Drömmarnas liga: "Fick en klubba av grannen"

Ishockey och Norge är kanske inte den mest vanliga koppligen när man ska tala om idrott och vårt grannland.

För Jörgen Karterud i Västervik var det också mer eller mindre en slump att det blev ishockey. 

– Det var en granne som gav mig en hockeyklubba. Det var så det började, berättar han.

Så du har grannen att tacka för karriären?
– Ja, faktiskt. Mamma och pappa har aldrig spelat eller haft någon relation till ishockeyn. 

Men hans föräldrar stöttade hockeykarriären. 

– De tyckte att det var kul från första stund. De spolade upp en is utanför huset och farsan var där varje dag och fixade iordning så att jag kunde åka skridskor, säger han.

– Det var precis utanför huset, jag var där från tio på morgonen till klockan sex på kvällen. Det var häftigt.

Hade du någon idol som du var på den där isplätten?
– Ingen speciell egentligen. Jag såg upp lite extra till de som spelade i A-laget i Vålerängen. Det var många bra svenskar inte minst. Jag har faktiskt nummer 28 på ryggen för att Johan Brummer hade det, han var riktigt bra tyckte jag då.

Vad hade du gjort om du inte spelat ishockey?
– Då hade jag nog varit polis. Det ville jag bli när jag var liten. Det kanske blir det efter karriären, vi får se.

Jörgen började hockeyskola som fyraåring och spelade i Vålerängen ända fram till i våras då han skrev på för Västervik, men undantag för en säsong då han testade juniorhockey i Kanada. 

Han spelade fotboll också, men han valde till slut hockeyn.

– Jag spelade fotboll till jag var 16 år. Det var fotboll på sommaren och hockey på vintern. Men hockeyn var lite roligare, så det blev ett ganska naturligt val till slut, berättar han. 

Fördomen i Sverige är ju att alla i Norge ska bli skidåkare annars?
– Jag åkte en del när vi var i vår fjällstuga och det är den största sporten där hemma, men jag var aldrig sugen på att satsa på det. 

I Sverige är det coolt att spela ishockey som skolungdom, hur var det i Norge?
– Jo, men det var bra där också, även om så många kanske inte var hockeyintresserade på samma sätt. Samtidigt håller det på att växa i Norge också. Det är på väg upp. Det beror på många saker. Till exempel att Mats Zucarello lyckats i NHL.

Nu lever Jörgen Karterud drömmen. Han är professionell ishockeyspelare.

– Jag tänker på det ibland när jag ser polarna hemma som går upp klockan sju och jobbar i affären till klocken sex, som är helt slut efter en dag och bara längtar efter helgen. Det är priviligierat att få göra det man älskar varje dag. Träna och spela ishockey, det är trevligt när man tänker på det, säger han.

– Det är klart att man har offrat en del, men jag har fått väldigt mycket av ishockeyn också. Jag har många vänner och har fått uppleva väldigt mycket. Jag är bara glad över det.

Har det blivit som du tänkt dig?
– Man vet ju aldrig hur saker ska bli. När man var liten så drömde man som alla andra om NHL, men ju äldre man blivit desto mer realistisk har man blivit. Nu spelar jag i Sverige och målet är att få testa på SHL, det är det man jobbar efter varje dag. Men... allt har nog ändå blivit bättre än vad jag kunde tänka mig på flera sätt. Jag kan leva ut drömmen och spela ishockey och tjäna pengar på det. Det är klart man ska vara nöjd. 

Jörgen Karterud. Foto: Per Eliasson, Pic-Agency.