"The State of HockeyAllsvenskan"

Publicerad:

Gabriel Monidelle, VD HockeyAllsvenskan, skriver om tre år, intresse är nyckeln till allt, att bygga en liga, alla är olika, arbetskultur och framtid.

Jag har nu varit VD för HockeyAllsvenskan i dryga tre år och jag vill använda det här inlägget i Sommarbloggen för att dela med mig om mina tankar om de tre åren.

När jag blickar tillbaka på hur vår liga har utvecklats så är jag den första att säga att vi inte alltid har varit felfria. Ibland har vi trampat snett men det är en del av vårt tankesätt och arbetsmetodik (mer om det lite längre ner) men överlag så tror jag väldigt många är eniga om att HockeyAllsvenskan är en helt annan liga idag jämfört med för 3-4 år sen. Här vill jag direkt vara supertydlig. Att vi är där vi är idag är tack vare det fantastiska arbete som klubbarna gör samt så klart allt vad våra supportrar gör. Makalöst imponerande!

Vilket jobb hos klubbarna, vilken passion och stämning på läktarna!

I det här inlägget vill jag dela med mig av själva essensen kring hur vi bygger ligan och lite lärdomar och tankar kring det. Det handlar om relation, att one size doesn’t fit all, att intresse är nyckeln till allt samt att våga vara offensiva för att nå målet. 

Så ni som fortsätter läsa nu. Här får ni en snabbkurs i hur man enligt mig ska bygga en liga och vad vi gjort i HockeyAllsvenskan. 

”Det anonyma ligakontoret i Stockholm”

För det första så är det helt avgörande att skapa starka relationer med klubbarna. Jag insåg tidigt att för att forma en framgångsrik liga så kan vi inte vara ”det anonyma ligakontoret i Stockholm”. Tvärtom ligapersonalen måste vara en del av klubbarnas vardag. Vi behöver hjälpa, stötta, informera, pusha (ibland kanske även piska lite) och verkligen finnas där. Och då inte bara över telefon eller Teams utan att vi regelbundet besöker klubbarna och ser deras vardag och träffar alla involverade. Vem är det som är domarvärd i Umeå? Vem är det som är säkerhetsansvarig i Kristianstad? Ju närmare vi kan komma, ju bättre relation vi kan ha, desto bättre kan vi hantera de situationer som uppstår där vi kanske inte alltid tycker eller vill lika.

Men det här gäller inte bara ligapersonalen och alla klubbar. Det här gäller lika mycket hur klubbarna känner varandra. Genom att skapa en atmosfär där alla känner alla har vi kunnat bygga en stark gemenskap inom HockeyAllsvenskan. Denna öppenhet och närhet till varje klubb har gett oss en djupare förståelse för klubbarnas specifika behov och utmaningar men också gjort att alla klubbarna känner varandra bättre och kan utveckla varandra. 

Vi har flertalet tvärgrupper där vi fokuserar på allt från kommersiell utveckling i sponsorfrågor eller digital utveckling hos klubbarna till hur vi bäst kan nyttja mediakuben eller arbeta med publikrekrytering. Här har ligan en viktig funktion som motor.

”One size doesn’t fit all”

Det andra jag vill lyfta fram är att "one size fits all" som strategi inte fungerar på liganivå. Kort och gott, det går inte att behandla alla klubbar lika. Det här ska inte tolkas som att man ska behandla olika klubbar olika rättvist så det uppstår orättvisa. Det får absolut inte ske utan det här handlar istället om hur vi anpassar ligans arbete och fokus individuellt för varje klubb.

För våra klubbar är olika. De är olika stora, de har olika förutsättningar kring exempelvis arenan, de är olika stora i organisationen och kanske framför allt så har de kommit olika långt i sin utveckling inom olika områden. Klubb A är kanske jättebra på det digitala men sämre på matcharrangemang men klubb B är tvärtom. Att då från ligahåll säga att vi bara ska satsa på digital utveckling kommer inte gynna Klubb A. Så här behöver vi agera lite som ett mixerbord och se varje klubb som unik för att kunna stötta och hjälpa dom på bästa sätt där de är som de är. Vi kan inte pracka på en storklubbskostym på en mindre klubb men vi kan inte heller låta en klubb med egna ambitioner och vilja ”stå och vänta” för att någon annan klubb inte kommit lika långt i sin utveckling. 

(Disclaimer: Det blir lätt att man säger mindre klubb och större klubb men jag hoppas alla förstår att det inte alltid är så svart eller vitt).

”Publik och intresse är huvudnyckeln till framgång”

Den tredje aspekten i vårt arbete, som egentligen borde ligga som nummer 1 är vårt totala fokus på att skapa intresse för ligan och locka publik. När jag säger intresse för ligan här så menar jag egentligen intresse för klubbarna, matcherna och spelarna. För utan intresse från supportrar och allmänheten finns det ingen grund för tillväxt. Därför har vi fokuserat på att höja intresset så mycket det bara går på så många sätt som möjligt. ”Vi måste få fler att prata om HockeyAllsvenskan oftare” är ett mantra när vi marknadsför och paketerar våra matcher, spelare och allt annat. Vi måste kommunicera på ett sätt som väcker nyfikenhet och engagemang. Här försöker vi även anpassa oss till nutidens konsumtionsmönster och beteende så vi kan nå ut till en än bredare (yngre) publik och skapa en starkare koppling mellan supportrar och ligan.

För det  här är det viktigaste: maximal reach! Det börjar alltid med publiken och intresse. Intresset ska sen i sin tur leda till intäkter, publik och sponsorer mm. 

"Är det bra för klubben så är det bra för ligan, är det bra för ligan så är det bra för klubben"

Den fjärde och avslutande faktorn handlar om att klubbarna måste ”köpa in” på ligatänket. För att de ska göra det så måste dom känna att ligans utveckling inte bara är bra för ligan, utan att den också är väldigt bra för klubben. Det är inte tillräckligt att endast visa hur det är bra för ligan och några klubbar utan alla klubbar måste känna att det gemensamma målet också är till deras fördel. Genom att involvera klubbarna i beslutsprocessen och göra dem delaktiga kan vi driva utvecklingen framåt. Viktigt också att säga att det kan inte vara så att det vi arbetar med ska ge resultat ”om 5-10 år”. Nej, vi måste kunna visa upp tydliga resultat nu i det kortsiktiga för varje klubb men samtidigt bygga över tid. Klubbar tappar sitt engagemang om man bara pratar framtid.

Som ni märker så återkommer jag hela tiden till relationen till klubbarna, den fantastiska personalen som finns därute runt om i våra 14 lag samt vårt totala fokus på intresse och utveckling.

”If everything is under control, you’re going to slow”

Det leder mig in på det sista och det är ingen punkt utan mer … ett ”omslagspapper”. Det är den kultur som jag vill åt, det ”tänk” som jag tycker är viktigt och det är kanske den viktigaste nyckeln av alla. Det handlar om mod, att våga testa, att misslyckas och att vara offensiva så vi utvecklas och utvecklas snabbt. För vi kan inte stå still. Här måste jag än en gång ge en stor eloge till all klubbpersonal som verkligen både sprudlar av idéer och energi trots en enormt tuff arbetsbelastning. Det råder inget som helst tvivel om att alla klubbar vill framåt men återigen, här har ligan en viktig funktion som motor för att driva på den utvecklingen och stötta den typen av mindset.

I vårt mindset så har vi inte spelat säkert, utan istället vågat tänka utanför boxen och pröva nya idéer. Vi har skapat "Superfredag" och Watchalong. Slutspelstaxi och partnerveckan. Trophy Tracker och Domarfrågan. För att nämna några saker. Allt för att ge en unik och spännande upplevelse för supportrarna. Genom att våga vara annorlunda och utmana konventionella normer försöker vi sätta HockeyAllsvenskan än tydligare på kartan. Det här tänket känner jag även finns hos klubbarna. Vilken fantasi och finurlighet det finns i hur man vrider och vänder på verksamheten, underbart att se!

Jag nämnde ovan att det ibland blir fel. För det blir det. Men är man offensiv då ingår det att det blir fel. För mig är det självklart att man måste testa mycket saker och gör man det då går vissa saker fel. Så in min värld blir det så att om man inte begår fel, då rör man sig inte framåt. ”If everything is under control, you’re going to slow” är ett citat jag ofta återkommer till men även ”I need a good idea today, not a great idea tomorrow” finns alltid i bakhuvudet. Återigen, nu skriver jag aningen generellt så ta det inte bokstavligt i alla situationer. 

För att skapa en arbetskultur där misslyckande inte bara accepteras utan även uppmuntras kan låta kontraproduktivt men det är en framgångsrik metod. Som det gamla talesättet säger: "Om du inte misslyckas, försöker du inte tillräckligt hårt”. När jag tänker tillbaka inser jag att de flesta av de bra saker vi har åstadkommit har sina rötter i dåliga eller galna idéer. Det handlar inte om att ha den perfekta idén från början, det handlar om att vara villig att ta risker och prova något nytt. Man kan inte nöja sig så som det är är utan ifrågasätt, vänd på stenar, ställ frågor, tänk tvärtom och ”what if?”. Väldigt ofta har vi fritt spånande på kontoret och med klubbarna där ”anything goes”. Det mesta blir aldrig verklighet, en del blir av och blir bra och något blir sämre. Men det är så vi rör oss framåt.

För att främja en kultur av innovation och tillväxt är det avgörande att skapa en trygg miljö där alla känner sig bekväma att ta risker och presentera "dåliga" idéer. Trots allt är det genom misslyckanden som vi verkligen kan lära oss och uppfinna. Det här handlar så klart om psykologisk trygghet, något som jag inte är den första att uppmärksamma som avgörande för framgång i organisationer. En rädd organisation blir bakåtlutad och stagnant för man vågar inte göra fel. Det leder inte till utveckling enligt mig. Så att verkligen omfamna misslyckande som en del av processen, samarbeta och snabbt se om det ger resultat och en vilja att prova nya saker. Det är viktigt. Det här nämns ofta som ”fail fast” och det tror jag verkligen på. För trots allt kan nästa stora idé bara vara ett misslyckat försök bort.

Sammanfattningsvis har vår utveckling för HockeyAllsvenskan byggt på relationer, differentierad strategi och gemensamt mål, allt wrappat i en offensiv kultur där vi snabbt testar oss fram och skalar upp när läge ges.

If it ain’t perfect, why settle?

Jag är stolt men långt från nöjd. Men vi kommer fortsätta att sträva efter att bli ännu bättre och vidareutveckla HockeyAllsvenskan till att bli en av de mest framgångsrika ishockeyligorna i världen. Vi har en bit kvar men tillsammans kommer vi att fortsätta bygga denna underbara liga för jag vill verkligen att alla supportrar ska känna att ligan utvecklas för dom.

Vill avsluta med lite fakta. Tre år in så kan vi se att publiken har ökat med hundratusentals per säsong, upp nästa 15%. Gällande TV så är ökningen sett till tittare upp 81% på tre år. Enligt Upplevelseinstitutet så har svenskarnas intresse för HockeyAllsvenskan ökat från 31% till 36% och vi ökar mer än dubbelt så snabbt som ligan ovanför oss som referens. 

Tre år in, nästa säsong tror jag vi kan göra den bästa säsongen någonsin gällande publik, tv och intresse. All cred och hatten av än en gång till all personal i klubbarna, så stolt över att få vara en del av er! Sist men inte minst, all personal på ligakontoret. Varje dag är grymt kul tillsammans med er!

Ha en underbar sommar, 22 september är det premiär igen för HockeyAllsvenskan!

Gabriel Monidelle

Ålder: 47

Bor: Lidingö

Familj: Fru och två döttrar

Gör: VD HockeyAllsvenskan 

Bästa egenskapen: Får saker att hända

Sämsta egenskapen: Rastlös

Vad är du beroende av: NBA

Ser upp till: Såna som kan spela instrument 

Drömjobbet: Har drömjobbet

Favoritlag: LA Lakers

Favoritspelare: Peyton Manning

HockeyAllsvenskan