"Får positiv självkänsla av pluggandet"

Publicerad: 2023-07-20

Kalle Miketinac, gångna säsongen i Mora, skriver om karriären, motgångarna, lossningen i Kristianstad, viftande hunden, valet att studera och förbättrad självkänsla.

Jag heter Kalle Miketinac och kommer från den lilla byn Kallinge.

Min uppväxt var full av aktivitet och idrott. Eftersom det är nära till allt i en liten stad var det enkelt för mig att cykla till kompisar, skola och träning vilket var perfekt för en unge med mycket energi. Som liten spelade jag många olika sporter men valet att satsa på hockeyn föll naturligt väldigt tidigt eftersom min storebror spelade och min pappa var tränare.

Jag skulle nog säga att min karriär tog fart 2014 när jag kom till Frölunda som 15-åring. Redan första året var det mycket som ändrades och hände i mitt liv.

Att flytta från en liten byhåla till Göteborg och lära sig hur man åker buss och spårvagn var ingen självklarhet för mig till en början. Jag fick träna som ett riktigt proffs och jag glömmer aldrig min första dag med Frölundas U16-lag. När jag smög in i Frölundaborg ser jag två killar längre bort i korridoren som i mina ögon var stora som hus. Jag trodde det var J20 eller A-lagsspelare men det visade sig vara mina lagkamrater i samma ålder,

"Shit", tänkte jag.

Under mina juniorår ansågs jag av många att vara en talang och jag skulle nog själv vilja påstå att säsongen 18-19 var jag väldigt nära en plats i Frölundas A-lag.

Men jag bröt foten under försäsongen.

Det blev operation och när jag kom tillbaka blev jag utlånad till Oskarshamn i HockeyAllsvenskan i tio matcher. Jag hade ont i foten och när jag kom tillbaka till Frölunda så sprack fotknölen och då var säsongen över.

Året därpå blev jag utlånad en hel säsong till Karlskrona i HockeyAllsvenskan vilket på förhand kändes väldigt bra. Nära hem och så vidare.

Säsongen gick inte som planerat och jag hade svårt att få till det på seniornivå. Kanske behövde jag ”mogna i spelet och utanför isen”? Det var i alla fall det som tränarna ofta sa till mig.

Minns att jag ofta var arg på Ove Molin på grund av att jag inte fick mer förtroende. Jag kände att jag hade så mycket mer att ge.

I Kristianstad fick jag istället mycket förtroende av Mikael Gath och jag kände att jag utvecklades. Mina två år i Kristianstad var fantastiska eftersom att jag trivdes väldigt bra både på och utanför planen trots att vi hela tiden låg i botten av tabellen. Personligen gick första säsongen hyfsat bra och andra säsongen ännu bättre och när flera andra allsvenska klubbar hörde av sig kände jag själv att jag var redo att ta nästa steg och flytta till en något starkare förening.

Valet föll på Mora och jag skrev på ett tvåårskontrakt direkt.

I Mora kände jag mig som hemma. Staden är i samma storlek som Ronneby, enda skillnaden är att det är mer snö i Mora på vintern. Jag flyttade dit med min flickvän och vi skaffade hund tillsammans.

Sedan dess har jag vuxit som människa och lärt mig att ta mer ansvar.

Jag får även lättare att koppla bort negativa hockeytankar när jag kommer hem och hunden står där och viftar på svansen.

I höstas började jag plugga, vilket är något som jag alltid funderat på men aldrig riktigt tagit tag i.

För mig var har alltid den stora utmaningen varit att komma igång, men med lite hjälp på traven av Mathias Kemi på Athletic Work och min flickvän som också pluggar så har det lossnat för mig.

Jag hade och har fortfarande ingen aning om vad jag vill jobba med efter hockeykarriären är slut, men eftersom idrott har varit en stor del av mitt liv bestämde jag mig i höstas för att läsa två kurser på kvartsfart och distans som handlar om idrott.

Valet av kurser var inte självklart då jag sökte och kom in på andra ämnen och områden också men jag kände ändå att det passade mig bra till slut.

Det är inte alltid superroligt att sätta sig och läsa och skriva men många gånger har jag även känt att det är ganska rogivande, lärorikt och givande.

Det bästa med pluggandet är att hjärnan stimuleras på ett bra sätt och att jag känner en positiv självkänsla när jag skickar in eller får godkänt på en uppgift.

Det stärker mitt självförtroende.

Jag tror det har hjälpt min prestation på isen.

Jag har blivit bättre på att stänga av ibland och bara tänka på annat.

Mitt andra år i Mora gick väldigt bra och lite som jag kände efter två år i Kristianstad kände jag även efter två år i Mora att jag var redo för nästa steg i min karriär.

Där är vi nu.

Kalle Miketinac

Ålder: 24

Bor: Kallinge

Familj: Mamma Marie, pappa Peter, bror Linus, sambo Tilda, hunden Soda

Gör: Hockeyspelare

Bästa egenskapen: Glad

Sämsta egenskapen: Morgontrött

Vad är du beroende av: Golf

Ser upp till: Alla som är duktiga på det dom gör, oavsett vad

Drömjobbet: Golfproffs

Favoritlag: Pittsburgh Pengiuns

Favoritspelare: Sidney Crosby

HockeyAllsvenskan

Senaste nytt

Fler nyheter