Panelen: "Minst sagt häpnadsväckande"

9 maj 2020 09:00

Tre experter ger sin syn på AIK:s silly season - hur den har sett ut så här långt, styrkor och svagheter och vad mer som måste in i truppen.


Panelen:
Marie Hallman, Sportreporter, skriver för TT och i egna bloggen hockeymedmariehallman.se
Moa Larsson, AIK-skribent på SvenskaFans
Fredrik Klang, AIK-skribent på SvenskaFans

Vad säger ni om lagets silly season så här långt?

Marie Hallman: Den är minst sagt häpnadsväckande. Spelare från förrförra säsongens succékantade lag verkar stå på kö för att komma tillbaka till AIK och det går ju inte att låta bli att skänka en tanke till stackars Jussi Salo som var i precis omvänd sits förra våren då de spelare som nu kommer tillbaka lämnade AIK i en strid ström och lämnade den dåvarande nye Gnagettränaren med ett enda stort vakum. Men nu är det nya tider, AIK har ett (uppenbarligen) kapitalstarkt konsortium i ryggen och att då inleda värvningarna med Anton Holm och Fredric Weigel skickar ju minst sagt positiva signaler till såväl fans och sponsorer som andra spelare. Vem vill inte ta rygg på den dynamiska duon?! Det ska bli spännande att se om radarparsmagin finns kvar. Jag hoppas och tror det.

Moa Larsson: Det finns inte så mycket att orda om angående AIK:s silly season så här långt. Den får oss supportrar att drömma om avancemang till högsta serien igen och brädar konkurrenterna, iallafall på pappret. Sättet som AIK dessutom jobbat med att skapa en hype kring ”hemvändarna” ska klubben ha all cred för.

Fredrik Klang: Framförallt spännande. I stort sett hela truppen har bytts ut igen. Inför förra säsongen lämnade 18 spelare AIK, inför den kommande är det 19 stycken. Men skillnaden nu mot för ett år sedan är att man egentligen inte saknar någon av de som lämnat förutom ett par stycken. Den här gången var det nödvändigt att rensa ut spelare. Personligen hade jag dock gärna behållt Sam Marklund som jag tror hade passat bra in i detta lagbygge. Endast fyra spelare hade kontrakt för en säsong till, och ytterligare tre förlängde sina kontrakt. Den viktigaste förlängningen är absolut Oscar Nord. En kille som är AIK:are och som står för hårt jobb och karaktär. Oerhört viktigt att han stannar i klubben. Hela backsidan har bytts ut. Endast Robin Jacobsson och Samuel Sjölund är kvar sedan förra säsongen. Av åtta backar i truppen så kommer sex stycken vara nya. Och det är ganska spännande värvningar där man blandat mer erfarna spelare med yngre, och även gjort någon skrällvärvning (Kåsastul). Väldigt imponerande att få tillbaka de fem hemvändarna Holm, Weigel, Fernholm, Windlert och Heinerö till klubben. Att Weigel valde bort ett nytt kontraktsförslag från Björklöven är stort. I dessa fem får AIK in spelare som vet vad det innebär att spela i AIK, med de krav som ställs. Men den absolut viktigaste rekryteringen gjorde Gozzi när han fick in Håkan Åhlund som tränare. Där verkar han i alla fall ha lärt sig av föregående säsonger. Sen finns det ju aldrig garantier för framgång på något sätt. Men är det någon tränare som passar att leda AIK så borde det vara Håkan Åhlund. Här accepteras inga divafasoner. Antagligen (man hoppas ju det) har Åhlund också fått vara med och bygga sitt eget lag, till skillnad från hur det varit förut.

Vad är styrkan i lagbygget?

Marie Hallman: Att det finns en känsla av” flytta på er,här kommer vi ” -känsla över AIK:s back- och forwardsvärvningar så här långt. Det låter kanske töntigt men AIK måste ha en i grunden kaxig trupp för att lyckas. Det hör liksom ihop med klubbmärket. Förra säsongen var det på tok för blekt, det saknades ledarfigurer, det var många som mest verkade vilja vara någon annanstans, spelare som gömde sig och pekade finger på andra istället för att ta täten. Den här uppsättningen backar och forwards känns lovande både attitydmässigt och i trolig leverans på isen och jag bara älskar att man tagit in en profil som Fredric Weigel igen. Han kan ensam tagga i gång AIK-fansen och sina lagkamrater. Niclas Heinerö måste ha en av de mest viljestarkaste hockeyhjärtan jag någonsin sett och jag har sett många. Anton Holm må se lika ”glad” ut som Grumpy Cat i alla intervjuer han gör men han har bevisat sin skicklighet på isen och är en personlighet som visar vägen på isen istället för att snacka. Tugget får Weigel stå för...

Moa Larsson: Jag vet inte om det är för att jag själv är supporter till Gnaget, men jag har alltid hävdat att man behöver tänka både en och två gånger innan man ger sig in i en storklubb. Tålamodet hos oss supportrar är kort och misstag ofta oförlåtliga och ibland ödesstigande. Man behöver axla ett ansvar gentemot hela organisationen och klubben, inte bara hockeylaget. I år har vi många återvändare i truppen som vet vad det innebär att spela för märket på bröstet. Och det skadar inte att de dessutom är riktigt bra hockeyspelare som spelat ihop förut. Det skapar förutsättningar för ett riktigt ihopspelat lag redan från första omgången.

Fredrik Klang: Allting i årets lagbygge är en styrka jämfört med förra säsongen helt ärligt. Men jag skulle ändå vilja framhålla backsidan, den ser väldigt spännande och varierad ut. Här finns poängstarka backar som Amil Krupic, defensivt specialiserade backar som Robin Jacobsson, Filip Windlert och Christian Kåsastul, tvåvägsbackar som Simon Fernholm och Oliver Horrsell. Nu ryktas ju även Dennis Fröland in, och då kommer ytterligare en poängstark back in, som dessutom är väldigt bra i powerplay.

Vad är svagheten i lagbygget?

Marie Hallman: Målvaktsparet känns på pappret lite skakigt. 21-årige Edvin Olofson gjorde ett helt ok intryck när han - på lån från Väsby- hoppade in i 37 minuter och 32 sekunder mot SSK i vintras men är i övrigt helt oprövad i Hockeyllvenskan. 24-årige Claes Endre har inte ens spelat en enda match i HA och även om han får lovord från flera olika trovärdiga håll och även om han verkar vara en intressant karaktär så är frågan om det går att ta den där SHL-platsen med ett målvaktspar där ingen har spelat i HA. Spelar man i AIK har man dessutom ett väldigt tryck på sig och det trycket blir inte mindre av att klubben nu rustar hårt på utespelarsidan. Nu vet jag inte om man kommer värva ett tyngre namn, gör man det så blir ju saken en annan men i skrivande stund känns det lite osäkert med två (på den här nivån) så oerfarna målvakter.

Moa Larsson: Kanske finns styrkan och svagheten på exakt samma ställe. Förhoppningarna är enorma men det behöver inte betyda att allting klaffar när det väl är dags. Vår sista utpost är dessutom det största frågetecknet, Claes Endre och Edvin Olofsson har bara erfarenhet med sig från Division 1.

Fredrik Klang: Jag är orolig för målvakterna, eller inte orolig för, utan mer tveksam till. Både Claes Endre och Edvin Olofsson är säkert bra målvakter och var ettans två bästa. Men de är ju ändå oprövade på HockeyAllsvensk nivå. En av dem hade jag kunnat förstå, och då helst Olofsson som bara är 21 år, men att AIK satsar på två oprövade målvakter efter vad som hänt de två senaste säsongerna ter sig en smula märkligt. Särskilt som Håkan Åhlund sade i en första intervju att prioritet var att lägga grunden bakifrån med bra backar och en stark målvakt. Att de klarar grundserien tvivlar jag inte på, men hur klarar Endre och Olofsson att stå upp i ett slutspel när det verkligen gäller? Sedan känns forwardssidan som den ser ut just nu som ganska svag trots de tre hemvändarna. Men AIK har ju några platser kvar att fylla där, i dagsläget är det 10 forwards som har kontrakt. Vet inte hur Gozzi tänker där: om han ska ha två eller tre spelare till. I vilket fall som helst så behövs det minst en toppforward in för de två första kedjorna. Samtidigt finns det spelare som kan ha mer att ta ut än vad de visade under den gångna säsongen, särskilt Kim Tallberg.

Vad mer måste in?

Marie Hallman: Lite mer storlek på backen skulle inte skada, en mer rutinerad målvakt (se ovan) vore inte fel. Det är där det känns mest tveksamt just nu.

Moa Larsson: En bra målvakt. Men det känns det som att vi får fortsätta drömma om. Anders Gozzi verkar inte ha varken målvakter eller målvaktstränare på sin prioriteringslista. Jag har dessutom en förkärlek för de jobbiga, tunga spelarna som brukar hittas i fjärdelinan. Samma spelartyp som George Laraque skulle inte sitta fel.

Fredrik Klang: Se egentligen svaret i slutet på föregående fråga. AIK behöver få in en eller två forwards för de två första kedjorna. Sen kan jag tycka att det även saknas rollspelare till en checkingkedja. Känns idag som att det bara är Oscar Nord som är en sådan spelare. Nuvarande forwardsuppsättning känns lite för svag för att AIK ska tillhöra den absoluta toppen, trots värvningarna av Holm, Weigel och Heinerö. Kanske behövs det också en center till, men det ryktas ju AIK jaga.

Finns det någon drömvärvning klubben kan göra?

Marie Hallman: Christian Sandberg. Om inte annat så för ledaregenskaperna. Och vilka tunga signaler det skulle skicka till fansen! Nu har ”Sampa” kontrakt ett år till med HV71 men frågan var ju just DRÖM-värvning. Annars önskar jag ju att alla klubbar gjorde en Cannata, dvs hittade ett sådant där förhållandevis billigt och av allmänheten ej välkänt fynd som växer ut till den där superspelaren som alla vill ha. Det skulle Gnaget behöva.

Moa Larsson: Självklart finns det alltid det. De herrarna jag har i åtanke har dock redan kontrakt med andra klubbar och jag väljer att svara nej för tillfället.

Fredrik Klang: Drömvärvningen för mig var Alex Hutchings. Han tror jag hade passat perfekt. Men nu stannade ju han i Björklöven. Drömvärvningen nu är en till hårt jobbande målskytt, någon av de som är lediga, till exempel Thomas Valkvae-Olsen, Sebastian Benker eller Ludwig Blomstrand.

» Transfercentralen - full koll på silly season!