Signerat Szymon: Livet som klubbdirektör i Mora

När Johan Strömwall tog över som klubbdirektör i Mora IK för 16 månader sen visste han att jobbet var förenat med utmaningar. Vårt samtal utmynnar i en osminkad bild om en utsatt position med åtgärdspaket, att vända på varje krona, ta in juniorer och släppa veteraner - men också om en fast övertygelse om bättre tider och en stolthet att jobba i en av svensk hockeys främsta kulturorter.

Alla människor bär på en förnimmelse när man hör ett namn. Varje gång jag ser eller hör namnet Johan Strömwall så uppenbarar sig bilden av hockey-VM 1989 i då precis nybyggda Globen när Håkan Södergren skulle sjunga oss till guld. Nej, det handlar inte om klippet som spelas upp med jämna mellanrum överallt, det när Kenta Nilsson gör sitt Kenta Nilsson-mål, mot ett mediokert USA där det visserligen granna målet betydde att Tre Kronor vann med 4-2.

Min bild är från VM:ets bästa match när Sverige möter ett stjärnspäckat Kanada med Mark Messier, Steve Yzerman, Scott Stevens, Dale Hawerchuk, Brian Bellows och världsmålvakten Grant Fuhr. Det står 5-5 med några minuter kvar när den 25-årige VM-debutanten från Luleå Johan Strömwall kommer helt fri med Fuhr och sätter segermålet retfullt mellan benen på den femfaldige Stanley Cup-mästaren och dubble Canada Cup-vinnaren och Tre Kronor vinner med 6-5.

På de 37 åren som gått sen dess har Österdalälven bytt ut hela vattenbeståndet i Siljan flera gånger om och under den tiden har Johan Strömwall mäktat med att vinna det första, historiska SM-guldet med Luleå 1996, avrunda karriären i österrikiska Klagenfurt, bli klubbdirektör i Luleå, tränare i Italien, Österrike och Södertälje SK, fyra år som klubbdirektör i Södertälje basketbollklubb samt inneha ett flertal tunga positioner inom näringslivet.

”Vi är den tuffa uppstickaren från landsorten – och det är man stolt över i Mora”

Så det är ingen rookie som Mora IK fick som klubbdirektör hösten 2024. Debutanten från hockey-VM 1989 har hunnit bli 62.

Mora IK är en av landets äldsta hockeyklubbar med 27 säsonger i högsta serien och en riktig kulturort, inte bara vad gäller hockey. Men medan Zornmuseet (300 meter från hockeyarenan) lever sitt stilla museeliv och Vasaloppsmålet (500 meter Strömwalls kontor i samma arena) står i centrum under en vecka varje år så är det intresse kring Mora IK i stor sett varje dag.

”Det är ett väldigt starkt engagemang i bygden,” noterar Johan Strömwall. ”Det är många människor som har starka känslor vad gäller föreningen och klubben betyder väldigt mycket för många. Det är både på gott och ont, men mest positivt.”

”Mora IK är ett mycket starkt varumärke, också på riksnivå. Vi är den tuffa uppstickaren från landsorten och det är man stolt över i Mora. Det är kul att kunna konkurrera med storklubbarna. Men vi måste göra allt rätt som stad och klubb för att kunna hänga med. Annars har en klubb från en sån liten stad egentligen för små resurser.”

Mikaela Wendt

Det är inte ovanligt att hockeyklubbar brottas med ekonomin och många känner nog igen den cirkulära modellen: Upprustning och sportslig satsning, det utmynnar i att man lever över sina tillgångar, sen när resultaträkningen vimlar av röda siffror drar man i handbromsen och påbörjar en fas med sparpaket och tillnyktring. Och sen när ekonomin åter är under kontroll påbörjas en satsning som… ja, ni vet. Och så håller man på.

Om vi tittar på Mora IK just nu så befinner man sig i fasen ”sparpaket och tillnyktring”. Eller för att ta en vasaloppsmetafor – om klubben är på väg till skidmålet på Vasagatan så befinner man sig just nu nånstans vid Evertsberg. Man har Smågan, Mångsbodarna och Risberg bakom sig men det är många stavtag kvar till Oxberg, Hökberg och Eldris. Och då har vi ännu inte börjat prata om upploppet. Och där vid Evertsberg är det understundom slaskigt med tendenser till bakhalt.

Eller för att Johan Strömwall får säga som det är utan omskrivningar:

”Klubben gick sex miljoner minus på två år. Vi har inte råd att gå minus igen eftersom vi måste uppfylla kravet på eget kapital och vi har haft svag likviditet då kassan blev tömd under de dåliga åren. Det i stort sett första jag fick var ett åtgärdspaket i mitt knä, med att säga upp personal och spara så mycket det nånsin gick. Så då kom vi ner på ett minusresultat på en miljon vilket var jättebra kämpat för att det var på väg mot nåt mycket värre. Man hade tappat kontrollen, framförallt året innan.”

Handbroms, tillnyktring, lågbudget och juniorer

Men precis när det såg ut som om man lätt skulle klara repet vid Evertsberg så kom nästa bakslag:

”Nu under hösten såg vi att konstadsnivån låg högre än vad vi trott och sen hittade vi ett fel i budgeteringen,” berättar klubbdirektören. ”Vi såg i början på december att vi i värsta fall kunde landa på minus tre miljoner, om vi inte gjorde nånting. Men vi insåg att vi då hade fyra och en halv månad kvar av verksamhetsåret så vi har tid att korrigera det.”

Och då är vi framme vid fasen ”handbroms” eller om ni så vill, ta av skidorna och valla om från början:

”Vi har i princip köpstopp på allting förutom det som vi bara måste ha. Det har blivit en kostnadsmedvetenhet som är väldigt bra för oss. Så efter januari har vi kunnat göra en ny prognos och vi är på ett mycket bättre ställe idag än vad vi var för bara några månader sen. Många saker pekar åt rätt håll och jag är övertygad om att vi kommer att klara av det här ganska bra om vi fortsätter att jobba hårt som vi gör just nu.”

Nästa fas heter alltså ”tillnyktring”:

”Vi har implementerat många åtgärder, bland annat har vi låtit några etablerade spelare gå och låtit juniorer spela istället. Och det har blivit succé. Vi överpresterar nu i relation till vår spelarbudget, vilket känns bra. Vi är klart på undre halvan av Hockeyallsvenskan vad gäller lönekostnad. Vi ligger nånstans på 10-11 miljoner, inklusive sociala avgifter. Vi har en lägre spelarbudget nu än när vi började säsongen, eftersom vi har låtit några etablerade spelare byta klubb då vara juniorer har klarat sig så bra. Och det var del av sparpaketet.”

Och det sista ger oss äntligen chansen att prata om det som en intervju med en sportmänniska borde handla om – sport. Johan Strömwall redogör om besluten att släppa Oskar Lindgren (till Vimmerby), Oskar Asplund (Almtuna) samt Sander Wold (Frisk Asker) men den sistnämnde ersattes med kanadicken Brayden Tracey som kom från Slovan Bratislava i Slovakien.

Besparingen gick ut på att man ersatte etablerade spelare med juniorerna Tim Thomsson, Victor Kopperstad, Romeo Sörensen, Olle Carlsson och sedan tidigare fanns egna junioren Anton Olsson i laget. Johan berättar med stolthet i rösten hur bra junisarna har kommit in i laget och hur dessa bidragit till att Mora har en positiv formkurva som inneburit att laget ligger trea i Hockeyallsvenskans power-ranking för spelvecka 18.

Medan Kopperstad, Sörensen och Carlsson har kommit till klubben via Hockeygymnasiet är Thomsson och Olsson Moraprodukter.

”Och det är väl Thomsson som har gjort det största avtrycket, kommer in hos oss i januari, har knappt varit med TV-pucken och nu är han uttagen till U19-landslaget.”

En hockey-VD måste inte kunna hockey – men det hjälper

Även om sportfrågor inte direkt är klubbdirektörens jobb så kommer Strömwalls spelar- och tränarbakgrund väl till pass när man står inför svåra beslut för att sanera ekonomin.

”Jag och min sportchef (Andreas Hägglund) diskuterar varje dag hur vi gör och vilken spelare som är värd vad. Jag har fördelen av att ha varit elitspelare och tränare så vår sportchef kan få ett bra stöd. Men jag har inte fingrarna i syltburken nere i a-laget. Man måste veta sin roll.”

Den rollen – klubbdirektör eller klubb-VD i en hockeyförening med professionell verksamhet – tvekar inte Johan Strömwall att kalla för utsatt. Få positioner har en sådan omsättning som just den befattningen, både i Hockeyallsvenskan och i SHL.

Jag väljer att ställa frågan på sin spets:

Hur bedriver man en ekonomiskt sund verksamhet i en hockeyklubb?

”Frågan är berättigad,” svarar Johan. ”Vi har en verksamhet där man committar sig för en massa kostnader till att börja med, spelarkontrakt, allt som har med seriespel att göra, domarkostnader, avgifter, resor, mat, material och naturligtvis personal på kansli och runt matcher. Och sen jobbar man med intäkter, säsongskort, lösbiljetter, kiosk, lotterier och sponsorer. Så den verksamheten är uppbyggd på många kvalificerade gissningar på intäktssidan.”

”Och sen har vi den svåra avvägningen att ha ett lag som folk vill köpa en biljett för att gå att titta på men samtidigt ha ett lag som inte kostar för mycket. Generellt ligger utmaningarna i för höga spelarlöner och för lite publikintäkter. De sakerna lirar inte riktigt. Och jag frågar mig själv om vi kan fortsätta i Hockeyallsvenskan som vi gör. Det är för många klubbar som får kämpa för att få det gå ihop och det är många i klubbledningen som har svåra, stressiga jobbsituationer på grund av det här.”

Johan Strömwall fortsätter i sina tankar:

”Det finns många ekonomiskt väldigt jobbiga frågor som man måste ta ansvar för. Det blir en osund miljö och det håller inte i längden. Det finns en alldeles för stor omsättning på klubbdirektörer och det tar flera år att verkligen komma in i hur en klubb fungerar och att ha koll på allting. Och finns inte kontinuiteten och då blir det ännu svårare att ha koll. Det är en utsatt position, även i SHL.”

Johan vill dock påpeka:

”Det finns en bra öppenhet mellan klubbarna i ligan för att hjälpa varann. Det tycker jag är en styrka i Hockeyallsvenskan.”

Hårt tryck på Moras hockeygym ger framtidstro

Man märker att Johan haft perioder då han jobbat i företag utanför hockeyn. Sånt skapar perspektiv och förmågan att kunna se den stora bilden till skillnad från ”stolpe ut, stolpe in.” Under diskussionen har vi en samsyn om att lönenivån styrs av tillgång och efterfrågan.

När vår egen diskussion börjar närma sig upploppet och vi börjar skönja konturerna av klocktornet på Mora Kyrka återvänder vi till sporten.

”Vi är några lag som krigar om en direktplats till kvartsfinal och just nu ligger vi på en bra plats. Situationen i tabellen nu är mycket mer oviss än om du hade frågat mig i november. De som var topplag då har inte visat samma stabilitet. Det är bara Kalmar som har ångat på egentligen. Vi hade en svag period tidigt under hösten med sju raka förluster, men alla slog alla under den perioden så vi blev ändå inte den stenen som rasade igenom tabellen riktigt. Så när vi sedan fick ordning på grejerna så var vi med i matchen direkt.”

Och framtiden tillhör ungdomen:

”Vi har ett hårt tryck på våra hockeygymnasieplatser,” säger Johan. Vi har många ansökningar och verkar vara väldigt populära. Vi har bra juniorverksamhet och vi vågar spela juniorer i a-laget. Vi har gott rykte i Norge, norrmän har lyckats bra här, Michael Brandsegg-Nygård (Detroits organisation) och Martin Johnsen (HV71/AIK) är fina exempel. Och nu Victor Kopperstad och Romeo Sörensen.”

År 1521 flydde den förste Vasaloppsåkaren Gustav Vasa genom Dalarna till Norge. Idag är Mora målet för norrmännen.

Szymon Szemberg

Tidigare VD för den Europeiska klubballiansen E.H.C., Informationschef på Internationella ishockeyförbundet (IIHF) 2001-2014, samt projektledare och sedermera COO på Champions Hockey League, 2013-2015. Sportjournalist på Göteborgs-Posten 1981-1997.