visserligen brandskattad på en hel del kvalitet och det fanns osäkerhet kring de importerade spelarna, men att laget skulle falla igenom så totalt var en besvikelse. PlayOff kändes trots allt ganska givet, men nu blev det alltså en kamp i botten där laget till slut fick ihop pusselbitarna och säkrade nytt kontrakt. 

Södertälje är ju ute på en resa. När laget åkte ur SHL så rensades så gott som hela truppen ur, man lyfte upp ett gäng unga och lovande spelare och tog ett hundår med missat PlayOff för att bygga något på sikt. Det bar frukt redan ifjol, då man kryddade det unga gardet med bra spets, vilket också ledde till en andraplats i tabellen. I år var ju tanken att SSK skulle etablera sig som topplag - men då floppade man alltså totalt. 

Vad gick snett? Ganska mycket, ärligt talat. Niklas Lundström förmådde inte bära Anton Forsbergs målvaktsmantel, importerade slovaken Tomas Bokros blev inte alls någon försvarsgeneral, Alexander Rindal orkade inte ersätta de flyktade Andreas Hjelm-poängen, och offensivt så var det massor av spelare som underpresterade poängmässigt, inte minst Damien Fleury, Fredric Andersson, Johan Andersson och Mario Trabucco. Att stjärnskottet David Pastrnak - blott 17 år gammal - vann den interna poängligan var givetvis positivt, men samtidigt ett underbetyg åt resten av den offensiva arsenalen. Tränarkarusellen - tre huvudtränare på en säsong - var inte heller gynnsam. 

Kombinationen av nyförvärv som inte nådde upp i kapacitet och kvarvarande spelare som inte nådde upp i formen från året innan gjorde helt enkelt Södertälje till ett bottenlag. Att gräva i varför det blev som det blev upplåter jag till Södertälje själva, men jag tror att man lärde sig enormt av den gångna säsongen och kommer gå stärkta ur misslyckandet. Lagbygget var okej på förhand - att så mycket skulle gå så snett kunde ingen förutspå. 

ÖVERRASKNINGEN:
I ett lag med massor av besvikelser så är det givetvis enkelt att framhålla David Pastrnak. Visst förutspådde många att den 17-årige tjecken skulle få ett genombrott, men att han skulle bli så tongivande direkt, notera 24 poäng på 36 matcher och vinna den interna poängligan var nog bättre än de flesta kunde föreställa sig. Det aviga och mönsterbrytande spelet är en fröjd att skåda - och killen kommer bara bli bättre och bättre. 

BESVIKELSEN:
Får nog ändå bli Mario Trabucco. Den 27-årige kanadensaren skulle bli en av lagets målskyttar och offensiva motorer - men var först skadad, sedan för dålig och skeppades sedermera iväg till Asplöven (där han dock gjorde det bättre). 

FRAMTIDEN:
Södertälje gör en storsatsning inför kommande säsong. Klubben har dragit igång en kampanj, "Mobilisera", där fans redan samlat in över en miljon kronor. Målet är solklart - klubben ska tillbaka till SHL. Hur lagbygget ser ut på resan är långt ifrån klart, men det kommer säkerligen att lastas in ett gäng tunga namn för att krydda det unga garde som man har plockat fram som grund (exempelvis Pastrnak, Jonas Engström). Klubben har också värvat in Janne Karlsson som tränare, en veteran som varit med och tagit upp Växjö till SHL och räddat kvar Karlskrona i HockeyAllsvenskan, och därmed vet vad som krävs för att vara som bäst när det gäller som mest. Klart är i alla fall Södertälje kommer göra allt för att vara ett topplag kommande säsong - och man har resurserna för att bli det. SSK blir ett av de mest intressanta lagen att följa till vintern. 

Jonas Gustavsson
2014-04-24 15:18

"Lag för lag: Rögle"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Rögle.

BLOGGEN TIPPADE: 1

LAGET SLUTADE: 7

SÄSONGEN: 
Ja, vad ska man säga om Rögles säsong egentligen? Mitt tips gick ju åt helskotta - men å andra sidan så var laget bara målskillnad från en SHL-plats. För att konkludera: Rögles grundserie var sisådär, men å andra sidan så lyckades man med det som alla lag eftersträvar, nämligen att spela sin bästa ishockey när det gäller som mest och när allt ska avgöras. Att man sedan föll på målsnöret var en annan sak, det handlar om marginaler, otur och andra faktorer som inte går att påverka helt och hållet. 

Men hösten började alltså riktigt risigt. Laget förlorade säsongens fyra första matcher, hamnade i en negativ spiral och fick inte igång spelet alls. Far och son Nylander blev inte alls den injektion som man hoppats på och båda försvann sedermera. Inte heller Brandon Maxwell i kassen blev den stabile keeper som man hoppats att han skulle bli. Egentligen var det väl ingen som var speciellt bra i början. 

Men: Rögle växte under säsongen och det finns flera spelare som personifierar det. Inte minst Dennis Everberg, Daniel Zaar och Kelsey Tessier som alla växte ut till absoluta spetsspelare efter en något trög start, och det var lirare som tillsammans med veteranen Jakob Johansson, slitstarke Daniel Sylwander och stjärnbacken Jesper Jensen bar laget framåt. Den riktiga vändningen kom på allvar när Magnus Bogren tog över som tränare - då intensifierades den där klassiska Rögle-känslan, energinivåerna gick upp och laget spelade med den där frenesin som egentligen bara Rögle kan. 

Resan var knappast spikrak för Rögle under säsongen, men till slut var man alltså med och slogs om den sista SHL-platsen. Det lär man innerst inne vara nöjda med, även om det så klart var surt att tappa den där platsen som man länge såg ut att knipa. Men viktigast var kanske att man hittade tillbaka till sin identitet som många menade att man tappade under SHL-resan där man förlitade sig till importer och korttidslösningar. I år hade Rögle en stomme med unga, skånska spelare och spelade en klassisk Rögle-intensiv hockey - någonstans kändes det nog viktigare än SHL-platsen. 

ÖVERRASKNINGEN:
Ärligt talat så var det väntat att Dennis Everberg och Daniel Zaar skulle explodera men att Jakob Lilja skulle smälla in 15 kassar och bli ett offensivt hot redan i år var dock en överraskning. 20-åringen har kunnat operera i skuggan av stjärnorna och har gjort det riktigt, riktigt bra. Lär få större roll kommande säsong. 

BESVIKELSEN:
Brandon Maxwell blev inte den där stjärnkeepern man hoppades på och konkurrerades också ut av Kevin Lindskoug när det skulle avgöras, men frågan är om ändå inte Michael Nylander var den största besvikelsen. Visst, 41-åringen har sett sina bästa dagar och det var många som ifrågasatte vad han skulle kunna leverera i Rögle, men att han skulle vara så tam och ineffektiv var en rejäl besvikelse. Lämnade klubben i slutet av november. 

FRAMTIDEN:
Rögle är en plantskola av klass. Nu har Eric Martinsson, Daniel Zaar och Dennis Everberg lämnat skeppet - tre riktigt bra kuggar under PlayOff och Kvalserien - men Rögle har en förmåga att kunna trycka upp nya lovande talanger, och nu står nya stjärnor som Niklas Hansson, Jakob Lilja och Filip Karlsson redo att  ta över. Rögle hittade - som jag ser det - tillbaka till sin identitet den här säsongen och med den som bas så har man alla möjligheter att bygga ett lag för toppen även kommande säsong. Tränaren Magnus Bogren, som får förtroende även kommande säsong, känns som rätt man att leda lagbygget. Han vet vad Rögle står för, vågar satsa på ungdomar och har ett otroligt driv. Framtiden ser ljus ut för Rögle som kommer vara med i toppen även nästa säsong.

Jonas Gustavsson
2014-04-23 10:11

"Lag för lag: Oskarshamn"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Oskarshamn.

BLOGGEN TIPPADE: 7

LAGET SLUTADE: 9

SÄSONGEN: 
För ett drygt år sedan, när trupperna efter den värsta silly season-hetsen hade börjat sätta sig, så började det surra en rejäl hajp kring Oskarshamn. Runtomkring spekulerades det om en topplacering och till och med en direktplats till Kvalserien. Visst så lagbygget intressant ut, men det kändes överdrivet och lagledningen försökte också tona ner förväntningarna. Att man skulle hamna topp sju kändes dock hyfsat givet med tanke på vad man levererat under ett par säsonger och med tanke på spelarmaterialet. Det hela slutade dock med en niondeplats. 

Förklaringen till att att det inte gick som tänkt är egentligen simpel. Efter att sportchefen Roger Jönsson suttit i två år och levererat guldkorn på guldkorn och knappt misslyckats med ett enda nyförvärv (några kanske inte blev så bra som man hoppats, men de riktiga flopparna lyser med sin frånvaro), så blev det en rejäl baksmälla i år. I princip rakt över, dessutom. 

Bland nyförvärven: Michal Zajkowski orkade inte bära förstaspaden i kassen utan åkte bergochdal-bana, backarna Russ Moyer och Fredrik Styrman var okej men tillförde inte efterfrågad spets och tyngd, stjärnimporterna Josh Soares och Alex Leavitt var oengagerade, uddlösa och fick sedermera sparken, och Lukas Ericsson gjorde kanske inte mål i den utsträckning man hoppats. Lägg till att poängproduktionen dippade för både Victor Löfstedt och Morten Poulsen som fanns i truppen sedan tidigare. Kort sagt: det här var sannerligen inte Oskarshamns säsong. Man hade otroligt svårt att få pianot att spela, det kuggade liksom inte i, trots att det kändes som att man hade pusselbitarna som behövdes. Det fanns ljusglimtar - finske centern Arsi Piispanen hade en riktigt stark andra halva av säsongen, Andreas Valdix visade vilken klasspelare han är och Francois Bouchard satte faktiskt 18 kassar - men de var alldeles för få. 

Huruvida hajpen inför säsongen påverkade laget kan man bara sia om, men fakta är att förväntningarna var högre än någonsin och det har varit en ny upplevelse för tränare, spelare och organisation. Det finns ingen anledningen att grotta ner sig för djupt i den här säsongen, det är bara att konstatera att allt som gått rätt under Roger Jönssons två första säsonger i klubben gick fel den här säsongen, och de erfarenheterna som samlats ihop under vintern kommer att stärka Oskarshamn på sikt. 

ÖVERRASKNINGEN:
Måste ändå säga Andreas Valdix. Den evige talangen gjorde en defensivt stark säsong för ett år sedan, väntade sedan länge innan han kritade på ett nytt IKO-kontrakt och gick sedan ut och levererade sin bästa allsvenska säsong poängmässigt. 29-åringen har enormt med hockey i sig och har i skymundan gått från en offensiv spets till en effektiv allroundspelare. 

BESVIKELSEN:
Josh Soares. Förväntningarna på kanadensaren var enorma inför säsongen, där många hade hans 57-poängssäsong i Växjö i minnet, men 32-åringen var inte i närheten av formen från sin förra allsvenska sejour. Stördes av sjukdom i familjen vilket föranledde en timeout, men det är inte hela förklaringen. Såg loj och oengagerad ut och fick till slut lämna skeppet. 

FRAMTIDEN:
Roger Jönsson och tränaren Fredrik Söderström har varit i klubben i tre år och håller på att bygga upp något spännande. Efter två år av framgångar, där Oskarshamn lirat PlayOff-hockey, så blev det gångna året ett steg tillbaka. Detta på grund av ett knippe floppande nyförvärv och ett knippe underpresterande poängspelare - en kombination som inte kan bli annat än ett misslyckande. Erfarenheterna från den gångna säsongen kommer dock att stärka laget och organisationen - och Jönsson har visat fingertoppskänsla på transfermarknaden tidigare. IKO kommer bygga ett nytt lag för PlayOff-spel till kommande säsong och känslan är - även om det är tidigt - att det blir vassare än i år. 

Jonas Gustavsson
2014-04-22 08:53

"Lag för lag: Mora"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Mora.

BLOGGEN TIPPADE: 9

LAGET SLUTADE: 6

SÄSONGEN: 
Mora var ett av de mest svårtippade lagen inför säsongen. Det kändes som att det kunde bli allt från en sjätteplats ner till en tionde-elfteplats. Anledningen? Två unga och oprövade målvakter, en värvad spetsspelare i form av Jeremy Colliton med oroande skadehistorik och offensiv arsenal av spelare som kändes skrämmande tunn. Bland annat. 

Mora lyckades ta sig till PlayOff - men egentligen var det emot alla odds. Visst, Mantas Armalis klev fram som en bra allsvensk keeper, men i övrigt gick väldigt mycket emot Mora. Sportchefen och tränaren Patric Wener hoppade av i januari, stjärnan Mikael Wikstrand såldes till Frölunda, Colliton spelade bara en handfull matcher innan han fick sluta, spetsimporten Ryan Thang floppade, skadorna fullkomligt haglade (laget använde hela 47 spelare under säsongen). Trots allt detta gnetade Mora till sig en sjundeplats. Närmast nog en bragd. 

Vad var det som fungerade då? Jo, Jonas Westerling-Johan Alcén-Mattias Beck gick sannerligen i den offensiva bräschen, Lukas Bengtsson fick ett brakgenombrott på backplats, importerade backen Kevin Mitchell blev offensiv spetskompetens och omnämnde Armalis orkade ta rollen som förstemålvakt. Det var faktorer som gjorde att Mora trots allt levererade en mer än godkänd säsong. 

Klubben visade också mod när man utnämnde Jeremy Colliton - som fick lägga av på grund av problem med hjärnskakningar - som ny huvudtränare, trots att han var helt grön i den rollen. Det måste man imponeras av. Och Colliton gjorde det - den korta tid han var inne - riktigt bra. Laget avslutade ju HockeyAllsvenskan med att ta poäng i tolv av tretton matcher, bland annat. Att man sedan inte räckte till i PlayOff-serien är en annan sak. Någon gång måste verkligheten komma ikapp. 

ÖVERRASKNINGEN:
Lukas Bengtsson. Superlativen haglade kring backen inför säsongen och dåvarande tränaren Patric Wener sa på upptaktsträffen att man skulle göra allt för att matcha talangen hela vägen till JVM (vilket också lyckades) - men att han skulle bli s-å bra var överraskande. 20-åringen smällde in 13 kassar - nytt juniorrekord för backar - och noterade 33 poäng på 45 matcher. 

BESVIKELSEN:
Jeremy Colliton och Ryan Thang. Värvades för att vräka in poäng. Colliton hann med tre matcher innan han fick kasta in handduken och lägga skridskorna på hyllan. Thang överlevde 25 matcher innan han fick foten (skulle till Brynäs, men klubben hade inte koll på reglerna för arbetstillstånd så SHL-drömmen gick upp i rök). 

FRAMTIDEN:
Mora har inte ekonomin att värva ihop något stjärngäng utan får förlita sig på att hitta fler guldkorn i juniorleden - Mattias Ekholm, Mikael Wikstrand, Tom Nilsson och Lukas Bengtsson är gyllene exempel från de senaste åren - samt att försöka knyta upp sina nyckelspelare och skapa kontinuitet. Till hösten så är Jeremy Colliton huvudtränare från start och får chansen att sätta sin prägel direkt, vilket känns intressant. Mora kommer komma till spel med ett ungt och hungrigt lag och det kommer säkerligen att vara ett svårtippat gäng även då, men om kvaliteten i truppen följer mönstret från de senaste säsongerna så har man ett gäng som kommer cirkulera kring sjundeplatsen. 

Jonas Gustavsson
2014-04-20 09:15

"Lag för lag: Malmö"

Foto: Kent Olsson, Pic-Agency

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Malmö.

BLOGGEN TIPPADE: 4

LAGET SLUTADE: 1

SÄSONGEN: 
Det är lite ironiskt: i många säsonger nu har Malmö varit mer eller mindre favorittippade, men misslyckats. I år, när förväntningarna var lägre än på länge, så gjorde laget en kanonsäsong, vann HockeyAllsvenskan och gjorde en bra Kvalserie även om det inte räckte hela vägen fram. 

Inför säsongen lyfte jag fram en tydlig skillnad mellan fjolårets och årets Malmö: centersidan. Från att ha saknat naturliga centrar så ställde man i år upp med en riktigt stark centrallinje med Joey Tenute, Tobias Ericsson och Ludvig Rensfeldt (mja, han kanske inte lyckades fullt ut), och då fick man också en riktigt bra stadga i laget. En annan stor anledning var givetvis också uppgraderingen på backplats, där inte minst Björn Karlsson lyfte backbesättningen. 

Malmö hade alla ingredienserna i laget: bra målvakt, starkt försvar och en bred och mångkunnig anfallsbesättning. Det gjorde att man spred ut poängmakandet, kunde leverera trots skador och att man hade strålande spel i både power play och box play. Kort sagt: Malmö var mer av en lagmaskin än man varit på länge, då man tidigare ofta förlitat sig på enskilda spetsspelare. 

Inför Kvalserien lyfte jag fram Malmö som ett av lagen som skulle klara en SHL-plats. Laget var med i kampen in i det sista - men det som fick laget på fall var derbymatcherna mot Rögle. Malmö förlorade båda. Det hade man helt enkelt inte råd med. 

För att summera: Malmö gjorde en riktigt bra säsong och man gjorde det genom att vara ett sammansvetsat lag. Sportchefen Patrik Sylvegård - som med rätta fått skopor av beröm för att ha fått klubben på rätt köl - har byggt ett hårt arbetande gäng och har lotsat in gott om skåningar i mixen. Här finns något väldigt intressant att bygga vidare på. 

ÖVERRASKNINGEN:
Får blir Henrik Hetta. Snacka om att ha tagit kliv framåt i år, så väl spel- som poängmässigt. 24-åringen, som dunkade in 16 mål och gjorde 31 poäng, var riktigt bra ifjol som allsvensk debutant, men tog nu klivet upp som en spelare i förstakedjan tillsammans med danske parhästen Frederik Storm. Där har Malmö en duo att bygga vidare på.

BESVIKELSEN:
Ludvig Rensfeldt gick från 39 poäng ifjol till 14 poäng i år. Visserligen var det väntat att rollen skulle bli mindre i år: ifjol var han toppcenter, i år en helt annan konkurrens med Tenute och Ericsson som nya centrar, men hade Rensfeldt spelat i paritet med fjolårsformen så hade han fått den istid som han hade behövt för att leverera. En besvikelse att han inte klarade av konkurrensen. 

FRAMTIDEN:
Patrik Sylvegård har inte byggt ett lag som spelade ut sina kort den här säsongen, utan han har byggt något som är bestående över tid. Det vimlar av kompetens i Malmös trupp och flera av pusselbitarna har redan kritat på nya avtal, så det finns en rejäl stomme att bygga på inför kommande säsong. Visst, det kommer bli förändringar i truppen, men känslan är att det kommer att bli uppgraderingar. Man ska minnas att "Sly" är tämligen ny rollen som lagbyggare och det är inget man lär sig över en natt. Det han åstadkommit hittills är imponerande - men känslan är att det kommer bli ännu bättre. Malmö är helt klart i toppen för att stanna.

Jonas Gustavsson
2014-04-19 16:55

"Lag för lag: Karlskrona"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Karlskrona.

BLOGGEN TIPPADE: 13

LAGET SLUTADE: 5

SÄSONGEN: 
Ja, det är ju inget snack om att Karlskrona är säsongens stora sensationslag. Som nykomling kom laget tvärsist i tabellen, hade 50 spelare in och ut i truppen under säsongen och lyckades med nöd och näppe överleva det allsvenska kvalet. År två blev sannerligen en uppryckning - men det var en resa som kändes mot alla odds. 

Visst, truppen så vassare ut, men det kändes ändå som man skulle hålla till i botten. Spetsvärvningarna var ju Nick Angell som man lockat tillbaka efter en pensionering, Alexander Bergström som inte alls kom upp i klass i Malmö och Jordan Smotherman som lastat in poäng i Tingsryd men som också beskyllts för att vara lat och gå på halvfart stundtals. Men just den trion exploderade, var tongivande hela året och grundbulten i framgångsvågen. Plus att det blev maximal utveckling på division ett-förvärven, där Pär Lindholm, Filip Cruseman och Jimmy Andersson var bättre än någon kunde föreställa sig (och då gjorde det inget att importer som Jacob Cepis och Sergio Somma floppade). 

Det stora frågetecknet inför säsongen handlade om backsidan som kändes tunn och orutinerad. Men Nick Angells fantastiska spel drog med sig hela gänget, Simon Karlsson och Calle Rosén tog hästkliv och visade inga spår av ungdomlig orutin, och Kalle Ekelund bidrog med efterfrågad stabilitet. När frågetecken rätas ut till utropstecken så blir det ofta riktigt bra. 

Karlskronas höst var magisk. Laget inledde med fem raka segrar, första hemmaförlusten kom först i slutet av december och laget ledde länge HockeyAllsvenskan. Verkligheten kom ikapp till slut, laget tappade framåt våren och halkade ner som femma i tabellen - men trots det så är säsongen imponerande med tanke på förväntningarna som fanns inför vintern. 

ÖVERRASKNINGEN:
Det vimlar av dem: Simon Karlsson, Calle Rosén, Filip Cruseman, Jimmy Andersson. Men jag lägger nog min röst på Pär Lindholm, en kille som var habil under sin allsvenska tid i Sundsvall men som nu, efter en omstart i ettan med Piteå för att komma tillbaka från skada, helt plötsligt blev en faktor så väl offensivt som defensivt. Nu placerar ryktena honom i SHL och Skellefteå. 

BESVIKELSEN:
Jacob Cepis blev inte den färgklick som man hoppades på. Den lille liraren med det välsmorda munlädret räckte helt enkelt inte till och blev snabbt överflödig eftersom andra spelare lastade in poäng. Försvann i början av december. 

FRAMTIDEN:
Den gångna säsongen blev ett ordentligt uppsving men framtiden är ändå oviss. Klubben har tappat tränaren Janne Karlsson till Södertälje, brottas med stora ekonomiska problem och kommer få se ett gäng tongivande spelare lämna (Jordan Smotherman har stuckit, Jesper Jensen och Pär Lindholm är på gång bort). Det kommer bli en omstart för Karlskrona och med tanke på succén den gångna vintern blir det svårt att leva upp till de förväntningar som byggts upp kring föreningen. Klubben får förlita sig på att skicklige sportchefen Stefan Bengtzén pusslar ihop ett lika bra lag som han gjorde ifjol. Dock ingen enkel uppgift med tanke på pricksäkerheten ifjol (speciellt gällande division ett-förvärven), men Bengtzén brukar ha bra fingertoppskänsla. 

Jonas Gustavsson
2014-04-17 09:51

"Lag för lag: Karlskoga"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Karlskoga.

BLOGGEN TIPPADE: 6

LAGET SLUTADE: 4

SÄSONGEN: 
Efter några succésäsonger så kändes det som att Karlskoga byggt något som var ett färdigt lag för topp-7 till den gångna säsongen, snarare än att man plockat in ett gäng utvecklingsbara spelare som man sedan förädlat till något riktigt bra som varit fallet de tidigare åren. Nu hade man redan en bra stomme, förlängde tidigt med en radda nyckelspelare och gick in i säsongen med förväntningar på sig - och man lyckades också motsvara dessa. 

Visst, Karlskoga var länge med i den absoluta toppen, men att sluta fyra är ändå mer än godkänt även om man tappade på slutet. Det finns många framgångsfaktorer att plocka fram - som Justin Pogges fina spel i kassen, tvillingarna Westerholms riktiga allsvenska genombrott, ständigt unge Kristofer Näslund - men grunden handlar om att man fortsätter anamma den klassiska "Bofors-andan". Karlskoga agera sannerligen som ett lag, jobbar stenhårt och tummar inte på aggressiviteten. Det är grunden i hela framgången. 

Det hela härrörs också till veteranerna man har i truppen med Näslund, Martin Thelander, Christian Carlsson, Daniel Wessner och arvtagaren Björn Kindahl i spetsen. Den stommen, det kittet, känns som fundamentet som hela laget vilar på. 

Med tanke på resurserna så kanske Karlskoga är nöjda med att vara ett topplag i HockeyAllsvenskan, men som alla klubbar så måste man givetvis sukta mot SHL. Och det finns en faktor som man måste börja grubbla kring - och det är avslutningen på säsongerna. Vi har sett det ett par säsonger i rad nu, där Karlskoga varit topp-3, men sedan tappat rejält under de sista månaderna. Handlar det om träningen? Planeringen? Mättnad? Oavsett vilket så är det där man måste hitta på något annat om man ska gå hela vägen. Lag som Rögle och Djurgården gjorde precis tvärtom: knackigt på hösten, bäst när det gällde som mest. Just det behöver BIK också hitta för att ta nästa steg. 

PlayOff-serien blev ett levande bevis för svårigheterna att leverera när det behövdes som mest. Karlskoga gick in som topp-seedat lag med poängfördel, men hade inte förmågan att förvalta det utgångsläget. 

ÖVERRASKNINGEN:
Att tvillingarna Westerholm skulle kliva fram var väntat, så den största överraskningen känns som unge centern David Rundqvist. 21-åringen sköt 14 mål och noterade 27 poäng under sin allsvenska debutsäsong, vilket är mer än godkänt. Känslan är också att det bara skrapats på potentialen.

BESVIKELSEN:
Henrik Björklund fullkomligt exploderade ifjol och vräkte in poäng innan ryggen hindrade vidare spel. Förväntningarna i år var höga - men nya skador och ojämnt spel gjorde att det blev ett steg tillbaka. 

FRAMTIDEN:
Precis som brukligt så lär Karlskoga tappa ett knippe spelare uppåt i seriesystemet - Pathrik Westerholm och Ponthus Westerholm är redan klara för SHL-spel i Brynäs - men det är en verklighet som man är medvetna om. En av klubbens styrkor är just att acceptera sin plats i näringskedjan. Grunden till nästa säsong är redan satt då lirare som Thelander, Wessner och Näslund är under avtal, och därmed har man också säkrat sina traditioner och grundfundament. Det talar för att Karlskoga har potential att bygga ett minst lika slagkraftigt lag som den gångna säsongen - och att man har kvar "Bofors-andan" i väggarna. Räkna med att BIK är ett lag för den övre halvan även kommande vinter. 

Jonas Gustavsson
2014-04-16 09:10

"Lag för lag: Djurgården"

Foto: Johan Andersson, Pic-Agency

Säsongen är sedan några dagar över - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Djurgården.

BLOGGEN TIPPADE: 2

LAGET SLUTADE: 3

SÄSONGEN: 
Det blev ingen spikrak säsong för Djurgården, men med tanke på SHL-avancemanget så är det mesta av resan glömd - det var bara en sak som gällde, och det var att gå upp igen. Och med tanke på att man lyckades med det så är det bara att stämpla säsongen som en enorm framgång, givetvis. 

Men om vi ändå ska blicka tillbaka lite på vintern. Det hopades ganska mycket tvivel när laget tappade några till synes givna segrar i slutminuterna, förmågan att avgöra matcher såg ut att saknas och man hade förtvivlat svårt att kassera in trepoängare. Men från dess att Hans Särkijärvi tog över som huvudtränare i slutet av januari så började segertåget rulla på allvar, laget vann tio av de elva matcherna sedan "Säckens" ankomst och avslutade med nio raka trepoängare. Kvalserien blev som väntat en rysare men trots några nederlag i början så reste sig Djurgården och fixade avancemanget i den sista omgången.

Inför säsongen höjdes frågetecken för målvaktssidan. Efter att ha alternerat i början så konkurrerade Adam Reideborn ut Johan Mattsson i slutet av november och ägde förstaspaden resten av säsongen, och hans fina spel var en stor anledning till SHL-avancemanget. I övrigt sticker lagmaskinen Djurgården ut - ett välbalanserat gäng såväl kunskaps- som åldersmässigt. Djurgården hade alla verktyg för att lyckas men hade problem med att foga samman alla bitar till en början - men när man väl fick ihop det så blev det väldigt bra. Kryddningen av de sena förstärkningarna i slutet av februari - Marcus Högström och Emil Lundberg - blev pricken över i. 

Om man ändå, förutom Reideborn, ska ta ut några nycklar i DIF-lägret så är det veteranerna Joakim Eriksson och Michael Holmqvist - två stöttepelare som verkligen gått i bräschen för laget. 

Men det viktigaste: Djurgården hade en knackig resa i vinter men var bäst när det gällde som mest. Det är egentligen det enda som betyder något.

ÖVERRASKNINGEN:
Adam Reideborn i all ära, hans potential visste vi om, men backen Robin Norell är den största överraskningen för mig. 19-åringen hann knappt debutera innan han fick vila ett par månader på grund av en käkskada, men väl tillbaka imponerade talangen, spelade till sig en JVM-biljett och utvecklades - sin ålder till trots - till en kugge i laget. Imponerande, minst sagt. 

BESVIKELSEN:
Hårdskjutande backen Sam Lofquist, som värvades från Oskarshamn, blev inte alls den förstärkning som man hoppades på. Amerikanen var stundtals bänkad, stundtals på läktaren. 

FRAMTIDEN:
Djurgården spelar säsongen 2014/15 i SHL. 

Jonas Gustavsson
2014-04-15 10:41

"Lag för lag: Björklöven"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan några dagar över - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Björklöven.

BLOGGEN TIPPADE: 10

LAGET SLUTADE: 14

SÄSONGEN: 
Snacka om underlig comebacksäsong för Björklöven: man inledde svagt men vann sedan en räcka matcher för att sedan rasa ihop totalt under våren. Trots det så lyckades man efter många om och men till slut att förnya kontraktet via kvalspel, men det satt minst sagt långt inne. 

Känslan var att Umeå-laget gjorde en sund satsning som nykomling: man behöll stora delar av stommen, plockade in en på pappret riktigt vass keeper i Andrew Raycroft och kryddade det hela med några väletablerade veteraner som inte passerat bäst-före-datum i form av Stefan Öhman, Mats Lavander och Per Hållberg. Ingen köphets, ingen massiv utrensning - bara en uppgradering av division ett-truppen som är nödvändig om man ska ta steget upp. 

Vad gick då fel för laget som till slut parkerade sist i tabellen? Den enkla - och till stora delar sanna - orsaken stavas skador. Löven hade ett osannolikt skademörker under säsongen, tvingades arbeta med många korttidslösningar för att skrapa ihop ett lag och fick aldrig någon kontinuitet. Framförallt så säckade man ihop rejält i försvarsspelet, dels på grund av skadefrånvaro, dels på grund av ojämna prestationer i målvaktsspelet. 

Innan transferfönstret stängde lastades några nya spelare in - men Kvalserien blev en tämligen svajig historia där kontraktet kunde säkras först i den sista matchen, via en 3-0-viktoria mot Troja. Små marginaler alltså, men med tanke på truppen man satt på så var det väntat att man skulle överleva. Tacka spetsen Öhman, Jon Palmebjörk och Stefan Andersson för att detta gick vägen. 

Föreningen har fått ett uppvaknande - nu får man dra lärdom av en tung säsong och bygga vidare på det som man påbörjat. Grunden känns ändå intressant. 

ÖVERRASKNINGEN:
Får ändå bli Jon Palmebjörk. Forwarden har ju levererat på allsvensk nivå tidigare - men inte alls i närheten av den nivå som han hållit i år. 27-åringen visade omgående fin kemi med veterancentern Stefan Öhman, lastade in hela 24 kassar framåt och visade att han är en toppspelare på allsvensk nivå. 

BESVIKELSEN:
Det vimlar av spelare som man förväntade sig mer av - inte minst Alexander Hellström, Kim Karlsson och Mats Lavander. Men den största besvikelsen för mig är nog ändå Lucas Sandström. Trots att energiforwarden, som fick sitt genombrott i Asplöven ifjol, bara hann spela 18 matcher på grund av skador och avstängningar, så är en enda assist ett skralt facit för 24-åringen som lastade in hela 16 kassar ifjol. 

FRAMTIDEN:
Det är inget snack om att det finns potential och jävlar anamma i Björklöven. Traditionerna sitter djupt i väggarna. Den gångna säsongen var en stor missräkning men med facit i hand så lyckades man med det primära målet - att hålla sig kvar - även om resan dit var ett nervdaller. Karlskrona visade i år att man kan resa sig med ett års erfarenhet i ryggsäcken, och Löven siktar på en liknande resa. Kunnandet och viljan finns där. Det är bara att glömma skitsäsongen - många i Umeå betecknar den nog så - och ta nya tag. Känslan är att Löven kommer komma betydligt mer förberedda till kommande säsong och att man kommer vara minst ett mittenlag i serien. 

Jonas Gustavsson
2014-04-14 11:10

"Lag för lag: Asplöven"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan några dagar över - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Asplöven.

BLOGGEN TIPPADE: 14

LAGET SLUTADE: 11

SÄSONGEN: 
Det sägs att andraåret brukar vara svårast - men så var det inte för Asplöven som under andraåret återigen fixade nytt kontrakt utan att riktigt vara hotade av något negativt kvalspel. Man var grovt nederlagstippade inför säsongen - något som laget vänt till något positivt. Eller som tränaren och sportchefen Per Kenttä sa på upptaktsträffen efter att Svenska Spel tippat laget sist: "Svenska Spel har gett oss en 20-litersdunk att ta med oss och elda upp någonting".

Asplöven imponerade stort under debutsäsongen i HockeyAllsvenskan där man med en sent ihopkrafsad trupp tämligen komfortabelt fixade nytt kontrakt. Till den gångna säsongen hade man mer tid på sig att bygga något spännande - men ärligt talat såg det ganska uddlöst ut på pappret. Men skenet bedrog. 

Ikonen Per Kenttä - som gör allt och lite till i Haparanda-klubben - lyckades, precis som Almtuna, att skapa ett lag av ett gäng hockeyarbetare, och fick också fin utveckling på några unga spelare, främst personifierade av Joel Lassinantti, Marcus Fagerudd och Emil Lundberg, vilket gav den spets som man behövde för att vinna de täta matcherna. Då gjorde det inget att den importerade spetsen i form av Jussi Tapio och Roland Kaspitz floppade. 

Något som verkligen imponerade i Asplöven under säsongen var den offensiva produktionen från backplats. Det känns ovanligt att ett lag har en sådan arsenal av producerade försvarare - något som inte bara genererade en hel del mål från backplats utan också gav det understöd som centrar och forwards behövde för att skapa spelvändningar och bra anfall. 

Kort sagt: Asplöven gjorde en ny succésäsong. Receptet med att plocka in unga, svenska spelare som fastnat i andra klubbar och ge dem mer förtroende har varit framgångsrikt hittills, och något som man kan bygga vidare på. 

ÖVERRASKNINGEN:
Det finns flera spelare som tagit stora kliv framåt men den största överraskningen får ändå bli Marcus Fagerudd. Backen smällde in 16 kassar - mest i serien - och var ett effektivt power play-vapen. Framgången gjorde att han testades i Luleå under vintern och sedermera också fick ett SHL-kontrakt. 

BESVIKELSEN:
Jussi Tapio, givetvis. Den finske skarpskytten var näst bäste målskytt i danska ligan ifjol innan han kom till Asplöven - men i Haparanda blev det bara åtta matcher, en plats på läktaren och sedermera foten. 28-åringen var en av HockeyAllsvenskans största floppar den gångna vintern. 

FRAMTIDEN:
Det sprakar inte om Asplöven, men man har lyckats hitta en bra identitet med norrländska spelare som bildar kärnan i lagbygget och som ger allt för att regionen ska fortsätta ha ett allsvenskt lag. Det kryddat med unga svenska lirare med en hunger att komma vidare i karriären har skapat ett hårt arbetande gäng som knyter näven i fickan och skiter i vad alla runtomkring säger. Per Kenttä har bevisat att han kan bygga framgångsrika allsvenska lag med knappa resurser - och vi kommer se ett liknande lagbygge nästa år. Man kommer återigen att vara underdogs, men det har inte bekymrat tidigare och kommer säkerligen inte att göra det nästa säsong heller. 

Jonas Gustavsson
2014-04-12 10:45