"HockeyAllsvenskan har blivit myndig"

HockeyAllsvenskan har blivit myndig.

Ligan startade 2005 och i våras avslutades den 18:e säsongen. Från födsel, de första stapplande skären och någon serieomläggning till tonår, moppeålder och nu då myndig.

Det har varit fantastiskt att få följa och vara en liten pusselbit i hela den resan.

Jag är inte den som gillar rampljuset, som egentligen är intresserad av att skriva sådana här texter, men eftersom jag efter ett stort engagemang i HockeyAllsvenskan som webbredaktör och sociala medier-publicist de senaste åren nu ska dra vidare så får jag dra mitt strå till stacken och avsluta årets upplaga av Sommarbloggen.

Här är min historia med HockeyAllsvenskan.

Faktum är att jag har ligan att tacka för att jag jobbar heltid som kommunikatör i dag.

Jag var en av många som inte visste vad jag skulle göra efter att ha tagit studenten i början av 2000-talet. Till slut ramlade jag in på en medie- och kommunikationsutbildning, men efter examen – där jag avslutade med fyra månader i Ottawa med större intresse av att kolla NHL- och OHL-hockey än själva studierna – så var jag fortfarande ganska vilsen.

Tills en dag då en av mina kompisar störtade in genom dörren (så var det kanske inte, men det är så jag minns det) och började prata om en ledar- och entreprenörsutbildning. Han ville göra kläder och tyckte att jag skulle starta en hockeytidning.

Enda kriteriet för att komma in på utbildningen?

Att ha en idé.

Det mynnade ut i att jag runt årsskiftet 2007 startade en egen hemsida: Crosschecking – Allt om HockeyAllsvenskan.

Jag hade flera år tidigare börjat skriva hockey för SvenskaFans och 2005 varit med och startat en redaktion för Växjö Lakers som då spelade i nystartade HockeyAllsvenskan. Jag blev snabbt intresserad av hela ligan, men tyckte det var svårt att hitta information.

Säsongen 2007/08 drev jag Crosschecking – Allt Om HockeyAllsvenskan genom att uppdatera om nyheter, övergångar och matcher varje dag. För att få ihop livet jobbade jag på ackord i en industri två dagar i veckan, och pumpade in pengarna i företaget jag startat. Annonsintäkterna under året? 800 kronor, vill jag minnas.

Webbsidan gick inte att leva på, våren 2008 således den till ESMG-koncernen, men den öppnade dörrar.

Dåvarande HockeyAllsvenskan-VD:n Stefan Bengtsson annonserade Crosschecking-sidan på upptaktsträffen 2007, och sommaren 2008 sög han in mig i HockeyAllsvenskan-organisationen. Några tusenlappar i månaden mot att se till att det hände något på ligans hemsida, typ.

Därefter har ligan följt med mig i olika former och omfång.

Sommaren 2009 drog min flickvän och nuvarande fru i väg på tågluff med en kompis och lämnade mig hemma sysslolös, så jag satte mig ner och skrev kommentarer och satte betyg på alla spelare i HockeyAllsvenskan inför den stundande säsongen. Hade ingen aning om vad jag skulle göra med materialet så skickade det till S24.se, Sportbladets dåvarande webbkanal som sände matcher från ligan, och meddelade att de kunde ha det som underlag för kommentatorerna. Någon dag senare ringde Sportbladets sportchef upp och bjöd in mig till redaktionen och sa rakt ut att det där måste in i deras hockeybibel – och erbjöd mig i samma veva jobb som journalist med HockeyAllsvenskan som fokus.

Där och då föddes den allsvenska delen i Sportbladets hockeybibel.

Att hoppa in i Sportbladet passade inte just då, jag hade förbundit mig till andra saker, men erbjudandet stod kvar ett år senare – och ledde till skrivande och bloggande om HockeyAllsvenskan i rosa format i flera år.

2012 blev det återkomst i HockeyAllsvenskans organisation, Stefan Bengtsson hade skrapat fram en helt ny budget, och sedan dess har jag jobbat med ligan i olika omfattning, där uppdraget senaste fem, sex åren vuxit till ett heltidsjobb.

Eller ja, heltid är ett missvisande begrepp i idrottens värld.

Att jobba med idrott är snarare en livsstil.

De senaste säsongerna har jag bevakat ALLA matchkvällar. Brände en kväll gångna säsongen, under försäsongen, när jag fick ersätta min frus mamma på en Ed Sheeran-konsert i Göteborg (det var svårt att argumentera bort deltagandet på grund av några träningsmatcher), men fick likväl jobba lite från Ullevis läktare eftersom vikarien hade strul med en bild (min fru hade redan innan dess insett att jag är ett hopplöst fall, så hon blev inte förvånad).

Mitt fredagsmys de senaste åren har inte handlat om tacos med familjen, det har handlat om HockeyAllsvenskan, skriva om matcher, leta historier, plocka ut statistik, hajpa stjärnorna.

I ett medielandskap i ständig utveckling så har uppdraget också förändrats, från att ha skrivit in sportsliga resultat på en hemsida till att driva ett helt nätverk med sociala kanaler, med allt från idéer, genomförande och publiceringar. Att jag är extra intresserad av statistik har säkert det noggranne lagt märke till.

Jag må vara färgad, men för mig är HockeyAllsvenskan sannerligen Sveriges mest underhållande liga.

Det händer alltid något.

Det är rock’n’roll i en speciell kompott.

Här finns hockeyns olika sidor: de klassiska ladorna och de glamourösa arenorna, Bullens korv och trerätters, de gemytliga småklubbarna och storklubbarna med SM-guld i skåpen, talanger på uppgång och storstjärnor som kommit hem för att frälsa hembygden, spelarna som tvingas jobba vid sidan om och spelarna som lyfter storlöner.

Det skapar en spännande dynamik.

Just den dynamiken som fick mig intresserad av ligan en gång, ett intresse som födde ett driv, ett driv som ledde fram till att jag kunde jobba med ligan.

Jag och min pappa snackar mycket hockey. I somras, i samband med att jag annonserade mitt jobbskifte, sa han något som fastnat:

”Jag trodde faktiskt inte du skulle nå hit när du var och jobbade på ackord på industri, men du var envis och ville verkligen…”.

Det gjorde mig stolt. Mamma och pappa har alltid låtit mig göra det jag vill, aldrig försökt fösa in mig på någon väg, och har uppmuntrat det jag gjort. De är skolade i den klassiska svenska arbetarmentaliteten, att det är viktigt att jobba och göra rätt för sig, och jag har – på gott och ont – ärvt det av dem. Arbetsmoralen är ibland ohälsosamt hög, för mig är det oerhört viktigt att göra rätt för mig, men det är också det som fick mig att jobba på industri för att kunna skriva om hockey, det som gjorde att jag skrev om alla allsvenska spelare en sommar i stället för att lapa sol, det som gjort att jag är där jag är i dag.

Det kommer bli konstigt att inte jobba med ligan framöver efter att ha ätit, sovit och skitit HockeyAllsvenskan i flera år.

Jag räknar inte får när jag ska somna på kvällen, jag rabblar ju allsvenska laguppställningar.

Nu väntar nya utmaningar i uppdragslivet. Det var en klump i magen i ett par veckor efter att jag bestämt mig, men ibland är det dags att göra något nytt. Nu är ju HockeyAllsvenskan trots allt myndig, då är det kanske dags att släppa greppet.

Men jag säger inte hejdå, snarare på återseende. Är nämligen övertygad om att min och ligans – i någon form – väg kommer att korsas igen någon gång i framtiden.

Jonas Gustavsson

Ålder: 40

Bor: Växjö

Familj: Fru och tre barn

Gör: Kommunikatör

Bästa egenskapen: Hög arbetsmoral

Sämsta egenskapen: Hög arbetsmoral

Vad är du beroende av: Familjen

Ser upp till: Mamma och pappa

Drömjobbet: Det har jag

Favoritlag: Inget

Favoritspelare: Bert Robertsson (ni som vet, ni vet) och Peter Forsberg