"Lag för lag: Västerås"

Säsongen är slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, sist ut är Västerås.

BLOGGEN TIPPADE: 4

LAGET SLUTADE: 1

SÄSONGEN:
Västerås var ett av de topptippade lagen inför säsongen - och motsvarade också förväntningarna med råge i HockeyAllsvenskan, men orkade sedan inte i kvalet, trots dubbla chanser att ta sig till SHL. Lite samma scenario som ifjol alltså, där man gjorde det bra i serien för att sedan inte orka i Kvalserien. 

Säsongen startade annars så där, Västerås hade trubbel att få igång spelet, Jonas Fransson spikade inte igen kassen och tänkta spetsarna Evan McGrath och Matt Fornataro levererade inte alls. Det vände i mitten av oktober och lyfte rejält i december. Det eftersom man ändrade om i spelartruppen och fick en bättre balans: ut med lirarna McGrath och Fornataro, in med karaktärsspelarna Erik Andersson, Stefan Gråhns och Jonte Berg, och senare också klasslirarna Robin Jacobsson, Jan Urbas och Oscar Steen vilket ökade på bredden rejält. De justeringarna i spelartruppen väckte laget ordentligt. 

Året innan så rörde Västerås om ordentligt i spelartruppen i slutet av januari, i samband med transferstoppet, vilket nästan skapade ett nytt lag, rubbade hierarkier och gjorde att det blev motorstopp. I år kom ändringarna i laget mycket tidigare - vilket blev en lyckoträff och sportchef Niklas Johansson kunde sitta lugnt i slutet av januari. Det grundade en trygghet i laget. 

Västerås vann till slut HockeyAllsvenskan, mycket tack vare försvarsspelet som varit lagets styrka i flera år, men misslyckades alltså i kvalen. Man startade bra i finalen mot Karlskrona, men Blekinge-laget lyckades vända momentum och till slut, något sensationellt, ta hem serien. Sedan orkade inte VIK ladda om till Direktkvalet där man ställdes mot kvalmaskinen Rögle, och därmed blev det inget SHL-avancemang. 

För att sammanfatta: Västerås var bäst över 52 omgångar i serien, men orkade inte leverera när det betydde som mest. 

ÖVERRASKNINGEN:
Eddie Davidsson värvades hem efter fem division ett-säsonger och visade sig vara rejält redo för HockeyAllsvenskan direkt. 25-åringen tog en permanent plats, spelade i power play och dunkade in 13 mål och 30 poäng. Långt över förväntan. Ett kort omnämnande av unge Linus Svedlund också, en ung lirare som verkligen tog för sig och visade att han verkligen ville spela med sin frejdiga och energifyllda stil. 

BESVIKELSEN:
Det får bli två: Evan McGrath och Matt Fornataro. Två tidigare poängmaskiner i HockeyAllsvenskan som tillsammans skrapade ihop tre poäng på drygt tio matcher innan de båda skickades iväg till seriekonkurrenter. Tanken från start var att detta skulle vara två bärande och producerande spelare - men det blev platt fall. 

FRAMTIDEN:
Västerås kommer att förbli ett topplag i HockeyAllsvenskan. Målsättningen om att gå upp till SHL lär stå kvar och man har byggt upp en bra grund, har en juniorverksamhet som hela tiden fyller på underifrån och en ekonomi som är bland de bättre i serien. Laget har etablerat sig som ett absolut topplag, nu handlar det om att ta nästa steg och även leverera när det gäller som mest i kvalspelen. Klubben, med unga och drivna tränaren Martin Filander som kapten för laget, jobbar tålmodigt mot att gå upp och kommer vara en av de främsta topplagen även nästa säsong. Utan tvekan.


"Lag för lag: Vita Hästen"

Säsongen är slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Vita Hästen.

BLOGGEN TIPPADE: 14

LAGET SLUTADE: 8

SÄSONGEN:
Vilken var HockeyAllsvenskans största positiva överraskning 2014/15? Ja, det är en tuff kamp mellan Karlskrona och Vita Hästen - men det vet i sjutton om inte Vita Hästen ändå tar det på målfoto. Ingen trodde på nykomlingen inför säsongen, många tippade laget sist (jo, jag också) och en del kritiker menade att laget värvat spelare som de andra lagen inte ville ha. Om det var domedagsprofetiorna som tände laget får vi aldrig veta - men klart är i alla fall att Vita Hästen gjorde en kanonsäsong.

Starten på hösten var magnifik. Laget vann från start, toppade under långa stunder tabellen och överraskade alla. Visserligen blev det en dipp efter nyår då verkligheten kom ikapp, men Norrköpingslaget höll sig ändå flytande och lyckades till slut säkra åttondeplatsen i tabellen. I Slutspelsserien hittade laget formen igen, blev tvåa och hamnade i ett SHL-kval mot Modo - där man dock var chanslösa.

Varför gick det så bra? Det finns flera förklaringar. Dels så triggades man säkerligen av att ingen trodde att laget skulle undvika negativt kval, dels så lyckades man bevara vinnarmentaliteten från året innan, dels så spelade man efter resurserna och alla spelarna underkastade sig en tajt, tillknäppt och snål hockey som gav resultat.

En stor nyckel var också målvaktsspelet - där Axel Brage var HockeyAllsvenskans bästa målvakt under hösten. Andra nyförvärv som slog väldigt väl ut var Viktor Amnér som tog klivet från bra till stjärna och den från start ifrågasatte Adam Schmidt som verkligen var en energiinjektion. Även de kvarvarande lirarna imponerade, inte minst Markus Gunnarsson och Linus Näsström som visade bra allsvensk klass, bredvid givna stjärnor som Jesper Samuelsson och Marcus Eriksson. Framgången kom trots att lagets importerade spets Riley Armstrong och Justin Donati inte fick vara kvar hela säsongen, de var egentligen inga tokfloppar men inte så bra som förväntades. 

Kort sagt: Vita Hästens debutsäsong i HockeyAllsvenskan blev en succé. Laget överträffade alla - även sina egna - förväntningar.

ÖVERRASKNINGEN:
Det finns många men framförallt målvakten Axel Brage. 26-åringen är en riktig hockeynomad som hann spela i nio klubbar på sex år innan den här säsongen. Ifjol var han i Malmö, men blev tredjemålvakt efter att Robin Rahm värvats in och lånades då ut till Vita Hästen där han var grym i kassen när laget gick upp. Det mynnade ut i fortsatt förtroende i år - där han äntligen fick visa att han håller som etta i HockeyAllsvenskan, efter att mest ha haft andraspaden i Växjö, Oskarshamn, Tingsryd, Troja och Malmö innan, samt haft en säsong som delad etta i Sundsvall. Nu ryktas det dessutom om SHL-spel.

BESVIKELSEN:
Ryktena om att tvillingarna Justin och Tyler Donati ska komma till HockeyAllsvenskan har florerat i flera år - och i höstas kom alltså en av den, Justin, äntligen till Sverige. Men kanadensaren blev ingen hit. 28-åringen visade offensiv glans, men var inte lika bra i tvåvägsspelet och lämnade i förtid.

FRAMTIDEN:
Vita Hästen gjorde en kanonsäsong under första året i HockeyAllsvenskan och det lovar gott inför framtiden. Myten om att andraåret är tuffast har det slagits hål på flera gånger de senaste åren, bland annat av Karlskrona, Björklöven och Asplöven, så jag tror inte man behöver vara oroliga för någon baksmälla i höst. Norrköpings-laget satar på kontinuitet, har säkrat upp flera pjäser från den gångna vinterns lag och bygger vidare för att etablera sig i serien. Beroende på vad man får in för nya lirare så kan det bli en plats på övre halvan av tabellen även kommande säsong, den grunden och potentialen finns i klubben. Rutinen i ledningen - där Niklas Czarnecki nu blir sportchef och Mikael Johansson tar över som huvudtränare - kommer betyda mycket även framöver.


"Lag för lag: Timrå"

Säsongen är slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Timrå.

BLOGGEN TIPPADE: 10

LAGET SLUTADE: 10

SÄSONGEN:
Timrås säsong blev som väntat: en säsong på den undre halvan där man skulle fixa nytt kontrakt, men där man skulle falla till korta i kampen om åttondeplatsen. Resan till den slutliga tiondeplatsen var dock något mer turbulent än vad många förutspådde, men till slut lyckades nye coachen Roger Forsberg få ihop det, skapade vinnarkänsla och såg till att Timrå redde ut läget.

Annars var läget prekärt runt nyår. Timrås november och december var becksvarta. Bland annat hade men ett sjok på tio matcher där man bara vann en och ett tag låg Timrå sist i tabellen. Just då talade inte så mycket för att skutan skulle vända, men efter nyår så började laget leverera igen och kravlade sig upp på säker mark. En stor anledning till lyftet då var att några av de tilltänkta stjärnorna verkligen klev fram i offensiven, inte minst Per Hallin, Ludvig Nilsson och framförallt André Hult som fick igång produktionen. Att man fick islossning på några av de offensiva pjäserna räddade säsongen.

Klubben hamnade också i en ekonomisk kris i januari och det var fara för klubbens existens. Typiskt nog var det i samma veva som Timrå fick ordning på spelet efter det tunga avslutet på 2014 - men det kanske inte var någon tillfällighet. Det blev mycket surr kring laget, ingen visste något om framtiden - och det kan mycket väl ha skapat en vi-känsla i gruppen som mynnade ut i en större uppoffring och jävlar anamma på isen.

Timrå hade ju annars satsat på kontinuitet till i år. Spelaromsättningen från säsongen innan var minimal. Den största ändringen var egentligen tränarbytet, där Roger Forsberg tagit över rodret. Tanken var ju att man skulle rida på det inkörda spelet och den satta rollbesättningen från året innan, men det blev mer att man stod och stampade på samma ställe. Den största anledningen var att majoriteten av de unga spelarna inte tog nästa steg i utvecklingen, med några få undantag, som till exempel Emil Pettersson och Andreas Borgman. Annars så tog flera spelare steg tillbaka, som exempelvis hårt matchade keepern Mika Norja.

Timrå har inga pengar att göra någon storsatsning utan bygger hemvävt med en majoritet talanger kryddat med lite rutin - med tanke på det så har man lyckats bra under sina två första säsonger i HockeyAllsvenskan sedan degraderingen från SHL.

ÖVERRASKNINGEN:
Jo, visst var det väntat att Emil Pettersson skulle slå igenom, men att han skulle bli en dominerande spelare var en överraskning. Den långa centern med det fina spelsinnet var den offensiva motorn i Timrå under vintern och belönades sedan välförtjänt med ett SHL-kontrakt hos Modo.

BESVIKELSEN:
Jeremy Boyce, som vann JVM-guld med Sverige 2012, hade ingen lyckad säsong. 21-åringen nästan halverade poängskörden från säsongen innan, fick bara in fyra puckar i nät och gick från +4 till -7 i plusminus-statistiken. Alla förväntade sig en motsatt utveckling, att Boyce skulle ta nästa kliv i utvecklingen och verkligen bli en ledande spelare - istället blev det ett fall tillbaka.

FRAMTIDEN:
Timrås ekonomiska framtid är ännu inte säkrad. Klubben är mitt uppe i processen att sälja E.ON Arena och innan den affären är i hamn så blir det ingen arbetsro. Strategin med spelartruppen lär dock inte blir speciellt olik de senaste säsongerna. Ekonomin är begränsad och sportchef Kent Norberg får bygga ungt, lokalt och smart. Stommen lär bli densamma som de två senaste säsongerna, och sedan kryddas med spelare som är på väg uppåt i karriären, som senaste tillskottet Alexander Lindgren från Brynäs. Timrå kommer få kämpa kring samma placeringar, åtta till tolv, även nästa säsong.


"Lag för lag: Södertälje"

Säsongen är slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Södertälje.

BLOGGEN TIPPADE: 3

LAGET SLUTADE: 14

SÄSONGEN:
Vad hände egentligen? Det frågar sig nog hockey-Sverige i allmänhet, och Södertälje själva i synnerhet, efter en säsong där allt gick fel. Inför säsongen uttalade Södertälje att man skulle upp i SHL, fans och sponsorer samlade in 1,5 miljoner kronor extra och klubben lastade in ett gäng meriterade nyförvärv som tagit upp lag förr. Hur det slutade? Med en sistaplats, platt fall i Kvalserien och HockeyEttan-spel nästa säsong. 

Vad var det då som hände? Det är svårt att hitta givna förklaringar. Jag ger min teori: Södertälje startade med sex segrar på sju matcher, ramlade in i en falsk trygghet och levde sedan med tron att det skulle lösa sig. Starten var f-ö-r bra, med nya tränare och 16-17 nya lirare i truppen så ska det inte gå som på räls direkt. Den starten skapade troligen en övertro på sig själva, och när det började gå emot så körde man på, trots att grunden inte var gjord ordentligt. 

Under hela säsongen pratade Södertälje om åttondeplatsen och att man skulle lösa SHL-kvalet. Det pratades aldrig om Kvalserien till HockeyAllsvenskan, att man kunde hamna i botten. När åttondeplatsen gled SSK ur händerna så pös också all luft ut ballongen, man orkade inte ladda om mentalt, utan fastnade i en negativ spiral. Tränarbytet - som egentligen inte var något byte, eftersom assisterande coachen tog över - kom sent, och det hann inte ge någon effekt. 

Många spelare i Södertälje underpresterade. Egentligen de flesta. Tvillingarna Oscar Ahlström och Victor Ahlström, James Sixsmith, Francois Bouchard och Jonas Djupvik var inte närheten av att vara några avgörande faktorer. Inte keepern Tim Sandberg heller. Det sparkades och plockades in nya spelare. Peter Nolander och Francois Bouchard placerades båda i frysboxen - för att sedan benådas. Kort sagt: det var turbulent i truppen. Kontinuiteten saknades. 

Allt som kunde gå fel gick fel för Södertälje den här säsongen. Massor av spelare underpresterade, nyförvärven levererade inte och den nya ledartrion, ledd av Janne Karlsson, lyckades aldrig få ihop en lagmaskin. 

Södertäljes säsong är - sett ur negativ synvinkel - en av de mest anmärkningsvärda någonsin. 

ÖVERRASKNINGEN:
Ja, vem överraskade egentligen? Det var väl väntat att Robin Press och Jesper Frödén skulle slå igenom, så vi går med backen Adam Hansen som, när han väl fick lira, visade att han håller för HockeyAllsvenskan. 

BESVIKELSEN:
Det var många. Men för mig så är det nog ändå Oscar Ahlström och Victor Ahlström. Visst, duon har väl inte sprutat in poäng sedan de lämnade Huddinge, men efter att ha skaffat SHL-rutin i AIK så trodde jag att de skulle explodera när de nu var tillbaka i HockeyAllsvenskan. Så blev det inte. Godkänt jobb - men underkänd produktion. 

FRAMTIDEN:
Södertälje spelar i HockeyEttan nästa säsong.


"Lag för lag: Rögle"

Säsongen är slut - så nu sammanfattar vi läget. Jag går igenom lag för lag med lite spontana tankar. Bokstavsordning gäller, näst på tur är Rögle.

BLOGGEN TIPPADE: 2

LAGET SLUTADE: 4

SÄSONGEN:
Rögle, Rögle, Rögle… hur är det möjligt? Det klassiska mönstret från tidigare upprepades igen: Rögle levererade en höst som var sådär, varvade upp allt eftersom, smög med in i kvalet - och sedan lade laget i femmans växel, bara körde och tog sig hela vägen till SHL. Skåningarna spädde sannerligen på ryktet om att vara som bäst när det gäller som mest. Det är bara att buga och bocka för klubbens förmåga att plocka fram den otroliga kvalformen gång på gång på gång. 

Annars var ju starten på säsongen sisådär. Det tog ett tag innan man hittade rätt. Framförallt skruvade sportchef Anders "Masken" Carlsson på forwardsbesättningen, vilket var nödvändigt. Varken Justin Bostrom eller Peter LeBlanc blev de producenterna som man hoppades på, men när Jack Connolly och Jordan Smotherman plockades in så fick man den bredd på spetsen framåt som man behövde. Just värvningen av den duon - och i viss mån André Deveaux som kom in med ett fysiskt och aggressivt spel, innan det slog över - gjorde att Rögle-pusslet blev komplett.  

Men förutom just Bostrom och LeBlanc så träffade Rögle väldigt rätt i de flesta av sina tillskott: keepern Lars Volden blev precis den vägg man hoppades på, Växjö-lånet Calle Rosén satte en offensiv ton på backbesättningen, Jesper Jensen var hela seriens bästa spelare, Tyler Matson blev ett av säsongens största fynd och Ludvig Rensfeldt blev efter en trög start en pålitlig poängproducent. 

Sedan fick Rögle till rollfördelningen också. Trots att det var späckat av kompetens i truppen så hördes inget gnäll. Killar som Sebastian Stålberg, Viktor Lindgren och Daniel Sylwander accepterade mindre istid, oglamourösa roller och bidrog med ett slit som skapade utrymme för de mer offensiva kanonerna. 

Visst, vintern i HockeyAllsvenskan var ojämn. När man trodde att lag var på gång så kom en plump. Men vad gör det när laget presterar som bäst när det gäller som mest? Målsättningen var att ta sig till kvalet och sedan bara köra - och det var precis vad man gjorde. Det är bara att gratulera till SHL-platsen. 

ÖVERRASKNINGEN:
Tyler Matson värvades i första hand som ett rivjärn - men han blev mer än så och lastade in gott om poäng under säsongen, där vi inte minst minns hans fempoängskväll hemma mot Karlskoga. Matson passade perfekt in i Rögle-sättet att spela - med mycket energi, fysik och jävlar anamma. 

BESVIKELSEN:
Stefan Ridderwall, Victor Berglind, Justin Bostrom och Peter LeBlanc var inte alls i klass med förväntningarna, men min största besvikelse var ändå Rasmus Bengtsson, även om han lyfte sig i kvalet. 21-åringen har tonvis med potential, men fick inte ut det under säsongen och var till och med petad till och från i de avslutande allsvenska omgångarna. 

FRAMTIDEN:
Rögle spelar i SHL nästa säsong.


Ansvarig utgivare Stefan Bengtsson. Copyright HockeyAllsvenskan AB. Webbproduktion av Future Sports Media