Jag fick en fråga…
Hur gör ni i Timrå för att spotta fram den ene talangen efter den andre?
Klurig fråga, men här kommer några funderingar i ämnet.
Historik
Jag är uppväxt i Timrå på 60- och 70-talet. På den tiden en klassisk arbetarkommun med tre fabriker, ett hockeylag, Domus och Systembolaget. Ett starkt sossefäste dessutom. Här har det fostrats hockeyspelare sedan urminnes tider. Vår första stjärna Eje Lindström följdes snabbt av Lill-Strimma, Inge Hammarström, Mats Näslund med flera.
Idag finns bara en av fabrikerna kvar, Domus har blivit Konsum, medans Systembolaget och sossarna fortfarande behåller sin makt över Timråborna. Ishockeyspelare spottas det också ut fortfarande. Egna pojkar från byn som Anton Lander och vår senaste blivande stjärna, Filip Hållander. Att vi fostrar bra hockeyspelare har alltså en del att göra med vår historia. Här får våra barn ishockeyintresset via modersmjölken så att säga.
Närområde
Men mycket har hänt genom åren, idag är ju alla spelare heltidsproffs. Stora delar av publiken kallas för ”kunder” som kräver loger och stoppade sittplatser. Och de som inte orkar ta sig till ”templet” sitter hemma i TV-soffan och ser matcherna. Så hur ska en klubb i en liten kommun, en bruksort på 18.000 invånare, kunna behålla sina möjligheter att vara elitklubb i ishockey på i stort sett högsta nivå i Sverige idag? Och dessutom producera nya talanger?
Ja, svår är onekligen denna ekvation. Även om närheten finns till en större stad, mellan Timrå och Sundsvall är det 12 km motorväg och i Sundsvall bor det nästan 100.000 människor, så räcker inte åskådar- och sponsorkakan till riktigt och i slutändan riskerar ungdoms- och juniorverksamheten att drabbas.
Rent sportsligt kan man också se närområdets betydelse, de flesta av våra hockeygymnasister kommer från detta närområde, där några sedan tar steget fullt ut och får chansen i A-laget. Pratar vi nutid så är ju de glödheta bröderna Emil och Elias Pettersson från Ånge bra exempel på detta. I dagens lag återfinns Didrik Strömberg och Anton Wedin (Sundsvall Hockey) i denna kategori. Ett bra samarbete med närområdets klubbar och närheten till en större stad är alltså två viktiga komponenter.
Hockeygymnasiet
Tittar vi på vårt hockeygymnasium så fungerar det säkert likvärdigt som andra allsvenska klubbars, med allt tuffare konkurrens från SHL-klubbarna och allt mer resursbrist i jämförelse. Men så här långt har vi dock haft ett gott rykte i Stockholmsområdet bland spelare som finns kvar när storklubbarna tagit sitt. Jeremy Boyce, Ludvig Nilsson och Andreas Borgman är fina bevis på detta. En familjär anda inom verksamheten där jag tror närheten mellan skola, arena och boende är det som lockar mest av det som erbjuds. Alltså är närhet och trygghet i verksamheten viktiga ord i utbildningen.
Konkurrens
Sen kan det vara bra att inte ha för många så kallade toppspelare i juniorverksamheten. Dels får dessa toppspelare som finns stort utrymme, som Jonathan Dahlén, bröderna Emil och Elias Pettersson, Jacob Olofsson, Filip Hållander, dels får även spelare i skiktet under gott om plats för sin utveckling. Spelare som Emil Berglund, Daniel Öhrn, Anton Wedin, Didrik Strömberg med flera. Lagom konkurrens och gott om utrymme för alla att utvecklas är det som gäller.
Viktigaste orsaken
Men den klart viktigaste orsaken är ändå att vi släpper fram de unga spelarna i A-laget. En nödvändighet i den krisade ekonomins fotspår, vilket har övergått till ett fullt naturligt vägvinnande koncept. Vi har numera en miljö som ger unga spelare den näring de behöver, för att sedan kunna ta nästa steg i karriären. Att satsa ungt i A-laget är alltså den absolut viktigaste ingrediensen och skapar ringar på vattnet vilket återspeglas i att spelare som Timothy Liljegren, Jesper Boqvist, Jens Lööke med flera valt att tillbringa längre eller kortare tid hos oss för sin utveckling.
… eller?
Däremot kan man undra hur seriemakarna tänker, när man låter HockeyAllsvenskan rulla vidare under landslagsuppehållen. Vi som satar ungt blir hårt straffade under dessa perioder. En annan sak som stör mig är att SHL-lagen slipper degradering från J20 SuperElit, medans de allsvenska lagen riskerar sin juniorverksamhet om man åker ur. Tillhör man någon av de två högsta ligorna och samtidigt har ett NIU-gymnasium bör man ha en given plats i J20 SuperElit.
Thord Johansson Tränare Timrå J20 och Instruktör Hockeygymnasiet
