Marcus Bergman.

Lägg det namnet på minnet.

Forwarden kom till Västerås för drygt två år sedan. Han agerade gnuggare under klubbens tunga vinter som slutade med degradering till HockeyEttan och han stannade sedan kvar och var offensiv nyckelspelare och viktig pjäs när laget gick upp igen.

Nu, under den allsvenska comebacksäsongen, så är han en av Västerås offensiva spetsspelare.

Han har tagit tid på sig, vägen till toppen är av det annorlunda slaget, men nu känns drömmen om SHL inte alls långt borta.

– Det är klart jag tänker på SHL, säger Marcus Bergman.

– Det är det jag siktar på. Det gäller att ta små steg hela tiden. Kollar man tillbaka för sex, sju år sedan så spelade jag i division tre, nu spelar jag ganska bra hockey i HockeyAllsvenskan. Det är en resa och jag vill ta ett steg till.

Ja, Marcus Bergmans resa är sannerligen speciell.

Moderklubben är Hovås och som ung hade han inga tankar på att söka till något hockeygymnasium. Han tyckte inte att han var tillräckligt bra, helt enkelt.

– Det är klart att jag ville spela hockey så högt upp jag kunde redan som ung, men jag kände själv att jag inte var tillräckligt bra. Jag hade aldrig platsat hos Frölunda till exempel så jag sökte aldrig mig dit. Jag stannade i Hovås och första J20-året så fick jag spela division tre-hockey med A-laget, berättar 26-åringen.

– Jag kommer inte ihåg exakt hur tankarna gick mer än att jag älskade att spela ishockey och då spelade jag hockey.

{!B}

Han blev dock inte kvar i Hovås speciellt länge under juniortiden, istället blev det ett år i Österrike och ett år i Kanada innan han 2013 kom hem till Sverige igen.

– Det har blivit en ovanlig väg. De flesta går på hockeygym och kommer sedan till HockeyEttan, HockeyAllsvenskan eller SHL, men jag fick ta en annan väg. Jag fick tips av en kompis om Österrike så jag åkte ner där och spelade J20-hockey ett år och fick även spela med A-laget som spelade i andradivisionen. Det var en upplevelse, jag var bara 18 år och flyttade hemifrån. Efter det ville jag egentligen spela i HockeyEttan, men det var ingen som var intresserad så jag hamnade i en juniorliga i Kanada. Vi var elva svenskar i Brattford Rattlers och hade en svensk coach i Johan Lundskog. Det var också ett äventyr, berättar Marcus.

– Jag missade halva säsongen i Kanada på grund av en hjärnskakning, men det var en otrolig säsong. Vi vann alla matcherna i grundserien och alla matcherna i slutspelet fram till finalen. Jag tror det var 52 eller 54 raka vinster. Vi förlorade första finalmatchen men vann till slut finalserien med 4-2 i matcher. Det gick bra för mig där, men jag hade önskat lite högre nivå på hockeyn.

Därefter kom Marcus Bergman hem till Sverige och spelade i HockeyEttan i tre år.

Tanken var att det skulle bli en fjärde säsong också då han kritat under ett nytt avtal med Huddinge - men en vecka innan seriepremiären i HockeyAllsvenskan så ringde Västerås.

Han fick en tryout - och blev kvar i Västmanland.

– Tony Zabel som var assisterande tränare i Västerås då ringde och jag hade en klausul i mitt avtal som gjorde att jag kunde lämna Huddinge, säger Bergman.

– Det var lite tillfälligheter just där och då, men det är hårt jobb i grunden som ligger bakom att jag kunde ta mig uppåt. Plus lite tur. Det är många saker som krävs för att man ska kunna ta nästa kliv.

{!C}

Marcus Bergman fick mycket beröm för sitt gnuggande spel under sin allsvenska debutsäsong. Han valde också att följa med klubben ner i HockeyEttan där han fick en offensivare roll, och han hade - trots ett skadeuppehåll - stor del i att klubben nådde HockeyAllsvenskan igen.

Till i år fanns - med tanke på fjolåret - höga förväntningar på Bergman som en offensiv spetsspelare i Västerås.

Hyfsat tryck på en kille som tagit den långa vägen till toppen och som inte varit en offensiv spelare på allsvensk nivå innan.

Han har dock motsvarat förväntningarna med sex mål och elva poäng på 15 spelade matcher.

– Det har känts bra, säger forwarden.

– Jag har bara gjort en säsong på den här nivån innan men jag försöker bara spela samma spel som jag gjorde ifjol. Jag tror på mig själv och i grund och botten handlar mycket om självförtroendet. De flesta spelarna är lika starka och har lika mycket skicklighet, men det gäller att få ut det och att klicka med tränare, sin roll och lagkamraterna. Jag trivs kanon i Västerås och det har stor del i att det går bra.

Ändå speciellt att ha förväntningar på sig med tanke på din ringa rutin från allsvenskt spel?
– Jo, det är klart det är skilllnad att komma in nu jämfört med första säsongen i HockeyAllsvenskan då det mest handlade om att ta en tröja. Nu ska man vara en av de ledande offensiva spelarna, men jag trivs med det. Jag måste också säga att första året i HockeyAllsvenskan gav mig väldigt mycket på individnivå och jag lärde mig mycket om spelet i ligan som jag har nytta av nu.

Vad säger du om din allsvenska debutsäsong?
– Det är svårt att säga att man är nöjd med en säsong när laget åker ur, men jag försökte bara komma in och spela den roll som de ville att jag skulle göra. De tog in mig en vecka innan seriestart och jag hade inte spelat en enda träningsmatch. De ville ha en aggressiv forward med bra fart och jag tänkte att jag får börja i den rollen och sedan jobba mig uppåt. Jag har alltid sett mig själv som en offensiv spelare. Jag ska inte säga att jag var nöjd med första säsongen, men det var godkänt. Det var kul att få spela i HockeyAllsvenskan efter några år i ettan.

Var det givet att följa med Västerås ner i ettan?
– Jag spelade bara två matcher i Kvalserien på grund av en skadad hand. Jag skulle operera handen under sommaren men det drog ut på tiden och till slut kom jag överens med läkare om att rehabba handen istället. I samband med det beslutet så kontaktade jag Västerås och de ville ha mig kvar. Min första tanke var annars att jag ville vara kvar i HockeyAllsvenskan, men samtidigt ville jag göra rätt för mig i Västerås och försöka ta upp laget igen. Det fanns en revanschlusta.

Med facit i hand kändes det som ett bra beslut?
– Absolut. Jag hade inga problem med handen under säsongen ifjol heller. Däremot fick jag en tackling och drog till nacken som tvingade mig att vila en del. Förutom skadeperioden så var det en rolig säsong. Jag fick en ledande roll, kände mig bekväm med Thomas Paananen som tränare och fick mycket självförtroende.

Årets säsong bjöd på fyra poäng på de åtta första matcherna, sedan missade Bergman en match på grund av en skada.

Efter det: sju poäng på sju matcher.

– Det är nog mest tillfälligheter, jag tycker spelet varit okej hela säsongen.

Västerås har kastat om en del i kedjorna under säsongsinledningen. Just nu bildar Bergman en effektiv kedja med Kalle Östman och Lukas Zetterberg - och de ligger också etta, tvåa och trea i den interna pooängligan.

– Vi tre har fått ett lyft tillsammans. Det känns bra. Vi får spela powerplay och har fått utdelning, säger Bergman.

Trion har en gemensam nämnare: de väntar på det stora genombrottet i HockeyAllsvenskan.

Bergman gör sin blott andra allsvenska säsong och första vinter i en större roll, Kalle Östman imponerade stort i Västervik ifjol men fick säsongen avslutad i förtid på grund av skada och Lukas Zetterberg spåddes explodera ifjol men gick på tomgång i både Timrå och Tingsryd.

– Alla vi tre har som målsättning att etablera oss i den här ligan. Alla tre vill ta nästa kliv i karriären. Vi har fått en bra start och passar bra ihop. Lukas har ett grymt bra skott, jag har skridskoåkningen och Kalle är bra på allt. Det är kul när man hittar killar som man passar ihop med.

Har du alltid varit en offensiv spelare?
– Jo, det får jag nog säga. Jag har väl alltid varit något av en måltjuv som står på rätt plats vid rätt tillfälle. Sedan jag var liten så har skridskoåkningen också varit min grej. Jag har alltid haft farten. Den försöker jag utnyttja så mycket jag kan.

Marcus Bergman var med när Västerås åkte ur HockeyAllsvenskan och han är med under omstarten nu.

Han märker en stor skillnad i föreningen.

– Jag hade ingen historia knuten till klubben alls när jag kom hit, men jag kände att det snabbt blev oroligt i föreningen när vi radade upp förluster i säsongsinledningen. Vi fick kolla på det negativa strecket hela säsongen. Ena veckan var vi över, andra veckan var vi under. Vi fick aldrig ordning på spelet trots att vi hade ett bra lag på pappret. Det var en tung säsong. Ifjol var det något helt annat. Året innan kunde man komma till hallen med en klump i magen, förra säsongen var det en helt annan glädje i det vi gjorde. I år är känslan en helt annan än för två år sedan. Jag tycker det är roligare än någonsin att spela nu, säger han.

– Fansen är också helt otroliga. Vi har fantastisk inramning på våra matcher. Det finns en helt annan positivitet än när vi åkte ur för två år sedan, man känner den positiva auran.

Samma positivitet som Marcus Bergman själv känner, alltså.

Han har tagit en lång och ovanlig väg mot toppen.

Men nu är han där.

– Jag har inte varit någon supertalang som gått hockeygymnasium, jag hittade en annan väg. Jag har haft lite flyt och har fått uppleva väldigt mycket, det har varit fantastiskt kul, säger han.

– Jag har flyttat runt mycket och tränat extremt hårt. Det finns inga enkla väger, man får bita i, träna och tro på sig själv. Det låter klyschigt, men det är så det är. Det gäller att ta för sig och armbåga sig fram.