Johansson: "Det är ett kvitto för mig själv"

"Han är som ett vin, blir finare och finare med åren" är en sliten klyscha som används för att beskriva spelare som blir bättre med åren.

Beskrivningen passar sannerligen in på Karlskrona-kuggen Niklas Johansson.

Veterancentern har hunnit bli 34 år och spelar sin bästa hockey i karriären.

– Det känns väldigt bra. Trots min ålder fortsätter jag att utvecklas, och det i kombination med stort förtroende både på och utanför isen gör att det går väldigt bra, säger Niklas Johansson.

Ifjol slog playmakern till med karriärsbästa 39 poäng.

I år har han redan hunnit upp till 30 poäng, och då återstår arton matcher av säsongen.

Poängsnittet har ökat från 0,78 till 0,88 poäng per match.

– Det finns inget att säga än att det har gått bra. Jag har fått och tagit den roll jag vill ha, och sedan har det rullat på. Jag har framförallt känt mig fräsch i kroppen och har fått vara hel och frisk. Det är en stor anledning till att det gått bra både ifjol och i år. Dessutom har vi spelat bra hockey som lag, säger han.

– Jag vill vara en producerande spelare. Sedan är jag ödmjuk. Jag vet vilket jobb det ligger bakom. Varje dag, varje träning och varje match. Det är kul att det ger utdelning.

{!B}

Ifjol bildade Niklas Johansson en av HockeyAllsvenskans bästa kedjor tillsammans med Marcus Paulsson och Justin Crandall innan Crandall i mitten av februari såldes till AIK.

Paulsson kom "hem" till Karlskrona med landslagsspel, dubbla SM-guld, proffsspel i Schweiz och nästan 400 SHL-matcher på sitt CV.

Crandall hämtades från danska ligan och var ett riktigt fynd av sportchefen Patric Larsson, och amerikanden har fortsatt ösa in poäng i seriettan Björklöven i den här vintern.

Att Johansson slog till med sin poängmässigt bästa säsong ifjol kändes lätt att tillskriva omgivningen.

I år är Paulsson och Crandall inte kvar i KHK och Johansson har inte haft någon fast omgivning utan det har skiftats hej vilt i formationerna. Trots det har Johansson alltså producerat ä-n-n-u mer än ifjol.

– Det har varit en stor omställning för mig. Ifjol hade jag, Marcus och Justin en otrolig kemi. Vi behövde knappt prata, vi gick bara ut och lirade. Det är få förunnat att ha en så bra kemi som vi hade. Att vi fungerade så bra utanför isen tror jag gjorde att det fungerade så bra på isen, säger Niklas.

– I år har jag och vi fått jobba hårdare med att prata ihop oss, hitta olika lösningar och se hur vi ska få det att fungera. Det har varit mycket nytt.

Ändå producerar du så bra?
– Jag tycker den här säsongen är ett bevis på att jag inte är beroende av mina kedjekamrater. Att jag kan göra det själv. Det är klart att jag har hjälp av mina kedjekamrater i år också, men det är annorlunda att spela med olika spelare hela tiden, det är inte samma kemi som ifjol. Den här säsongen är ett kvitto för mig själv, nu får jag visa vad jag kan.

Är det stor skillnad på att ha en fast kedja och att rotera mycket alltså?
– Ja, det är det. Som center vill man styra och ställa lite och alla centrar har lite egna grejer för sig. Ifjol var sannerligen speciellt. "Pålle" (Paulsson) kom inte ihåg en enda variant som vi pratat om och Justin åkte mest runt och skrattade, men på något sätt fungerade det ändå. Nu måste vi dra upp lite fler riktlinjer i kedjorna eftersom vi skiftar en del. Man får nya influenser av att spela med nya spelare. Det är både för- och nackdelar. Man får anpassa sig.

Det känns som du spelat mest med Hannes Johansson och Janne Kivilahti ändå?
– Vi har nog bäst kemi och kompletterar varandra bra. Janne kan slå fina passningar och Hannes har näsa för målet och en bra skridskoåkning.

{!C}

Niklas Johansson är de små detaljernas mästare.

Han är en playmaker ut i fingerspetsarna, hittar kreativa lösningar som få andra och sätter i princip alltid pucken på bladet hos sina lagkompisar.

Den här säsongen har vi också sett flera karaketristiska flippassningar.

– De där flippassningarna är en del av mitt spel. Hade jag inte fått slå flippassningar så hade hockeyn inte varit lika kul. Det är något som sitter i ryggmärgen sedan jag var liten. När jag började titta på ishockey så var det de små detaljerna jag älskade, som flippassningarna, och det är väl därför jag gör dem själv. Det är svårt att göra dem men det är också svårt att läsa av dem. Det är en del av min idenitet, de kommer när det finns läge.

Niklas Johansson är inte känd för sitt målskytte.

Han har gjort nio mål som mest under en allsvensk säsong.

I år har han dock setts ta fler skott än brukligt. Han har dessutom redan hunnit panga in nio mål, så nog borde han nå tvåsiffrigt för första gången i år…?

– Ja, vi får se, haha. Jag har börjat skjuta lite mer, säger han.

Vi har sett några riktiga skottbomber, vad säger du om ditt skott?
– Jag tycker alltid att jag haft ett bra, eller bra var att ta i… ett hyfsat skott, sedan har jag sällan använt det eftersom mina medspelare ofta brukar ha bättre lägen än mig. Man behöver skjuta mer för att göra mål och Mats (Lusth, tränare) har tvingat mig att skjuta mer i år. Han har tvingat mig att bli mer av en attackspelare. Det har gjort att jag blivit mer svårläst.

Fast du sa väl redan i Oskarshamn för två år sedan att du börjat ta fler skott?
– Jo, jag jobbade mycket med målvaktstränaren Nizze Landén då, men ifjol så hade jag extremt bra avslutare i Marcus Paulsson och Justin Crandall i min kedja och då blev det naturligt att passa dem. De gjorde mål på allt. Det är inte riktigt samma i år. Jag får ta saken mer i egna händer och ta fler skott själv. Ibland slinker pucken in.

Karlskrona spelade i SHL för två år sedan, gjorde en okej säsong i HockeyAllsvenskan ifjol och nådde Slutspelsserien, men var rejält nederlagstippade inför den här vintern.

Efter två tredjedelar av säsongen ligger KHK på en för många sensationell sjätteplats i tabellen.

– Vi var nederlagstippade men har visat att vi kan spela en positiv hockey. Jag tycker att vi kan se oss själva i spegeln och vara nöjda, säger Niklas.

Känslan är att Karlskrona är ett "gubben i lådan"-lag, ni kan vinna mot vilka som helst, men också förlora mot vilka som helst?
– Det är så jämnt i den här ligan att det inte går att tumma på något i någon match, då vinner man inte. Vi vet att vi kan rubba alla lag om vi spelar på vårt max, det gäller bara att kräma ur det varje kväll och det har vi kanske inte lyckats med. Vi vet dock att vi har en hög högstanivå och det är positivt.

Karlskronas tabellplacering blir än mer imponerande när man kollar på "special teams".

Lagets powerplay (17,5 %) är nia i ligan, lagets boxplay (73,3 %) är sämst i ligan.

– Den där statistiken visar att det finns mer att ta av. Vi behöver vara bra i de spelformerna för att vinna de täta matcherna. Ska vi bli bland de åtta bästa i tabellen så måste vi bli bättre där, säger Johansson.

Du är en typisk powerplay-spelare, vad säger du om den spelformen?
– Vi har bytt lite konstellationer, det har varit lite spelare in och ut, och vi har inte haft någon riktigt bra kontinuitet, men jag tycker ändå att det sett bättre ut än vad statistiken visar. Det är lätt att sitta på läktaren och säga att det ser för jävligt ut, men jag tycker inte det är så illa som procenten säger. Vi ska bara få in pucken.

{!D}

Lagets prestation blir än mer imponerande med tanke på att det varit en ganska rörig höst.

Klubbens ekonomiska problem är ett återkommande tema, bara dagar innan seriepremiären så blev det ett tränarskifte (Phil Horsky ut, Mats Lusth in) och under hösten har det varit en hel del omsättning i spelartruppen.

– Vi har inte sett det som stora grejer. Tränarbytet tror jag alla tog väldigt bra, Mats Lusth kom in med ett lugn men kan samtidigt ryta ifrån, och det var kanske vad vår grupp behövde just då. Sedan har det varit lite spelare in och ut, men det är så branschen fungerar, säger Niklas.

Du fick uppdraget som lagkapten i år, har det satt extra prov på dig med tanke på allt som har hänt?
– Det tycker jag inte.

Vad säger du om kaptensuppdraget?
– Det är en ära så klart. Jag har länge varit en person som tar ganska mycket plats och som pratar mycket. Jag försöker först och främst vara mig själv och gå i bräschen med ett hårt arbete. Genom åren har jag tagit inspiration av tidigare kaptener, tagit det som passar mig och sedan skapat något eget. Det handlar i grunden om att vara sig själv.

Niklas Johansson spelar sin bästa hockey i karriären.

Framtiden tänker han inte så mycket på.

– Jag vet att jag är 34 år och att jag måste vara noggrann med kroppen för att kunna spela på den här nivån. Jag ser ett år i taget men vill spela så länge jag bidrar.

Du vill inte utomlands?
– Nej, inte just nu. Jag har familj och vi har byggt hus i Karlskrona. Det är här vi vill vara. Jag lockas inte av något äventyr som det ser ut nu.

Du är norrlänning, men Karlskrona är hemma nu?
– Ja, så är det. Jag har bott här i tio år, tjejen är härifrån och jag känner starkt för KHK. Från första dagen i klubben så har jag känt mig uppskattad för den jag är. Både på och utanför isen. Ju fler år jag är här, ju större blir kärleken till klubben. Jag vill vara kvar i den här föreningen, jag tror att vi kan vända något negativt till något positivt. Den resan vill jag vara med på.