Midsommar är dans runt stången, sill, färskpotatis, jordgubbar, nubbar – och vanligtvis pissdåligt väder. För de flesta svenskar.
Själv har jag tillbringat den stora merparten av de senaste tio årens midsomrar någonstans i Nordamerika, instängd i en stenhårt luftkonditionerad hockeyarena och upplevt hur hockeyvärldens nästa generation storstjärnor fått sina klubbtillhörigheter i NHL.
Om jag saknat midsommar på hemmaplan med nära och kära?
Inte det minsta – NHL-draften är en större högtid för mig.
Sedan 2009 har jag haft ynnesten att besöka eventet för hockeysverige.se:s räkning nio gånger om. Den här veckans besök i Vancouver gör att jag når tvåsiffrigt.
Hela processen är fascinerande. Från det att de första draftrankingarna börjar publiceras på sensommaren via seriespel, JVM och U18-VM fram till midsommarhelgens grande finale är en ständig jakt på nya rön och information om vartåt hockeyns största talanger trendar.
När man står där på midsommarafton är man vanligtvis så fullproppad med fakta, nödvändig som totalt värdelös, att den riskerar att rinna ur öronen på en. Väl där handlar det emellertid inte längre så mycket om information. Där handlar det om råa känslor och framför allt glädje.
Att se Adam Larssons glädjetårar över att bli vald som fyra av New Jersey Devils 2011 eller Rasmus Dahlin krama om sin familj i sin nya Buffalo Sabres-tröja i fjol är ögonblick som värmer i hjärtat. För till skillnad från matcher och turneringar man täcker skiljer sig draften åt på så vis att det i princip bara är glädje och tillförsikt det handlar om.
Jag räknar inte med något annat i år heller.
I vanlig ordning har vi en hel del allsvenska inslag i draften att se fram emot. Philip Broberg har visserligen lämnat AIK för Skellefteå, men det är till mångt och mycket i allsvenskan han har byggt upp det fina rykte som gör att den skridskoskicklige backen blir vald i första rundan. Modos genombrottsback Mattias Norlinder är en annan allsvensk spelare som lär få sitt namn kallat under någon av de första fyra rundorna.
Det här blir ytterligare två fina kvitton på varför HockeyAllsvenskan räknas som den bästa andraligan i Europa. Ser man bara tillbaka på de senaste årens drafter finns det en hel del att vara stolt över. Tacksamhet finns det också.
Så sent som för några veckor sedan, i samband med starten av Stanley Cup-finalen, uttryckte Boston Bruins storstjärna David Pastrnak sin kärlek till Södertälje SK i en intervju med min kollega Kajsa Kalméus. Pastrnak hade två säsonger bakom sig i SSK när Bruins plockade honom i första rundan av draften 2014. I Kringelstaden fick han en rejäl dos seniorhockey som gjorde att han mer eller mindre smärtfritt kunde ta steget från Hockeyallsvenskan till NHL redan samma år.
– Där fick jag möjligheten att spela. Det hade tyvärr aldrig hänt hemma i Tjeckien, konstaterade han.
Det om något understryker hur viktig HockeyAllsvenskan är som utbildningsplattform i svensk ishockey. Alla talanger kan inte spela i SHL vid 18-20 års ålder. För de som visat sig vara överkvalificerade för J20-hockeyn är allsvenskan en perfekt språngbräda. En tuff, härdande men framför allt utvecklande miljö som får unga spelare att växa.
I vinter kommer den utvecklingen att fortsätta sätta sina spår. Jag ser med spänning fram emot att se om någon av juniormålvakterna Olof Lindblom, Jesper Eliasson och Jesper Myrenberg kan få ett Samuel Ersson-genombrott. Om Nikola Pasic kan färga Bik Karlskoga och vilka av alla spännande juniorer i Modo, SSK och Timrå som kan höja sig över mängden och bli utmanare till Guldgallret.
Och precis som i år kan vi räkna med ännu fler allsvenska inslag i draften.
Uffe Bodin Chefredaktör hockeysverige.se
