Holmström: "Kanske är en katalysator"
"En glad Jens är en bra Jens".
Så står det tatuerat på Västervik-förvärvet Jens Holmströms lår.
En påminnelse om att glädjen är drivkraften i ishockeyn.
– Jag har landat i mig själv nu. Jag har suttit och reflekterat och anledningen till att jag spelar ishockey är att det är kul. Det ska inte vara någon jobbig grej. När man var liten och spelade så var allt skoj och man spelade bara för att det var kul. Varför skulle det inte vara lika kul nu? Det finns ingen annan som sätter press på mig, det handlar bara om mig själv, säger Jens Holmström till Transfercentralen.
Påminnelsen behövs, för karriären har inte varit en spikrak resa mot det allsvenska genombrott som han fick i Troja-Ljungby i vintras, och som ledde fram till kontraktet med Västervik.
Vägen har snarare varit väldigt krokig.
Efter att ha spelat juniorhockey i Troja-Ljungby, Leksand och Österrike så hamnade 27-åringen 2012 i Mora. Tanken var inleda en fin allsvensk karriär där.
Så blev det dock inte.
Tiden i Mora blev tung.
– Jag hade skadat axeln två år i rad och var nyopererad så jag kom inte i toppform till Mora. Självförtroendet var inte bra. Jag kom in på tryout och kom senare än alla andra spelare så jag kom inte in gruppen, och det var många grupperingar i laget och Mora mådde inte skitbra just då. Sedan ska jag inte skylla på andra saker, jag tog inte chansen jag fick och var nog inte redo för det heller. I normala fall borde jag ha hanterat allsvenskt spel då, men den fysiska formen och självförtroendet höll mig tillbaka tok för mycket, säger han.
– Det blev många år i HockeyEttan efter det och jag har ofta haft en vemodig känsla över att ha vetat att jag är tillräckligt bra för HockeyAllsvenskan, men att jag var för dålig när jag fick chansen vilket ledde till att ingen ville ha mig.
Fyra år i HockeyEttan efter det, var du rädd att fastna i den serien? – Lite. Jag hade många skador och upplevde det som svårt att ta mig vidare. Det gick bra i Tingsryd, men sedan skadade jag axeln. Jag startade bra i Visby, men sedan bröt jag tummen. Målet har alltid varit att komma tillbaka till HockeyAllsvenskan. Dels för mig själv, men också för att visa de som tvivlat på mig. Jag har velat visa att jag reder ut spel på den nivån. Jag har alltid vetat att jag kan vara en hygglig spelare på allsvensk nivå.
Vändningen kom under andra säsongen i Troja-Ljungby.
Inte främst för att han var med och förde upp klubben till HockeyAllsvenskan, utan främst för att han ändrade inställningen till hockeyn.
– Jag har haft strul med prestationsångest tidigare. Det är inte lätt att gå från ung och lovande till att vara skadad och inte bli något. Inför andra året i Troja-Ljungby släppte jag det. Jag la om tankesättet, berättar Holmström.
– Jag började strunta i hur det går och vad någon annan tycker och började spela för att det är roligt. Det gick skitbra det året. Nu tänker jag inte längre än att vi ska ha kul och vinna nästa match. Varje gång tänker jag att jag ska ha roligare än alla andra.
Det känns som du är i harmoni nu? – Ja, verkligen. Jag ska inte säga att jag varit nere i källaren bara för att jag spelat i HockeyEttan, men resan från ung och lovande till en i mängen i HockeyEttan har varit påfrestande. Nu mår jag bättre. Jag mår hur bra som helst, faktiskt.
Efter Trojas avancemang uppåt hamnade den där tatueringen på låret.
I vintras fick Jens Holmström också visa att han är en spelare som kan leverera i HockeyAllsvenskan.
Forwarden bildade tillsammans med David Rundqvist och Tor Immo en av ligans mest produktiva kedjor.
Rundqvist och Immo gjorde majoriteten av poängen och stal de flesta rubrikerna, men Holmström var i skymundan plogen som röjde vägen för den hyllade poängduon.
– David och Tor gjorde väldigt mycket poäng och jag fick ta rollen att skapa plats för dem. Någon måste ta den rollen. Det är svårt att ha tre gubbar som står och skjuter. David är till exempel väldigt duktig på att driva puck. Det är en grej som jag också tycker att jag är bra på, men eftersom han är ännu bättre på det så föll det sig naturligt för mig att spela andrafiolen, säger Holmström.
– En av mina styrkor är att göra spelare omkring mig bättre. Jag vill alltid göra mål och poäng, men det viktigaste är att vinna matcher. Det var kul att spela med dem, något annat kan jag inte säga.
Snackade ni om rollerna i kedjan, eller blev det bara så? – Vi hade högt tak i femman och snackade en hel del. Jag insåg tidigt att jag inte skjuter bättre än Tor och att jag inte slår bättre flippmackor än David, så min roll fick bli att stå framför mål och skapa väg för dem. Det var ingen som sa till mig att ta den rollen utan jag tog den rollen. Det är väl sådan jag är som person. Behövs en kille som ska göra ett visst jobb så gör jag det jobbet.
{!C}
Jens Holmström säger själv att han är en spelare som gör spelare omkring sig bättre.
När han beskriver sitt sätt att spela och sitt sätt att se spelet så är det lätt att förstå varför.
– Jag märkte på Tor att han är jätteduktig på sin grej som är att göra sin gubbe och ta ett skott, och då gäller det att få ut så mycket som möjligt av det. Han ska inte vara med i uppspelsfasen utan han ska leta upp rätt lägen för att kunna nyttja sina styrkor. Då gällde det för mig att hitta de rätta åkvägarna för att han skulle få sina ytor. Någon behövde göra det jobbet för honom, och då tog jag det, säger han.
– Jag brukar faktiskt vara en spelare som man kastar in i en formation som inte fungerar. Går det inte bra så får man spela med mig, då brukar det gå hyggligt, haha. Jag ser vad som behövs för att det ska fungera, och gör det jobbet.
Det låter som att du är en katalysator…? – Jag har inte hört den beskrivningen om mig själv. Kanske kan man kalla det så. Att det fungerar så är väl för att jag spelar som jag gör, tar det jobbet som behövs just där och då. Ibland behöver spelare en spelare som gör livet lite enklare, någon som kommer in och tar den roll som en femma behöver för att fungera. Jag kanske är en katalysator.
Du trivs med den rollen? – Jag ska inte ljuga. Jag hade gärna stått i powerplay och styrt spelet och gjort massa poäng, jag vet att jag kan det också, men jag har inga problem med att hjälpa någon som är bättre heller. Jag gör det som behövs för att vinna matcher, då är hockey som roligast.
Troja-Ljungby åkte ur HockeyAllsvenskan men Jens Holmström följer inte med ner i HockeyEttan.
Han bevisade sin allsvenska klass ifjol, och nu ska han göra det igen i Västervik.
– Det kändes naturligt att byta, jag känner att det är i HockeyAllsvenskan jag vill vara. Jag kunde inte göra mig själv rättvisa i Mora och fick chansen igen i Troja och visade var jag hör hemma. Jag vill inte släppa det bara för att Troja åkte ur.
Varför Västervik? – Det känns som en förening som gör sakerna som jag tycker är viktigt. Det är inget lag som lever på en eller två duktiga gubbar utan det är laget som är det viktiga. Det känns bra för mig att komma till en sådan grupp. Ett lag där inte en eller två spelare ska kliva in och göra massa mål, utan ett lag där alla måste vara där och chippa in, och där vi måste ha en jävla lagmoral. Klubben har tappat en hel del spelare, men stommen som är kvar står för hårt jobb och att alltid vara där. Det är det intrycket jag har fått.
Det låter som du passar in? – Jag vill tro det i alla fall. Det känns som min grej.
Jens Holmström fick agera i skuggan av Tor Immo och David Rundqvist i vintras.
Kanske väntar en större roll i Västervik.
– Jag har ingen aning om hur Mattias Karlin (tränare) tänker, säger Holmström.
– Jag har testat på det mesta och känner ingen panik med var jag hamnar i laget, bara jag får spela och göra min grej. Jag har lärt mig att spela på de flesta positionerna. Mycket blir upp till mig själv. I slutändan hoppas jag mer på att laget gör en bra säsong och att jag gör mellan 20-25 poäng än att jag gör 35-40 poäng och vi får spela negativt kval.
Glädjen är viktigast? – Så är det. Samtidigt är jag en skitdålig förlorare. Jag reder inte ut att förlora.
Hur bra blir Västervik? – Det är en ganska ny trupp men med en coach som känner till stället. Mattias Karlin vet vad som gäller. Vad som krävs. Jag tror det kan bli bra.
