Signerat Szymon: Utblick Europa

HockeyAllsvenskan är den enda av andraligor i Europas betydande hockeyländer som garanterar årlig leverans av en klubb till högsta ligan. Detta i en tid då den internationella trenden de senaste 15-20 åren har gått mot stängda eller halvstängda ligor där en satsande klubb dessutom måste erlägga miljonbelopp för att få gå upp. Häng med på denna Utblick Europa.

Innan vi ger oss ut på en europeisk resa, låt oss rekapitulera skiftena i upp- och nerflyttning i Sverige. Fram till 2014 fanns Kvalserien där, under det systemets sista fas, fyra lag gjorde upp om en plats i Elitserien/SHL. Det sista laget som via en sådan dubbelserie gick upp var Rögle 2014.

Även om många minns Kvalserien genom ett romantiskt skimmer, så hade den två stora nackdelar; ett eller två lag kunde bli tidigt avhängda med följd att det spelades matcher som inte gällde nåt samt att avgörandet om vilket lag som skulle flyttas upp kunde hänga på en match där ett av lagen inte hade något att spela för.

Därför infördes 2015 det som kallades Direktkval till SHL, alltså att de två bästa lagen från HockeyAllsvenskan skulle ta sig an de lagen som kom 13 och 14 i SHL. Segrarna i dessa respektive bäst-av-sju serier var kvalificerade för SHL.

Och här kommer en kuriosabit som de flesta troligen glömt av: I dessa sammanlagt tio bäst-av-sju serier mellan SHL-lag och HockeyAllsvenska klubbar 2015-2019 vann HA-lagen sex av dem! I det sista direktkvalet 2019 vann t.o.m. båda HockeyAllsvenska Oskarshamn och Leksand mot SHL:s Timrå respektive Mora. Så fastän avancemang till högsta serien inte var garanterad under de fem åren, gick minst ett HA-lag upp varje vår efter en direktkonfrontation med ett SHL-lag.

Det nuvarande systemet – med ett SHL-lag ner och ett HA-lag upp – infördes 2021. Det garanterar årlig omsättning, men begränsar samtidigt avancemanget till en (1) klubb.

Djurgårdssupportrar efter SHL-avancemanget 2025.

Trenden mot stängda ligor har börjat vända

Därmed står HockeyAllsvenskan ut bland andraligorna i Europas dominerande hockeyländer. I inget annat land vet man inför en säsong att ett lag kommer att lämna högsta serien och att ett från andraligan kommer att gå upp. Och trenden, sen ungefär 2000, har gått mot stängda eller halvstängda ligor, fastän några av dem har börjat inse att leka NHL inte är utvecklande för landets klubbhockey.

Vår definition av halvstängd (eller halvöppen om ni så vill) är ett system där toppligan ställer ekonomiska och arenakrav på klubbarna i andraligan så att även om ett lag kvalificerar sig på sportsliga meriter garanterar det inte uppflyttning. Eller så ställs kvalet mot toppligans jumbo in då andraligans mästare ändå inte kan gå upp. Precis detta scenario utspelades i Schweiz den gångna veckan. (Mer om detta nedan)

En ”stängd” liga fungerar enligt NHL-princip. Finns inga möjligheter överhuvudtaget att spela sig upp på sportsliga meriter, men man kan köpa sig in och därmed utökas antalet lag i ligan.

HockeyAllsvenskans VD Gabriel Monidelle:

”Jag vill inte recensera hur andra ligor gör då alla länder har sin tradition och sina skäl, men jag är övertygad att det är den svenska idrottens och den svenska hockeyns styrka att vårt system bygger på traditionell upp- och nerflyttning och att varken stängda eller halvstängda ligor ens kan komma på tal.”

Gabriel kan dock inte låta bli att kommentera trenden mot stängda ligor där man motiverar stängningen med ”att så gör man i NHL”.

”Återigen, alla länder och dess ligor gör det som de finner är bäst för dem, men när man säger ’så gör man i NHL’ är det ett feltänk. NHL har inte stängt sin liga då den aldrig har varit öppen enligt vårt sätt att se på idrott. Nordamerikansk proffsidrott fungerar på ett helt annat sätt och med deras system hade upp- och nerflyttning knappast fungerat.”

Okej, ut i Europa och vi börjar med vårt östra grannland för där händer det grejer.

FINLAND

Trots att Sverige och Finland har så många beröringspunkter när det gäller idrottstradition, har den finska elithockeyn haft en helt annan inställning under de senaste 25 åren än den svenska. Finska SM-Liiga, senare rätt och slätt Liiga, har praktiskt taget varit stängd i ett kvartssekel. Inga lag från andraligan Mestis kunde spela sig upp.

För några år sedan, när jag var VD för den europeiska klubballiansen E.H.C., frågade jag en klubbchef för en av de största finska föreningarna varför de håller toppligan stängd. Svaret var ”det är ingen idé att låta Mestis-klubbarna gå upp för att de håller sån dålig kvalité.”

Han gillade inte riktigt min kontring:

”Men det beror ju på att ni har dödat deras drömmar,” sade jag. ”Varför bygga ett starkt lag när de inte har nåt att spela för?”.

Det sista laget som kvalificerade för högsta finska serien på sportsliga grunder var Kärpät från Uleåborg och det var 2000. Sedan dess har ligan praktiskt taget varit stängd och det blev en av anledningarna till den hockeyrevolution som vi nu bevittnar på andra sidan Bottniska viken. Den omvälvning som har resulterat i att Finland nästa år kommer ha en övergångssäsong med 17 eller 18 lag i högsta serien samt att man kommer återinföra sportslig upp- och nerflyttning från och med säsongen 2027-2028.

Men för att förstå hur finsk hockey hamnade där, måste vi ta avstamp i det lika historiska som ödesdigra beslutet 2014 där klubbägaren, affärsmannen, seglaren och politikern Hjallis Harkimo – samme man som nästan knäckte AIK Hockey i början av 90-talet – sålde helsingforsklubben Jokerit och Hartwall-arenan till ryska oligarker. Med resultatet att denna finska hockeyjuvel lämnade hemmaligan och gick upp i ryska KHL.

Under de åtta åren som Jokerit tjänade ryska geopolitiska intressen och varje säsong förlorade i runda slängar 150 miljoner kronor (växelpengar för de ryska ägarna) led den inhemska ligan. Så fort Jokerit försvann sänktes Liigas publiksnitt från 5000 till 4300 och den har sedan dess aldrig varit i närheten av 5000 utan Jokerit. Till råga på allt gick klubben Blues, från Helsingforsförorten Esbo, i konkurs säsongen därpå.

Det gick att gå upp - för 25 miljoner kronor

För att kompensera för förlusten av Jokerit och delvis Blues, lät ligan tre klubbar från andraligans Mestis att köpa sig in under de påföljande tre åren, Sport Vasa (2014), KooKoo Kouvola (2015) och Jukurit från S:t Michel (2016). Resultatet blev både en urvattning av Liiga och en kraftig försämring av Mestis.

Så ligan körde med 15 lag (blev 16 när Kiekko-Espoo köpte sig i ligan 2024 för runt 25 miljoner kronor) men kvalitén var svajig och många klubbar drogs med låga publiksiffror och dålig ekonomi. Då situationen blev ohållbar krävde storklubbarna (under hotet att bryta sig ur och bilda eget) en radikal förändring, framförallt en liga med färre klubbar.

Till sist nådde klubbarna gemensamt en lösning som resulterar i att nästa säsongs övergångsliga ska innehålla 17 eller 18 lag, de 16 nuvarande plus återuppståndna och rekonstruerade Jokerit och kanske en klubb till. Ligan kommer att spela 64 eller 68 omgångar och de 14 första kommer att utgöra den bantade och reformerade ligan f.o.m. säsongen 2027-2028.

”Och då ska också finsk hockey för första gången på över 25 år införa sportslig upp- och nedflyttning med sista Liiga-laget ut och ettan i Mestis upp, det är i alla fall så det är tänkt,” berättar finsk public service YLE:s reporter Mattias Forsblom som också varit behjälplig med att bena ut situationen i finsk hockey.

Finns det något sedelärande av det finska exemplet? Ja:

1. Stäng inte toppligan.

2. Utarma inte andraligan genom att lyfta upp klubbar utan att skicka ner några.

3. Om Hjallis Harkimo eller KHL ringer – lägg på.

Liknande utmaningar finns i landet som vi ska granska härnäst.

Klassiska Jokerit från Helsingfors är tillbaka i finsk hockey efter åtta år i ryska KHL. Här firas finalsegern i Mestis-ligan. Nästa säsong blir kritisk.

SCHWEIZ

Det är ingen tvekan om att landets ishockey och dess National League (NL) är de som har haft bäst utveckling i Europa under de senaste 15-20 åren. Kort sagt, från att vara medioker till bland de bästa i europaklassen. Enormt intresse, höga publiksiffror, mycket pengar i omlopp så att dryga 30 landslagsmässiga svenskar – och ett antal svenska coacher – återfinns i alplandet.

”Den schweiziska ligan och hockeyn överlag i Schweiz håller mycket hög klass idag,” säger Anders Olsson, 50-åringen som jobbat i Schweiz i mer än tio år i fyra klubbar och som nu är headcoach i HC Thurgau andraligan, Swiss League. Olsson var också med och byggde upp HV:s juniorverksamhet 2007-2015 och var headcoach i Vita Hästen i HockeyAllsvenskan 2022-23.

”Generellt kan man säga toppen hos de schweiziska lagen är minst bra som den i svenska klubbar, men att SHL och HockeyAllsvenskan har mer kvalité längre ner i hierarkin i sina lag.”

Vad gäller sina två högsta ligor, var Schweiz även strukturellt ett föredöme tills för ett antal år sen. Då jobbade man enligt principen ”En liga – två divisioner” då både NLA och NLB (som ligorna då kallades) jobbade i stort sett under ett paraply.

Man fördelade de centrala TV-pengarna enligt c:a 80/20, på ligamöten var klubbarna från båda ligorna närvarande och det fanns en tydlig koppling mellan ligorna då NLA-jumbon och NLB-ettan möttes i bäst-av-sju för upp- och nedflyttning. Ungefär som hos oss 2014-2019, fast om bara en plats.

Anders Olsson är tränare i schweiziska HC Thurgau, som inte kan gå upp. ”Som idrottsmänniska måste du ha drömmar. Utan drömmar dör du.”

Vann andraligan – men kvalet ställdes in

Men för några år sedan tog NLA (ungefär som man bytte till NL) det enligt många (undertecknat inkluderat) märkliga beslutet att knoppa av NLB som då blev Swiss League. Mycket av det samarbete man hade tidigare upphörde, NL behöll TV-pengarna och Swiss League fick klara sig själva, understödda av förbundet.

Precis som i Finland utarmade man dessutom andraligan genom det egendomliga beslutet att under pandemi-perioden låta Swiss League-klubbar kvala upp, men ingen skulle åka ur NL. Så 2021 kom lilla HC Ajoie upp och säsongen därpå gjorde klassiska EHC Kloten comeback via kval. Då ingen kunde åka ur, blev 12-lagsligan med 14 lag.

Resultatet: Fastän den schweiziska hockeyn växer har man inte underlag för 14 klubbar i högsta serien och den redan stukade Swiss League utarmades på två klubbar utan tillförsel uppifrån. En dubbelknock, på sin egen hockey. Under de fem åren som HC Ajoie har spelat i NL har laget kommit vrålsist varje gång och inte en enda gång snittat ens 1 poäng per match.

I år klarar sig Ajoie ändå kvar därför att det inte ens blir kval. HC Sierre, som vann slutspelet i Swiss League, fick inte beviljat elitlicens då deras arena inte håller måttet så det var meningslöst att låta Ajoie och Sierre mötas då de sistnämnda i vilket fall som helst inte fick gå upp. Med andra ord – den schweiziska NL är en halvstängd liga.

Anders Olsson, vars HC Thurgau håller mycket god sportslig Swiss League klass (två i serien i år) men har inte resurserna för att erhålla elitlicens, säger:

”Det är ganska frustrerande att satsa och spela bra men veta att man inte kan gå upp,” säger han. ”Det är mycket svårt att kommunicera ett mål till sin publik med det systemet. Som idrottsmänniska måste du ha drömmar, utan drömmar dör du.”

”De flesta ångrar beslutet som gjorde att NL fick 14 lag. Det har urvattnat kvalitén både hos dem och även i vår liga. Så blir det när man har ett system där man praktiskt taget inte kan åka ur samtidigt som det är skitsvårt att gå upp,” säger Olsson.

En liknande – halvstängd – situation har vi i schweizarnas norra grannland.

HC Sierre vann finalen i Swiss League, men klubben får inte kvala till toppligan då man inte erhållit elitlicens för NL-spel.

TYSKLAND

När NHL tidigare under våren offentliggjorde vilken ”marknad” man härnäst ska satsa på föll valet, föga överraskande, på Tyskland. Ett land på 85 miljoner invånare, där det har spelats hockey i över hundra år, där toppligan DEL för tredje året i rad är Europas bästa publikliga (snitt på 7563), där Kölner Haie är Europas bästa publikklubb med ett NHL-mässigt snitt på 18,112 samt där DEL2 är Europas mest välbesökta andraliga med ett snitt på 3716 per match.

Man förstår att NHL slickar sig om munnen när man betänker den kommersiella potentialen för hockey i Tyskland.

Peter Holmgren, idag 38, lämnade göteborgsklubben Bäcken HC som 21-åring 2008 för att pröva målvaktslyckan i Tyskland.

”Under alla de femton åren som jag spelade på olika nivåer i Tyskland var toppligan DEL stängd,” berättar Peter. ”Man hade i stort sett inget samarbete mellan DEL och DEL2. Att bli mästare i DEL2 var som att vinna AHL eller ECHL i Nordamerika. Det var så långt man kunde komma.”

Eisbären Regensburg med svenske klubbchefen Peter Holmgren satte ett prydligt klubbrekord med över 4000 åskådare i snitt i andraligan DEL2.

Först till säsongen 2021-2022 kom ligorna överens att öppna möjligheten för sportslig upp- och nerflyttning och den säsongen blev Frankfurt Löwen det första laget på nästan 15 år att spela upp sig till DEL.

Trots att Peter nu har lagt av som målvakt har han mycket stort intresse att DEL förblir en öppen (nåväl… mer om det senare) liga, då göteborgaren är numer VD (”Geschäftsführer”) för DEL2-klubben Eisbären Regensburg från Bayern i södra Tyskland.

Klubben har under svenskens ledning utvecklats till en konkurrenskraftig klubb i DEL2 och man nådde både semifinal samt satte ett prydligt publikrekord med 4,308 per match, delad tvåa i publikligan bakom Krefeld, en av tysk hockeys mest kända klubbar. Det var också mot favoriten Krefeld som säsongen tog slut i onsdags.

Precis som i Schweiz måste en DEL2-klubb söka elitlicens i god tid under säsongen och likt Göteborgskollegan Anders Olssons HC Thurgau har Eisbären Regensburg ännu inte resurserna (omsättning och tillräckligt stor arena) för att söka och erhålla licens för att kunna gå upp.

Göteborgaren Peter Holmgren är VD i satsande DEL2-klubben Eisbären Regensburg och hoppas att inom några år kunna uppfylla kraven för att kunna gå upp i DEL.

DEL-jumbon åker ur – om ”fel” lag vinner DEL2

”Vi skyndar långsamt och bygger för framtiden,” säger Peter. ”Även om vi hade lyckats gå upp så hade vi inte varit konkurrenskraftiga i DEL där vi är idag.”

Dessutom så måste en klubb som går upp i DEL betala en inträdesavgift på motsvarande över 15 miljoner kronor. Så både licensförfarandet och inträdesavgiften är något som ter sig tämligen främmande ur ett svenskt folkrörelseperspektiv.

DEL får, likt schweiziska NL, betraktas som halvstängd. Sista laget i DEL kan enbart flyttas ner om vinnaren av DEL2-slutspelet har erhållit spelberättigande i högsta ligan. Men de två senaste åren har det faktiskt varit omsättning. Ifjol åkte Düsseldorfer EG, en av Tysklands mest klassiska klubbar, ut och ersattes av Dresden. Nu kan Dresden åka ur igen, men bara om ”godkända” Kassel eller Krefeld vinner DEL2-finalen.

Följande andra större europeiska ligor har sportslig kvalificering:

Tjeckien – best-av-sju mellan jumbon i toppligan TELH och vinnaren av andraligan, Maxa Liga.

Slovakien – de två sista i toppligan Tipsport och de två bästa från andraligan TIPOS bildar en kvalserie. 1:an och 2:an i kvalserien går upp.

Norge – förloraren av negativt kval (bäst-av-sju) i toppligan EHL åker ur och vinnaren av slutspelet i Hockey1-Ligan (bäst-av-fem) går upp.

Ryska KHL, österrikiskt dominerade ICE Hockey League (med deltagande av klubbar från Ungern, Italien och Slovenien) och brittiska EIHL är per definition stängda, alltså utan möjlighet för lag från en andraliga att på sportsliga meriter gå upp.

Szymon Szemberg

Tidigare VD för den Europeiska klubballiansen E.H.C., Informationschef på Internationella ishockeyförbundet (IIHF) 2001-2014, COO på Champions Hockey League, 2013-2015. Sportjournalist på Göteborgs-Posten 1981-1997. Reflektionerna är skribentens egna.