"Har kraftsamlingen i egna händer"

Brynäs IF spelar i Hockeyallsvenskan 23/24.

Skulle man tänkt den tanken tillsammans med Brynäsare för sex år sedan, den där vår kväll i dåvarande Kinnarps Arena 2017, kunde man nog vifta bort den enkelt. Då, en slumppuck ifrån att bli svenska mästare för fjortonde gången att jämförda mot att nu faktiskt behöva inse att den tanken blev vår nya verklighet. Också en verklighet som laget vi mötte då fått gå igenom, laget som vi också räddades av 2021 i stället.

Jag var där, båda gångerna. På bortastå högt uppe i arenans hörn 2017 som supporter, för att 2021 istället ha Brynäs IF som min arbetsgivare, mitt i en pandemi. Matchen då fick vi se alla supportrar lämna arenan i slutskedet och höra hemmajublet från parkeringen och se det avgörande målet på mobiltelefoner, något helt absurt. I år var det dags igen för en rysare till matchserie. 2023, året då var det vi som fick klart för oss att vi inte var SHL-mässiga längre…

Det är en farligt tuff bransch vi lever i. Som Brynäsare så har nog just tanken att laget inte skulle vara ett lag för SHL-spel varit nästan befängd. Trots det så får jag återkommande höra…

”Det kanske var det bästa som kunde hända”.

Sägningen som jag uppfattar sig har sin grund ur att man anser att Brynäs IF har fel självbild. Man tror sig vara topplaget som ska spela SM-finalerna men där sanningen snarare är att laget har haft svårare att ens gå till slutspel. Tyvärr har antalet kval varit i paritet med antalet semifinalplatser under 20-talet. Dansar man runt linan för många gånger så åker man till slut dit. Det finns också en längtan till en riktig kraftsamling.

Kanske skulle detta vara katalysatorn för den kraftsamlingen.

Det är något i de här tre matchserierna som på det grymmaste sätt förklarar varför kärleken till idrotten är så stor. Samma besvikelse 2017 byttes mot samma lättnad 2021, inte alls den stora glädjen man hade förväntat sig – tvärtom. Det var hårt att se vad som HV71 kände där och då. Det kanske också gjorde att man visste vad det skulle innebära om det var vi 2023.

Tyvärr blev det så, en sån ofantlig tomhet.

Match fem blev kanske i sig inte så känslosam som jag kanske hade trott, kanske var det lördagsmatchen i match tre, matchen då bägaren rann över för många supportrar – som var matchen där luften gick ur. Det var där man började förstå på allvar var det här kan innebära. Statistiken var glasklar, aldrig tidigare hade något lag vänt 0-3 till 4-3. Förmodligen var det där vi förlorade matchserien. Sedan fick vi nytt hopp efter en stark insats i Malmö och tron kom lite tillbaka. Framförallt fick vi några dagar till att scenarioplanera.

Match fem blev sedan så där ”Brynäsifierad” som ordspårket i Gävle brukar heta. ”Typiskt Brynäs – tillfälligheternas lag”. Efter långa tunga BIF-perioder så kommer till slut det för oss så ologiska målet åt andra hållet men som egentligen redan var regisserat. Den här utvecklingen har vi sett för och sedan rann anstormningen bara ut i sanden. Så mycket Brynäs med det med.

Om det är det bästa som hänt Brynäs så förstår nog de flesta att det är ju självklart inte så. Förutom alla känsloyttringar som påverkar människors liv, hälsa och välmående så får ju degraderingen stora ekonomiska konsekvenser. Vi var och är så klart inte oförberedda, tvärtom - men även som organisation så kan det vara svårt att alltid vara rationell. Mitt i allt under den där femte matchen så växte något embryo också, embryot till den där kraftsamlingen som så många vill se. Klacken på hemmastå överöste med kärlek och spelarna var inte sen att i intervjuerna också uttrycka kärleken till klubben.

Så nu gäller det att älska det nya också, eller åtminstone älska möjligheten. En direkt konsekvens blir att omgående göra allting lite smartare, snabbare och effektivare. Som många i omvärldsanalysen säger, hitta tillbaka till sin identitet och ta tillbaka taktpinnen av föreningens egen utveckling. Man kan säkert klyva det i detaljer mer, men det finns något i den symboliken som stämmer.

Vi har kraftsamlingen i våra egna händer.

Det kanske inte är det första man tänker heller, men vi gjorde läget till trots en väldigt stark kommersiell fjolårssäsong. Vi ökade vår beläggning på event och logevåningen avsevärt, vårt publiksnitt var det högsta i historien och vi både förlängde och skrev nya partnerskap som förstärker vårt samhällsengagemang runt våra hållbarhetskoncept och En bra start. Direkt efter uttåget har vi sett starkare initiativ för föreningen från utomstående krafter än vad jag har sett under min tid i föreningen. Medlemsantalet skjuter i höjden, partnerförlängningarna har varit i rekordtakt, vår logevåning ser ut att nå rekordbeläggning, seriekorten har haft en hög försäljningstakt och partners har haft modet att i tuffa tider fortsatt stått upp hårt för samhällsarbetet och En bra start. Det finns en nyfikenhet som är unik, eller vi ska i alla fall göra allt som står i vår makt för att göra nyfikenheten till ett av våra trumfkort för framtiden.

Nu är det ju inte så att HockeyAllsvenskan behöver vara pest och pina. Tvärtom så vill ju ligan som vi numera är delägare i, vara ”Sveriges mest underhållande liga” och lyssnar vi till hur just Jönköpingslaget summerade sin säsong så har flera förtäljt att ”det var ju ganska kul – lite mer rock n’ roll”. Nu ska man ju komma ihåg att det gick vägen för HV71, man studsade tillbaka direkt och gjorde det många andra lag misslyckats med. Vi får helt enkelt älska hockeyfredagar med afterwork, familje-söndagar och att byta matcher mot Rögle, Skellefteå, Örebro och Växjö mot AIK, Björklöven, Södertälje och Djurgården, det finns något i det med.

Det finns så klart stora utmaningar med vår nya serietillhörighet på herrsidan, inget snack om den saken, men som jag brukar säga, man gör inga mål i backspegeln och nu finns det bara en väg. Det finns en anledning att framrutan är större. Vi har ändå en stabil plattform att bygga vidare på, Brynäs IF mår bra men självklart är vi oerhört ödmjuka för att vi skulle kunna göra saker fortsatt mycket bättre.

Jag är stolt över dimensionerna som Brynäs IF står för och erbjuder, en stor klubb för alla och en klubb som tar ansvar för sin region, sina avtryck och nästa generation. Med den positionen i kombination med starka hockeyframgångar, på dam- och herrsidan har vi en unik möjlighet. Vi har något säkert de flesta lagen i vår nya vardag skulle drömma om. Jag blir stolt när våra partners och supportrar står upp för det. Jag är stolt att det är tusen personer som står upp för föreningsdemokratin på årsmötet – det visar att Brynäs IF berör. Den här våren har det varit svårt att undgå det.

Nu har vi allt i egna händer igen, det hade vi i kvalet också – men den här matchen ska vi vinna. Även om sejouren ändå skulle bli två- eller treårig, vi ska klara det med. Låt oss ta tillfället nu och tro på den här kraftsamlingen, nu tar vi taktpinnen – tillsammans. Matchen är övertid större än att vinna finalen på vårkanten, men det är ett delmål jag ska göra allt från min sida att vi ska bocka av så fort som möjligt.

En gång Brynäs – Alltid Brynäs!

Jakob Westerlund

Ålder: Nyss fyllda 30

Bor: Gävle

Familj: Mitt jobb

Gör: Kommersiell chef Brynäs IF  

Bästa egenskapen: Förhoppningsvis mitt driv

Sämsta egenskapen: Kanske samma sak – det får inte bli för mycket

Vad är du beroende av: Mina vänner – nära och kära

Ser upp till: Personer som har styrkan att vara stor och snäll

Drömjobbet: Älskar att arbeta för Brynäs IF – men alla stora starka varumärken och idrott i allmänhet är intressant

Favoritlag: Brynäs IF

Favoritspelare: Alla som spelar i Brynäs IF