Jag fick förfrågan av HockeyAllsvenskan att skriva om det jag brinner för. Hockey och domare i synnerhet.

Jag brinner för att vi skall bli fler och bättre domare, på alla nivåer. Tvekar aldrig att ta chansen att dela med av det jag lärt mig genom åren.

I början var det ett bra sätt att tjäna lite extra slantar. Efter några säsonger var det dags å lämna hemmahallen och börja gå på linjen i seniorhockey!

Det var då jag började fundera på hur långt man kunde komma? Spänna bågen, kanske få döma Division 1 som Allsvenskan hette då. Man började kolla på de som var bäst, försökte ta efter, hitta sin egen stil.

Träna, träna, träna.

Jag gav mig fan på att jag skulle ge mig själv chansen att nå dit jag ville - Elitserien! Hösten 2002 nådde jag dit, men målet var inte nått. Det var ändrat. Nu var det slutspel, landskamper och IIHF-turneringar som blev målet.

Det har inte alltid gått lätt, jag har verkligen fått kämpa.

Efter nio säsonger ville jag pröva något nytt, bli huvuddomare.

Det blev som en helt ny sport, en ny roll!

Målet blev på nytt SHL som det nu heter. Jag har nu dömt fyra säsonger i HockeyAllsvenskan, lärt mig massor om mig själv, hur jag fungerar och reagerar i olika situationer. Hur viktigt det är med alla i domarteamet, att vi gör det tillsammans! Respekten för alla spelare och ledare. Vi är inte alltid överens men jag känner att respekten för varandras åsikter idag är ömsesidig.

Att jag dessutom efter förra säsongen tilldelades Guldtröjan för Årets Domare av spelarna och ledarna i HockeyAllsvenskan betyder så mycket mer än ni alla kan ana! Jag är ytterst tacksam för denna utmärkelse.

Inte kunde jag tro att jag skulle få vara med om allt detta när jag 1988 följde jag med ett par kompisar på en domarkurs av ren nyfikenhet. Jag hade ingen tanke på att bli domare eller att det kunde leda någonstans. Jag skulle ju bli fotbollsproffs!

Visst jag spelade hockey, kunde åka grillor bra, men inget annat. I IFK Salems P-73 hade vi en kille som hette Mikael Magnusson, HAN var bra! Grymt bra visade det sig. Han spelade många säsonger i Elitserien för DIF. På vägen spelade han TV-pucken, i juniorlandslag, vunnit SM-Guld, A-landslaget och VM!

Varför skriver jag om honom?

JO! Bara för att man inte platsar i TV-pucken, i klubbens B-juniorer eller blir skadad eller vad det nu är, behöver inte det enda alternativet vara coach.

Som linjeman och domare har jag gjort samma resa som min gamla kompis. Jag har dömt TV-pucken, juniorlandskamper, J18-VM, HockeyAllsvenskan både som linjeman och domare. Som linjeman har jag dömt Elitserien nio säsonger. SM-final, Sweden Hockey Games med mera.

Så vad vill jag säga med detta?

Är det enda alternativet för en spelare som inte kommer lägre bara att bli tränare?

NEJ!

Bli domare!

Gör som Daniel Wessner…

Peter Lyth
Domare HockeyAllsvenskan