Gästkrönika: "Försöka göra släktet större?"

19 juli 2019 12:00

Varje vecka publiceras en gästkrönika. Den här gången skriver frilansjournalisten Sixten Funquist om drömmar, hockeyintresset, HockeyAllsvenskan, de speciella historierna, "oooh", ett speciellt släkte och nya hjärtan.


Drömmar.

Inte drömmar om guld.

Drömmar om avancemang.

Om toppen. Derbyn.

Heta möten - och kamp.

Det är HockeyAllsvenskan för mig.

Mitt hockeyintresse tog sin början i den, redan då, ganska omoderna Stångebrohallen någon gång i mitten av 1990-talet. Jag var aldrig där varje match och intresset var halvdant. Men i takt med att jag växte upp, desto mer började jag förstå av seriesystemen.

Jag började förstå betydelsen av vinsterna.

Somliga föds in i hockeykulturen, på isen och utanför densamma. Mitt eget hockeyintresse formades av spelare som Mike Helber - idag välkänd tyckare i och omkring HockeyAllsvenskan - Conny Gyllander, Magnus Johansson och Anders Mäki. Det var de som tog mig med på en oförglömlig resa. När jag idag har distanserat mig och mestadels befinner mig på en pressläktare är det inte utan viss längtan jag ser på den vånda som en allsvensk supporter har.

HockeyAllsvenskan är för mig den serie som gör sporten folklig här i Sverige.

Även om kommersialiseringen, med viss rätta, har ett grepp är de allsvenska arenorna fyllda med en helt annan charm än många SHL-arenor, där det lätt blir... stelt.

Supportrarna och personerna kring laget är de som syns. En funktionär som jobbat med samma biljettsyssla sedan 1962. En pensionär på ståplats som stått på samma plats sedan ”den där dagen ”1976. De personerna och de historierna får en helt annan plats i en miljö där unga snabbt kommer in i värmen.

På många håll är det smockfullt på läktarna och idog ståplatspublik gör inramningen nära nog magisk. Leksand försvann till SHL och det lämnar ett visst eko i serien men gör det något egentligen? Det är klart att det gör något. Men med en så trogen supporterskara om de allra flesta lag har är jag övertygad om att det här blir en av de roligaste säsongerna på läktarna. Med öppet fält på isen finns allt att vinna.

Apropå isen: Där lag i andra ligor kanske är mer måna om den poäng man har bjuder den allsvenska hockeyn ofta på fartfyllda matcher med kvicka omställningar. Det, i kombination med nyss nämnda trogna publik, ger mig många ”ooooh” och ”aaah” på en match.

Och kanske är det det viktigaste ändå. Jag hade inte blivit tonåring när mitt hockeyintresse cementerades. Jag gick själv men fick nya vänner där. I en tid där många ”lever” på internet är det lätt att missa en så rolig sak som livesport. ”Alla kan vara med ” är ett slitet gammalt uttryck från skoltiden i mina ögon. Men få saker bevisar det som hockeyn.

Hockeysupportrar är ett speciellt släkte - men det är ett släkte utan gränser. Så varför inte försöka göra det släktet lite större?

När nu allt laddar om för ytterligare kamp kring streck och poäng hoppas jag att det ger eko - inte bara i Hockeysverige.

I några nya hjärtan.

Vem som slutar var?

Det tar vi en annan gång.

Sixten Funquist
Frilansjournalist