Knuts: "Ska gå i bräschen för laget"

Leksand är ett topplag i HockeyAllsvenskan den här säsongen, precis som väntat.

När lagets framgångar analyseras så snackas det inte mest om Axel Brages fina målvaktsspel, Mattias "Kolan" Karlssons stabila backspel, Oskar Langs trollkonster eller Thomas Valkvä-Olsens skarpa målskytte, utan om lagets motor.

Den motorn är kedjan med Jon Knuts, Martin Karlsson och Tobias Forsberg.

Tre blåställslirare med sammanlagt 25 (!) A-lagssäsonger i Leksand i bagaget.

Trion sattes samman av Leif Carlsson efter att han tagit över som tränare ifjol och har sedan dess varit ograverad och gått i bräschen för lagets spel med sin arbetsmoral, sitt gnuggande och sin förmåga att alltid ge 100 %.

– Vi försöker bara göra vårt jobb, säger Jon Knuts.

– Jag och Tobbe har spelat många år tillsammans, men ifjol flyttades jag tillbaka som center och då kom Martin in i kedjan också, och det var väl i samband med att Leffe (Leif Carlsson) kom in.

Vad säger du om kedjan?
– Vi är ganska lika alla tre, framförallt i det avseendet att vi jobbar hårt i båda ändarna av isen. Nu har vi spelat tillsammans länge och det fungerar väldigt bra. Vi vet var vi har varandra och är prestigelösa när det gäller vem som gör poäng. Vi gör det hårda jobbet och fixar defensiven, sedan får det andra komma av sig självt.

Är det en fördel att ha spelat så mycket tillsammans?
– Defintivt. Vi har högt i tak och kan ställa höga krav på varandra, det är svårare att göra det om du spelar med nya killar hela tiden. För min egen del är det extra skönt efter att ha hoppat runt mycket tidigare. Jag gillar att veta vad man får och jag stärks av kontinuiteten. Det ger en trygghet för mig och mitt spel.

{!B}

Förutom att spela en högoktanig energihockey som agerar motor i Leksand så har kedjan med Knuts, Karlsson och Forsberg också levererat en hel del poäng.

– Jag spelar i en kedja som på pappret inte ska vara en producerande kedja utan vi ska mer gå i bräschen för laget med vårt sätt att spela, men sedan har vi fått spela fler minuter i år jämfört med ifjol och det tror jag är den största anledningen till att vi producerar mer. Vi får spela mer helt enkelt. Ifjol spelade vi kanske tio, tolv minuter per match, nu ligger vi kanske på drygt femton minuter, säger Knuts.

Varför tror du att ni får spela mer i år?
– Dels tror jag att vi förtjänat det, dels så vet nog lagledningen vad de får från oss i varje match. Ifjol gjorde vi också en bra säsong men fick inte ut så mycket poängmässigt, men det får vi nu och det tror jag till stor del beror på att vi får spela mer.

Känslan är annars att ni får många defensiva zonstarter?
– Jag vet inte, jag har inte tänkt på det. Däremot får vi ofta möta motståndarnas bästa spetskedjor. Vår plusminus är väl inte så imponerande (Tobias Forsberg +2, Jon Knuts -1, Martin Karlsson -2), men tanken är ju att vi ska neutralisera de bästa enheterna och då är det ju okej att ligga runt nollan.

Ligger fokus på defensiven med tanke på matchningen eller snackar ni mycket om offensiven i kedjan också?
– Jag vet inte om vi har fokus på något så. Motståndarnas bästa kedjor har så klart sin styrka i anfallszon och är förmodligen svagare i defensiven så vi försöker trycka ner dem och ha långa anfall för att trötta ut dem. Vi är starka kring sargen och vill hela tiden att motståndarna ska ha det jobbigt. När vi gör det jobbet så brukar det komma chanser framåt också.

Kedjan i allmänhet har gjort poäng, men framförallt Jon Knuts poängskörd i inledningen sticker ut.

27-åringen har svarat för fem mål och 14 poöng på 20 matcher hittills, hans klart bästa start på en seniorsäsong. Poängrekordet på 21 poäng ligger sannerligen i farozonen.

– Det har flutit på bra. Jag har stuckit in lite poäng här och var och på det planet känns det väldigt bra. Sedan handlar det som att göra jobbet i första hand, och det tycker jag också fungerat, säger han.

Noterbart är dock att Knuts "bara" gjort två assist på hemmaplan, de andra tolv poängen har kommit på bortaplan.

– Jag har sett det och tänkt lite på det. Det är skumt, säger han.

– Jag tror bara att det handlar om tillfälligheter faktiskt. Jag har inget bra svar.

{!C}

En förklaring till lossningen kan vara tryggheten på centerplats. Jon Knuts var center som junior och i början av karriären i Leksand, men blev sedermera forward. Först ifjol återgick han till att spela center på heltid igen.

– Jag blev omskolad till en powerforward. Det var inte fel och jag trivdes med det, men kul att komma tillbaka som center ifjol. Jag tror det var i sista matchen med Markus Åkerblom som jag fick börja spela center igen, säger Knuts.

– Jag trivs verkligen som center.

På tal om att trivas - det gör Jon Knuts inte bara på centerpositionen, utan även i Leksand.

Han har spelat där hela karriären med undantag för en sejour i Malmö. Den utflykten blev dock bara några månader, och sju matcher, lång.

– Jag hade varit i Leksand i många år och kände att jag kört fast lite. Jag fick gnugga mycket i fjärdefemman och hade inte så mycket istid. Jag ville testa något nytt. Malmö hörde av sig och var intresserade och jag ångrar inte att jag tog den chansen. Det hände en del grejer som är historia nu, både på men framförallt utanför isen, och när Leksand hörde av sig och undrade om jag ville komma hem igen så var det ingen tvekan. Vi i Malmö hade inte haft någon bra start heller, så alla var nöjda med den lösningen som blev.

Ironiskt nog så möttes Leksand och Malmö sedermera i SHL-kvalet, där Leksand förlorade mot Malmö och fick lämna SHL för HockeyAllsvenskan.

– Det var lite konstigt, men det är som jag sagt innan: jag åker hellre ut med Leksand än spelar ur Leksand med ett annat lag.

Sedan dess har du varit Leksand trogen?
– Ja, absolut. Jag kom hem i oktober och var med och spelade ner Leksand, då kunde jag inte lämna. Leksand var schyssta och tog hem mig och då kunde jag inte bara sticka när det blev som det blev. Jag trivs kanon i klubben.

{!F}

Idag är han en av trotjänarna och kulturbärarna i laget.

Han är dessutom ett resultat av den satsning på juniorer i A-laget som Leksand inledde för snart tio år sedan.

Knuts vann JSM-guld med Leksand 2010 och många spelare i det laget fick chansen i A-laget säsongen därpå, och sedan dess har Leksand slussat upp massor av skickliga talanger som antingen är kvar eller som gått vidare till större uppdrag.

Det är bara att se på ifjol och i år.

Ifjol lyftes Filip Johansson och Erik Aterius upp, till i år lyftes Axel Bergqvist, Marcus Karlberg och Wilde Bröms upp, och ytterligare tre juniorer har fått speltid i höst.

– Att vinna det där JSM-guldet är ett av mina starkaste minnen från karriären. Efter det guldet så började föreningen satsa på juniorerna. De var så illa tvungna. Ett helt gäng kom upp. Nu så är det många som kommer upp hela tiden. Det är fantastiskt. De är duktiga, hungriga och tävlar på samma villkor som oss andra. Detta är superviktigt för Leksand med tanke på den ruljans som finns på marknaden idag. Att ge juniorer chansen är a och o.

Jon Knuts är ett levande exempel på en junior som fått och tagit chansen.

Nu är han en av de stora publikfavoriterna i Leksand.

Ja, hela kedjan med Tobias Forsberg och Martin Karlsson är populära bland fansen.

– Jag vet inte om vi är publikfavoriter, men… ja, det är kul att bli uppskattad. Vi har varit i klubben länge, försöker verkligen spela för klubbmärket och vill klubbens bästa. Det är kul att vi får lite kredd för det.

Ni vill så klart bjuda tillbaka med ett SHL-avancemang?
– Absolut vill vi det. Vi ska bygga vidare på det vi startat. Vi är inne i en bra trend nu och plockar mycket poäng men man får aldrig bli nöjd. Det gäller att hela tiden försöka bli bättre och tävla ännu mer. Vi har en bra känsla.