Ahnelöv: "Har blivit mer rejäl i mitt spel"
Publicerad: 2018-07-31
Gustav Ahnelöv var less på hockeyn men fick en nytändning i Storbritannien. Nu hoppas 22-åringen bli en tongivande back i Vita Hästen.

Det senaste året har sannerligen varit äventyrligt för Vita Hästen-värvningen Gustav Ahnelöv.

Inte nog med att han spelade hockey i Storbritannien den gångna vintern, i sommar har han dessutom bestigit Kilimanjaro som är Afrikas högsta berg.

– Att åka till Tanzania är väl inte den vanligaste resan. Att vi skulle åka var helt och hållet syrrans idé. Hon har bott i Kenya tidigare och bestigit Mount Kenya, och i vintras frågade hon mig om jag ville åka med till Tanzania och bestiga Kilimanjaro och jag sa ja utan att tänka så mycket mer på det, säger Gustav Ahnelöv till Transfercentralen.

– Det var lätt den coolaste resan jag gjort, helt klart.

Hur var det att bestiga berget?
– Det var riktigt tufft. Det är inte så mycket klättring, det är höjden som tar kraften. Jag hade huvudvärk och mådde illa. Men vi tog oss upp. Sista dagen tror jag vi gick 18 timmar i sträck. Det var hemskt, men när vi väl var uppe så var det absolut värt det. Högst uppe var det mest moln, den bästa utsikten finns en bit ner på berget. Hela grejen var en mäktig känsla.

Sitter det en Vita Hästen-flagga högst upp på Kilimanjaro nu?
– Haha, nej. Man fick inte fick inte sätta dit några flaggor faktiskt.

Att bestiga Kilimanjaro får bli en symbol för den kommande säsongen i Vita Hästen.

Tanken är nämligen att Gustav Ahnelöv ska ta nästa kliv uppåt och etablera sig på allvar inom svensk seniorhockey.

– Det är tanken, säger han.

Seniorkarriären fram till ifjol var ganska rörig. Efter att ha spelat juniorhockey i Djurgården, HV71 och Karlskrona så hade han svårt att få trygghet på seniornivå.

Under två säsonger blev det bara ströchanser i SHL med Karlskrona och han hann med utlåningar till Kallinge-Ronneby, Västerås och Oskarshamn.

– Jag var runt mycket och om jag ska vara ärlig så var jag less på hockeyn förra sommaren, säger han.

Han behövde en nytändning.

Den fick han i Storbritannien och Coventry Blaze av alla ställen.

– Jag ville testa något helt nytt och då dök möjligheten i England upp. Jag kollade runt med några som spelat i ligan och blev ännu mer nyfiken på att spela där. Jag åkte dit utan att veta vad jag skulle förvänta mig men sett i efterhand så blev det jättebra. Jag trivdes jättebra i staden och hockeyn var bättre än jag trodde. Bland annat så fick jag spela en hel del på liten rink eftersom vi hade det på vår hemmaplan.

Hur var intresset?
– Det var mycket bättre än jag trodde. Jag blev faktiskt förvånad. Man tänker att England är ett fotbollsland, men det var mycket folk på matcherna och det var många som brydde sig. Vi var inget storlag, men lag som Sheffield, Nottingham och Belfast kunde ha mellan sju och åtta tusen på sina matcher.

Säsongen i Coventry skapade glädje kring ishockeyn igen.

Att återvända till Sverige efter ett år blev naturligt.

– Jag trivdes väldigt bra, men sedan så hörde Leif Strömberg (tränare och sportchef i Vita Hästen) av sig i mars. Han ville verkligen ha mig till Vita Hästen och jag kände tidigt att det var en chans jag ville ta.

{!B}

Gustav Ahnelöv menar själv att han blivit en mer komplett spelare under året i Storbritanninen.

– Jag hade ingen svensk lagkamrat att luta mig mot i laget, men det var bra eftersom jag fick växa till mig och ta hand om mig själv. Jag fick ta för mig både på och utanför isen, säger han.

– Framförallt har mitt defensiva spel blivit bättre. Jag har blivit tuffare och bättre i försvarsspelet där jag kanske sviktade lite innan. Ifjol fick jag spela med många nordamerikaner som har inpräntat i sig att spela tufft och inte ta någon skit och att man måste stå upp för sig själv. Mycket av det har jag försökt anamma.

Hur definierar du att du blivit tuffare?
– Innan kanske jag gick ut i hörnet och petade på en motståndare med ena handsken, nu går jag mer in i närkampen och trycker till ordentligt. Samma sak om någon ska in på mål, jag är mer rejäl, vågar dela ut lite rapp och någon crosschecking. Innan har jag varit lite mesig i det där spelet och inte velat kliva på för hårt, nu är jag lite tuffare i de situationerna.

Du hade ju många utvisningsminuter under juniortiden?
– Haha, det hade inte med tufft spel att göra, då handlade det mest om snack och att jag inte kunde hålla tyst.

Kan du det nu?
– Ja, jag har lärt mig att vara tyst, haha.

I Coventry Blaze spelade han bland annat med kanadensaren Danick Paquette, en mer eller mindre renodlad fighter som lyckades dra på sig 196 utvisningsminuter ifjol.

Men Ahnelövs nyvunna tuffhet räcker inte för att ta en fight.

– Nej, den rollen skulle jag aldrig kunna ta, säger han.

– Paquette bröt käken i ett slagsmål och gjorde comeback med hakskydd på hjälmen. Kort efter det tacklades en av våra spelare i ryggen och han drog dit direkt för att markera. Den andre killen ville inte slåss med honom eftersom han hade ett hakskydd, men då kastade Paquette både hjälm och handskar och körde ändå. Han gillar den uppmärksamheten, men jag skulle aldrig kunna göra så.

Speciellt många slagsmål lär det knappast bli i Vita Hästen och HockeyAllsvenskan heller.

Gustav Ahnelöv vill bidra med annat.

– Jag vill bidra med att spela många minuter och ta en roll som tvåvägsback. Jag vill kunna spela alla former och vara en back som både coachen och laget kan lita på i alla lägen. Sedan gäller det ju att bevisa att man ska ha en sådan roll också. Jag vill bli en toppback, den ambitionen måste man alltid ha, säger han.

– Jag tycker att Vita Hästen känns hur intressant som helst. Vi är ett ungt lag och det kommer krävas att vi är sammansvetsade och krigar för varandra, men det ska vi verkligen göra.

Efter ett år i England, du tror inte det blir "tråkigt" att spela i Sverige igen?
– Absolut inte. Jag tror det blir hur kul som helst. Jag tycker att hockeyn är kul igen, Norrköping är en bra stad och nära Tumba där jag är uppvuxen, och jag känner många spelare i Vita Hästen sedan innan. När allt sådant känns bra, att det sociala finns där, så bli också ishockeyspelandet mer harmoniskt. Inför ifjol kändes det lite tufft, men nu längtar jag verkligen efter att säsongen ska dra igång. Jag är väldigt, väldigt sugen.

» Transfercentralen

Jonas Gustavsson