Signerat Szymon: “Brandkårsutryckningarna är över”

Efter ett och ett halvt år på jobbet som klubbdirektör för en av landets mest anrika hockeyklubbar har Stefan ”Myran” Gustavsson stakat ut färdriktningen för AIK Hockey. ”Vi har påbörjat en förändringsresa där vi ska bli en komplett förening, både vad gäller sporten och kommersiellt. Tiden med brandkårsutryckningar är över.”

Det har gått en dryg vecka sen AIK åkte ur HockeyAllsvenskans kvartsfinal med 4-2 i matcher mot fjolårets SHL-lag MoDo. Efter en fin upphämtning från 0-3 till 2-3 föll Gnaget i match-6 med 5-0 på Hovet inför nästan 7000 åskådare och drömmen om en historisk vändning på en bäst-av-sju serie förblev en dröm.

Klubben, som fortfarande stoltserar med tredje flest säsonger i högsta nationella hockeyserien med 70 (bara Djurgården och Södertälje har fler) ska nu förbereda sig på sin 13:e raka säsong i HockeyAllsvenskan. Så även om man inte nådde upp till förra säsongens prestation – HockeyAllsvensk final mot just tvillingklubben – finns det tecken på att AIK:s hockey är på rätt väg.

Men innan vi låter Stefan Gustavsson redogöra för förändringsresan är det på sin plats med en historisk återblick för att alla ska förstå var AIK Hockey kommer ifrån.

Under min tid som hockeyfan (70-talet) och sedermera journalist (80 & 90-talet) var AIK en bastion av stabilitet. Alltid i grundseriens toppstrid och på det SM-guld 1982 och 1984 samt SM-final 1978 och 1981. Hockeygnagarna var fruktade, precis som supporterklubben Black Armys motto förkunnade ”Må de hata oss, blott de frukta oss.”

Inget Tre Kronor kunde tas ut utan att Solnaklubben var representerad. Det Mats Thelin, Rolf ”Råttan” Edberg, Leif Holmgren, Thomas Gradin, Peter Gradin, Per-Erik Eklund, Bo Berglund, Anders Håkansson, Gunnar Leidborg och Åke Lilljebjörn i målet och många fler. Kort sagt, en maktfaktor.

Dealen med Harkimo slutade i Botkyrka

Det började dock svaja rejält vid millennieskiftet. Ekonomin var skakig och AIK:s svaga ledning praktiskt taget sålde hockeysektionen till finländaren Hjallis Harkimo, entreprenören, seglaren och politikern som drygt tio år senare skulle nedmontera sin egen klubb Jokerit genom att sälja den och klubbens arena till ryska oligarker.

Harkimo och hans hantlangare skötte AIK från Helsingfors och den kombon kunde bara sluta på ett sätt – med en sportslig katastrof. AIK åkte ur Elitserien 2002. En av spelarna som upplevde kaoset på nära håll var Stefan ”Myran” Gustavsson, som året innan lämnade för Linköping.

AIK var faktiskt nere och vände i Hockeyettan säsongen 2004-2005 där klubben med sju SM-guld bland andra mötte Värmdö, Haninge och Botkyrka. Men trots att man kämpade sig tillbaka till Elitserien 2010 fortsatte ledningen att fatta erbarmliga beslut. Klubbens dåvarande ordförande trodde att AIK:s framtid låg i att bli en del av ryska KHL och man lade stor tid och fokus på ett projekt som var döfött.

Som anställd på internationella ishockeyförbundet (IIHF) upplevde jag det politiska spelet bakom kulisserna på nära håll. Jag råkade befinna mig i samma rum när KHL:s president Alexander Medvedev under OS i Vancouver 2010 skällde ut Svenska ishockeyförbundets dåvarande ordförande Christer Englund efter att förbundet sagt nej till AIK:s ansökan att spela i KHL. Beslutet var naturligtvis rätt, men det kunde ändå inte rädda AIK Hockey som befann sig i ett sluttande plan. 2014, samma säsong som Elitserien bytte namn till SHL, åkte klubben ur högsta serien, dessutom med det lägsta publiksnittet av alla lag – 4788.

Nedgången fortsatte i HockeyAllsvenskan. Första säsongen (2014-2015) kom laget näst sist men man klarade sig kvar i kvalet och efter ett par lovande säsonger med två seriesegrar (2016 och 2019) kom AIK 14:e och sist med bara tio segrar på 52 matcher säsongen 2019-2020, men där COVID blev räddningen. Det förestående kvalet ställdes in.

Denna klubbhistorik är viktig för det är alltså mot den bakgrunden, med ständiga ”brandkårsutryckningar” ofta kombinerad med usel ekonomi, som Stefan Gustavsson kom in som AIK Hockeys högste operative chef den 1 november 2024. Och det med ett CV som uppvisar en angenäm blandning av meriter från hockeyn och erfarenhet från näringslivet, främst med en bakgrund inom försäljning, sponsorskap och event.

”Sportchefen måste kunna ha en dialog om sporten med VD:n”

”Myran”, som han kallas av alla inom hockeyfamiljen, tillhör en relativt begränsad skara som har spelat för ”alla tre”, dvs för Hammarby, Djurgården och AIK för att senare i den civila karriären jobba för arenabolaget Stockholm Live där han bland annat sysslat med namnrättigheter för både Avicii Arena och Tele2 Arena. Med andra ord, Gustavsson kan hockey, han kan arenor där man utövar hockey och han vet vilka trådar att dra i för att hämta in pengar för att kunna bedriva professionell hockey.

Stefan säger utan omsvep: ”Om jag vore en ordförande och skulle rekrytera en VD till en elitklubb i hockey, skulle jag leta efter en person med en sån profil. Det är en stor fördel att kunna hockey om man är VD i en hockeyklubb. Det är en sund utveckling att det går åt det hållet. Den som är sportsligt ansvarig måste kunna ha en dialog om sporten med VD:n.”

Innan vi fortsätter med AIK Hockeys framtid, måste denna fråga ställas till en som spelat för alla tre storklubbarna:

Är du bajare, djurgårdare eller AIK:are i hjärtat?

Svaret avslöjar att Stefan fått frågan förr och att han har skickligt lärt sig att navigera runt den: ”Ja, det är känsligt. Men jag har svarat på den frågan likadant under hela min karriär. Det är som i ett förhållande. Man är kär i den man är tillsammans med just nu.”

Så trots att Hammarby står som moderklubb, trots att Stefan är uppväxt på Söder, trots att han vann sitt SM-tecken med Djurgården, är det ingen tvekan om att det är tiden som spelare i AIK (1994-2001 och 2003) som har präglat honom mest:

”De åren hade sån stor påverkan på mig och min karriär och där byggdes det upp en sån relation att jag aldrig skulle välja att jobba för en annan klubb än AIK, medger Stefan.”

En fråga man aldrig kommer runt när man pratar med någon i ansvarig ställning hos AIK:s eller Djurgårdens hockey är den om arenan. Ur ett stockholmsperspektiv är detta den kortaste analysen; Hovet är utdaterad som elitarena och Avicii (Globen) funkar av många skäl inte som en SHL-hemmaarena där man kan spela 26 hemmamatcher plus slutspel. Framförallt; ingen av arenorna ger 1891-klubbarna nödvändiga kommersiella intäkter.

För att en ishockeyförening på elitnivå ska kunna få hållbar ekonomi måste klubben ha rättigheter inne i arenan, framförallt vad gäller försäljning av mat och dryck, men även från s.k. hospitality för partners, VIP-loger, försäljning av merchandise och även ha kontroll över biljettsystemet. Helst ska klubben äga, eller åtminstone ha en del av, arenans namnrättigheter.

AIK och Djurgården är Stockholmsk folklore. En målning som föreställer en derbymatch mellan tvillingklubbarna av konstnären Lasse Lindqvist pryder tunnelbanestationen Stadshagen på Kungsholmen.

Inte i närheten av andra klubbar i Sverige

”Jämför bara oss och MoDo som vi hade i kvarten,” säger Stefan. ”De har 55 miljoner i kommersiella intäkter från arenan, vi har 1,7. Om vi skulle ha liknande arenaintäkter hade vi spelat i SHL nästa år. Arenafrågan är den överlägset största utmaningen vi har. Nu gick Luleå ut och köpte sin arena från kommunen för 137 miljoner. Det hade vi gjort imorgon om vi fick samma möjlighet.”

”Om vi tar vår senaste hemmamatch mot MoDo så tjänar arenabolaget Stockholm Live mer pengar än vad vi gör fast det är våra kunder som kommer till Hovet. Det är inte rimligt. Vi är inte i närheten av var man ska vara och om vi dessutom jämför med andra klubbar i Sverige. Så vi har ju en extrem utmaning i det.” Klubbchefen fortsätter:

”Om du hela tiden över bara överlever så är det ju svårt att lägga undan något sparande. Så har det egentligen varit sen Globen byggdes, för det var då man tog in en operatör. Sen är inte det operatörens fel, det är inte Stockholm Lives fel. Det är tyvärr Stockholms stads fel. Stefan Gustavsson vill dock gärna balansera de negativa tongångarna med de framsteg som gjorts – ihop med den historiska rivalen.

”Under den senaste tiden har både vi och Djurgården varit i stadshuset och fört samtal med de styrande och nästa steg är att vi gör det tillsammans. Jag är säker på att enda sättet att lösa arenafrågan med staden är om AIK och Djurgården jobbar ihop.”

Drömscenariot är det vad lokalkonkurrenterna Tappara och Ilves lyckades med i finska Tammerfors där de med gemensamma krafter fick politikerna och näringslivet att bygga det som blev magnifika Nokia Arena vilket gjorde att båda klubbarna kunde lämna gamla och slitna Hakametsä, arenan från 1965.

”Det finns många andra ställen i världen där klubbar delar på en arena,” påpekar Gustavsson. ”Det viktigaste är att lösningen blir hållbar för minst femtio år framåt. Stockholm behöver bygga en hockeyarena som Sveriges huvudstad känner sig stolt över, med en publikkapacitet på minst tio tusen, kanske tolv. En arena som känns som vår hemmaplan när vi spelar och det ska kännas likadant för Djurgården när de har hemmamatch.”

Även om den stockholmska arenafrågan är och förblir central inom överskådlig framtid, kan varken AIK eller Djurgården lägga sig ner och dö. Verksamheten måste fortgå, på alla plan.

Historia är fint – framtid är bättre

Det som Stefan Gustavsson ser som sin överhängande uppgift är ett få AIK-folket att sluta prata om enbart ”gamla, goda tider”. Man måste skapa framtidstro i alla delar av AIK:s verksamhet. Det är det vad Gustavsson menar med sin förändringsresa, att skapa en grundstruktur för AIK Hockey för att undvika tidigare ”brandkårsutryckningar”.

”Vi jobbar mot att AIK Hockey ska bli en komplett förening, att ha en struktur i alla rutiner och processer. Vi ska bli mycket bättre på sport och på det affärsmässiga, det gäller även dam och ungdom. Vi måste ha en välfungerande ungdomsverksamhet så att folk pratar gott om oss. Vi ska vara attraktiva för föräldrar, spelare och ledare. Och på juniorsidan måste vi jobba så att vi kan behålla de bästa juniorerna i Stockholm. Kort sagt, en förening som alla AIK:are ska vara stolta över. Det får inte finnas några skelett i garderoben. Det handlar om så betydligt mycket mer än att herrlaget ska till SHL.”

Enligt Stefan ligger AIK:s styrka i något som inte kan köpas för pengar och värdet på det är större än aldrig så fina arenor – supportrar och deras lojalitet. På sina tre hemmamatcher i det Hockeyallsvenska slutspelet noterade AIK ett snitt på 7363 åskådare, i särklass bäst. Jämför med SHL:s playoffsnitt på 7589.

”AIK har ett varumärke som är oerhört starkt, är du AIK:are så är du det ’for life’. Det finns en sjuk lojalitet hos de flesta AIK:are. Men de har också krav på oss och de måste vi på sikt uppfylla.”

Stefan "Myran" Gustavsson tillsammans med AIK:s lagkapten Oscar Nord.

När man pratar hjärtefrågor har AIK dessutom något som ingen annan svensk klubb – förutom Djurgården – har på den nivån. Supportrar som håller på samma klubb i de två största lagsporterna.

”Det är en oerhörd styrka, men det finns väldigt mycket mer att göra för att utnyttja den dragningskraften som finns i AIK:s hockey och fotboll. Det finns faktiskt väldigt lite strukturerat samarbete mellan fotbollen och hockeyn. Det finns bara saker att vinna på att gå ihop och samarbeta mer. Jag tror att de flesta AIK:are identifierar sig med både hockeylaget och fotbollslaget. Det ger väldiga möjligheter.”

Det är det som är det genomgående temat under samtalet med Stefan ”Myran” Gustavsson – möjligheter.

”Får vi ordning på alla de saker vi har nämnt och bygger successivt steg för steg så kommer AIK vara ett topplag igen och det är en tidsfråga innan vi kliver upp i SHL igen. Det är i alla fall min övertygelse.”

Szymon Szemberg

Tidigare VD för den Europeiska klubballiansen E.H.C., Informationschef på Internationella ishockeyförbundet (IIHF) 2001-2014, COO på Champions Hockey League, 2013-2015. Sportjournalist på Göteborgs-Posten 1981-1997. Reflektionerna är skribentens egna.