"Ska visa att ni har fel!"

”Du kommer aldrig klara det”.

"Du är för ung”.

”Du har ingen spelarkarriär, då kan man inte bli professionell tränare”.

”Du kommer få svårt att lyckas i den här branschen”.

”Skaffa ett riktigt jobb i stället, se det här som en liten hobby bara”.

Det var inte bara en gång jag hörde de här meningarna, inte bara av en person, utan många gånger av många personer. Jag har klivit av bussen och fått frågan var vår tränare är, för en så där ung person kan inte träna så där gamla spelare.

Jag var en högst medioker hockeyspelare, det erkänner jag. Jag hade en hyfsad blick för spelet, men det var nog det enda också. Jag var för lat för att lägga ner det där extra som krävs för att ha chansen att ta sig långt som spelare.

Så när jag var 17 år så bestämde jag mig; Jag ska bli hockeytränarproffs.

För jag älskade fortfarande hockeyn, ville vara kvar i den. Det var också då jag bestämde mig. Jag ska visa att ni har fel, en del av min drivkraft ska vara att motbevisa tvivlarna.

Så vad behöver man om man inte har erfarenhet? Man behöver kunskap. Så all min vakna tid gick åt till att skaffa mig kunskap. Jag tittade på extremt mycket hockey, pratade med tränare som hade lyckats, läste oändligt om ledarskap, hade förmånen att träffa tränare som gjort liknande resor som den jag ville göra. Framför allt så hade jag turen att få jobba med människor som gav mig chansen att utveckla och bygga min ledarstil. Här hade jag kunnat nämna många, men det blir fel ifall jag skulle glömma någon. Så jag nöjer mig med ett: Hasse Persson.

Jag var ung när han kom in i mitt liv. Han hjälpte mig, byggde mig, lät mig prova och misslyckas, stod bakom mig när jag hade idéer. Gick först och visade vägen, lät mig sen prova igen. Den bästa av läromästare. Hasse gav mig chansen att motbevisa tvivlarna.

Via en förträfflig utflykt till Hudiksvall där jag fick flyga själv och testa det jag lärt mig, via en enormt lärorik period i Täby HC, så hamnade jag här i Almtuna IS.

Där kom nästa viktiga personer in i mitt liv. Tony Mårtensson, han såg mig, lyfte mig och har gett mig så många goda råd att det är svårt att vara tillräckligt tacksam. Tony trodde på mig så helt plötsligt var jag tränare i HockeyAllsvenskan som 32-åring. På det, Robert Kimby. Han har lärt mig mycket om livet, om att ta nästa steg, om ledarskap och om tro. Det team jag nu jobbar i har gjort mig trygg i mig själv, gett mig chansen att visa vad jag kan och ta modet steget in i vuxenhockeyn.

Så i stället för att peka mot mina tvivlare, hänga ut dem, är jag tacksam. Tacksam för att jag fick en drivkraft. I stället för att lägga för stor vikt vid de som inte trodde på mig, vill jag lyfta de som verkligen gjorde det, som gav mig chansen. Det är många fler än Hasse, Tony och Robert. Ni får gärna sträcka på er om ni känner er träffade, för glad är jag att ni formade mig till den jag är idag. 

Till er unga tränare som börjat den resan jag gjort, från Ormstas U15 till Almtunas A-lag:

Stå på er, ingen ska få ta era drömmar om ett liv som hockeytränare ifrån er. Skaffa kunskap, träffa och lita på rätt människor. Det kommer göra er gott.

Jag har haft en större drivkraft än den att motbevisa mina belackare. Det har varit att hjälpa de spelare som kommit i min väg de här åren, att ge dem en god tid inom hockeyn och skapa trygga miljöer. Jag hoppas att jag lyckats med det, i mångt och mycket i alla fall.

Till sist.

Den största drivkraft jag haft i det här, på min väg genom livet och hockeyn, är att göra min mamma och min pappa stolta. Ni får fråga dem om jag lyckats.

Det här gick från att vara en text om att motbevisa de som inte trodde på mig, till att bli en text om tacksamhet för de som faktiskt gjorde det. Kanske är det en större drivkraft trots allt. Till er som tror att det här är en text ämnad att smöra för mina nuvarande chefer, tänk så om ni vill. Men jag vet att för dem är kunskap den enda vägen framåt, inte smör i Småland.

JIMMY ANDERSTRÖM

Ålder: 33

Bor: Uppsala

Familj: Sambo

Gör: Assisterande tränare i Almtuna IS

Bästa egenskapen: Att jag inte tar mig själv på för stort allvar

Sämsta egenskapen: Att jag sprider saker omkring mig

Vad är du beroende av: Snus

Ser upp till: Just nu är det Robert Kimby och Tony Mårtensson, han som lärt mig yrket: Hasse Persson

Drömjobbet: Att få fortsätta jobba med drivna hockeyspelare, serie eller titel spelar mindre roll

Favoritlag: Hammarby IF

Favoritspelare: Mads Fenger