"Är allt bara skit i HockeyAllsvenskan?"

2 juli 2022 09:00

Martin Janolhs skriver om sin allsvenska hockeykarriär, bussrygg, värmeskåp, 3487 möjligheter till mellanmål, 3+3, "Jensa" och vänner för livet.


Oglamourösa HockeyAllsvenskan.

Visst har det blivit ett par säsonger i den här ligan, tolv om jag räknat rätt. Under de åren har jag representerat sju olika klubbar, så det har blivit ett par flyttar också. Känslan är att många har uppfattningen om HockeyAllsvenskan att man faktiskt tjänar ganska bra stålar och lever allmänt gött.

Gör man det?

Jag kan lova att där är ett par saker jag kan ta upp som bevisar hur oglamoröst livet i HockeyAllsvenskan kan vara.

Resorna? Långa jäkla bussresor över hela landet, klubbar har för dåligt med pengar så flyg och en hotellnatt i onödan går så klart inte för sig. Därför är det vardag att sätta sig på bussen och mata de tretton timmarna från Umeå till Malmö efter en bortamatch med Pantern en torsdagsnatt. Bussrygg, hallå!

Maten? Bortaresa med en matlåda som legat i värmeskåp hela dagen fylld med något som kan vara svårt att avgöra om det är kött, fågel, fisk eller någonting helt annat. “Va e de för j-la hunnamat?”, som Patrik Hersley hade sagt på bred skånska.

Boendet? Nog kan det vara helt okej. Om man har tur. Men har man otur då ska man släpa sina småbarn tre trappor upp utan hiss till en lägenhet där möglet sprider sig på väggarna och vattnet rinner i kranen... ibland.

Lönen? Jo, ett par spelare i varje lag tjänar så klart bra med pengar, men majoriteten tjänar som en medel-Svensson eller mindre. Där tror jag att många supportrar förutsätter något helt annat.

Men vänta nu... är allt bara skit i HockeyAllsvenskan?

Vi börjar om från början.

Resorna? Tänk att sitta den där sträckan jag pratade om, tretton timmar i buss. Där kan du spela kort, dricka kaffe och snacka gott med några av dina absolut bästa kompisar. Du kan kolla på någon bra serie, spela Football Manager till förbannelsen eller varför inte ta en "powernap" när du blir lite sugen på det, och samtidigt få betalt för det. Vilken dröm!

Maten? Allting är ordnat vart du än åker: frukost, lunch, middag och 3487 möjligheter till mellanmål däremellan. Bortskämd är vad man är.

Boendet? Visst, boendet bör hålla en viss standard, och det gör det ändå i nio fall av tio skulle jag säga. Ofta löser klubbarna ett boende på nolltid när du kommer som ny, alla bostadsköer är som bortdribblade. Det är ju fantastiskt!

Lönen? Vem är man att klaga, egentligen? Få betalt för att spela hockey... hur många drömmer inte om det? Ett bättre yrke går inte att hitta, det glömmer man ibland när man är mitt uppe i det.

Att vara hockeyproffs är ett fantastiskt privilegium och att spela i HockeyAllsvenskan är så otroligt kul. Visst är tillvaron ibland oglamorös, men shit vad jag älskar den och shit vad jag saknar den redan.

Jag vet inte hur många gånger jag och Sebastian Selin har beklagat oss över tillvaron och sagt att “ja, men nästa år måste vi åka utomlands”. Nu sitter vi här med drygt 900 allsvenska matcher mellan oss, så illa kan det inte ha varit.

Jag tänkte passa på att dela med mig av några minnesvärda stunder i min allsvenska karriär.

Utematchen mellan Leksand och Mora inför 17 319 åskådare. Matchen i sig var ingen höjdare för vår del och resultatet kan vi skippa. Men vilken upplevelse och vilket minne att ha med sig. Leksingar har ju en tendens att veta hur man skapar stämning!

Under säsongen 2011/12 så vände vi (Leksand) ett 1-3-underläge till en 8-3 seger mot Västerås på hemmaplan. Jag hade mitt livs match och gjorde 3+3. Men mitt starkaste minne från kvällen utspelar sig efteråt i omklädningsrummet. Jens Bergenström, min kanske största förebild när det kommer till hur man ska vara som lagkamrat, kommer fram till mig. Han ger mig en stor varm kram och har tårar i ögonen när han berättar hur glad han är för min skull. Du minns säkert inte det här "Jensa", men jag glömmer det aldrig.

Säsongen 2012/13 var jag med Karlskrona och spelade kval för att undvika nedflyttning. En turbulent säsong och en turbulent grupp av spelare och ledare kan man lugnt säga. I sista matchen möter vi Huddinge borta samtidigt som Tingsryd, på samma poäng, spelar borta mot Vita Hästen. Bägge matcherna går till straffar där jag får förtroende att slå den första, som jag givetvis åker in och dunkar stenhårt i sargen. Där och då hade jag skjutit ur ett lag ur HockeyAllsvenskan, det var känslan. Ett par straffomgångar och ett par minuter av fullkomlig ångest senare så kommer informationen att Tingsryd har förlorat sin straffläggning vilket betyder att vi klarar oss kvar. Känslan av glädje och massiv lättnad samtidigt är väldigt speciell och vi fick dela den med en rejäl tillrest skara av planstormande KHK:are.

Nu lägger jag rören på hyllan.

Det jag tar med mig mest av allt från alla år är givetvis alla underbara människor jag haft förmånen att träffa tack vare hockeyn!

Jag vet med all säkerhet att jag har skaffat mig många vänner jag kommer hålla hårt i resten av livet.

Tack hockeyn för det!

/#61

» Sommarbloggen 2022