Högmod går före fall känns som ett passande ordspråk för det som varit Modo sedan degraderingen till HockeyAllsvenskan för två år sedan, första säsongen gick man in med inställningen att man tränat bättre än alla andra och att man kunde vinna matcherna på det sättet, men man hade inte en laguppställning för att ta steget upp till SHL direkt utan fick istället andas ut i sista omgången en poäng ifrån spel om kval nedåt istället!
Det bittra som Modoit är ju att (om nu alla ryktade värvningar är sanna) laget man hade haft inför nästa SHL-säsong (om man inte trillat ur) hade varit ett lag som spelare för spelare kunnat utmana om en av topp-placeringarna, men nu kunde man inte ta det nödvändiga (som såg så självklart ut efter dom två första matcherna i direktkvalet) steget för att hålla sig kvar utan fick panikbygga ett lag för HockeyAllvenskan istället.
Hur definierar man högmod?
Enligt ett lexikon kan man säga att det är en för stor belåtenhet med det egna jaget och den egna förmågan, man kan inte se sina egna svagheter eller styrkor eftersom man är så förblindad av dom höga tankarna man har om sig själv.
Inför den första säsongen i HockeyAllsvenskan uttryckte man från Modos stab (direkt citat från sjukgymnasten Magnus Håkansson) att:
”Vi tränar ett till två pass om dagen, precis som i SHL. På den här delen av träningen skiljer det ingenting alls utan vi försöker att utveckla den och driva den framåt så hårt vi kan. Bland de allsvenska lagen kommer vi att ha ett långt försprång eftersom vi fortsätter att jobba med det vi har gjort och utvecklat hela tiden.”
Det stack i ögonen på en Modofan att se såna citat läggas ut på Twitter allt eftersom säsongen gick som den gick, både sportchef och huvudtränare fick gå från sina tjänster under den säsongen, och man fick förlita sig på att den forne stjärntränaren Per Bäckman räddade kvar klubben i serien!
I lagbygget inför sin första säsong i HockeyAllsvenskan värvade Per Svartvadet in allsvenska stjärnspelare som Henrik Björklund (som blev en bra värvning) och Drew Paris (som tidvis var bänkad och förpassad till läktaren innan han slutligen fick lämna klubben under säsongen), och man hade även spelare som Mikko Luoma, Austin Farley, Jesper Persson och Andreas Heier som lämnade innan säsongen var avslutad. Man hade dessutom även panikvärvningen Jonathan Iilahti i laget ett tag innan man fick in en bra målvakt i Erik Hanses (efter att den tilltänkta förstamålvakten Jonathan Bjurö tyvärr inte återhämtat sig från sin jobbiga säsong i SHL året innan).
Modo som förening var helt enkelt inte förberedda på vad spel i HockeyAllsvenskan innebar (även om man också hade otur med skador på spelare som börjat säsongen bra), men man gick ändå in med inställningen att man skulle upp igen på en gång, och det gjorde att skadeglädjen från andra lags supportrar kom som ett brev på posten.
Modo förberedde sig bättre inför sin andra säsong i HockeyAllsvenskan, man anställde en respekterad tränare i Hans Särkijärvi och gjorde en utdragen valprocess inför sportchefsposten, som gick till gamle landslagsmålvakten Michael Sundlöv.
Det var ingen hemlighet att man jagade en förstacenter på marknaden länge, men det slutade med att man skolade om Emil Molin till center, en chansning som verkligen betalade av sig, Molin hade varit den, enligt mig, bästa forwarden året innan men han började verkligen producera poäng i centerrollen, och tillsammans med nyförvärven Sam Marklund och Johan Eriksson var dom seriens bästa enhet i början av säsongen.
Tyvärr blev det så att det var den enda formationen som levererade poäng över tid, även om Patrik Karlkvist hade en väldigt bra säsong poängmässigt när han var skadefri. Karlkvist utvecklade dessutom sitt allroundspel och tog bättre ansvar i defensiven än han gjort tidigare, och det ska bli väldigt kul att följa hans utveckling den här säsongen! Victor Ekarv och Kristian Jakobsson kom in på lån under säsongen och hittade en bra kemi direkt, men ju längre säsongen gick så försvann Ekarv ut nånstans i periferin längst ut på bänken, han står noterad för 34 matcher i Modo-tröjan men känslan är att han kan bara ha haft istid i ungefär hälften av dom matcherna.
Marcus Oskarsson började säsongen väldigt bra, men han blev skadad och kom aldrig riktigt tillbaka till samma form sen. Tilltänkta stjärnvärvningarna Magnus Häggström och Martin Røymark kom aldrig riktigt till sin rätt i laget, och den senare fick heller inte förlängt kontrakt med laget, han gick direkt från mästare i Finland till att hamna i tredjekedjan i HockeyAllsvenskan.
Man värvade in finnen Henri Auvinen under säsongen, och i motsats till Jan Brejcak säsongen innan så gjorde han sitt jobb som tuffing utan att vara avstängd stup i kvarten, Auvinen spelade enkelt i egen zon, tacklades och bidrog även offensivt, men kostade nog mer än han smakade, annars hade jag gärna sett honom kvar i laget.
Värvningen av Mikael Frycklund under säsongen kan man bara ställa sig frågande till eftersom han inte ens fick chansen att spela på sin bästa position den korta tid han blev med i laget, dessutom fick han knappt spela överhuvudtaget. Med Hanses skadad i mitten av säsongen fick Isak Wallin en stor roll i målet och gjorde det bra, men när han blev skadad fick Michal Zajkowski chansen i en match, det kändes lite som förr i tiden men tyvärr är inte Zacke den största målvakten och släppte in en och annan hög puck som gjorde att matchen mot Västervik förlorades med uddamålet.
Säsongen 2017/18 slutade på det mest Modolika sättet den kunde, inför sista matchen för säsongen hade man plats 8 i egna händer och behövde bara vinna för att vara säkra på att gå till playoff-spel, men man förlorade matchen efter att ha gett bort pucken i egen zon till en motståndare som i stort sett hade öppet mål att ge Tingsryd ledningen, och medan man jagade kvittering gav man med plockad målvakt bort pucken i mittzonen så ledningen utökades till en uppförsbacke som inte gick att besegra, det hela slutade med att Modo kom på tionde plats i tabellen, och tränare Hans Särkijärvi lämnade klubben efter säsongen.
Nu är vi inne i den bästa tiden på året för oss Modoiter (sett till dom senaste säsongernas resultat åtminstone) där truppen är klar och man laborerar med potentiella femmor. Till skillnad mot hur det varit dom senaste säsongerna i Modo har man ett homogent lag som är redo för spel i HockeyAllsvenskan istället för att, som den första säsongen i ligan, man har ett lag med några få stjärnor och resten juniorer som skulle kunna lyckas ta en plats i truppen, men fick plocka in rutin (som Per-Åge Skröder och Jordan Smotherman bland annat) när det väl började blåsa snålt. Säsong två hade man värvat några fler seniorspelare, men hoppades ändå mycket på dom yngre och fick till slut plocka in några spelare under säsongen för att ha ett tillräckligt konkurrenskraftigt lag på slutet.
Till årets säsong har man tappat ett par nyckelspelare i Jesper Sellgren och Emil Molin, dom är inte ersatta av spelare med samma kaliber, men deras roller är ersatta av spännande värvningar som Tom Hedberg och Jonathan Johnsson.
Den absolut viktigaste enskilda ”värvningen” är däremot tillsättningen av Björn Hellkvist som tränare. Där har Modo äntligen en yngre tränare på väg uppåt i karriären som gör att föreningen och supportrarna kan andas framtidstro på ett sätt man inte kunnat göra på flera år! Hellkvist har fått med sig flera rollspelare som tror på honom och hans filosofi, som kan visa sig vara guld värda när det kommer till den delen av säsongen där allt ska dra ihop sig.
En sak som slår mig när jag kollar igenom årets Modotrupp är att man har fyra potentiella förstakedjor istället för två stjärnkedjor där ingen får gå sönder eftersom ingen annan kan göra poäng! Här känns det som att spelare som Daniel Sylwander och Joakim Hagelin, tillsammans med unga Lukas Wernblom och Oskar Pettersson, kan ge laget ett jobbigt presspel med fysiskt spel man inte haft på ett bra tag, och då kan även Henrik Björklund och Anton Karlström vara jobbiga för motståndet, men framförallt kan dom allihopa spela i allt från första till fjärdekedjan.
Jonathan Johnsson lär vara tilltänkt som förstacenter, men både Kalle Jellvert, Tim Wahlgren och Victor Öhman skulle kunna hamna i allt ifrån andra till fjärdecenterrollen på förhand.
Johan Eriksson, Karlkvist och Björklund lär kunna bidra med en hel del poäng om dom får det rätta flytet, precis som Johnsson lär kunna göra. Dessutom finns det potential hos både Jakobsson och Wahlgren att göra poängskov under säsongen, men deras utmaning ligger i att bibehålla poängproduktionen över en längre period. Magnus Häggström lär vara revanschsugen efter en jobbig förstasäsong i moderklubben, så i bästa fall väntar en förvandling á la fjolårets bästa utespelare Oscar Hedman inför den här säsongen, i vilket fall bör vi kunna förvänta oss mer av "Hägga".
På backsidan lär nyss nämnde Hedman dra ett tungt lass även nästa säsong, och det ska bli intressant att se Tom Hedberg som känns som en prestigevärvning som kan ta en toppbackplats. Emil Carnestad spelar inte så flashigt men kommer även han ha en viktig roll i laget, tillsammans med Hedman bildade han ett otroligt stabilt backpar den gångna säsongen (även om dom inte spelade tillsammans hela tiden). Då finns dessutom en icke skadad Tommy Enström, nyförvärvet Victor Aronsson, en väldigt revanschsugen Tobias Ericsson som vill visa att han kan mer, plus påläggskalvarna Sebastian Walfridsson och Victor Berglund som smyger strax bakom och vill visa att dom förtjänar mer plats. Just Berglund är en spelare jag hoppats få se lite mer under dom senaste säsongerna, han känns som han behärskar alla aspekter av spelet och med lite förtroende kan tuppkammen växa och göra att han vågar ta för sig ännu mer! Som enda högerskytt kan det hända att han får förtroende även i powerplay, jag hoppas på att han får läge att leverera bössan några gånger från blålinjen den kommande säsongen.
Det känns som man har många spelare att laborera med i powerplay-uppställningarna, och även många som kan ta en roll i boxplay, så bredd saknas absolut inte!
Det är väl målvaktssidan kan man fundera lite över, nu opererades och rehabade Erik Hanses ifjol och kom tillbaka med ett otroligt bra spel i slutet av förra säsongen så honom är jag inte ett dugg orolig över, men om han blir skadad är det oprövade nyförvärvet Isak Edman som kliver in i kassen med understöd av en junior som till exempel Lucas Jägbring eller Marcus Nygren.
Det känns ändå som Modo har bättre förutsättningar för att etablera sig som ett HockeyAllsvenskt lag den här säsongen, jag tror inte nån Modo-supporter kommer förvänta sig ett mirakel och en uppflyttning i år, men det borde finnas möjligheter att ha lite roligare på hockey eftersom det finns flera sätt Modo kan hota på.
Högmodet är utbytt mot ödmjukhet, ödmjukhet innebär inte att man förminskar sig själv och menar att man är sämre än andra, utan det handlar om att hitta sin balans.
Borta är stora starka Modo som satt sig själv på en piedestal högt ovanför alla andra, och kvar står en förening som verkar ha insett vad som krävs i HockeyAllsvenskan och som också förberett sig med en respekt för uppgiften, det visar också dom ekonomiska resultaten dom senaste åren.
Kan man också få det att fungera på isen så har man gett sig själva en väldigt fin plattform att stå på för att knipa en plats i Slutspelsserien vilket är ungefär vad jag tror man kan förvänta sig att Modos trupp på förhand (även om det säkert finns många experter som tippar namnet Modo i topp bara för att det är en anrik förening som dom tycker borde vara högt upp).
Jag tror nyckeln för årets Modo är att man inte har för bråttom med bygget, utan man måste låta det ta lite tid och ta ett steg i taget i början av säsongen, när man lyckats sätta formationerna kan man fundera på nästa steg. Jag tror hela laget kommer stå bakom general Hellkvists filosofi och framträda som en enad trupp med samma målsättning.
Min förhoppning i år är att man, i motsats till dom två tidigare säsongerna, vågar ge sina juniorer dom ledande roller dom spelat i J20 istället för att dom ska gå från förstakedjan i J20 till en roll i fjärdekedjan i A-laget där dom inte får ut nåt alls.
Vem är då jag som skrivit den här krönikan, och hur har jag fått det uppdraget? Jag heter Peter Kempe (har inget direkt släktskap med hockeybröderna Kempe vad jag vet) och är Modoit sen barnsben, nu dom senaste åren har jag varit en flitig skribent och intervjuare på Svenskafans Modosida, där jag numera även huserar som redaktör. Jag är också en av dom tre personer (tillsammans med mina Modovänner Johannes och Björn) som startat upp Modopodden ”Stället går bananas”.
Peter Kempe MODO-redaktör på svenskafans.com