Allt började för snart 20 år sedan. Max tog sina allra första skridskoskär i Kristianstads IKs "Björnligan". Och för några dagar sedan slöts Max och min KIK-cirkel när nya utmaningar nu väntar sonen.
Känns lite vemodigt att inte längre gå på hockey med Max och prata om spel, "Hasse" och andra KIK-spelare, Lusth, Gath och motståndare med mera.
Samtidigt är jag mycket glad och tacksam över allt KIK-relaterat, framförallt sportsligt sett men finns även andra gemensamma ljusa KIK-minnen, som vi fick uppleva ihop med "KIK enligt far & son" som en avslutningsbonus som heter duga!
Vi tar väl det hela från början. Max idrottsintresse och då i synnerhet för fotboll och ishockey har funnits så länge jag kan minnas och har nu eskalerat till en nivå som väl nått maxtaket?
Hans egna hockeyspelarkarriär leddes relativt snabbt in på målvaktsrollen. Och jag var den där typiske hockeyföräldern där jag även hade en kort period i KIKs styrelse samt har varit såväl arrangemangs- som sekretariatsansvarig vid KIKs A-lagsmatcher.
Jag skrev även lite referat om Max matcher. Så småningom började jag skriva om KIKs A-lagsmatcher men efter att jag ombetts radera en artikel från KIKs hemsida startade jag egen KIK-blogg.
Vid det laget, närmare bestämt efter U16, hade Max slutat stoppa motståndarpuckar och även han börjat skriva lite om hockey. Jag märkte då klart och tydligt att Max snappat upp en hel del av all (NHL-)ishockey han sett, i synnerhet Nashvilles matcher.
Och jag minns tydligt kvällen när det stod klart för mig att Max förpassat mig till baksätet när det gäller hockey.
Jag skulle kommentera en KIK-HE-match men med kort varsel behövdes någon i sekretariatet som kunde sköta matchdatarapporteringen.
Hur lösa detta? Hmm… jag sa till producenten Jacob Nyremark (Jappz Productions) att Max, då 17-18 år, är hockeynörd, kan absolut mer hockey än mig men har aldrig kommenterat, ska vi testa? "Ja", sa Jacob.
Efter det hade Max övertagit kommenterandet.
Sedan fick Max av dåvarande KIK-headcoachen Mats Lusth uppdraget som videocoach. Och när Lusth lämnade och Mikael Gath kom in så fortsatte Max i den rollen. Sedan tog Joel Gistedt över samtidigt som han även blev målvaktstränare.
Max skrev då på KIKs hemsida före och efter A-lagsmatcherna. Samtidigt hade jag övergått från att blogga om KIK till att twittra och i det läget, i augusti förra året, frågade Max om jag var intresserad av att bilda en KIK-redaktion under SvenskaFans flagg.
Min spontana reaktion var "men vad ska du med din gamle och (KIK-)gnällige far till?". Samtidigt blev jag smickrad och tänkte "detta är en chans att göra något hockeyrelaterat tillsammans med Max som nog aldrig kommer åter".
Jag sa "vi kör!". Och det har jag inte ångrat.
Sedan kunde säsongen ha varit… ja, ambitionen var att ta ett helhetsgrepp om KIK men rätt snabbt avgränsade vi oss till enbart det sportsliga.
Max har stått för "nörderiet", faktaförmedlandet, analyserandet och djupdykandet i match-, spel- och spelaranalyser. Jag har mer stått för egna reflektioner inför/efter matcher samt allt från att spekulera till att älta saker.
Sedan har vi även poddat ihop. Det roligaste av allt!
Vi diskuterade, bland mycket annat, enskilda spelare. Jag ger en spelare betyg. Max får kontra med sitt betyg. Jämförelser, varför jag tycker si och Max så. Jag har ställt en massa frågor, har medvetet provocerat Max, har verkligen försökt sätta sonen på KIK-pottkanten… men inte lyckats…
Vi har även haft gäster, som alla absolut har gett poddarna en extra dimension. Vill egentligen inte nämna någon före någon annan men… Mikael Gath!
Ska medge att jag var lite skeptisk till om han ville ställa upp i en podcast där jag satt mittemot honom.
Jag inledde också "KIK enligt far & son"-premiärpodden, med Gath som gäst, med typ "Mikael Gath, jag har ju inte alltid skrivit så snällt om dig så jag har tagit med en tårta som du nu får chansen att slänga i ansiktet på mig". Men Mikael Gath svarade typ "det har inte varit så farligt".
Blev ingen tårta kastad.
Mikael Gath har i de två "KEFOS"-poddar som han har medverkat lugnt och sakligt, många gånger utförligt, svarat på alla våra frågor.
Mikael Gath har insikten att om man innehar en högt uppsatt position i en förening får man vara beredd på att inte alltid bli klappad på axeln. Och han vill få synpunkter från spelarna - för att, som han har sagt till oss, kunna utvecklas som ledare och i förlängningen ge laget bästa möjliga förutsättningar att nå framgång.
Genom "KIK enligt far & son" erbjöds Max och jag även att vara en del av HA-podden. Även detta en mycket kul, inspirerande och ny erfarenhet för mig där jag fått möjligheten att diskutera hockey med kunniga, trevliga och engagerade HA-klubbsupportrar.
Max har kallats/titulerats orakel, jag är part i målet men när vi har spelat in "KEFOS" hemma hos Max har jag haft 6-7-8 fullklottrade A4-papper framför mig medan Max har haft "allt i huvudet"…
Vad jag minns bäst?
Ja, en följetong under hela säsongen var Max topp6-båt - redan i maj sa Max att KIK slutar topp6 i HA 2021-22. Jag antog ett vad och såg framför mig möjligheten att äntligen vinna ett vad mot Max. Men ni vet hur det slutade…
Apropå detta - att jag, medger jag, inte har hållit tillbaka om jag tyckt något behöver/kan bli bättre och i vissa KIK-kretsar har fått epitetet "en KIK-negativ jävel" - så skrev Max till mig;
"Jag tycker du kan ta med din lite gnälliga sida och min optimistiska, där mitt samtal från Uppsala 14e april 2019 kan vara en bra anekdot kring det, om du minns vad jag ringde dig och sa typ fem minuter efter att Pethrus skjutit upp KIK i HA?"
”NU KAN DU VÄL FÖR FAN INTE GNÄLLA?”
Nej, då hade till och med jag svårt att hitta något KIK-negativt…
När KIK-ikonen Fredrik Hansson gästade vår podd berättade "Hasse", som vid sidan om ishockeyn även var (högstadie)lärare för Max, en anekdot om när klassen var ute och tältade och när han trodde att alla elever låg och sov i tältet så såg han det lysa uppe på en kulle i närheten.
"Hasse" gick närmare och där låg Max och kollade på NHL-hockey på mobilen. "Det var ingen mottagning inne i tältet", förklarade Max.
Jag minns också när jag tränade Yngsjö IFs P11-lag i fotboll och vi hade svårt att få ihop lag men då "värvades" halva KIKs U11-lag in och den hösten hade jag ett fasligt bry att få till ett YIF-spelschema som inte kolliderade med KIKs U11-lags (tränings)matcher.
Fotbollstränare har jag alltså varit - men inte hockeytränare (dock fystränare för Max lag).
Tur att jag höll mig ifrån isen för den enda gången jag ryckte in som hjälptränare gjorde jag bejublad isentré då jag glömde ta av skridskoskydden…
Men jag har faktiskt spelat ishockey.
Fanns (och har aldrig funnits) någon ishall i Markaryd, där jag växte upp, men vi var ett gäng 11-12-årsgrabbar som under en säsong (blev inte mer) minibussades de fem milen till Glimåkra för träning och några matcher och än idag minns jag resultatet mot Glimmas U10-lag… 1-38, men vi var allra gladast över vårt mål…
Till sist;
Det har varit en ynnest att få dela mitt stora idrottsintresse med sonen och att vi har fått uppleva så mycket KIK-relaterat tillsammans sedan Max första "Björnligan"-skär.
Men nu står Max inför nya utmaningar och jag har bestämt mig för att lägga ner mitt KIK-engagemang, jag känner mig färdig med KIK, så jag vill framföra ett stort tack till alla er som på något sätt har varit med på den här resan där inte minst "KIK enligt far & son" har gett mig så mycket - all respons, all feedback och, ej att förglömma, all ovärderlig och i princip till 100 % korrekt källinformation till mina (nyhets)inlägg.
Jag har, som jag skrev i mitt sista "KEFOS"-inlägg, valt att inte kommentera den respons som texten har gett men det är inte av respektlöshet utan för att jag ville ha det så och därför vill jag nu avsluta med ett unisont tack för all uppskattning som Max och jag har fått!
