Växte upp i Vittangi knappt 8 mil sydöst från Kiruna.

Här forsar Vittangiälven ihop med mäktiga Torneälven. Vittangi var en riktigt bra plats att växa upp, men djävulsk kall på vintern. Ofta låg det som ett lock ovanför byn och nere vid rinken så var det många gånger för kallt att spela hockey. Minus 30 fungerade med lite för stora skridskor, yllestrumpor och varm saft i termosen, men ner mot minus 40 då klarade inte ens de hårdaste av kylan.

Tyvärr så fans det ingen organiserad hockey i Vittangi vilket är något jag fortfarande är ledsen för. Vi spelade ändå med benskydd och Jofa-hjälmar som skydd, ibland med puck men lika ofta med tennisboll. För att få ihop en spelplan så skottade vi och skrapade isen själva och mixade lagen med de som fanns. Oftast en blandning av sju- till åttaåringar, tonåringar och några föräldrar, det spelade ingen roll utan vi delade upp lag och spelade med eller utan målvakter.

När jag kom till Kiruna för att gå gymnasiet så delade vi idrott med bland annat bygg där många av hockeykillarna i Kiruna gick. Jag kände att jag var duktig på skridskor och den hockey jag spelade men det visade sig naturligt att bristen av att jag aldrig tränat hockey på riktigt, full utrustning etc var stor.

Efter säsonger i Riksgränsen, militärtjänst, FN-tjänst, flera år i driften inom Grand Hôtel Holdings så blev jag ändå en del av Svensk Hockey utan att jag spelat hockey.

2002 började jag på Scandic Hotels. Första åren inom sälj och marknad sedan en drömtjänst som chef för Sponsring och Partners. Scandic var då och är fortfarande en av de riktiga tungviktarna inom sponsring i Sverige med tyngdpunkt på idrott från bredd till elit. Jag har förhandlat mot Svenska Ishockeyförbundet för avtal som huvudsponsor flera gånger, samma med bland annat SHL.

Men där jag verkligen har lärt mig hockey är på föreningsnivå när min äldsta son fick sitt stora intresse. Jag var med och startade upp hockeyskolan, varit lagledare, speaker etc och senast som materialare i min yngre sons lag. Under tiden inom IK Waxholm så satt jag också i styrelsen under fem år och fick då lära mig om styrelsearbete och hur det fungerar på föreningsnivå. Sedan fick blev tillfrågad och invald i Stockholms Ishockeyförbund där jag satt sex år och fick då ny kunskap om hur det fungerar på distriktsnivå. Nu sitter jag sedan tre år i Parasport Sveriges styrelse och då är det på nationell nivå. Inom Parasport så finns även Parahockey eller kälkhockey.

Jag blev inte hockeyspelare men mitt engagemang har gjort att jag ändå blev en del av Svensk Hockey och har fått en stor insikt i hur Svensk hockey fungerar.

Mycket ovan är historik men det som är skoj är att jag nu bland annat är karriärcoach till spelarna i HockeyAllsvenskan.

Nu är jag tillbaka i omklädningsrummen och pratar utbildning och karriärväxling, det vill säga nästa steg för spelarna.

Min insikt är att det definitivt finns tid för både elithockey och studier om det är anpassat, det vill säga distans och rätt studietakt. Jag är också övertygad att man också presterar bättre som spelare om man väljer att förbereda sig för nästa steg. Åren går fort och har man ingen utbildning och kanske inte heller har någon annan arbetslivserfarenhet så kan det bli tufft efter hockeyn.

Det är bättre att starta nu och inte sen.

Precis som i hockey om man har lite talang och ett jäkla driv så kan man ta sig nästan hur långt som helst, kanske inte alltid till toppen men en bra bit på väg. Jag började själv inom hotellbranschen som piccolo med röd hatt på Sheraton i Stockholm. Nu jobbar jag för Athletic Work som är ett bemannings-, rekryterings- och outsourcing-bolag. Athletic Work startades av bröderna Linus och Robin Westerlund, båda med hockeybakgrund. Framförallt Robin som spelat i bland annat Tingsryd. Bröderna är också ett exempel på att med driv och hårt jobb så kan man lyckas. Athletic Works DNA är idrott från kontoret till de anställda. 85% av alla som jobbar för Athletic Work har en idrottsbakgrund, antingen idrottar idag eller har idrottat.

Men nu tillbaka till min roll som karriärcoach för spelare och intresserade ledare.

I oktober 2021 inledde HockeyAllsvenskan ett unikt samarbete med Athletic Work som bygger på karriärcoachning för hockeyspelare och här är jag som sagt projektledare för detta.

Resultatet efter min första roundtrip till klubbarna och presentation för spelarana visade efter utskickad enkät att 120 spelare var intresserade av att studera vid sidan om hockeyn. Av dessa 120 spelare så är det nu 40 stycken som har sökt kurser vid högskolor, att läsa upp ämnen via Komvux, vuxenutbildninga eller program inom yrkeshögskolor nu till hösten. Ytterligare 80 stycken är fortfarande intresserade men vill fundera och hitta rätt.

Enligt mig är detta ett kanonresultat och starten på att ändra en kultur.

Det är också fakta att hockeyspelare knappt är representerade vid olika lärosäten och skolor trots att det finns tid för studier. Tycker att det är märkligt då det handlar om en spelares framtid.

Varje ny spelare som börjar studera kommer självklart att inspirera andra spelare som i sin tur inspirerar fler.

Om några år kommer studier och ishockey vara något som är naturligt för de flesta. Vill också poängtera att alla inte behöver studera utan kanske hittar andra vägar som kan vara att exempelvis jobba vid sidan om hockeyn. Många yrkeskategorier kräver dock betyg och rätt behörighet, det vill säga specialla kurser eller program. Det är självklart smartare att få detta gjort redan när man spelar hockey än att börja studera efter hockeyn. Då är du direkt förberedd för nästa steg. Har du inte godkända betyg från gymnasiet så börjar du med att läsa upp de ämnen som saknas och är sedan förberedd för att komma in på det program eller den kurs du är intresserad av.

Kulturförändringen startade med initiativ från ligan och måste nu också sätta sig hos klubbarna och i vissa fall hos agenterna. Plus självklart att intresset finns hos killarna själva.

Nu ser jag fram emot en ny säsong, både för att jag gillar att se hockey men också för att fortsätta som karriärcoach och ta mig runt i Sverige för att träffa spelare och ledare.

Önskar alla en fortsatt bra sommar så ses vi till hösten igen!