Våren 2017 hade jag fått en känsla för att pröva mina vingar utanför hockeyn.

Fått ett spännande erbjudande i näringslivet, som uppgift att jobba med grupper och individers utveckling. Detta brinner jag otroligt mycket för.

Där och då meddelande jag "Nubben" (Kent Norberg, spotchef) att jag tänkte kliva på detta.

Men han var då snabb med att boka in en tid på ett café i Sundsvalls innerstad. Vi kom då överens om att jag kliver på A-laget, efter tre år i Timrås J20. Efter det så var det all-in i ytterligare två år med Timrå IK.

När vi drog igång försäsongen på is i augusti 2017 hade vi ett bra flyt med vinster i alla utom en match. Där fick vi in en bra feelingen i gruppen, där självförtroendet växte. Serien startade med vinst-förlust-vinst, där känslan är att förlusten i match två mot Pantern borta var bra.

När vi sedan fick in Jonathan Dahlén, då fick vi in spets till ett redan otroligt starkt lag.

Denna upplaga av Timrå IK 2017-18 var ett gäng individer med höga krav på sig själv och omgivningen. Detta speglar också hur vi studsade tillbaka snabbt efter förluster. Max två förluster på rad under en serie på 52 omgångar, det är en fantastisk bedrift. Att sedan leda serien i 42 av 52 omgångar, det är häftigt!

Vi hade några känslosamma möten i omklädningsrummen i olika hallar och arenor.

Ett var i Vida Arena när vi kvällen innan spelat i Ljungby mot Troja.

Prestation på många var allt annat än bra. Det medförde att några var besvikna på de spelare som inte ens ”försökte”, enligt dem.

Detta möte är en av de starkare upplevelser under säsongen 2017-18.

Det en av spelarna sa och visade då, med både känslor och ord, gjorde gruppen än mer krävande samt starka tillsammans.

Mitt i allt detta upplevde jag mycket på det personliga planet. I slutet av augusti 2017 gick jag igenom en separation med min dotters mamma. Detta i samma veva som jag vill maxa mitt fokus på denna möjlighet med Timrå IKs A-lag.

Plötligt efter en bortaresa kom kollapsen!

Vi hade spelat mot Tingsryd borta efter jul, där vi åkte buss hela natten hem till Timrå. Kvällen efter när jag somnat och vaknat på natten, kliver jag upp för att gå på toa. Det snurrar till och jag går i golvet med huvudet först.

Ambulans till akuten och inlagd, utskriven 2 januari och vila från hockeyn två veckor.

Detta fick mig att tänka till på livet, att varva ned och inte stressa!

När vi väl spelat klart serien och skall möta Leksand, då känner vi oss oövervinnerliga. Match ett på hemmaplan var väldigt tight, men vi lyckades till slut ta den fighten. Match två & tre var vi spelmässigt bättre och vann också rättvist.

När vi sedan skall möta Karlskrona i bäst av sju känner vi verkligen att möjligheten till SHL är stor.

Tighta matcher i de första två, där KHK lyckas vinna båda. Nere i Karlskrona i match tre är det inget snack, utan vi vinner fullt rättvist. Snöpligt att vi sedan tappar match fyra i NHK Arena. I detta skede med underläge 1-3 i matcher skulle förmodligen många se problem istället för möjligheter.

I detta lag fanns ingen som gett upp, samtliga gick runt och var förbannade och revanschsugna.

Vilken glöd laget hade, spelarnas kroppsspråk och blick lyste av fighting spirit.

Jag skrev då ned några rader & skickade ut till samtliga spelare. Min tanke var att om det var någon som tappat lite hopp, då gjuta mod i den eller dem. Detta skickade jag ut:

{!C}

Match fem i Karlskrona tar grabbarna av bara farten.

När vi sedan kliver ut i match sex hemma NHK Arena, då möts vi av det mäktigaste tryck jag någonsin upplevt. Att vi sedan ligger under och kommer tillbaka flera gånger, gjorde trycket än mer öronbedövande. När vi sedan tar ledningen, då känns det som arenan håller på att rasa. Allt skakar, alla stampar och arena vibrerar! Det trycket hjälpte verkligen Timrå IK till SHL, den energin följde med ned till Karlskrona och match sju.

Fantastiskt att så många följde med & skapade inramningen i match sju.

Detta var som en hemmamatch för oss.

En röd och vit kortsida som höll igång hela fighten.

En Vilmos Gallo som gör ett typiskt kvalmål, ett inspel från Johan Persson som Vilmos sedan slänger in med backhand och ryggen mot målet.

En målskytt som Jonathan Dahlén, som gör 0-2 med hjälp av KHK-backens hjälm.

En Henrik Haukeland som stod på huvudet.

Detta var en magisk kväll, när vi tog oss upp till SHL.

Lika magisk när vi dagen efter anlände till Timrå, där vi togs emot inför ett fullproppat torg.

När segerns sötma försvunnit, firandet lugnat ned sig, då började förberedelserna inför SHL.

Vi fortsatte med precis lika upplägg av fys under försäsongen och säsongen, som vi hade 2017-18. Ett bra sammanarbete med HPC (High Performance Center) i Växjö. Vi gick alla in med stor ödmjukhet inför SHL.

Vi fick en bättre start än många kunnat ana, med vinster mot till exempel Växjö, HV71, Färjestad.

Sedan kom baksmällan, med många tunga förluster.

Vi tyckte spelet var okej för att ta fler poäng, tyvärr studsade det inte stolpe in på samma sätt som säsongen innan. Säsongen blev en stor prövning för samtliga, där det självklart tar mycket energi att förlora så mycket som vi gjorde.

Samtliga gjorde allt för att få ihop det inför kvalet mot Oskarshamn.

Match 1-5 hålls fördelen av hemmaplan intakt.

Vid match sex gör vi en upphämtning från 4-2 till 4-4. Vi får ett powerplay direkt i sudden, där vi har ett drömläge. Tyvärr är inte marginalerna på vår sida, där pucken tar på Oskarshamn målvaktens klubbskaft. Sedan gör IKO 5-4 och hemmaplansfördelen hålls fortfarande intakt.

Vid match sju är det plötsligt större skilllnad mellan lagen, än i övriga sex matcher.

Tighta sex matcher blev en sjunde match med mer krystat och nervöst TIK.

Där IKO hade mer en känsla av glädje, ”inget att förlora känsla”.

Oskarshamn var det bättre laget över sju matcher.

Jag har nu valt att kliva av hockeyn, som varit en stor del av livet sedan barnsben. Ett beslut som vuxit fram de sista åren. Hockeyn har bidragit till fantastiskt många intressanta möten med människor från hela världen.

Jag vill tacka alla som på ett eller annat sätt varit delaktiga i min ”hockeyresa”.

Denna resa med många upplevelser på vägen, har bidragit mycket till den jag är idag.

Nu startar en ny resa som jag ser fram emot fantastiskt mycket, med nya spännande utmaningar. Där jag fått möjligheten att fortsätta jobba med det jag brinner för, som dels handlar om individ- och grupputveckling.

Önskar samtidigt Oskarshamn lycka till i SHL, samt Timrå lycka till i HockeyAllsvenskan.

Johan Thelin
Tidigare assisterande tränare i Timrå som nu lämnat hockeyn