Det finns de som varje år påstår att kvalserien inte kommer bli någon svår nöt att knäcka för de allsvenska lagen när de ställs mot sugna gäng från Hockeyettan. Proffs mot amatörer.
Men varje år har de fel.
Så fel.
Så här har det sett ut i kvalserien sedan HockeyAllsvenskan bantades till 14 lag 2009:
2010: Tingsryd upp, Sundsvall ner (Sundsvall klarade sig senare på grund av att Björklöven degraderades av ekonomiska orsaker).
2011: Troja och Tingsryd klarade sig kvar.
2012: Karlskrona upp, Sundsvall ner (Borås klarade kvalet, men uteslöts senare av finansiella orsaker och deras plats togs av Asplöven).
2013: Björklöven upp, Tingsryd ner.
2014: Vita Hästen upp, Troja ner.
2015: Tingsryd, Sundsvall och Pantern upp, Södertälje ner (fyra platser stod på spel denna säsong då SHL skulle utökas med två lag säsongen efter).
2016: Södertälje och Västervik upp, Asplöven och Sundsvall ner.
2017: Troja upp, Västerås ner.
2018: Västerås upp, Troja ner.
Som ni märker så är det i runda slängar två gäng som byter våning i seriesystemet med varandra varje säsong och det talar om för oss att skillnaderna mellan botten av HockeyAllsvenskan och toppen av ettan inte är att likna vid en avgrund. Titta bara vilka fina resultat nykomlingen Västerås gjorde i år. Ifjol var de i HockeyEttan.
Jag skulle säga att den största skillnaden mellan de allsvenska lagen och de från ettan är tiden spelarna har till förberedelser. Medan spelarna i HockeyAllsvenskan kan ägna stor tid till att både fysiskt och mentalt vässa sig inför matcher, så arbetar eller pluggar de flesta spelarna från ettan vid sidan av. Men i grunden skulle jag påstå att många, såklart inte alla, spelare i ettan skulle kunna gå in och göra det bra även i HockeyAllsvenskan.
För grunden finns absolut. Många har, likt de allsvenska spelarna, fått en riktigt bra utbildning i SuperElit, frågan är om inte detta kan vara världens bästa juniorliga när det handlar om just hockeyutbildning? Men det är en annan fråga för senare tillfälle.
Så grunden och kunnandet finns där. Sedan har spelarna från ettan i allmänhet fått mindre tid på sig att vässa kunskaperna i seniormiljö, dels beroende på att de i de allra flesta fall är unga och på väg upp i sina karriärer, men också av det skäl jag anger ovan: De sysslar inte med hockey på heltid.
Självklart är det också så att spelarna i HockeyAllsvenskan har kommit längre i sin utveckling, annars hade ju inte just de spelat i andraligan. De säger sig självt. Så på papperet är ju självklart de allsvenska gängen starkare.
Men det berömda papperet har sällan avgjort något kval. Här ställs psykiskt nerkörda spelare mot motståndare som har allt att vinna och där både lagen och spelarna är på väg upp. Alla lagen är uppbyggda med spelare som har en bra grundutbildning, endast rutinen skiljer dem åt. Rutin som ibland kan vara en nackdel när det brinner. Det har historien visat tidigare. Äldre spelare har en tendens att tänka till lite extra, medan yngre bara kööööör.
Innan någon nu kastar sig på tangentbordet för att skicka iväg ett argt mejl: Självklart är rutin viktigt också, men jag tror folk förstår vad jag menar med ovan rader.
Om någon nu hade hoppats på att jag skulle tippa kvalserien så är jag rädd att jag måste göra er besvikna. Det blir ingen tippning. Istället vill jag avslutningsvis bjuda er på mina tankar om vad Almtuna och Vita Hästen har att vänta sig i denna tio matcher långa serie.
Nedan skriver jag några korta rader om de fyra lagen från HockEyettan:
Boden
En av säsongens stora överraskningar i svensk ishockey. Ifjol var de nykomlingar i Hockeyettan, i år är de bara några segrar från allsvenskan. Man vann den norra Allettan och förlorade bara två matcher under ordinarie tid. Vann en hel del jämna matcher efter förlängning och straffar.
Är ett tufft och fysiskt lag att möta och man balanserar stundtals på den berömda gränsen i regelboken. Lyckades dessutom vässa till sitt boxplay i playoff mot Huddinge där man inte släppte ett enda mål förbi sig på sex tillfällen. Verkar dessutom ha en uppåtgående form i powerplay.
Hudiksvall
Storsatsande Hudiksvall har för första gången någonsin nått kvalserien mot HockeyAllsvenskan. Detta efter en rad med misslyckanden i playoff, där man faktiskt var nära att ryka redan i första rundan även i år.
Har som mål att ta sig till allsvenskan och förutom en vass trupp i övrigt så spetsas den av super-rutinerade målvakten Magnus Åkerlund, som anses vara en av ettans allra bästa burväktare, och spelgeniet Conny Strömberg, som väl knappast behöver någon närmare presentation. Strömberg har gjort åtta poäng för Hudiksvall hittills i kvalet och han trivs onekligen när det börjar gälla.
Kristianstad
Det har mest handlat om ekonomi i negativa ordalag när Kristianstad har dryftats i media den här säsongen. Men det har spelats fantastiskt bra ishockey också från lagets sida och man lyckades dessutom vässa till sitt boxplay en smula i playoff jämfört med Allettan. Följer powerplay med nu?
Förfogar över en stark trupp där målvakten Joel Gistedt får en viktig roll längst bak och framåt är det meningen att kedjan med Victor Löfstedt, Fredrik Hansson och Johan Lundgren ska stå för den offensiva flärden. Men Kristianstad har djup i sin trupp och de finns fler än så som kan kliva fram.
Tranås
Om jag nämnde Boden som en av säsongens största överraskningar så ska absolut Tranås nämnas i samma andetag. Men de har inte låtit höra av sig på samma sätt, konstigt nog. De har istället smugit lite i skymundan och varit sådär ”lagom bra”. Lurat i vassen.
Från att ha missat Allettan två säsonger i rad, så tog de en tredjeplats i den södra Allettan, vilken de följt upp med två avancemang i playoff där de i det sista steget slog ut storfavoriten Kallinge/Ronneby. Tranås har varit effektiva framåt i playoff och sylvassa i powerplay. Men de bör nog fila en smula på sitt boxplay som varit darrigt värre.
Nu vet ni vad de allsvenska lagen har att förvänta sig när pucken släpps ikväll och om tre veckor vet vi hur det slutade.
Historien visar att två lag lär byta plats.
Frågan är bara vilka.
Henrik Skoglund Frilansjournalist
