"Tankarna om alla lag…"

Foto: City-Press

Då så är det dags att stänga HockeyAllsvenskan 2013/14. Nu börjar vi blicka framåt.

Då så har jag gått igenom alla lag från den gångna säsongen med lite kommentarer och tankar, och därmed är det dags att stänga den gångna säsongen. Det blir ingen inofficiell Hockeygala med utmärkelser (något att ta upp till nästa säsong kanske?) utan nöjer mig helt enkelt med att tacka för vinterns underhållning och sedvanliga upplösning kantad av spänning in i det sista. 

Jag tycker att vi sett en riktigt bra upplaga av HockeyAllsvenskan den gångna säsongen - och även om båda färgklickarna Leksand och Djurgården nu lämnat serien så tror jag på en vass säsong även kommande vinter, inte minst med tanke på de två extra SHL-platserna som finns i potten och som kommer generera flera riktigt vassa satsningar från många allsvenska lag. 

Sammanställning av alla lag-sammanfattningarna: 

Almtuna 
Asplöven 
Björklöven 
Djurgården 
Karlskoga 
Karlskrona 
Malmö 
Mora 
Oskarshamn 
Rögle 
Södertälje 
Timrå 
Troja-Ljungby 
Västerås 

Jonas Gustavsson
2014-04-30 09:57

"Lag för lag: Västerås:

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, sist ut är Västerås.

BLOGGEN TIPPADE: 3

LAGET SLUTADE: 2

SÄSONGEN: 
Västerås var ett tippat topplag inför säsongen - och blev också ett topplag. Laget bevisade också att försäsong är försäsong, då man efter ett uselt facit under träningsmatcherna gick in och levererade sin sedvanligt effektiva hockey i serien och slutligen landade på en andraplats och därmed också en tämligen komfortabel kvalserieplats. 

Trots att man gjorde en riktigt bra serie så var det dock inte idel positiva tongångar. Många menade att laget bara skrapade på potentialen, att det fanns mycket, mycket mer att ta ut och att det liksom inte riktigt ville lossna på allvar. Det kan dock vara lätt att få den känslan över ett lag som har offensiv kompetens, men som lever på sitt väloljade defensiva maskineri och som låter lagarbetet och försvaret gå i första hand i alla lägen. Defensiven är och har varit Västerås adelsmärke i flera säsonger och det är bara att imponeras över hur man får alla att fogas in i systemet. Att man sedan hade Jonas Fransson som sista utpost i kassen skapade givetvis extra trygghet. Istället för att peka på att det finns mer offensiv att ta ut så borde defensiven höjas ytterligare. 

En osäkerhet inför säsongen stavades importerna. Laget startade säsongen med sex importforwards trots att Giancarlo Iuorio tidigt fick lämna. Kevin Doell och Brady Leisenring blev visserligen inte långvariga, men då kom istället Stefan Legein in, och sedermera även Matt Fornataro och Evan McGrath. Överlag så lyckades importerna, Jeremy Williams lastade in mål, Kenndal McArdle bidrog med fysik, Tony Romano imponerade med sina straffar och Luca Caputi - som ett tag såg loj ut men som sedan växte - gjorde en hel del poäng. En hel del ut och in på importsidan, men överlag ändå godkänt. 

Bra grundserie - men det gick inte lika bra i Kvalserien för Västerås. Nu är det ju enkelt att sitta med facit i hand, men flaggade för att alla sena förstärkningar - Daniel Bellissimo, Johan Jonsson, Evan McGrath, Erik Lindhagen, Tomas Hyka - kunde rubba balansen i laget. Riva upp rollfördelningen. Skapa grus i ett väloljat maskineri. Och det kändes lite som att det blev just så. I Kvalserien så lirade inte pianot  lika rent som tidigare, man fick liksom inte igång det maskineri som gjort laget så framgångsrikt i serien.

För att konkludera: Västerås gjorde en bra säsong utan att lyckas sätta pricken över i. 

ÖVERRASKNINGEN:
Jag vill framhäva unge Mathias Bromé som lyftes in i laget någon gång i november - och som bara kom in och körde. I ett lag som vimlade av rutinerade namn och importerade stjärnor så visade 19-åringen ingen respekt utan gick in och tryckte gasen i botten med sitt offensiva och frejdiga spel. Visst, poängen sprutade inte in, men det var underhållande och det ska bli spännande att följa fortsättningen. 

BESVIKELSEN:
Det finns några, men jag är nog mest besviken över att Mikael Frycklund inte tog nästa steg. I och med värvandet av centrar så ökade förvisso konkurrensen, men känslan var att Frycklund - som fick ett minigenombrott säsongen innan - skulle orka svara upp, ta en tröja och verkligen börja leverera. Istället blev det mycket bänknötande, sporadiskt spel och bara nio poäng på 37 matcher. Orkar 20-åringen slå tillbaka till hösten? 

FRAMTIDEN:
Västerås har etablerat sig som ett topplag i HockeyAllsvenskan och det kommer man fortsätta vara även kommande säsong. Sportchefen Niklas Johansson har visat sig vara en duktig lagbyggare och han har de senaste åren satt ihop en intressant mix av etablerade svenska spelare, upplockade juniorer och importerad nordamerikansk spetskompetens. Hittills har det lyckats väldigt väl och det finns ingen anledning att tro något annorlunda om hösten. Dessutom vågar "NJ" göra snabba förändringar om något inte fungerar. Jag tror också att man lärde sig något från upprustningen inför Kvalserien - kanske sitter man lugnare i båten och litar till sitt manskap nästa säsong, istället för att riva upp maskineriet och rollfördelningen. Oavsett: Västerås blir absolut att räkna med även till hösten. 

Jonas Gustavsson
2014-04-29 09:10

"Lag för lag: Troja-Ljungby"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Troja-Ljungby.

BLOGGEN TIPPADE: 11

LAGET SLUTADE: 13

SÄSONGEN: 
Jag ska vara ärlig: jag trodde mer på Troja-Ljungby den gångna säsongen. Det är ju välkänt att man inte har de största resurserna, kan landa de största nyförvärven eller har ambitioner om SHL, men traditionen och den genuina hockeykänslan som finns i och omkring Ljungby är imponerande, och just den där vi-känslan, de där hockeyväggarna, brukar kunna leda till något bra. Men i år blev det platt fall. 

Inför säsongen så utnämnde jag Trojas backbesättning som en av seriens främsta. Kändes så där, laget släppte in näst mest mål i hela serien och många spelare nådde inte upp i kapacitet. Men - det var inte försvarsspelet med duktige keepern Christoffer Bengtsberg i spetsen - som var Trojas stora problem. Det var offensiven. Det såg trubbigt ut redan från säsongsstart, och blev sannerligen inte bättre av att Johan "Bagarn" Andersson gick sönder och att importspelarna Vince Rocco och Shea Guthrie inte var i närheten att leverera det som man hoppats. Det var den offensiva inkompetensen som blev lagets fall. 

Troja försökte lappa ihop det sjunkande skeppet under resans gång och killar som Tomaz Razingar och Tom Zanovski höjde visserligen skickligheten framåt, men det räckte inte på långa vägar. 

I Kvalserien så darrade smålänningarna rejält. Det kändes länge som att Troja var helt borta från de allsvenska platserna men på något sätt lyckades man hela tiden hålla sig kvar i racet - vi minns speciellt den sanslösa vändningen i derbyt mot Tingsryd - och hade faktiskt allt i egna händer inför den sista och avslutande kampen mot Björklöven. Då gjorde den offensiva trubbigheten sig återigen påmind, Löven vann med 3-0 och tog den allsvenska platsen på Trojas bekostnad. 

Så för att summera: Troja var helt enkelt för dåliga offensivt och förmådde inte leverera när allt stod på sin spets - därför spelar man i division ett nästa säsong. 

ÖVERRASKNINGEN:
Det är synd att säga att det vimlar av överraskningar, men hemmasonen Mattias Åkesson tog i alla fall ett fint kliv framåt och var en av de ledande spelarna. Framförallt så visade 25-årigen rejäl spets i kvalet och var en av få som stod pall för trycket. Troja-hjärtat dunkar också hårt - trots uppvaktning utifrån så valde forwarden att förlänga med moderklubben.  

BESVIKELSEN:
Ett gäng, men även om Vince Rocco och Shea Guthrie inte alls blev de poängproducenter som man tänkt, så känns säsongens största besvikelse som Johan Anderssons höft. 29-åringen kom hem till moderklubben efter nio SHL-säsonger, skulle bli härföraren och ledaren, men kroppen höll bara i tolv matcher innan han tvingades operera höften och kasta in handduken för säsongen. Det avbräcket betydde nog mer än någon kunde tro, kanske inte främst poängmässigt, men absolut identitets- och ledarmässigt. 

FRAMTIDEN:
Troja-Ljungby spelar i division ett nästa säsong. 

Jonas Gustavsson
2014-04-28 11:26

"Lag för lag: Timrå"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Timrå.

BLOGGEN TIPPADE: 8

LAGET SLUTADE: 8

SÄSONGEN: 
Timrås säsong kan ganska enkelt summeras med: det blev som väntat. Precis som alla lag som trillar ur SHL så blir det en stor omsättning. Timrå gick igenom ett ekonomiskt stålbad, rensade ur truppen och gjorde en ungdomlig satsning som ska leverera på sikt. På förhand kändes det som att Timrå skulle få slåss med näbbar och klor för att vara topp-7, och det var precis i den kampen man var med, och till slut föll man till korta och blev åtta i sammandraget. 

Spelarna på pappret gav en ganska tydlig indikation inför säsongen: backbesättningen såg bra ut och var lagets styrka, offensiven bestod av en brokig skara spelare som skulle få enorma problem att leverera mål och poäng. Precis så blev det. Försvaret var tight, starkt och spelade enkelt, spelarna offensivt hade stora problem med att etablera tryck, få igång power play-spelet och - som är det viktigaste i ishockey - att göra mål. Defensiven och gnetspelet blev Timrås grundbult tillsammans med starkt finskt målvaktsspel av Mika Norja

Att se utvecklingskurvan under säsongen var roligt. Laget började minst sagt svagt men arbetade sig in i säsongen och i takt med att det unga laget fick rutin och rollerna började sätta sig så kom också resultaten. Det tog nästan hela hösten, fram till jul, innan kuggarna började haka i varandra, men när de väl gjorde det så blev det bra. Och ingen kan klaga på energin och viljan under säsongen, det var helt enkelt rutinen och kunnandet som inte räckte till mot slutet. 

Inför säsongen gjordes en jämförelse med Södertälje, som valde samma väg när de trillade ur SHL, det vill säga en omstart med unga spelare som skulle bära frukt på sikt. Känslan är att Timrås resa kommer bli något längre och man är inte redo att bli ett topplag ännu, men den gångna säsongen var en fräsch start. Flera av de unga killarna - inte minst Didrik Strömberg, Ludvig Nilsson och Emil Pettersson - visade gott gry och är spelare att bygga på inför framtiden. Att stommen blir kvar till nästa säsong betyder att man kan fortsätta bygga och inte behöver börja om från början. 

ÖVERRASKNINGEN:
Unge Ludvig Nilsson visade härlig energi och vilja och anammade sin roll till fullo. En riktigt energispelare med viss offensiv touch som kommer växa ut till något riktigt bra. Föll på målsnöret i JVM-uttagningarna. 

BESVIKELSEN:
Kanadensiske backen Wade Bergman var en av spelarna som skulle lyfta offensiven och skapa hot i power play. 23-åringen, som kom direkt från amerikanskt collegespel, var dock inte i närheten av att leva upp till förväntningarna. Fick se istiden minska, var bänkad och fick också tvångsvikariera som forward. Skyfflades sedermera iväg (och snittade under våren en pinne per match i norska Rosenborg). 

FRAMTIDEN:
Timrås satsning från den gångna säsongen - på ett ungt och utvecklingsbart lag - fortsätter över kommande säsong. Och från att ha haft rutinerade Rolf Nilsson i båset så byter man nu till Roger Forsberg som närmast kommer ifrån HV71:s juniororganisation. Forsberg har ett gott öga till unga spelare och gillar att jobba med utveckling, och det kommer att bli perfekt för Timrås unga garde som nu har en säsong under bältet och är redo att ta nästa steg. Stommen från den gångna säsongen är intakt och mycket är alltså satt redan innan säsongen startar. Ser man på truppen idag kvarstår dock ett faktum: offensiv spets saknas. Lastas inte det in så får man återigen förlita sig på starkt målvakts- och försvarsspel. Det betyder också fortsatt kamp i mitten av tabellen. Som sagt, Timrå känns inte redo att bli ett topplag ännu. Men man är ute på en intressant resa. 

Jonas Gustavsson
2014-04-25 08:56

"Lag för lag: Södertälje"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Södertälje.

BLOGGEN TIPPADE: 5

LAGET SLUTADE: 12

SÄSONGEN: 
Eftersom Rögle till slut - efter en minst sagt knackig säsong - ändå bara var ett par plusmål från SHL så får Södertälje betraktas som den största besvikelsen i HockeyAllsvenskan den gångna säsongen. Truppen var visserligen brandskattad på en hel del kvalitet och det fanns osäkerhet kring de importerade spelarna, men att laget skulle falla igenom så totalt var en besvikelse. PlayOff kändes trots allt ganska givet, men nu blev det alltså en kamp i botten där laget till slut fick ihop pusselbitarna och säkrade nytt kontrakt. 

Södertälje är ju ute på en resa. När laget åkte ur SHL så rensades så gott som hela truppen ur, man lyfte upp ett gäng unga och lovande spelare och tog ett hundår med missat PlayOff för att bygga något på sikt. Det bar frukt redan ifjol, då man kryddade det unga gardet med bra spets, vilket också ledde till en andraplats i tabellen. I år var ju tanken att SSK skulle etablera sig som topplag - men då floppade man alltså totalt. 

Vad gick snett? Ganska mycket, ärligt talat. Niklas Lundström förmådde inte bära Anton Forsbergs målvaktsmantel, importerade slovaken Tomas Bokros blev inte alls någon försvarsgeneral, Alexander Rindal orkade inte ersätta de flyktade Andreas Hjelm-poängen, och offensivt så var det massor av spelare som underpresterade poängmässigt, inte minst Damien Fleury, Fredric Andersson, Johan Andersson och Mario Trabucco. Att stjärnskottet David Pastrnak - blott 17 år gammal - vann den interna poängligan var givetvis positivt, men samtidigt ett underbetyg åt resten av den offensiva arsenalen. Tränarkarusellen - tre huvudtränare på en säsong - var inte heller gynnsam. 

Kombinationen av nyförvärv som inte nådde upp i kapacitet och kvarvarande spelare som inte nådde upp i formen från året innan gjorde helt enkelt Södertälje till ett bottenlag. Att gräva i varför det blev som det blev upplåter jag till Södertälje själva, men jag tror att man lärde sig enormt av den gångna säsongen och kommer gå stärkta ur misslyckandet. Lagbygget var okej på förhand - att så mycket skulle gå så snett kunde ingen förutspå. 

ÖVERRASKNINGEN:
I ett lag med massor av besvikelser så är det givetvis enkelt att framhålla David Pastrnak. Visst förutspådde många att den 17-årige tjecken skulle få ett genombrott, men att han skulle bli så tongivande direkt, notera 24 poäng på 36 matcher och vinna den interna poängligan var nog bättre än de flesta kunde föreställa sig. Det aviga och mönsterbrytande spelet är en fröjd att skåda - och killen kommer bara bli bättre och bättre. 

BESVIKELSEN:
Får nog ändå bli Mario Trabucco. Den 27-årige kanadensaren skulle bli en av lagets målskyttar och offensiva motorer - men var först skadad, sedan för dålig och skeppades sedermera iväg till Asplöven (där han dock gjorde det bättre). 

FRAMTIDEN:
Södertälje gör en storsatsning inför kommande säsong. Klubben har dragit igång en kampanj, "Mobilisera", där fans redan samlat in över en miljon kronor. Målet är solklart - klubben ska tillbaka till SHL. Hur lagbygget ser ut på resan är långt ifrån klart, men det kommer säkerligen att lastas in ett gäng tunga namn för att krydda det unga garde som man har plockat fram som grund (exempelvis Pastrnak, Jonas Engström). Klubben har också värvat in Janne Karlsson som tränare, en veteran som varit med och tagit upp Växjö till SHL och räddat kvar Karlskrona i HockeyAllsvenskan, och därmed vet vad som krävs för att vara som bäst när det gäller som mest. Klart är i alla fall Södertälje kommer göra allt för att vara ett topplag kommande säsong - och man har resurserna för att bli det. SSK blir ett av de mest intressanta lagen att följa till vintern. 

Jonas Gustavsson
2014-04-24 15:18

"Lag för lag: Rögle"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Rögle.

BLOGGEN TIPPADE: 1

LAGET SLUTADE: 7

SÄSONGEN: 
Ja, vad ska man säga om Rögles säsong egentligen? Mitt tips gick ju åt helskotta - men å andra sidan så var laget bara målskillnad från en SHL-plats. För att konkludera: Rögles grundserie var sisådär, men å andra sidan så lyckades man med det som alla lag eftersträvar, nämligen att spela sin bästa ishockey när det gäller som mest och när allt ska avgöras. Att man sedan föll på målsnöret var en annan sak, det handlar om marginaler, otur och andra faktorer som inte går att påverka helt och hållet. 

Men hösten började alltså riktigt risigt. Laget förlorade säsongens fyra första matcher, hamnade i en negativ spiral och fick inte igång spelet alls. Far och son Nylander blev inte alls den injektion som man hoppats på och båda försvann sedermera. Inte heller Brandon Maxwell i kassen blev den stabile keeper som man hoppats att han skulle bli. Egentligen var det väl ingen som var speciellt bra i början. 

Men: Rögle växte under säsongen och det finns flera spelare som personifierar det. Inte minst Dennis Everberg, Daniel Zaar och Kelsey Tessier som alla växte ut till absoluta spetsspelare efter en något trög start, och det var lirare som tillsammans med veteranen Jakob Johansson, slitstarke Daniel Sylwander och stjärnbacken Jesper Jensen bar laget framåt. Den riktiga vändningen kom på allvar när Magnus Bogren tog över som tränare - då intensifierades den där klassiska Rögle-känslan, energinivåerna gick upp och laget spelade med den där frenesin som egentligen bara Rögle kan. 

Resan var knappast spikrak för Rögle under säsongen, men till slut var man alltså med och slogs om den sista SHL-platsen. Det lär man innerst inne vara nöjda med, även om det så klart var surt att tappa den där platsen som man länge såg ut att knipa. Men viktigast var kanske att man hittade tillbaka till sin identitet som många menade att man tappade under SHL-resan där man förlitade sig till importer och korttidslösningar. I år hade Rögle en stomme med unga, skånska spelare och spelade en klassisk Rögle-intensiv hockey - någonstans kändes det nog viktigare än SHL-platsen. 

ÖVERRASKNINGEN:
Ärligt talat så var det väntat att Dennis Everberg och Daniel Zaar skulle explodera men att Jakob Lilja skulle smälla in 15 kassar och bli ett offensivt hot redan i år var dock en överraskning. 20-åringen har kunnat operera i skuggan av stjärnorna och har gjort det riktigt, riktigt bra. Lär få större roll kommande säsong. 

BESVIKELSEN:
Brandon Maxwell blev inte den där stjärnkeepern man hoppades på och konkurrerades också ut av Kevin Lindskoug när det skulle avgöras, men frågan är om ändå inte Michael Nylander var den största besvikelsen. Visst, 41-åringen har sett sina bästa dagar och det var många som ifrågasatte vad han skulle kunna leverera i Rögle, men att han skulle vara så tam och ineffektiv var en rejäl besvikelse. Lämnade klubben i slutet av november. 

FRAMTIDEN:
Rögle är en plantskola av klass. Nu har Eric Martinsson, Daniel Zaar och Dennis Everberg lämnat skeppet - tre riktigt bra kuggar under PlayOff och Kvalserien - men Rögle har en förmåga att kunna trycka upp nya lovande talanger, och nu står nya stjärnor som Niklas Hansson, Jakob Lilja och Filip Karlsson redo att  ta över. Rögle hittade - som jag ser det - tillbaka till sin identitet den här säsongen och med den som bas så har man alla möjligheter att bygga ett lag för toppen även kommande säsong. Tränaren Magnus Bogren, som får förtroende även kommande säsong, känns som rätt man att leda lagbygget. Han vet vad Rögle står för, vågar satsa på ungdomar och har ett otroligt driv. Framtiden ser ljus ut för Rögle som kommer vara med i toppen även nästa säsong.

Jonas Gustavsson
2014-04-23 10:11

"Lag för lag: Oskarshamn"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Oskarshamn.

BLOGGEN TIPPADE: 7

LAGET SLUTADE: 9

SÄSONGEN: 
För ett drygt år sedan, när trupperna efter den värsta silly season-hetsen hade börjat sätta sig, så började det surra en rejäl hajp kring Oskarshamn. Runtomkring spekulerades det om en topplacering och till och med en direktplats till Kvalserien. Visst så lagbygget intressant ut, men det kändes överdrivet och lagledningen försökte också tona ner förväntningarna. Att man skulle hamna topp sju kändes dock hyfsat givet med tanke på vad man levererat under ett par säsonger och med tanke på spelarmaterialet. Det hela slutade dock med en niondeplats. 

Förklaringen till att att det inte gick som tänkt är egentligen simpel. Efter att sportchefen Roger Jönsson suttit i två år och levererat guldkorn på guldkorn och knappt misslyckats med ett enda nyförvärv (några kanske inte blev så bra som man hoppats, men de riktiga flopparna lyser med sin frånvaro), så blev det en rejäl baksmälla i år. I princip rakt över, dessutom. 

Bland nyförvärven: Michal Zajkowski orkade inte bära förstaspaden i kassen utan åkte bergochdal-bana, backarna Russ Moyer och Fredrik Styrman var okej men tillförde inte efterfrågad spets och tyngd, stjärnimporterna Josh Soares och Alex Leavitt var oengagerade, uddlösa och fick sedermera sparken, och Lukas Ericsson gjorde kanske inte mål i den utsträckning man hoppats. Lägg till att poängproduktionen dippade för både Victor Löfstedt och Morten Poulsen som fanns i truppen sedan tidigare. Kort sagt: det här var sannerligen inte Oskarshamns säsong. Man hade otroligt svårt att få pianot att spela, det kuggade liksom inte i, trots att det kändes som att man hade pusselbitarna som behövdes. Det fanns ljusglimtar - finske centern Arsi Piispanen hade en riktigt stark andra halva av säsongen, Andreas Valdix visade vilken klasspelare han är och Francois Bouchard satte faktiskt 18 kassar - men de var alldeles för få. 

Huruvida hajpen inför säsongen påverkade laget kan man bara sia om, men fakta är att förväntningarna var högre än någonsin och det har varit en ny upplevelse för tränare, spelare och organisation. Det finns ingen anledningen att grotta ner sig för djupt i den här säsongen, det är bara att konstatera att allt som gått rätt under Roger Jönssons två första säsonger i klubben gick fel den här säsongen, och de erfarenheterna som samlats ihop under vintern kommer att stärka Oskarshamn på sikt. 

ÖVERRASKNINGEN:
Måste ändå säga Andreas Valdix. Den evige talangen gjorde en defensivt stark säsong för ett år sedan, väntade sedan länge innan han kritade på ett nytt IKO-kontrakt och gick sedan ut och levererade sin bästa allsvenska säsong poängmässigt. 29-åringen har enormt med hockey i sig och har i skymundan gått från en offensiv spets till en effektiv allroundspelare. 

BESVIKELSEN:
Josh Soares. Förväntningarna på kanadensaren var enorma inför säsongen, där många hade hans 57-poängssäsong i Växjö i minnet, men 32-åringen var inte i närheten av formen från sin förra allsvenska sejour. Stördes av sjukdom i familjen vilket föranledde en timeout, men det är inte hela förklaringen. Såg loj och oengagerad ut och fick till slut lämna skeppet. 

FRAMTIDEN:
Roger Jönsson och tränaren Fredrik Söderström har varit i klubben i tre år och håller på att bygga upp något spännande. Efter två år av framgångar, där Oskarshamn lirat PlayOff-hockey, så blev det gångna året ett steg tillbaka. Detta på grund av ett knippe floppande nyförvärv och ett knippe underpresterande poängspelare - en kombination som inte kan bli annat än ett misslyckande. Erfarenheterna från den gångna säsongen kommer dock att stärka laget och organisationen - och Jönsson har visat fingertoppskänsla på transfermarknaden tidigare. IKO kommer bygga ett nytt lag för PlayOff-spel till kommande säsong och känslan är - även om det är tidigt - att det blir vassare än i år. 

Jonas Gustavsson
2014-04-22 08:53

"Lag för lag: Mora"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Mora.

BLOGGEN TIPPADE: 9

LAGET SLUTADE: 6

SÄSONGEN: 
Mora var ett av de mest svårtippade lagen inför säsongen. Det kändes som att det kunde bli allt från en sjätteplats ner till en tionde-elfteplats. Anledningen? Två unga och oprövade målvakter, en värvad spetsspelare i form av Jeremy Colliton med oroande skadehistorik och offensiv arsenal av spelare som kändes skrämmande tunn. Bland annat. 

Mora lyckades ta sig till PlayOff - men egentligen var det emot alla odds. Visst, Mantas Armalis klev fram som en bra allsvensk keeper, men i övrigt gick väldigt mycket emot Mora. Sportchefen och tränaren Patric Wener hoppade av i januari, stjärnan Mikael Wikstrand såldes till Frölunda, Colliton spelade bara en handfull matcher innan han fick sluta, spetsimporten Ryan Thang floppade, skadorna fullkomligt haglade (laget använde hela 47 spelare under säsongen). Trots allt detta gnetade Mora till sig en sjundeplats. Närmast nog en bragd. 

Vad var det som fungerade då? Jo, Jonas Westerling-Johan Alcén-Mattias Beck gick sannerligen i den offensiva bräschen, Lukas Bengtsson fick ett brakgenombrott på backplats, importerade backen Kevin Mitchell blev offensiv spetskompetens och omnämnde Armalis orkade ta rollen som förstemålvakt. Det var faktorer som gjorde att Mora trots allt levererade en mer än godkänd säsong. 

Klubben visade också mod när man utnämnde Jeremy Colliton - som fick lägga av på grund av problem med hjärnskakningar - som ny huvudtränare, trots att han var helt grön i den rollen. Det måste man imponeras av. Och Colliton gjorde det - den korta tid han var inne - riktigt bra. Laget avslutade ju HockeyAllsvenskan med att ta poäng i tolv av tretton matcher, bland annat. Att man sedan inte räckte till i PlayOff-serien är en annan sak. Någon gång måste verkligheten komma ikapp. 

ÖVERRASKNINGEN:
Lukas Bengtsson. Superlativen haglade kring backen inför säsongen och dåvarande tränaren Patric Wener sa på upptaktsträffen att man skulle göra allt för att matcha talangen hela vägen till JVM (vilket också lyckades) - men att han skulle bli s-å bra var överraskande. 20-åringen smällde in 13 kassar - nytt juniorrekord för backar - och noterade 33 poäng på 45 matcher. 

BESVIKELSEN:
Jeremy Colliton och Ryan Thang. Värvades för att vräka in poäng. Colliton hann med tre matcher innan han fick kasta in handduken och lägga skridskorna på hyllan. Thang överlevde 25 matcher innan han fick foten (skulle till Brynäs, men klubben hade inte koll på reglerna för arbetstillstånd så SHL-drömmen gick upp i rök). 

FRAMTIDEN:
Mora har inte ekonomin att värva ihop något stjärngäng utan får förlita sig på att hitta fler guldkorn i juniorleden - Mattias Ekholm, Mikael Wikstrand, Tom Nilsson och Lukas Bengtsson är gyllene exempel från de senaste åren - samt att försöka knyta upp sina nyckelspelare och skapa kontinuitet. Till hösten så är Jeremy Colliton huvudtränare från start och får chansen att sätta sin prägel direkt, vilket känns intressant. Mora kommer komma till spel med ett ungt och hungrigt lag och det kommer säkerligen att vara ett svårtippat gäng även då, men om kvaliteten i truppen följer mönstret från de senaste säsongerna så har man ett gäng som kommer cirkulera kring sjundeplatsen. 

Jonas Gustavsson
2014-04-20 09:15

"Lag för lag: Malmö"

Foto: Kent Olsson, Pic-Agency

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Malmö.

BLOGGEN TIPPADE: 4

LAGET SLUTADE: 1

SÄSONGEN: 
Det är lite ironiskt: i många säsonger nu har Malmö varit mer eller mindre favorittippade, men misslyckats. I år, när förväntningarna var lägre än på länge, så gjorde laget en kanonsäsong, vann HockeyAllsvenskan och gjorde en bra Kvalserie även om det inte räckte hela vägen fram. 

Inför säsongen lyfte jag fram en tydlig skillnad mellan fjolårets och årets Malmö: centersidan. Från att ha saknat naturliga centrar så ställde man i år upp med en riktigt stark centrallinje med Joey Tenute, Tobias Ericsson och Ludvig Rensfeldt (mja, han kanske inte lyckades fullt ut), och då fick man också en riktigt bra stadga i laget. En annan stor anledning var givetvis också uppgraderingen på backplats, där inte minst Björn Karlsson lyfte backbesättningen. 

Malmö hade alla ingredienserna i laget: bra målvakt, starkt försvar och en bred och mångkunnig anfallsbesättning. Det gjorde att man spred ut poängmakandet, kunde leverera trots skador och att man hade strålande spel i både power play och box play. Kort sagt: Malmö var mer av en lagmaskin än man varit på länge, då man tidigare ofta förlitat sig på enskilda spetsspelare. 

Inför Kvalserien lyfte jag fram Malmö som ett av lagen som skulle klara en SHL-plats. Laget var med i kampen in i det sista - men det som fick laget på fall var derbymatcherna mot Rögle. Malmö förlorade båda. Det hade man helt enkelt inte råd med. 

För att summera: Malmö gjorde en riktigt bra säsong och man gjorde det genom att vara ett sammansvetsat lag. Sportchefen Patrik Sylvegård - som med rätta fått skopor av beröm för att ha fått klubben på rätt köl - har byggt ett hårt arbetande gäng och har lotsat in gott om skåningar i mixen. Här finns något väldigt intressant att bygga vidare på. 

ÖVERRASKNINGEN:
Får blir Henrik Hetta. Snacka om att ha tagit kliv framåt i år, så väl spel- som poängmässigt. 24-åringen, som dunkade in 16 mål och gjorde 31 poäng, var riktigt bra ifjol som allsvensk debutant, men tog nu klivet upp som en spelare i förstakedjan tillsammans med danske parhästen Frederik Storm. Där har Malmö en duo att bygga vidare på.

BESVIKELSEN:
Ludvig Rensfeldt gick från 39 poäng ifjol till 14 poäng i år. Visserligen var det väntat att rollen skulle bli mindre i år: ifjol var han toppcenter, i år en helt annan konkurrens med Tenute och Ericsson som nya centrar, men hade Rensfeldt spelat i paritet med fjolårsformen så hade han fått den istid som han hade behövt för att leverera. En besvikelse att han inte klarade av konkurrensen. 

FRAMTIDEN:
Patrik Sylvegård har inte byggt ett lag som spelade ut sina kort den här säsongen, utan han har byggt något som är bestående över tid. Det vimlar av kompetens i Malmös trupp och flera av pusselbitarna har redan kritat på nya avtal, så det finns en rejäl stomme att bygga på inför kommande säsong. Visst, det kommer bli förändringar i truppen, men känslan är att det kommer att bli uppgraderingar. Man ska minnas att "Sly" är tämligen ny rollen som lagbyggare och det är inget man lär sig över en natt. Det han åstadkommit hittills är imponerande - men känslan är att det kommer bli ännu bättre. Malmö är helt klart i toppen för att stanna.

Jonas Gustavsson
2014-04-19 16:55

"Lag för lag: Karlskrona"

Foto: City-Press

Säsongen är sedan en tid tillbaka slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Karlskrona.

BLOGGEN TIPPADE: 13

LAGET SLUTADE: 5

SÄSONGEN: 
Ja, det är ju inget snack om att Karlskrona är säsongens stora sensationslag. Som nykomling kom laget tvärsist i tabellen, hade 50 spelare in och ut i truppen under säsongen och lyckades med nöd och näppe överleva det allsvenska kvalet. År två blev sannerligen en uppryckning - men det var en resa som kändes mot alla odds. 

Visst, truppen så vassare ut, men det kändes ändå som man skulle hålla till i botten. Spetsvärvningarna var ju Nick Angell som man lockat tillbaka efter en pensionering, Alexander Bergström som inte alls kom upp i klass i Malmö och Jordan Smotherman som lastat in poäng i Tingsryd men som också beskyllts för att vara lat och gå på halvfart stundtals. Men just den trion exploderade, var tongivande hela året och grundbulten i framgångsvågen. Plus att det blev maximal utveckling på division ett-förvärven, där Pär Lindholm, Filip Cruseman och Jimmy Andersson var bättre än någon kunde föreställa sig (och då gjorde det inget att importer som Jacob Cepis och Sergio Somma floppade). 

Det stora frågetecknet inför säsongen handlade om backsidan som kändes tunn och orutinerad. Men Nick Angells fantastiska spel drog med sig hela gänget, Simon Karlsson och Calle Rosén tog hästkliv och visade inga spår av ungdomlig orutin, och Kalle Ekelund bidrog med efterfrågad stabilitet. När frågetecken rätas ut till utropstecken så blir det ofta riktigt bra. 

Karlskronas höst var magisk. Laget inledde med fem raka segrar, första hemmaförlusten kom först i slutet av december och laget ledde länge HockeyAllsvenskan. Verkligheten kom ikapp till slut, laget tappade framåt våren och halkade ner som femma i tabellen - men trots det så är säsongen imponerande med tanke på förväntningarna som fanns inför vintern. 

ÖVERRASKNINGEN:
Det vimlar av dem: Simon Karlsson, Calle Rosén, Filip Cruseman, Jimmy Andersson. Men jag lägger nog min röst på Pär Lindholm, en kille som var habil under sin allsvenska tid i Sundsvall men som nu, efter en omstart i ettan med Piteå för att komma tillbaka från skada, helt plötsligt blev en faktor så väl offensivt som defensivt. Nu placerar ryktena honom i SHL och Skellefteå. 

BESVIKELSEN:
Jacob Cepis blev inte den färgklick som man hoppades på. Den lille liraren med det välsmorda munlädret räckte helt enkelt inte till och blev snabbt överflödig eftersom andra spelare lastade in poäng. Försvann i början av december. 

FRAMTIDEN:
Den gångna säsongen blev ett ordentligt uppsving men framtiden är ändå oviss. Klubben har tappat tränaren Janne Karlsson till Södertälje, brottas med stora ekonomiska problem och kommer få se ett gäng tongivande spelare lämna (Jordan Smotherman har stuckit, Jesper Jensen och Pär Lindholm är på gång bort). Det kommer bli en omstart för Karlskrona och med tanke på succén den gångna vintern blir det svårt att leva upp till de förväntningar som byggts upp kring föreningen. Klubben får förlita sig på att skicklige sportchefen Stefan Bengtzén pusslar ihop ett lika bra lag som han gjorde ifjol. Dock ingen enkel uppgift med tanke på pricksäkerheten ifjol (speciellt gällande division ett-förvärven), men Bengtzén brukar ha bra fingertoppskänsla. 

Jonas Gustavsson
2014-04-17 09:51