Nedräkningen till första nedsläpp säsongen 18/19 har dragit igång på allvar. Samtidigt känns det lite märkligt då det i skrivande stund är galet varmt och svetten rinner. Men lugn, snart står vi där igen. Snö upp till knäna och försöka få in bilen i garaget kl 23 en mörk vardagskväll efter att ha sladdat genom skogen mellan Falun och Leksand för ett parti av den underbara sporten vi alla älskar, ishockey.
Jag tänkte ta detta gyllene tillfälle att skriva om något som jag behärskar. Det vill säga, mig själv och min något udda historia inom svensk hockey. Eller snarare hur det kom sig att en gammal fotbollsmålvakt och datanörd fick i uppdrag att skriva en gästkrönika åt landets rock’n’roll-serie nummer ett.
Innan vi går vidare, en snabb introduktion för den som inte vet vem jag är och vad jag gör. Jag har en längre tid drivit ett hobbyprojekt under namnet domarna.se som presenterar information rörande historia & statistik inom svensk hockey. Jag har byggt upp min egen databas och min informationskanal är numera uteslutande twitter. En vanlig hockeykväll, om jag inte är på plats i en arena, sitter jag med datorn i knäet framför tv:n och söker i min databas på saker som händer i realtid och publicerar snarast möjligt. Jag har även stor hjälp av mina följare som uppmärksammar händelser och jag svarar så gott det går. Vissa kvällar händer det i princip ingenting medan andra händer precis allt på en gång och min telefon durrar i takt med min kaninpuls.
Ganska ofta när jag gräver ner mig hittas något spännande, något udda och kittlande, något obegripligt, något som aldrig hänt tidigare. När jag satte mig ner för att skissa på denna text gjorde jag precis en sådan förbluffande upptäckt. Ett märkligt sammanträffande som jag inte kände till på förhand och som får avsluta den här berättelsen lite senare.
Allt började en eftermiddag.
I HockeyAllsvenskan.
Jag minns det tydligt, 26 December 2008.
Nåja, kanske inte helt i detalj i alla avseenden. Leksand-Almtuna i det som då hette Ejendals Arena var det i alla fall. Mikael Nord var utsedd att skipa rättvisa på isen. Ni vet han som numera ståtar med imponerande fyra raka Guldpipor och spelarnas klara favorit. Han skuggar nu Ulf Rådbjers galna notering på sju raka pipor samt en direktkvalificering till huvuddomarposten i Gladiatorerna.
Denna annandag jul i Leksand var det dock andra tongångar och ingen bejublad domarinsats som jag minns det. Jag vände mig till henne som cirka sju år senare skulle säga ja i kyrkan och funderade högt: undra om det finns några samband mellan domare och hur dom dömer olika lag? Det ska tilläggas att jag ofta undrar saker, sådan är min nyfikna natur.
Ända sedan 80-talet då jag förärades med en legendarisk Commodore 64 av mina föräldrar har intresset för programmering varit stort och sedan slutet på 90-talet har det även varit min profession. En dator jag för övrigt lånade ut till min gamle barndomsvän och granne på Backberget i Falun, Göran Hermansson. Ni vet, svensk mästare med Brynäs 1999, kapten i Björklöven 2001, spelade upp Leksand till Elitserien 2004, norsk mästare med Sparta Sarpsborg 2011 etc. En dator jag för övrigt aldrig mer sett röken av sedan dess.
Efter matchen väntade en rejäl förkylning runt hörnet. Väl hemma från jobbet där i mellandagarna kunde jag inte riktigt hålla mig utan samlade kraft och kodade ihop ett enkelt rutnät med domarnas namn vertikalt och ett gäng olika kolumner på horisontell ledd. Allt ifrån antal 2:or, 5:or, 10:or, slashing, hakningar, straffar osv. Efter att ha skickat runt tabellen på olika former av remiss putsades och förfinades siffrorna och programkoden stadigt under de kommande veckorna. En webbplats med tillhörande databas växte fram men vad skulle den heta?
7 februari 2009.
Jag fick en enkel namnidé och kunde knappt tro mina ögon som stirrade på skärmen. Den till synes perfekta domänen “domarna.se” var sensationellt ledig och minuten senare var den min.
Nu gick allt mycket fort. Redan åtta dagar senare löd hela förstasidan på en rosa sportbilaga: “Svart på vitt” samt “Elitserie-domare i unik granskning”. Bakgrundsbilden var givetvis en inzoomad zebrarandig domartröja. Minns hur jag några dagar tidigare hade stängt in mig på en chefs övergivna kontor på jobbet och något nervöst intervjuades av självaste Hans Abrahamsson.
Min kusin är en rutinerad innebandydomare. Jag minns inte datumet när detta inträffade men jag hade redan fått en hel del publicitet när han en dag hörde av sig med intressanta nyheter. Han berättade att han närvarat på ett seminarium med en av våra mest erfarna hockeydomare som gäst. Kusinen frågade efteråt om domarna.se var bekant och jodå minsann, det var det. Vad som exakt sades vet jag ärligt talat inte men innebörden var det viktiga. Kritiken var inte enbart positivt utan det fanns även saker som inte uppskattades lika mycket. Detta var något som jag tog till mig. Rejält. Efter detta skiftades mitt fokus sakta men säkert från att enbart handla om domarna och deras siffror till en mycket bredare hockeystatistik som min databas redan hade stöd för. Så här i efterhand kan jag inte vara annat än väldigt tacksam.
Jag lyckades faktiskt få några ord med domaren ifråga och berättade den här historien inför en av direktkvalmatcherna i Mora i våras. Han mindes det hela och vi hade en kort men bra pratstund. Eller ja, en så bra pratstund man kan ha när man avbryter domarteamet genom ett galler mitt i sin matchuppvärmning.
Under år 2010 skapade jag mitt twitterkonto @DomarnaPunktSe. Det har med facit i hand varit den enda kanalen som passat fullt ut för det jag gör. Hemsidor, bloggar och så vidare har inte riktigt fungerat känner jag. Det har inneburit massor av jobb och skrivande men ett för smalt ämne för att få samma genomslag som i sociala medier. Jag vill att det jag hittar ska nå sin publik så snabbt som möjligt, kortfattat men kraftfullt.
I takt med att intresset, antal följare och antalet omnämnanden har ökat genom åren har en och samma problematik förföljt mig. Namnet. Jag har numera inget alls med själva domarna att göra och framförallt inte regelboken vilket det alltid kommer frågor på. Vad gäller näthat har jag varit extremt förskonad, det händer naturligtvis att det kommer starka åsikter om domarinsatser men det köper jag. Det är dock inga diskussioner jag kastar mig in i på twitter, jag försöker hålla mig strikt till mitt ämne.
Det vore intressant att få veta hur många timmar jag plöjt ner av min fritid i denna hobby. Samtidigt vill jag nog inte veta, det måste vara en chockerande siffra. Inkomsten har pengamässigt varit närmare noll. Vinsten har istället varit alla människor som jag kommit i kontakt med, saker man fått uppleva samt all uppskattning för jobbet som läggs ner. Det är fortfarande en kick att hitta någon form av rekord och få höra “domarna.se” nämnas i media.
Men det har sitt pris.
8 augusti 2014.
Ganska glest med folk på jobbet och tur var väl det. Där satt jag och grät bakom skärmväggen på åttonde våningen i Borlänge. Jag hade filat på mitt avsked i tio sammanfattande tweets som matades ut efter lunch, kl 13. Beslutet hade växt fram under säsongen och en efterföljande semestermånad i USA. Projektet skulle läggas ned för att eventuellt aldrig någonsin återuppstå. Jag orkade inte längre, glöden och glädjen var borta. Jag kunde vakna kallsvettig och känna att jag inte räckte till eller att jag kommit med felaktiga uppgifter matchkvällen innan. En ideell hobby ska inte kännas så hade jag till slut insett. Den mängden kärlek som sedan strömmade in efter mitt avsked fick mig att bryta ihop fullständigt. Efter att jag samlat mig tog jag hissen ner, gick till Pressbyrån och köpte en enorm påse smågodis.
Det skulle dröja till våren 2017 innan jag kände mig stark nog att testa på en liten comeback under playoff, kval och slutspel. Under lite mer kontrollerade former denna gång och det kändes okej vilket gjorde att jag körde på under hela säsongen 17/18 och där står vi nu. Inför starten av ännu en ny säsong känns framtiden i vanlig ordning oviss. Det finns egentligen massor av saker jag skulle vilja göra med min databas men tiden saknas alltid. Samtidigt är detta som en drog för mig. Jag minns hur galet frustrerad jag kunde bli under mitt uppehåll när för mig uppenbara rekord och unika händelser missades totalt i hockeymedia.
Jag kan utan att skämmas och med stolthet säga att jag fyllt ett tomrum i svensk hockey och det vore kul att få fortsätta göra det.
Exakt på pricken 10 år senare efter det att idén till domarna.se kläcktes, det vill säga 26 december 2018, kommer Leksand återigen hemma möta Almtuna i HockeyAllsvenskan.
Helt otroligt, inte sant?
Jag drömmer om att Mikael Nord får revansch på sig själv och kliver ner och dömer denna match. Glöm inte att det är HockeyAllsvenskan vi pratar om här.
En liga där allt är möjligt.
Drömmarnas liga.
Tomas Videkling Grundare domarna.se
