Jag ska vara ärlig.
När årets kval drog igång kändes det egentligen bara som att ett lag kunde utmana mot SHL. Det var AIK. De hade en bra satsning, Tomas Mitell hade gjort resan i Mora innan och de hade en blandning av utespelare samt värvat in en målvakt som varit bra i kval tidigare.
Så blev det inte.
Leksand och Oskarshamn hamnade i Direktkvalet.
Jag trodde att Mora och Timrå skulle vinna ganska enkelt. Det var intrycken jag fick av andra också. Jag bokade till och med in möten och annat på dagarna som de sjunde och avgörande matcherna skulle spelas. Jag var övertygad om att SHL-lagen skulle visa sig klart starkare än de allsvenska lagen.
Det blev något annat.
–
Leksand slog ut Mora.
Leksand vann match ett, men känslan var ändå att det skulle bli lugnt för Mora som inte hade spelat på länge och var rostiga i första matchen. Känslan var att de skulle vinna fyra raka efter första förlusten, precis som ifjol. Den känslan fanns också från Mora-håll. Det gick enkelt för dem mot Leksand ifjol, och de trodde det skulle bli enkelt i år också.
Jag tror det blev en belastning för Mora.
De trodde det skulle bli enkelt.
När jag pratade med folk innan matchserien så trodde inte många att Leksand skulle ha en chans.
Jag upplever att Mora hamnade i en insats på 80 %. Forwards spelade på 80 %, skridskoåkningen var på 80 %, de hade 80 % av den förväntade energin. De två senaste åren i kvalspel hade Mora 100% energi och fokus men de nådde bara 80 % av sin maxkapacitet denna säsong och det räckte inte till.
Två saker var avgörande för Leksand.
Leksands ledning med Tomas Johansson, Christer Siik och Roger Melin i spetsen. Tre herrar med olika roller som sprider lugn omkring sig. Roger Melin är en person och tränare som noga överväger vad han säger och hur han uttrycker sig. I dagens hockey är det mycket fokus på att utveckla färdigheter som teknik, skridskoåkning och skytte, men väldigt lite fokus på hur man hjälper spelare att nå sin maxprestation. Där är Roger Melin kung. Han är bäst på att få spelare att prestera som bäst när det gäller som mest. Jag har varit Rogers chef tidigare, han lägger ner otroligt med tid på hur han ska prata med spelarna. Han kan våndas över vilka ordval han ska göra för han vet hur viktiga orden och uttrycken är.
Axel Brage. Man har väntat på hans genombrott i många år. Han var totalsågad vid jul, bland annat av Tommy Salo, och jag ska erkänna att jag inte heller trodde på honom. Någonstans hittade han den perfekta formen. Han blev inte en spelmässigt så mycket bättre spelare under våren, det var en mental fråga. Han hittade sin plattform mentalt. Skillnaden mellan Leksand och Mora var i slutändan målvaktsspelet. Varken Janne Juvonen eller Christian Engstrand var dåliga, men Axel Brage var 100 %.
–
Oskarshamn slog ut Timrå.
Den här serien hettade till efter tre matcher och efter att Alex Hutchings fått sin avstängning. Det kulminerade i korridoren inför den fjärde matchen när Kent Norberg och Per Kenttä hade helt olika syn på händelsen och nästan skällde på varandra innan de gick åt varsitt håll. Då förstod man att anspänningen var hög och den här serien skulle bli något speciellt.
Klubbledarna var så inne i sina lag att de hade svårt att prata med varandra. Precis som det ska vara.
Jag gillar den satsning som Timrå har gjort. De har satsat svenskt nästan rakt igenom, tränaren Fredrik Andersson hade en lugn och sansad hållning, och de har en sportchef i Kent Norberg som verkligen brinner för det han gör. Att ”Nubben” lägger ner så mycket tid på Timrå men inte vågar se matcherna är en annan historia som kanske en psykolog får utreda, men Timrå har gjort mycket bra.
Jag trodde Oskarshamn skulle nypa någon hemmamatch, men inte mer än så.
Jag trodde inte de skulle kunna vinna serien förrän efter den sjätte matchen. Jag missbedömde gruppens kraft.
Jag är imponerad av tränarna Håkan Åhlund och Fredrik Hallberg. Det paret borde vinna årets ledare i svensk hockey. Håkan Åhlund får mest uppmärksamhet som headcoach, men Fredrik Hallberg är mycket av hjärnan bakom framgången. Jag är imponerad av Åhlunds förmåga att hantera humöret. Han blir blixtrande förbannad när han tycker sig vara orättvist behandlad, men surade inte länge utan kom tillbaka till normalläget snabbt. Han visade rutin men visade också hur mycket de här matcherna betydde för honom.
Jonas Engström, lagkaptenen, har vuxit enormt den här säsongen. Han sa allt rätt i varje intervju. Han fokuserade på rätt saker, svävade inte med svaren och kommunicerade det han kände. Han var på ett ”mission”. Han gjorde många otroligt viktiga mål också. Tillsammans med målvakten Christoffer Rifalk var han två av de största anledningarna till Oskarshamns framgång. Årets kapten den här säsongen.
–
Leksand och Oskarshamn i SHL.
Vem hade trott det?
Inte jag i alla fall.
Mike Helber C More-expert
